Månad: juli 2026

av

Hårresande

Om man vill veta vilka företag som har varit eller fortfarande är synnerligen framgångsrika när det gäller att förgifta vår planet ska man läsa They Poisoned the World av Mariah Blake. Boken finns mig veterligen inte på svenska.

Kopierat från Kemikalieinspektionen: ”Det handlar om PFAS, samlingsnamnet för högfluorerade ämnen, som inte kan brytas ner fullständigt i miljön utan alltid finns kvar i en eller annan form.” Kemikalieinspektionen  är en bra informationskälla för oss konsumenter.

Naturskyddsföreningens rapport från 2024 är också skräckinjagande läsning. På dagensps.se  hittar jag rubriken Skärpta regler kring PFAS och i en blänkare från Ny teknik hittar jag: ”Regeringen (i Sverige) föreslår ett förbud mot så kallade PFAS-kemikalier i flera kon­su­ment­produkter.”

Men med tanke på att gifterna har funnits sen de uppfanns på 1930-talet kan man konstatera att det är så dags att vakna nu. Storskalig produktion har pågått sen 1940- och 1950-talet, dvs i snart 100 år!

I nån av artiklarna jag läst rekommenderas ekologiska produkter. Ett naivt råd med tanke på att odlingsmarken också innehåller PFAS. Hela vår omgivning är redan förgiftad: vatten, luft och jord. Att rena den är (kanske) möjligt, men hur gör man av med den mängd man samlar upp?

I samband med dagens kaffetid påpekade Husse att så länge det finns behov av och efterfrågan på produkter som innehåller PFAS och besläktade gifter kommer produktionen att fortsätta. Det har han förstås rätt i.

Att hitta giftfria alternativ ligger heller inte i tillverkarnas intresse så länge man kan tjäna pengar på befintliga metoder. De alternativ som hittills lanserats är lika illa eller ännu värre för vår miljö.

Innan jag somnade i går kväll låg jag och funderade på hur höga PFAS-halter jag kontinuerligt får i mig via dricksvatten, luft och grödor. Nämnas bör att PFAS lagras i våra kroppar och lämnar den ytterst långsamt. Beroende på gifttyp rör det sig om 2-8 år enligt National Library of Medicine. Det förutsätter förstås att man slutar exponera sig, vilket i praktiken är omöjligt.

 

av

Motivationsbrist

Vad motiverar dig att stiga upp när du vaknar? Eller är du som jag, fullkomligt omotiverad?

Första tanken då jag äntligen bestämmer mig för att vakna är vilken veckodag det är, därefter om jag har nåt program för dagen. I nio fall av tio har jag ingen aktivitet inplanerad så jag övergår till att fundera på vad jag ska sysselsätta mig med.

Det finns givetvis massor att göra, men inget som känns lockande. Så jag gör som vanligt … Äter frukost framför datorn, läser nya blogginlägg, kollar dagens teveprogram och avrundar med FB.

Vid det laget närmar sig kaffetiden (ca 12.30) så jag tar ett korsord och sätter mig på toa en stund. När jag är klar har Husse för det mesta redan dukat bordet. Jag behöver bara slå på vattenkokaren och göra i ordning dagens andra kafferanson.

Efter kaffet sätter jag mig vid spisluckan för att ta dagens andra pipa och fortsätter med korsordet. Sista kaffeslatten dricker jag framför datorn och fortsätter skrollandet på FB.

Så går det minst ett par timmar. När jag ser att klockan är över tre försöker jag ta mig i kragen och klä på mig. Efter det uträttar jag dagens måsten, som bland annat kan bestå i att tömma slaskhinken och hämta dricksvatten.

Efter lite annat småpyssel är det dags att ta i tu med middagen. Om det inte finns rester att värma blir jag tvungen att laga mat. Helst för två dagar.

Vid 18-snåret är middagen klar, vi äter och Husse tar hand om disken. Efter det kollar han tevenyheter och jag fortsätter vid datorn, alternativt med ett korsord.

Klockan åtta brukar jag göra honom sällskap till Sveriges nyheter på TV4. Resten av kvällen går åt till tevetittande för min del. Husse föredrar oftast sin bok om det inte råkar vara nåt program han vill se.

Framåt midnatt är jag redo att övergå till min kvällslektyr. Just nu råkar det vara They Poisoned the World – Life and Death in the Age of Forever Chemicals skriven av Mariah Blake.

I regel läser jag en timme innan jag somnar för att stiga upp ca tio timmar senare till en ny omotiverad dag.

PS. Det finns givetvis undantag från det här dagsprogrammet, men undantag bekräftar regeln som bekant. Letargin är dock mer eller mindre konstant.

av

Despoter och maktmissbrukare

Under många år har jag valt att läsa biografier om en del ökända politiska ledare som har gått till historien. Dit hör förstås massmördare som Hitler, Lenin, Stalin och Mao med flera.

Mitt läsintresse kommer sig av att jag är nyfiken på och försöker förstå varför och hur deras despotism uppstod. Jag kan inte påstå att jag har hittat några entydiga svar. För mig känns det ofattbart att någon kan utsätta sitt och andra folk för förtryck, lidande och död.

Någon biografi om Pol Pot eller Nordkoreas ledare finns mig veterligen inte. Men det räcker att läsa om de som – trots svåra umbäranden – har lyckats fly landet för att få en uppfattning om förhållandena.

Den senaste tiden har jag tagit del av skriverierna om vår östra granne och ”den nya tsaren”.  Senast läste jag Anna Politkovskajas bok om det andra kriget i Tjetjenien.

Hennes namn torde vara bekant från rapporterna om mordet på henne 2006. Med tanke på vad hon skrivit om sitt hemland var mordet ingen överraskning.

En annan journalist som skrivit en hel del om vår östra granne och nuvarande styre är Masha Gessen. Tack vare att hon numera är bosatt i USA är hon fortfarande vid liv.

Den stora hungersnöden i Ukraina ”Den röda hungersnöden” av Anne Applebaum var också skakande läsning. Hon har även skrivit om de sovjetiska lägren under Stalins tid.

Jag tror jag snart är klar med litteratur om ryskt ledarskap och ryska förhållanden. Det räcker att titta på tevenyheterna för att få aktuell information. 😥

Glad överraskning

Det behövs inte så mycket för att göra mig glad … I dag gladdes jag storligen åt att krolliljan som jag planterade för mååånga år sen har slagit ut i blom.

I flera år syntes bara blad, inga blommor. Om jag minns rätt blommade den första gången för två år sen, men inte i fjol. Möjligen beroende på torkan.

Den trängs med borstspirean, men verkar tydligen tåla det. Där den skuggas av buskaget är den vinröd, men belyst är den klarröd. Eller så är det kameran som gör det?

Hur som helst är jag jätteglad. 😊

av

Plan med trevligt förhinder

Efter att ha rivit upp nässlor vid komposten, insåg jag att det var för varmt (för mig) att hålla till i solen med tänkt arbetsuppgift, så jag beslöt att klippa bort dom utblommade plymspireorna i stället. Dom ligger i skugga på eftermiddagen.

Den mindre busken var snabbt åtgärdad, men när jag tänkte ta itu med den stora hörde jag ett dämpat fågelkvitter från holken ovanför. Där bor ett svartvit flugsnapparpar och deras avkomma.

Medan jag stod där såg jag ett fågelhuvud i holköppningen. Antagligen mamman som kände sig störd av min närvaro. Ljudet inifrån holken upphörde.

Jag skyndade mig genast in efter kameran och hoppades att hon satt kvar tills jag fick en bild. Det gjorde hon.

Så klart ville jag inte störa dess mer. Men innan jag gick därifrån såg jag att hon vände blicken mot fönstret. Jag förstod genast varför. Husse rörde sig i köket.

Vi väntar med spänning att om möjligt få se dom flygfärdiga ungarna. 😊