Månad: juni 2026

av

Verklighetsflykt

Att se och höra tevenyheterna kan liknas vid skräckfilm … Krig och konflikter avlöser varandra, ebolautbrott, miljöförstöring och klimathot är vardagsmat. Jag har därför tagit min tillflykt till film, Disney-serier och böcker.

Just nu har jag fastnat för serien Perfect Crown  på Disney Plus. En fascinerande story om maktkamp och ett otillbörligt kärleksförhållande.

Att kommunikation, mimik och kroppsspråk är annorlunda i Sydkorea kunde jag räkna ut, men jag är ändå överraskad. Åtminstone i serien inlindas hot i förtäckta och omskrivande ordalag och minspelet är svårtytt.

Dramat närmar sig sin upplösning, det är bara ett par avsnitt kvar, så jag har svårt att slita mig.  Men innan läslampan släcks har jag ändå hunnit läsa några sidor ur Marian Keyes This Charming Man. En underhållande författare jag är bekant med sen tidigare och vars humor jag uppskattar.

Så fördrivs kvällarna utan att jag behöver drabbas av världshändelserna. Dagtid förhindrar korsorden att jag tänker på allvarligare saker.

Och ifall du undrar om jag aldrig gör nån nytta är svaret: Ytterst sällan. Lika aktiv som jag var för tio år sen, lika passiv är jag nuförtiden.

Men bryggan blev i alla fall målad i år. Änden längst ut två gånger till och med! 😀

av

Onödigt frodigt

För flera år sen slängde jag några vallörtsrötter på komposthögen.  Där fick dom för sig att dom trivdes. Fullt förståeligt, där är jorden extra näringsrik.

Sen dess har dom spritt sig på både härsan och tvärsan och blivit en hel skog med manshöga stjälkar. Alla som är bekant med den vet att den är nästan omöjlig att utrota tack vare sina kraftiga rötter.

Att försöka dra upp en planta med rötterna är omöjligt – sista biten av pålroten följer aldrig med. Och vips blir det en ny planta.

Eftersom den håller till på komposthögen får den fortsätta växa där, men snart måste jag börja hålla efter dom nya plantorna. Så länge den blommar är den en fröjd för ögat med sina klarblå små klockor.

På yle.fi läser jag att vallörten är en gammal läkeväxt som kan användas för att läka ihop benbrott och snygga till ärr. Den här egenskapen kanske vore värd att pröva: ”Ansiktsvatten av roten kan hjälpa grov och slapp hy att bli slätare och mer elastisk.”

Om resultatet blir bra kan jag börja sälja ansiktsvattnet till skrynkliga damer i ”övre tonåren”. 😀

Det är inte bara vallörten som frodas. Tack vare den höga koldioxidnivån i atmosfären frodas alla växter. Också dom som inte behöver växa. Men hellre oönskad grönska än ett ökenaktigt landskap!

av

Pollen- och målningssäsong

Ett gult lager täcker allt utomhus på Udden… Tallarna släpper sitt pollen som vanligt så här års. Alla skor blir också gula när man går i gräset.

Nästa ”invasion” är ormbunkarnas sporer som är bruna och som också lägger sig i ett tunt skikt på allt som finns i närheten. Eftersom ormbunkarna trivs på Udden så vi är beredda. 😊

Så var det det där med målning av bryggan. Redan i fjol köpte jag träolja, men målandet uteblev. Varför vet jag inte? Högst antagligen angreps jag av latmask.

Men nu har jag påbörjat arbetet. I går lyckades jag få 2/3 målad, sen tröt orken och ryggen, trots att jag använde roller.

Jag kan för mitt liv inte begripa varför jag köpte en sju meter(?) lång brygga när det begav sig 2007. Dessutom är den förlängd med ett par meter på grund av högt vattenstånd tidvis. Suck.

Eftersom det var flera år sen jag målade den senast, hade en sorts lav (mossa?) redan parkerat sig på en del bräder. Dessutom täcktes bryggan av ett pollenlager förstås.

Jag är urdålig på förarbete. När jag ska till att måla går det undan. Alltså fuskade jag rätt så friskt. Bryggan ser ut därefter. Ganska flammig och gul på sina ställen trots att träoljan är nyanserad i grågrönt. 😀

”Man får fuska bara man inte blir upptäckt” är ett motto jag har. I det här fallet är risken för upptäckt uppenbar, men om det är nån som mår dåligt av det får hen gärna rätta till det.

”Förr i världen” fuskade jag inte alls lika mycket. Måste vara ett åldersfenomen bland många andra.

Möjligen blir det något bättre om jag målar ett lager till, men bara på yttersta änden i så fall. Så roligt är det inte att måla. Dessutom har jag en otrolig förmåga att kladda ner mig.

Min fostermor hade pippi på att måla om. Och hon fuskade med förarbetet lika mycket som jag, så det är nog av henne jag har ärvt egenskapen. 😉