6.2 – Fel men rätt

Igår var jag för tidigt ute, glömde inköpslistan och fick blommor av butiken. Idag såg jag en spark­åkare och fick oväntad hjälp.

För tidigt ute
Igår var jag på väg till bilbesiktningen tills jag lyckligtvis upptäckte att jag var en hel månad för tidig. Besiktningen är den 25.3. Vad säger man om sånt?

Tulpanbukett 2Inköpslista och blommor
Däremot kom jag ihåg att hämta mat hos Kerstin rätt dag och passade på att vecko­handla samtidigt eftersom jag helt plötsligt fått ”bonustid”. Det var bara det att jag hade glömt inköpslistan insåg jag när jag kom till butiken.

Men faktiskt lyckades jag komma i håg allt utom en artikel visade det sig när jag kom hem. Dessutom hade jag med mig en bukett tulpaner som varken stod på inköpslistan eller fanns med i varukorgen.

Den unga damen i kassan (på Sale i Dalsbruk) råkade i misstag slå ut kvittot innan alla varor var inslagna och gjorde fel när hon skulle rätta till misstaget. Det innebar att jag blev tvungen att plocka upp alla varor igen eftersom hon måste slå in dom på nytt sa den tillkallade kollegan. Som kom­pen­sa­tion kom kollegan med en bukett tulpaner till mig. Visst är det suverän kundservice? Hoppas det blir fel flera gånger. 😉

SparkåkareSparkåkare
Vid ”posttid” idag upptäckte jag en sparkåkare på isen uppe i viken. Om isen var svag när jag spanade in skridskoåkaren förra veckan eller när det nu var, har den minsann inte blivit starkare sen dess. Den kanske inte alls är så svag som jag inbillar mig?

Oväntad hjälp
Som överenskommet ringde vedleverantören kvart i ett. Inom en halv timme skulle han anlända med mina fyra kubik björkved. Redan igår förvarnade jag sommargrannen om att jag skulle blockera hennes garageinfart. Jag kan tänka mig att hon tyckte att det var en synnerligen dåligt tajmad leve­rans just den veckan hon och hennes familj var här, men eftersom min ved var slut ville jag få på­fyll­ning så fort som möjligt.

Jag gick genast ut när han ringde och la en presenning på marken där jag tänkte mig att lasset skulle få plats, men när chauffören fick reda på var veden skulle in tyckte han att det i så fall var fiffigare att lossa den utanför ingången till vedlidret. Det tyckte givetvis jag också! På så sätt vann jag en massa tid som annars hade gått åt till att gå fram och tillbaka med skottkärran.

I samma veva kom sommargrannens son tillbaka efter rastning av ”vilda Matilda” (en springer­spaniel) så jag hejade och slängde ur mig att här finns det jobb. Till min stora förvåning var han genast med på noterna, han skulle bara gå in med hunden först. Va?! Jag trodde inte mina öron.

VedJag talade genast om att jag bara skojade, men han tyckte det var alldeles utmärkt att få vistas ute och göra nåt nyttigt. Det lät givetvis som ljuv musik i mina öron.

På två timmar hade vi fått in hela lasset. Han bar in i vedlidret och jag plockade upp och radade. Att hänga med i takten på en man som är nästan 30 år yngre än jag var ju inte helt lätt, men det gick. Fast jag började tycka att han var onödigt snabb på slutet. 🙂

Vid halvtid tog vi en välförtjänt paus i och med att jag tackade ja till en cider. Den borde jag rimligtvis ha bjudit på, men nu blev det inte så den här gången. Och något annat än tack för hjälpen ville han inte ha, det var bara skönt att få röra på sig tyckte han. Helt fantastiskt!

Fast jag kan nog inte låta bli att visa min uppskattning ändå på nåt sätt. Ett presentkort från ”glas­ban­ken” kan väl till exempel aldrig vara fel?

 

28.9 – Helgprogram

Första höststormen har svept förbi, avierna är klara och blommorna står sig. Jag har haft herrbesök och kockat.

Mia i sängenFörsta höststormen
Natten till igår blev orolig. Varje gång kraftiga vindil eller regnsmatter hördes på fönstren rea­ge­ra­de Mia. Under ett par timmar hann jag bara slumra till innan jag blev väckt igen, antingen för att hon satte sig vid dörren eller för att hon satte sig upp och nervöst spetsade öronen.

Framåt halv två somnade vi äntligen och tog välförtjänt sovmorgon för att vakna till en solig dag. Vinden var fortsatt frisk, men hade lugnat sig betydligt.

Avierna klara
Tolv timmar senare var avierna för vägavgiften klara. Jag övergav min idé om att skicka en del via mejl eftersom det innebar extra arbete i och med att varje avi också skulle sparas i PDF-format för att kunna bifogas och läsas av mottagaren.

Som tur kollade jag utskrifterna mot listan – det visade sig att jag hade lyckats göra tio dubbletter. Jag fattar inte hur jag hade burit mig åt, men det gick ju att rätta till. Nu ligger dom skurna i rätt storlek och väntar på kuvertering. E 65-kuvert med vänsterställt fönster ska inhandlas i morgon.

BlombukettBlommorna står sig
Till skorstensinvigningen den 5.9 fick jag flera buketter med snittblommor förutom krukväxter. Till min stora häpnad står sig en av buketterna än!

Att en blombukett håller i 23 dagar har jag aldrig upplevt tidigare. För att den ska fortsätta hålla ett tag till har den fått flytta ut i verandan. Med litet tur klarar den en hel månad. 🙂

Herrbesök
I samma veva som jag höll på med aviutskrifterna – givetvis fortfarande i morgonrocken – knackade nån på ytterdörren som stod öppen, men ingen steg in trots att jag hojtade ”stig på” ett par gånger. ”Underliga människor” hann jag tänka innan jag gick ut i verandan för att upprepa mig ytterligare en gång.

Besökaren hade backat så långt att jag bara såg benen så jag kunde inte avgöra vem det var, men i och med att jag närmade mig, gjorde besökaren det också. Det var ju faktiskt ingen underlig män­niska när allt kom omkring, utan en ”sommarfågel” som inte synts till på länge.

Jag insisterade på att han skulle komma in och erbjöd kaffe. Den här mannen har alltid eld i baken så han var tveksam men tackade ja då jag talade om att det skulle vara klart på två sekunder. När han väl fick kaffe hade han inte så bråttom längre, vi satt säkert och pratade en halv timme. Kvinnans list övergår mannens förstånd som bekant. 😉

Strax innan han skulle gå dök nästa herrbesök upp. När sommarfågeln flugit sin kos serverade jag kaffe till nykomlingen och passade på att klä på mig medan han drack det.

I mot­sats till den förra besökaren har den här mannen aldrig bråttom så jag hade turen att få hjälp med att tömma båten, gå med soporna och bära in ved. Dessutom hann vi med en hel del livsfilosofi och annat prat. Så gick den eftermiddagen.

BearnaiseKockat
För ovanlighetens skull fylldes köket av aptit­retande dofter redan vid lunchtid idag. På grund av väckning klockan sex och uppstigning en timme senare räknade jag ut att jag säkert skulle vara hungrig när maten var klar. Rätt tänkt.

Ugnsstekt fläskfilé på bädd av lök, morötter och äpple var helt klart ätbart. Som grädde på moset tog jag en rejäl klick kall bearnaise till. Maten låg redan på tallriken när jag kom på den fiffiga idén så jag struntade i att värma den. I K-butiken i Kimito har dom nämligen svensk bearnaise på burk som smakar mums, rekommenderas varmt!

11.9 – Naturligt

Jag har hittat kul kulor i skafferiet och lagt in gurkor. Naturen låter sig inte luras av sol och värme och jubi­leums­blommorna börjar vissna.

KulorKul kulor
För flera år sen placerade jag ett antal färgade kulor i en glasskål i verandaskafferiet utan att tänka mig för. Igår fanns det två kvar upptäckte jag när jag småstädade.

Jag hade ingen tanke på att dom runda kulorna kunde utgöra en frestelse för Mias jaktbyten, jag var övertygad om att dom var konstgjorda. Men våra långsvansade ”husdjur” lät sig inte luras, det här tyckte dom definitivt var ätbart.

När jag hade tömt hyllan hittade jag resten av kulorna längst in. Dom flesta hade gnagmärken och en av dom hårda frökapslarna hade dom faktiskt lyckats få hål på och antingen ätit upp nöten som låg i eller farit i väg med den. I fortsättningen får dom hungriga gynnarna fynda på avfallshögen.

Gurkinläggning
Om jag hade läst Tant Agdas recept till slut innan jag ställde i gång igår, hade jag nog valt ett annat. Varje gurka skulle få ett uppkok i lagen! Det betydde 22 uppkok… Dessutom var gurkorna så stora att jag var tvungen att dela dom för att alls få ner dom i burkarna. Men nu står tre stora burkar i källaren och förhoppningsvis är gurkorna ätbara.

RosenbukettSvårlurad
Trots sol, sommartemperatur, flygande trollsländor och fjärilar har naturen bestämt sig för att det är höst. Gräsmattan färgas dagligen av nerfallande gula löv och dom bruna nyanserna på växtligheten tilltar allt mer.

Naturen låter sig inte luras av lite värme. Konstigt vore det annars förresten.

Jubileumsblommor
Blombuketterna från förra veckans ”jubileum” har hållit sig ända till nu, men igår var jag tvungen att slänga en del. Dom ljuvliga dahliorna har stått ute på trappbordet så dom har klarat sig bra och en av rosenbuketterna är lika fräsch som när jag fick den. Helt fantastiskt!

 

2.7 – Njutbart

Jag har varit på besiktning, fått rabarberpaj, avverkat frökapslar, tagit upp potatis och plockat blommor. Det doftar kokt dill, gulmåra och färska jordgubbar i köket.

TandläkarePå besiktning
Idag på förmiddagen var det dags för den årliga besiktningen av ”gaddarna”. Min tandläkare börjar alltid med att kolla om tänderna sitter fast. Det är nästan det pirrigaste momentet, för vad gör man – eller han – om dom är på väg att lossna?!

Jag blev lugnad inom ett par minuter, dom satt stadigt i år också. Inga hål och ingen tandsten hittade han heller och påpekade att tandköttet såg friskt ut. Hela besöket tog sex minuter och då ingick lite småprat.

Vi har nämligen en gemensam bekant. Tandläkarens exfru var min klasskamrat i ”Lönkan”. Ibland är världen mindre än man kan föreställa sig.

Rabarberpaj
Efter ett något längre besök hos ZasData slog jag en signal till Grisen/Tvillingen för att höra om hon var hemma. Det var hon, så jag hotade med besök om tio minuter utan att ens fråga om hon var på väg nånstans kom jag på efteråt. Men då hade hon väl sagt nåt?

När jag steg ur bilen kommenterade jag min klumpighet och frågade om hon skulle i väg nånstans? Hon skulle åka och handla, men det var inte på minuten så jag var välkommen.

Hon hade inte förspillt nån tid – under dom aviserade tio minuterna hade hon kokat kaffe, dukat fram koppar och rabarberpaj. Jag försökte påpeka att det inte var därför jag kom och fick till svar: ”Jasså int’?” med glimten i ögat. Hon känner mig rätt väl vid det här laget så hon vet att jag är en gottegris.

LupinerFrökapselavverkning
Mia mötte mig vid bilen när jag kom hem. Jag hade varit borta i drygt tre timmar, så nu ville hon ha mat. Före maten fick hon lite ömhetsbetygelser som alltid när jag har varit borta. Jag frågade henne vad vi skulle pyssla med resten av dan, men fick inget svar. Hon bara försvann ut när hon hade ätit klart.

Det finns ju alltid en hel rad med saker att ta i tu med men jag bestämde mig för att prioritera lupinernas frökapslar. Enligt kommunens påbud får man ha lupiner på tomten men inte låta dom sprida sig. Jag brukar knipsa bort frökapslarna varje år. Fast inte för att kommunen har bestämt det utan för att jag inte heller vill att dom ska sprida sig hejvilt.

Eftersom sommargrannen inte bryr sig om att göra det samma, är det rätt meningslöst jobb men det kanske har en viss inverkan trots allt.

Potatiskoll
När jag var klar med fröbegränsningen hämtade jag min fina, rostfria potatishacka och en skål till jordgubbarna som mognar på löpande band. På våffelkalaset igår blev det tal om potatis och nu var jag nyfiken på hur små eller stora mina potatisar var.

Under första ståndet hittade jag en liten potatis och en ”ärta”. Under det andra ståndet fanns fler potatisar men också dom i minsta laget. Jag var inte särskilt förvånad. Normalt brukar jag ju börja ta upp dom först i slutet av juli. I år satt jag dom visserligen 1 maj men vädret har inte varit optimalt kan jag tycka.

SkördTyvärr är dom skorviga i år också. För ett tag sen hörde jag nån påstå att dom blir det för att man odlar dom på samma ställe många år i rad. Undrar om det stämmer? Enligt vad jag har läst mig till beror det på kalkhaltig jord. Men strunt samma, jättegoda är dom oavsett.

Blommor
Så här års finns det ju många både odlade och vilda blommor att plocka. Egentligen är dom vack­rast och njutbarast där dom står, men färska blommor inomhus förhöjer trivseln tycker jag.

Doften av gulmåra är jag väldigt förtjust i, så både vardagsrum och ”kontor” har fått var sin vas. På köksbordet ståtar praktlysing, i verandan rallarros och på trappbordet står en liten vas med rosor.

Visst är det härligt med sommar!

8.5 – Shorts- och blomväder

Jag har haft försynt besök, handlat mer än planerat och plockat vitsippor. Mia har fångat årets första orm.

BlygFörsynt besök
Vid lunchtid hörde jag nåt som lät som en knackning på ytterdörren men trodde det var nåt annat ljud så jag fortsatte med det jag höll på med. En kort stund senare hördes en ljudligare knackning så jag ropade ”kom in” som jag brukar.

Trots att ytterdörren stod på vid gavel fick jag varken svar eller besök så jag höjde volymen ett par snäpp. Fortfarande ingen som steg in… Jag insåg att det antingen måste vara nån obekant eller nån som var döv så jag gick ut och tittade.

I verandan upprepade jag mitt kom in och fick en fråga som reaktion: ”Are you dressed?” Aha, det förklarade saken. Vår invandrare har också drabbats av min lediga förmiddagsklädsel tidigare, vilket tydligen har haft en avskräckande inverkan. Av allt att döma har han bestämt sig för att undvika en upprep­ning till varje pris.

”Yes, of course” svarade jag. Fast det hade jag säkerligen gjort också om jag var i morgonrock. Det är också klädsel enligt min uppfattning. En liten kulturkrock kanske? I USA anses man nog inte påklädd.

Han såg lättad ut när jag visade mig iförd kortbyxor, tenniströja och filttofflor(!). Så dags visade ter­mo­­metern redan 15,5 grader. Det var förresten han som hade fått syn på tibasten (se Skönhets­tips) och undrade om jag visste vad det var för växt.

GazaniaMer än planerat
På dagens ärendelista stod bland annat två ampelblommor så jag åkte till Tallbo trädgård som jag oftast brukar. Ojojojoj vad många vackra blommor det fanns!

I år ska det vara klarrött på trappan hade jag bestämt. Gissa hur många amplar det fanns med röda blommor? Inte en enda. Det närmaste jag kom var två vinröda violer men då hade jag fått plantera dom själv. Det blev blålila i stället.

Men sen hittade jag många andra blommor i klarrött minsann! Jag fyllde snabbt ett par kassar och jublade högt när jag fick syn på mina absoluta favoriter – Gazaniorna. Det blev en kasse till.

Sen gick jag in i det andra växthuset. Det borde jag aldrig ha gjort… Till slut hade jag fem blom­kassar. Plus dom två amplarna förstås. Och en säck mull.

Ganska typiskt tog jag först hand om blommorna när jag kom hem, sist bar jag in maten. Fast det är väl helt logiskt att man tar hand om levande väsen först.

VitsipporVitsippor
I samma veva som jag inspekterade tibasten gjorde jag en sväng till vitsipporna. Dom blommade för fullt så jag kunde inte låta bli att plocka en liten bukett.

Fast inte av dom som står på min sida av tomtgränsen. Jag har ju varit hygglig nog att ”dela med mig” av scillan till rågrannen så jag tyckte jag kunde ta mig den friheten. 😀

Årets första orm
Under tiden som jag var på uppköp hade Mia roat sig med att fånga en huggorm. En huvudlös kropp låg nedanför verandan upptäckte jag.

Jag kan inte avgöra om hon blev biten den här gången också, men i så fall är reaktionen som väntat lindrig. Jag ser att hon har slickat överdelen av sin vänstra framtass ihärdigt och hon verkar lite avslagen, så det är inte omöjligt.

Dom ormrester jag hittade igår morse var nog inte Mia skyldig till. Bara en liten bit av ormen åter­stod i den lilla hög som nåt annat djur hade kräkts upp. Misstänker att jag vet vilket. Mårdhundarna har ju ”städat” förr, så i morgon är nog dagens ormkropp också borta.

16.10 – Blommor och skoförvaring

Jag gläds åt säsongens sista blommor, är glad över att bo på Udden, har levererat min första över­sätt­ning, slängt ”antik” pasta och städat bort sommarskorna.

Säsongens sista blommor
När jag tittar ut från köksfönstret ser jag bara snöbär och en ensam blommande malva, men det är för­vå­nans­värt många andra blommor som har överlevt frostnätterna. Den rosa ölandstoken, kärleksörten, höstastrarna, hängpelargonerna och ampelblommorna på trappan är inte med på kollaget, men dom skänker också ögonfägnad fortfarande.

Glad
Jag är alltid glad över att bo på Udden, men speciellt nu. Jämtland har redan fått årets första snö! Temperaturen skiljer också en hel del, speciellt idag då det var nästan tio grader som mest. I morgon ska ”värmeböljan” visst fortsätta, då utlovas också tvåsiffrig temperatur.

Sent i eftermiddags blev det ovanligt ljust. Tillräckligt ljust för att jag skulle upptäcka att det var dags att städa.

Vi hade förmånen att få se solen ett par timmar, till skillnad från igår då man fick passa på mellan regnskurarna om man hade ärende ut och det krävdes belysning redan på eftermiddagen om man skulle fingranska nåt. Och värre blir det innan snön kommer. 😦 Men jag vill inte ha den än!

Första översättningen
Sekreteraren i Daphnia meddelade igår att han behövde hjälp med en översättning. Han ville skicka ut info om att Daphnia nu också finns på Facebook. Min  (fria) översättning godkändes utan ändringar så jag klarade första uppdraget.

Antik pasta
Jag var säker på att jag hade syltsocker i skafferiet men det krävde att jag flyttade på ett antal påsar och burkar för att lokalisera det. Bland annat hittade jag fullkornspasta med bäst före-datum 09 2004! Den som spar han har.

Jag hittade också en burk med råris som jag hade med mig från Östersund (våren 2007) men det luktade illa tyckte jag, så det fick göra pastan sällskap i slaskfatet. Jag såg för all del inga kusar, men åldern och lukten gav mig avsmak.

Tur att man inte gör likadant med gamla människor. 😀 Något syltsocker äger jag inte visade det sig.

Slut på sommarskor
Det är ju ett bra tag sen jag använde sommarskor men har inte haft inspiration att städa undan dom förrän idag. Halva köket såg ut som ett skolager innan jag var klar och golvet i garderoben fick sig samtidigt en välbehövlig städomgång.

Förutom skodon har jag väldans gott om skohorn märkte jag. Och lössulor. Långt fler än jag behöver.

Mängden skohorn kommer sig delvis av att jag förvarar lågskor i askar (för att kunna stapla dom på varandra) och där får sko­hor­nen inte plats. Dom används nämligen bara när jag nyss har använt skorna, sen när dom är ”upp­spän­da” åker dom tillbaka ner i skoasken.

Av utrymmesskäl förvaras vinter- och sommarskor i bananlådor. Två lådor på varandra får plats i min lilla köks­garde­rob och i dom får jag plats med nästan alla vinterstövlar och ‑kängor, respektive var­dags­sommar­skor. Det förhindrar också att sko­donen blir dammiga. Det gäller att an­passa sig till ”compact living”.

Det där med skoaskar har jag praktiserat länge och upptäckte att det var idealiskt när jag skulle flytta. Jag behövde bara binda ett snöre runt askstaplarna så var dom klara att förflytta. Dessutom enkla att ställa in på nya stället. 🙂