25.3 – ”Även solen har fläckar”

Jag har rättat till en tabbe, undervisat, blivit uppmanad till skärpning och bytt ut en fond.

Rättat till en tabbe
Igår eftermiddag återställde jag Daphnias mejlkonto som hade ”försvunnit” hos ordföranden. Dumt nog skickade jag inget testmejl för att se att allt var OK, vilket innebar att föreningens sam­ar­bets­part­ners fick ett mejl från dd62 i stället för från Daphnia.

Daphnia-logoHos en av mottagarna klassades det förståeligt nog som spam (skräppost) men dom övriga fick det förhoppningsvis i sin inkorg. Fort men fel är bland det värsta jag vet… 😦

Idag rättade jag till min tabbe. Och kollade att avsändaren verkligen hade rätt namn, så nu är allting frid och fröjd igen ett tag.

Undervisat
Igår kväll behövde en trevlig herre få lite bättre koll på webbklienten i Outlook. Att läsa inkomna meddelanden var förstås inga problem, men att vidarebefordra, respektive bifoga filer var obekant.

Efter ett par timmar frågade jag om hanteringen nu verkade klarare och fick ett jakande svar, så då hoppas jag att kunskapen håller i sig tills den behövs. Bara för att kolla har jag skickat ett uppfölj­nings­mejl för att se om jag får svar.

Silverpilen 4Skärpning
Idag var det dags att besikta Silverpilen. Att avgasröret har börjat rosta var ju ingen överraskning – det är aldrig bytt och bilden är av 2001 års modell, men att par­ke­rings­lam­pan på förarsidan var mörk hade jag inte märkt.

Bortsett från anmärkningen om lampan var be­sikt­nings­man­nen nöjd och tyckte jag hade en förnuftig bil. Det enda han var lite grinig över var att jag besiktade tre dagar för sent. Han slog uppfordrande med pennan på datumet för ibruktagande på registreringsbeviset: 22.3.2002.

Jisses, det hade jag ingen tanke på, jag är van sen mitt förra liv (i Sverige) att man har tre månader på sig att besikta, nåt specifikt datum har ingen nånsin påtalat! Men nu har jag lärt mig att det gör man i det här landet.

”Skärpning” upprepade han två gånger så jag skulle förstå att han menade allvar. Det finns ett bra jämtländskt ord för den här sortens människa: ”grinkjes”. Fast det sa jag inte till honom för i övrigt var han riktigt trevlig.

Fondbyte
I dagens post låg ett brev från Pensionsmyndigheten där jag uppmanades byta ut en av mina pen­sions­fonder. 3 % av pensionskapitalet har man nämligen fått placera på egen hand. ”Carnegie Fund Management Company S. A. har beslutat avregistrera Carnegie Fund –  Safety 90 Sverige Sub-Fund” stod det.

BörskursSenast den 13 april skulle jag verkställa ett byte om jag inte ville att andelarna ska överföras till AP7 (en fond som svenska staten förvaltar). Jag skred genast till verket, loggade in på pen­sions­myn­dig­he­tens sajt och klickade på Fondbyte. Sen var det stopp. För att komma vidare måste jag legitimera mig med något av tre alternativ.

Enda tänkbara alternativet för min del var Bank-ID. Problemet var bara att mitt ID har upphört gälla. Alltså måste jag först logga in på min svenska bank och beställa ett nytt. Och för att få ett nytt måste jag först ladda ner programmet för Bank-ID innan jag kunde registrera ett lösenord. Sen tillbaka till myndighetens sajt och fondbytet för att hitta en värdig ersättare till Carnegie.

Redan 2013 fanns det 826 fonder att välja mellan, så jag filtrerade genast fram en moralisk-etisk fond med moderat risknivå och valde nr 985895, BL – Equities Horizon, som verkar ge hyfsad avkastning och som inte hade så hög förvaltningsavgift.

Därefter behövde jag givetvis också ändra i min portfölj hos Morningstar för att få min veckorapport över fondutvecklingen. Deras verktyg är gräsligt knöligt tycker jag, men jag fick till det till slut.

Som avslutning kollade jag numret på fonden enligt numerologin (9+8+58+9+5=44, 4+4=8) och smålog förnöjt när jag såg resultatet. 8 står för ”ekonomisk och andlig frihet”. 🙂

6.2 – Fel men rätt

Igår var jag för tidigt ute, glömde inköpslistan och fick blommor av butiken. Idag såg jag en spark­åkare och fick oväntad hjälp.

För tidigt ute
Igår var jag på väg till bilbesiktningen tills jag lyckligtvis upptäckte att jag var en hel månad för tidig. Besiktningen är den 25.3. Vad säger man om sånt?

Tulpanbukett 2Inköpslista och blommor
Däremot kom jag ihåg att hämta mat hos Kerstin rätt dag och passade på att vecko­handla samtidigt eftersom jag helt plötsligt fått ”bonustid”. Det var bara det att jag hade glömt inköpslistan insåg jag när jag kom till butiken.

Men faktiskt lyckades jag komma i håg allt utom en artikel visade det sig när jag kom hem. Dessutom hade jag med mig en bukett tulpaner som varken stod på inköpslistan eller fanns med i varukorgen.

Den unga damen i kassan (på Sale i Dalsbruk) råkade i misstag slå ut kvittot innan alla varor var inslagna och gjorde fel när hon skulle rätta till misstaget. Det innebar att jag blev tvungen att plocka upp alla varor igen eftersom hon måste slå in dom på nytt sa den tillkallade kollegan. Som kom­pen­sa­tion kom kollegan med en bukett tulpaner till mig. Visst är det suverän kundservice? Hoppas det blir fel flera gånger. 😉

SparkåkareSparkåkare
Vid ”posttid” idag upptäckte jag en sparkåkare på isen uppe i viken. Om isen var svag när jag spanade in skridskoåkaren förra veckan eller när det nu var, har den minsann inte blivit starkare sen dess. Den kanske inte alls är så svag som jag inbillar mig?

Oväntad hjälp
Som överenskommet ringde vedleverantören kvart i ett. Inom en halv timme skulle han anlända med mina fyra kubik björkved. Redan igår förvarnade jag sommargrannen om att jag skulle blockera hennes garageinfart. Jag kan tänka mig att hon tyckte att det var en synnerligen dåligt tajmad leve­rans just den veckan hon och hennes familj var här, men eftersom min ved var slut ville jag få på­fyll­ning så fort som möjligt.

Jag gick genast ut när han ringde och la en presenning på marken där jag tänkte mig att lasset skulle få plats, men när chauffören fick reda på var veden skulle in tyckte han att det i så fall var fiffigare att lossa den utanför ingången till vedlidret. Det tyckte givetvis jag också! På så sätt vann jag en massa tid som annars hade gått åt till att gå fram och tillbaka med skottkärran.

I samma veva kom sommargrannens son tillbaka efter rastning av ”vilda Matilda” (en springer­spaniel) så jag hejade och slängde ur mig att här finns det jobb. Till min stora förvåning var han genast med på noterna, han skulle bara gå in med hunden först. Va?! Jag trodde inte mina öron.

VedJag talade genast om att jag bara skojade, men han tyckte det var alldeles utmärkt att få vistas ute och göra nåt nyttigt. Det lät givetvis som ljuv musik i mina öron.

På två timmar hade vi fått in hela lasset. Han bar in i vedlidret och jag plockade upp och radade. Att hänga med i takten på en man som är nästan 30 år yngre än jag var ju inte helt lätt, men det gick. Fast jag började tycka att han var onödigt snabb på slutet. 🙂

Vid halvtid tog vi en välförtjänt paus i och med att jag tackade ja till en cider. Den borde jag rimligtvis ha bjudit på, men nu blev det inte så den här gången. Och något annat än tack för hjälpen ville han inte ha, det var bara skönt att få röra på sig tyckte han. Helt fantastiskt!

Fast jag kan nog inte låta bli att visa min uppskattning ändå på nåt sätt. Ett presentkort från ”glas­ban­ken” kan väl till exempel aldrig vara fel?

 

2.7 – Njutbart

Jag har varit på besiktning, fått rabarberpaj, avverkat frökapslar, tagit upp potatis och plockat blommor. Det doftar kokt dill, gulmåra och färska jordgubbar i köket.

TandläkarePå besiktning
Idag på förmiddagen var det dags för den årliga besiktningen av ”gaddarna”. Min tandläkare börjar alltid med att kolla om tänderna sitter fast. Det är nästan det pirrigaste momentet, för vad gör man – eller han – om dom är på väg att lossna?!

Jag blev lugnad inom ett par minuter, dom satt stadigt i år också. Inga hål och ingen tandsten hittade han heller och påpekade att tandköttet såg friskt ut. Hela besöket tog sex minuter och då ingick lite småprat.

Vi har nämligen en gemensam bekant. Tandläkarens exfru var min klasskamrat i ”Lönkan”. Ibland är världen mindre än man kan föreställa sig.

Rabarberpaj
Efter ett något längre besök hos ZasData slog jag en signal till Grisen/Tvillingen för att höra om hon var hemma. Det var hon, så jag hotade med besök om tio minuter utan att ens fråga om hon var på väg nånstans kom jag på efteråt. Men då hade hon väl sagt nåt?

När jag steg ur bilen kommenterade jag min klumpighet och frågade om hon skulle i väg nånstans? Hon skulle åka och handla, men det var inte på minuten så jag var välkommen.

Hon hade inte förspillt nån tid – under dom aviserade tio minuterna hade hon kokat kaffe, dukat fram koppar och rabarberpaj. Jag försökte påpeka att det inte var därför jag kom och fick till svar: ”Jasså int’?” med glimten i ögat. Hon känner mig rätt väl vid det här laget så hon vet att jag är en gottegris.

LupinerFrökapselavverkning
Mia mötte mig vid bilen när jag kom hem. Jag hade varit borta i drygt tre timmar, så nu ville hon ha mat. Före maten fick hon lite ömhetsbetygelser som alltid när jag har varit borta. Jag frågade henne vad vi skulle pyssla med resten av dan, men fick inget svar. Hon bara försvann ut när hon hade ätit klart.

Det finns ju alltid en hel rad med saker att ta i tu med men jag bestämde mig för att prioritera lupinernas frökapslar. Enligt kommunens påbud får man ha lupiner på tomten men inte låta dom sprida sig. Jag brukar knipsa bort frökapslarna varje år. Fast inte för att kommunen har bestämt det utan för att jag inte heller vill att dom ska sprida sig hejvilt.

Eftersom sommargrannen inte bryr sig om att göra det samma, är det rätt meningslöst jobb men det kanske har en viss inverkan trots allt.

Potatiskoll
När jag var klar med fröbegränsningen hämtade jag min fina, rostfria potatishacka och en skål till jordgubbarna som mognar på löpande band. På våffelkalaset igår blev det tal om potatis och nu var jag nyfiken på hur små eller stora mina potatisar var.

Under första ståndet hittade jag en liten potatis och en ”ärta”. Under det andra ståndet fanns fler potatisar men också dom i minsta laget. Jag var inte särskilt förvånad. Normalt brukar jag ju börja ta upp dom först i slutet av juli. I år satt jag dom visserligen 1 maj men vädret har inte varit optimalt kan jag tycka.

SkördTyvärr är dom skorviga i år också. För ett tag sen hörde jag nån påstå att dom blir det för att man odlar dom på samma ställe många år i rad. Undrar om det stämmer? Enligt vad jag har läst mig till beror det på kalkhaltig jord. Men strunt samma, jättegoda är dom oavsett.

Blommor
Så här års finns det ju många både odlade och vilda blommor att plocka. Egentligen är dom vack­rast och njutbarast där dom står, men färska blommor inomhus förhöjer trivseln tycker jag.

Doften av gulmåra är jag väldigt förtjust i, så både vardagsrum och ”kontor” har fått var sin vas. På köksbordet ståtar praktlysing, i verandan rallarros och på trappbordet står en liten vas med rosor.

Visst är det härligt med sommar!

14.2 – Nytt och gammalt

Firman har bytt adress, Silverpilen används som matförråd och behöver gå till bildoktorn. Mia är innekatt igen.

Din KonsultAdressbyte
För fyra dar sen besökte jag Din Konsults webbsajt och fick en chock. Adressen till sajten kunde inte hittas?!? Det visade sig att omdirigeringssajten .to och namnet welcome.to hade upphört fungera den 1.2. 😦

Originaladressen http://dk.dinstudio.se fungerar förstås men är inte alls lika rolig som den förra, men bättre det än felkod 404. Hoppas jag har kommit i håg att ändra på alla ställen där länken före­kom­mer?

Matförråd
Idag hade jag besiktningstid för Silverpilen. Första kommentaren besiktningskillen gjorde var när han öppnade motorhuven. ”Jaha, och här har mössen matförråd” sa han. Jag trodde han skojade, men mycket riktigt – i en fördjupning låg en hel hög med lönnfrön som omöjligt hade kommit dit av sig själv.

MatförrådDet är alltså nackdelen med att inte använda bilen så ofta. Det avslöjar också hur ofta jag öppnar motorhuven… Enda gången är då jag ska fylla på spolarvätska.

Remiss till bildoktorn
De e ju int nån dåli bil de här” sa han en stund senare. ”Nej, verkligen inte! Hade du förväntat dig det?” utbrast jag med eftertryck. Svaret uteblev så jag tolkade det som ett ja eller så tyckte han att min kommentar var korkad.

När han undersökte styrningen på framhjulen upptäckte han att gummiskyddet på drivaxelknuten (tror jag det var?) på vänster sida var trasigt. En koll på höger sida gav samma resultat, båda är trasiga och behöver bytas påpekade han.

Silverpilen fick alltså en anmärkning, men slapp lyckligtvis ombesiktning. 111 € för besiktning och avgasmätning räcker gott och väl tycker jag. Jag skulle givetvis komma billigare undan om jag åkte till Salo, men se det har jag ingen som helst lust att göra. Den resan är ju dubbelt så lång och inte gratis den heller.

I morgon ska jag boka tid hos bildoktorn.

Innekatt igen
Sen snölagret fylldes på föredrar Mia att hålla sig inomhus igen. Om jag är ute kan hon hålla mig sällskap en stund, men nöjer sig sen med att titta på mina förehavanden genom fönstret.

Hon är också fullt nöjd med att stanna inne när jag åker bort nån längre stund. I tisdags blev det som vanligt fyra timmar innan jag var tillbaka men hon hade inte försökt ta sig ut då heller såg jag. Bra att hon inte känner sig fången.

Idag gjorde hon sitt bästa för att öppna förpackningen med fettisdagsbullar som jag hade köpt.

Mia öppnar