6.2 – Fel men rätt


Igår var jag för tidigt ute, glömde inköpslistan och fick blommor av butiken. Idag såg jag en spark­åkare och fick oväntad hjälp.

För tidigt ute
Igår var jag på väg till bilbesiktningen tills jag lyckligtvis upptäckte att jag var en hel månad för tidig. Besiktningen är den 25.3. Vad säger man om sånt?

Tulpanbukett 2Inköpslista och blommor
Däremot kom jag ihåg att hämta mat hos Kerstin rätt dag och passade på att vecko­handla samtidigt eftersom jag helt plötsligt fått ”bonustid”. Det var bara det att jag hade glömt inköpslistan insåg jag när jag kom till butiken.

Men faktiskt lyckades jag komma i håg allt utom en artikel visade det sig när jag kom hem. Dessutom hade jag med mig en bukett tulpaner som varken stod på inköpslistan eller fanns med i varukorgen.

Den unga damen i kassan (på Sale i Dalsbruk) råkade i misstag slå ut kvittot innan alla varor var inslagna och gjorde fel när hon skulle rätta till misstaget. Det innebar att jag blev tvungen att plocka upp alla varor igen eftersom hon måste slå in dom på nytt sa den tillkallade kollegan. Som kom­pen­sa­tion kom kollegan med en bukett tulpaner till mig. Visst är det suverän kundservice? Hoppas det blir fel flera gånger. 😉

SparkåkareSparkåkare
Vid ”posttid” idag upptäckte jag en sparkåkare på isen uppe i viken. Om isen var svag när jag spanade in skridskoåkaren förra veckan eller när det nu var, har den minsann inte blivit starkare sen dess. Den kanske inte alls är så svag som jag inbillar mig?

Oväntad hjälp
Som överenskommet ringde vedleverantören kvart i ett. Inom en halv timme skulle han anlända med mina fyra kubik björkved. Redan igår förvarnade jag sommargrannen om att jag skulle blockera hennes garageinfart. Jag kan tänka mig att hon tyckte att det var en synnerligen dåligt tajmad leve­rans just den veckan hon och hennes familj var här, men eftersom min ved var slut ville jag få på­fyll­ning så fort som möjligt.

Jag gick genast ut när han ringde och la en presenning på marken där jag tänkte mig att lasset skulle få plats, men när chauffören fick reda på var veden skulle in tyckte han att det i så fall var fiffigare att lossa den utanför ingången till vedlidret. Det tyckte givetvis jag också! På så sätt vann jag en massa tid som annars hade gått åt till att gå fram och tillbaka med skottkärran.

I samma veva kom sommargrannens son tillbaka efter rastning av ”vilda Matilda” (en springer­spaniel) så jag hejade och slängde ur mig att här finns det jobb. Till min stora förvåning var han genast med på noterna, han skulle bara gå in med hunden först. Va?! Jag trodde inte mina öron.

VedJag talade genast om att jag bara skojade, men han tyckte det var alldeles utmärkt att få vistas ute och göra nåt nyttigt. Det lät givetvis som ljuv musik i mina öron.

På två timmar hade vi fått in hela lasset. Han bar in i vedlidret och jag plockade upp och radade. Att hänga med i takten på en man som är nästan 30 år yngre än jag var ju inte helt lätt, men det gick. Fast jag började tycka att han var onödigt snabb på slutet. 🙂

Vid halvtid tog vi en välförtjänt paus i och med att jag tackade ja till en cider. Den borde jag rimligtvis ha bjudit på, men nu blev det inte så den här gången. Och något annat än tack för hjälpen ville han inte ha, det var bara skönt att få röra på sig tyckte han. Helt fantastiskt!

Fast jag kan nog inte låta bli att visa min uppskattning ändå på nåt sätt. Ett presentkort från ”glas­ban­ken” kan väl till exempel aldrig vara fel?