Jag har haft rengöringsdag och fått medhåll från tillförlitligt håll.
Rengöringsdag
Eftersom diskbänken ”seglade” sen ett par dar och tvättmaskinen var fylld tog jag mig i kragen och startade projekt rengöring efter lunch. Utgående från antalet begagnade muggar och koppar måste jag ha ett synnerligen aktivt socialt liv kom jag fram till. 😀
Faktiskt slog jag tydligen nytt rekord. Den här gången räckte utrymmet i torkskåpet inte till så jag blev tvungen att torka en del för hand, bland annat ”mormors koppar” som vi använde igår.
Jag glömde förresten påpeka för gästerna att dom drack ur Wedgewood-koppar, och fick använda silverskedar. Min styvmorfar som var engelsman var nämligen noga med kvalitet och ansåg att Wedgewoods benporslin är av yppersta klass. Mina postorderkoppar hade han garanterat inte gillat.
Efter att ha tagit en snabbtitt på Butterfly Bloom blev jag också förälskad i morfars favorit. För 48 € + frakt kan jag få en grön tekopp med fat ser jag. Fast då skulle jag antagligen aldrig nännas använda den av rädsla för att ha sönder den.
Medhåll 1
För att få veta vad som verkligen gäller i fråga om verksamhetsgranskarens jäv, har jag konsulterat expertis och lusläst lagen. Idag fick jag besked från SFV Bildning (som ansvarar för Föreningsresursen), rådfrågade en lokal revisionsbyrå och pratade med en tjänsteman på PRS.
Alla är överens med mig om att en verksamhetsgranskare som granskar sin styvmors räkenskaper inte kan anses vara oberoende.
Stefan Andersson på SFV Bildning svarar så här: ”Verksamhetsgranskningen lyder ju delvis under revisionslagen och då är det självklart att styvsonen är jävig att granska sin styvmors räkenskaper.”
I Föreningslagen ges inga konkreta exempel på jäv (som i Revisionslagen) men i utdraget nedan framhålls oberoendet (min fetstil).
38 a § (16.7.2010/678)
Verksamhetsgranskning
… Verksamhetsgranskaren ska vara en fysisk person. Han eller hon ska ha den ekonomiska och juridiska sakkunskap som med hänsyn till föreningens verksamhet behövs för uppgiften. Verksamhetsgranskaren får inte vara omyndig, försatt i konkurs eller ha begränsad handlingsbehörighet. Verksamhetsgranskaren ska vara oberoende vid utförandet av verksamhetsgranskning.
Medhåll 2
Jag har tidigare skrivit om uttrycket ”på stugan” som jag stöter på i ÅU titt och tätt. För att få en förklaring eller motivering vände jag mig till Institutet för de inhemska språken och fick idag följande svar av fil dr och språkvårdare Charlotta af Hällström-Reijonen (min fetstil igen):
”Hej.Tack för din intressanta fråga. Det går att säga att man är ”på stugan” i en allmännare betydelse än att man sitter ovanpå huset. Då betyder det samma sak som att vara ”på landet”, alltså på lantstället. ”I stugan” har en konkretare betydelse, och innebär att man befinner sig inne i huset.
”På stugan” är ändå normalt en mycket ovanligare konstruktion än ”på landet”. När jag tittar i en större mängd tidningstext (en textkorpus) noterar jag ändå att ÅU skiljer sig från både finlandssvenska tidningar och sverigesvenska genom att ”på stugan” är lika vanlig som ”på landet”. I de övriga tidningarna är ”på landet” mycket vanligare än ”på stugan”. Det är troligen därför som du har börjat reagera på uttrycket. Det finns kanske en redaktör på ÅU som favoriserar detta uttryck, eller så är uttrycket vanligare i Åbo än på andra håll. Jag ska hålla upp ögonen för detta uttryck i fortsättningen.”
Därmed är min vetgirighet tillfredsställd och min uppfattning bestyrkt. 🙂