30.3 – Besök och paragrafer


Besöksfrekvensen har varit hög och jag har varit besvärlig igen.

Hög besöksfrekvens
Att gå från i snitt ett besök per vecka till ett per dag är minsann en markant ökning! I förrgår tittade sommar­grannen psykologen in en stund och föreslog att jag skulle göra henne sällskap på en by­runda. Bra förslag tyckte jag, då kunde jag ta med mig soppåsen.

ArmagnacMia var inte sen att hänga på, men tyckte inte alls det var roligt när det kom en bil eller när vi stötte i hop med andra människor efter halva rundan. Av hänsyn till henne beslöt vi gå tillbaka samma väg och nöja oss med halva sträckan.

Igår kväll kom den unge gentlemannen på besök och idag har f d klasskompisen och hans sambo hållit mig sällskap vid eftermiddagskaffe med provsmakning av en nyinköpt armagnac. Synnerligen angenämt. 🙂

Besvärlig igen
Jag förstår mycket väl att jag uppfattas som en plåga när det gäller efterlevnad av lagstiftning och före­nings­stad­gar… Vid ett extra ordinarie årsmöte igår uppfattade jag att den valda verk­sam­hets­gran­skaren var kusin till en av styrelseledamöterna, men reagerade inte just då, utan tänkte på det först på vägen hem. Här förelåg jäv.

Jag kollade genast vad revisionslagen (§ 25) hade att säga om saken och skickade informationen till sty­rel­sen. Det visade sig dess bättre att det inte handlade om blodsband, men jag kan gott tänka mig att släktförhållandet ändå anses vara orsak till jäv i och med att sekreterarens moster är extern kassör och mosterns styvson är verksamhetsgranskare.

Finlands lagIdag fick jag ett mejl från styrelsens ord­fö­ran­de där det framhölls att sånt kan man sätta sig över i och med att det är svårt nog ändå att värva styrelseledamöter och medlemmar. Min värdegrund skiljer sig uppenbarligen också från den här styrelsens.

Jag gör också många fel och har en massa luckor i mina kunskaper som jag försöker täta efterhand, men att öppet deklarera att man mer eller mindre struntar i lagstiftning och föreningsstadgar anser jag inte är seriöst. Varför överhuvudtaget registrera en förening i så fall? En oregistrerad förening vore lämpli­ga­re, även om man också där behöver vissa regler att hålla sig till kan jag tycka.

I övrigt anser jag mig verkligen inte vara nån ”paragrafryttare”, men om man ska bedriva verksamhet i nån form ska det gå rätt till anser jag. Inte minst för att medlemmarna har rätt att kräva det, men också för att ”överseende” med lagstiftning och stadgar kan hämma sig i kontakten med myndig­he­ter och finansiärer.

Vem vill understöda en förening som anser att föreningsstadgarna är ”onödig byråkrati” eller ”admini­strativa petitesser”? I så fall kan man ju inte heller kräva att medlemmarna ska betala sin stadge-enliga med­lems­avgift?

Är det verkligen bara jag som tycker att de här attityderna är helt åt pepparn?