Jag har träffat Kleopatra, gratulerat en bekant, dukat med sista teskeden och blinkat i en kurva.
Träffat Kleopatra
Igår efter lunch hade jag kommit överens med en dam om att hämta resterande Daphnia-vykort och intäkterna från försäljningen. Jag hade tänkt mig ett kort besök, men mitt nej tack till kaffe vann inget gehör, så jag satt kvar i över en timme.
Jag känner inte damen i fråga, men hon är välbekant så det var inga problem att få tiden att gå under livligt samtal. Till slut kom vi in på katter och hon berättade att hon var adoptivmatte till en 14 år gammal norsk skogskatt vid namn Kleopatra.
Jag stod redan med kappan på mig när jag kom på att det vore roligt att få träffa den gamla damen. Matte gick genast ner i källaren för att övertala kissen att bli betittad. Där finns nämligen kattluckan och en av hennes sovplatser.
Jag hade fått berättat för mig att Kleo, som hon kallas till vardags, inte var ett dugg road av besökare och kunde vara en riktig bitch om man försökte göra nåt hon ogillade. Jag stod därför orörlig när matte kom bärande på sin älskling och släppte ner henne på golvet.
Men hör och häpna, efter att jag hade talat om för henne ett par gånger hur fin hon var, vände hon sig om, tittade forskande på mig och bestämde sig sen för att det nog gick an att hälsa på mig. Faktiskt fick jag stryka henne över ryggen innan hon bestämde att nu fick det räcka. Jag blev förstås jätteglad över förtroendet och hälsar gärna på både henne och matte flera gånger. 🙂
Gratulerat en bekant
I dagens ÅU såg jag ett bekant ansikte på första sidan. Inte så där kändisbekant, utan på riktigt. Vi umgicks en del på 70-talet i Helsingfors eftersom hon var min f d klasskamrats flickvän på den tiden.
Att hon figurerade i tidningen berodde på att hon utsetts till Kimitoöns SFPs nya ordförande. Jag visste från FB att hon hade flyttat hem efter många år i Sverige, men hade ingen aning om att hon har ett politiskt förflutet. Men det är ju ett bra tag sen vi umgicks gu’bevars och vi har inte haft kontakt förrän alldeles nyligen via FB.
Självfallet gratulerade jag henne till den nya titeln. Vi har tidigare kommit överens om att vi ska träffas i sommar nåt tag och prata gamla minnen.
Sista rena skeden
Vid 10-snåret kom han som jag har längtat efter hela veckan, dvs tanktömmaren. Idag hade han för en gångs skull tid att komma in på kaffe så det var ju tur att det ännu fanns en ren tesked kvar, alla andra väntar på att bli diskade.
Det gäller givetvis vardagsteskedarna vill jag påpeka. Mina silverteskeder ligger rena och oanvända i sina schatull, men så fint främmande har jag inte haft så jag har behövt ta fram dom. Det där får jag väl äta opp inom snar framtid förstår jag… 😀
Blinkat i en kurva
Idag har jag varit virrigare än vanligt. Först glömde jag kvittera ut ett paket när jag lämnade in ett annat, vilket betydde att jag fick åka tillbaka till butiken/posten som jag just hade lämnat. Minst en kilometer onödig körning bara för att jag hade tänkt på annat.
På hemvägen från Dalsbruk inträffade nästa tankevurpa. Visserligen är Söderlångvik-kurvan nog så tvär, men inte ens i såna behöver man använda blinkers. Utom jag då – strax före kurvan kopplade jag på höger blinker under en bråkdels sekund innan jag kom på vad jag höll på med. Den mötande lastbilen måtte ha undrat om jag tänkte svänga in till potatislandet som låg bredvid.
Några fler fadäser har jag faktiskt inte åstadkommit, men det är ju några timmar kvar på dygnet. 😉
Uddmors betraktelser 