28.2 – Betalning och ny titel

Jag har fått betalt för veden och en ny titel.

Betalt för veden
Igår blev jag jätteglad över ett av kuverten i posten. Det visade sig innehålla löneutbetalning för styrelsekursen. Den hade jag helt glömt av att jag hade innestående, men den var givetvis väl­kom­men. Beloppet täckte kostnaden för veden och gav mig faktiskt en tia över, så om man vill, kan man påstå att Kimitoöns kommun har betalat mitt vedlass. 🙂

SL-karta Årsmöte in English
I eftermiddags gick LMFs första årsmöte av stapeln på Café Sågbacken i Kimito. Jag erbjöd mig att fungera som mötesordförande eftersom mötet förväntades bli tvåspråkigt, dvs skulle genomföras både på svenska och engelska.

Det blev ett klart annorlunda årsmöte. Levande musik tror jag inte att jag har upplevt på nåt tidigare årsmöte, men här spelades och sjöngs det minsann. De två vokalisterna är båda hemma från Sierra Leone så det passade ju utmärkt.

Föreningens sekreterare höll därefter en både skräckinjagande och tankeväckande presentation av de lokala förhållandena i Waterloo-distriktet. Den fick mig än en gång att inse hur fantastiskt lyckligt lottad jag är och hur viktig föreningens verksamhet är. Hjälp till självhjälp är verkligen vad som bäst behövs.

MusikanterMötet lockade dess värre bara ”den inre kretsen” och en lokal reporter, men tillsammans med or­kes­ter­med­lem­marna blev vi ändå tillräckligt många för att fylla nödvändiga poster. Interimsstyrelsen skulle nämligen ersättas med en nyvald.

Mötet hölls trots allt på ett språk tack vare att alla närvarande behärskade engelska. I mitt ställe till­träder nu en ny kassör, men jag fick en ny titel – i fortsättningen är jag verksam­hets­gran­skare. Det firar jag med ett glas hallonlikör som ska utgå ur Alkos sortiment i Dalsbruk. Lika bra det kan jag tycka, hallonsmaken är minst sagt flyktig.

Därmed var vårens första årsmöte avklarat. Nästa försiggår den 16 maj där jag blir av med ytterligare en titel. Det känns bra. Som heltidspensionär räcker det gott att vara kursledare och företagare. Åt­min­sto­ne tills jag hittar på nåt nytt som engagerar mig. 🙂

6.2 – Fel men rätt

Igår var jag för tidigt ute, glömde inköpslistan och fick blommor av butiken. Idag såg jag en spark­åkare och fick oväntad hjälp.

För tidigt ute
Igår var jag på väg till bilbesiktningen tills jag lyckligtvis upptäckte att jag var en hel månad för tidig. Besiktningen är den 25.3. Vad säger man om sånt?

Tulpanbukett 2Inköpslista och blommor
Däremot kom jag ihåg att hämta mat hos Kerstin rätt dag och passade på att vecko­handla samtidigt eftersom jag helt plötsligt fått ”bonustid”. Det var bara det att jag hade glömt inköpslistan insåg jag när jag kom till butiken.

Men faktiskt lyckades jag komma i håg allt utom en artikel visade det sig när jag kom hem. Dessutom hade jag med mig en bukett tulpaner som varken stod på inköpslistan eller fanns med i varukorgen.

Den unga damen i kassan (på Sale i Dalsbruk) råkade i misstag slå ut kvittot innan alla varor var inslagna och gjorde fel när hon skulle rätta till misstaget. Det innebar att jag blev tvungen att plocka upp alla varor igen eftersom hon måste slå in dom på nytt sa den tillkallade kollegan. Som kom­pen­sa­tion kom kollegan med en bukett tulpaner till mig. Visst är det suverän kundservice? Hoppas det blir fel flera gånger. 😉

SparkåkareSparkåkare
Vid ”posttid” idag upptäckte jag en sparkåkare på isen uppe i viken. Om isen var svag när jag spanade in skridskoåkaren förra veckan eller när det nu var, har den minsann inte blivit starkare sen dess. Den kanske inte alls är så svag som jag inbillar mig?

Oväntad hjälp
Som överenskommet ringde vedleverantören kvart i ett. Inom en halv timme skulle han anlända med mina fyra kubik björkved. Redan igår förvarnade jag sommargrannen om att jag skulle blockera hennes garageinfart. Jag kan tänka mig att hon tyckte att det var en synnerligen dåligt tajmad leve­rans just den veckan hon och hennes familj var här, men eftersom min ved var slut ville jag få på­fyll­ning så fort som möjligt.

Jag gick genast ut när han ringde och la en presenning på marken där jag tänkte mig att lasset skulle få plats, men när chauffören fick reda på var veden skulle in tyckte han att det i så fall var fiffigare att lossa den utanför ingången till vedlidret. Det tyckte givetvis jag också! På så sätt vann jag en massa tid som annars hade gått åt till att gå fram och tillbaka med skottkärran.

I samma veva kom sommargrannens son tillbaka efter rastning av ”vilda Matilda” (en springer­spaniel) så jag hejade och slängde ur mig att här finns det jobb. Till min stora förvåning var han genast med på noterna, han skulle bara gå in med hunden först. Va?! Jag trodde inte mina öron.

VedJag talade genast om att jag bara skojade, men han tyckte det var alldeles utmärkt att få vistas ute och göra nåt nyttigt. Det lät givetvis som ljuv musik i mina öron.

På två timmar hade vi fått in hela lasset. Han bar in i vedlidret och jag plockade upp och radade. Att hänga med i takten på en man som är nästan 30 år yngre än jag var ju inte helt lätt, men det gick. Fast jag började tycka att han var onödigt snabb på slutet. 🙂

Vid halvtid tog vi en välförtjänt paus i och med att jag tackade ja till en cider. Den borde jag rimligtvis ha bjudit på, men nu blev det inte så den här gången. Och något annat än tack för hjälpen ville han inte ha, det var bara skönt att få röra på sig tyckte han. Helt fantastiskt!

Fast jag kan nog inte låta bli att visa min uppskattning ändå på nåt sätt. Ett presentkort från ”glas­ban­ken” kan väl till exempel aldrig vara fel?

 

24.2 – Historiskt, ätbart och vårlikt

Jag har gjort historiska fynd, avslutat 2014, fått en inbjudan och sett vårtecken. Mia har återfått jaktlusten.

Historiska fynd
Igår gjorde jag två historiska fynd i frysen. Två matförpackningar från 2012! Fläskkött som varit fryst i nästan tre år verkade inte särskilt frestande så båda förpackningarna åkte ner i soporna. Nu får jag verkligen skärpa mig och hålla bättre ordning!

RevisorAvslutat 2014
Efter att hittills ha prioriterat andras bokslut tog jag i tu med Din Konsults igår. 15 verifikat var ju inte så svårt att summera. Som vanligt blev också fjolåret ett förlustår och firman är skyldig mig drygt en tusenlapp.

Utsikterna för att den skulden ska betalas tillbaka är ganska små om inget mirakulöst inträffar, men man vet ju aldrig. Din Konsult kanske får ett långvarigt och lukrativt uppdrag rätt vad det är?

Inbjudan
Idag behövde El-Tigerns fru min hjälp i ett litet ärende som var avklarat på några sekunder, sen fick hon kaffe och upptinad julkaka medan vi pratade om diverse väsentligt och oväsentligt.

Eftersom varken hon eller jag hade några hålltider kunde vi vara sociala i lugn och ro utan att titta på klockan. Det känns fortfarande lyxigt att kunna få göra så. Innan hon gick bjöd hon in mig på middag så på söndag behöver jag åtminstone inte svälta.

Vårtecken
Blommande julros är väl inget vårtecken, men det är snödropparna. Dom har kanske stått i knopp redan ett tag, men inte förrän igår noterade jag de väna, snövita dropparna.

Vårtecken2008 hade jag redan den 3.2 avbildat en knopp, annars är mars eller april vanligare beroende på hur sträng och snörik vintern har varit.

Jag hörde också ett bekant fågelljud. Om jag inte misstar mig var det en trana. Eftersom jag var inom­hus kunde jag inte säkerställa upphovet. Ett säkert vårtecken det också, liksom att dagarna har blivit längre igen.

Återfått jaktlusten
Ett annat säkert vårtecken är att Mia har återfått jaktlusten. I och med att tomten är snöfri tar hon sig obehindrat fram till lämpliga jaktställen. En sork ”prydde” mattan i verandan när jag släppte in henne i eftermiddags. (På bilden ses dock en näbbmus)

Mia jagar

22.2 – Från frustration till kreativitet

Jag har jobbat i onödan, tackat nej till ett förslag, varit försenad, städat bort julen och haft ett idémöte.

Jobbat i onödan
I fredags hade jag lovat hjälpa en god vän med bildöverföring från telefon till en s k mini­bär­bar (notebook). Efter två timmar var jag tvungen att medge att gränsen för min kompetens var nådd och att datorn av allt att döma inte var riktigt frisk.

Win 7 StarterEftersom telefonen var en Nokia av äldre modell krävdes installation av Nokia Suite (drygt 500 Mb). När den var nästan klar fick jag meddelande om att programmet saknar stöd för Windows 7 Starter, men att jag kunde fullfölja om jag ändå ville chansa. Så klart ville jag det, men blev tvungen att ge upp när det inte gick att fullfölja installationen.

OneDrive tjatade om att det inte fanns någon internetanslutning trots att den bevisligen fungerade och SP1 gick inte att installera på grund av ett fel. Programmet jag hittade som kunde felsöka och reparera, klarade bara hälften av felen. Då gav jag upp. Men det känder verkligen inte särskilt till­fredsställande.

Tackat nej
En av föredragshållarna på ”vattenkvällen” den 4.2 hade i ÅU läst om den avslutade styrelsekursen och undrade om jag kunde tänka mig att hålla en likadan kurs i Pargas? Det var ju roligt att få för­frågan, men jag tackade ändå nej. Pargas ligger som bekant utanför ön. Jag tipsade honom i stället om ett tänkbart alternativ som jag hoppas ska ge utdelning.

Försenad
Igår var jag försenad till ett viktigt kalas. Två födelsedagar och två examina firades samtidigt. Enligt in­bju­dan var jag välkommen kl 15:30. Fråga mig inte hur det är möjligt, men i mitt huvud kon­ver­terades tiden till 16:00.

Jag var i stort sett klar att ge mig av då påminnelsen i datorn plingade till och talade om att det nu var det 2 minuter kvar till den avsatta tiden. Vadå 2 minuter?!? Jag förutsatte att jag hade skrivit fel tidpunkt i kalendern men kollade för säkerhets skull vad det stod i inbjudan. 15:30 stod det klart och tydligt. Just så. Jag la genast i högsta växeln och hastade i väg.

Jag bad givetvis om ursäkt vid ankomsten men fick förklarat för mig att här gällde flytande tider. Himla tur det då.

JulStädat bort julen
Det är ju ett tag sen jul… Idag tog den äntligen slut på Udden. Då ska man bortse från ljusslingan ovanför trappan, den får hänga kvar ett tag till.

Jag har länge sett med onda ögon på halmbockar, juldukar och andra prydnader men prioriterat i mitt tycke viktigare saker, dvs sånt som involverat andra personer. Men idag hade jag inga uppgifter som var direkt över­hän­ga­nde så jag gjorde ett ryck innan dagens besökare anlände.

Idémöte
Syftet med dagens sammanträffande var att skissa på en idé. Hur det nu kom sig blev det en massa annat snack i stället, idén ägnade skyddslingen och jag en kvart på sin höjd.

Tanken är att ta vara på de hågkomster byns äldsta invånare har innan det är för sent. En filmad intervju tycker vi är ett bra sätt att dokumentera både minnen och personer. Vi har redan fått ja från ett proffs och beslöt ge henne fria händer att planera innehåll och struktur, förutsatt att hon tycker det är ett bra upplägg. Ändamålet med intervjun är vi ju överens om.

Sen får vi hoppas att gamlingarna är på prathumör just den dagen det beger sig och inte känner sig störda av kameran. Av erfarenhet vet jag att man kan drabbas av tunghäfta när man har en mikrofon under näsan och ser en filmkamera i aktion.

20.2 – Mer och mindre smärtsamt

Jag har sett en självmordskandidat, rättat till misstag, bränner mikroved och har besökt en ”kot­knackare”.

SkridskoåkareSjälvmordskandidat
På tisdag förmiddag uppfattade jag en rörelse i ögonvrån när jag satt vid datorn. Då jag vände huv’et ca tio grader styrbord upptäckte jag vad som orsakade synintrycket – en skridskoåkare! Första och hittills enda människan som vågat sig ut på isen i år vad jag vet. Utom jag. Fast jag tordes inte gå längre ut än strax utanför bryggändan och med ett stadigt grepp om lejdaren till trappstegen.

Den här personen hade förmodligen rört sig över hela sjön. Med livet som insats kan jag tycka, men han/hon känner säkert isens bärighet bättre än jag. Hoppas färden slutade utan missöden.

Rättat till misstag
Onsdagen var inte min dag, åtminstone inte början på den. Det mesta jag gjorde blev fel, även om det var enkelt att rätta till. Pinsammast var ett feladresserat mejl.

Alla styrelser jag tillhör har en egen mejlgrupp i Outlook och meningen var att skicka ett viktigt med­delande till LMFs styrelse. Jag märkte inte ens att mejlet gick fel förrän verk­sam­hets­gran­ska­ren gjorde mig uppmärksam på att sekreterarens namn saknades i mottagarlistan… Undra på det, mejlet hade gått till fel styrelse. Suck. På så sätt kan man få arbetstiden att öka med det dubbla. 😦

Mikroved
Bland kvistveden jag köpte för fyra år sen fanns en hel del ”mikroved”, dvs kvistar av ungefär samma längd som extralånga tändstickor. Dom slängde jag i en egen hög avsedd för kaminen i sovrummet, men eftersom jag inte har eldat mer än ett par gånger i den har högen inte minskat märkbart.

Den högen är nu den enda som återstår av inköpet och ”i brist på bröd äter man limpa” sägs det. Fördelen med dom korta pinnarna är att dom utan problem får plats i Mias f d kattsandslåda och att dom går att lägga in på tvären i spisen, alternativt två pinnar efter varandra. 😉

Besök hos kotknackar’n
Igår eftermiddag hade jag tid hos en av öns kiropraktiker. Beskrivningen av mottagningen var enkel och tydlig när jag bokade tid – i hårsalongen mittemot ”Knallis”. Jag tolkade det så att jag skulle till en nerlagd hårsalong i ett av husen som låg på andra sidan vägen från Knallis sett. Det var bara det att där fanns inga f d salonger, bara en stängd loppis och bo­stads­hus. Mysko. Jag beslöt att fråga i butiken, men upptäckte en frissa i lokalen intill.

Medan jag ställde min fråga till frissan satt en äldre, småleende herre på en liten soffa längst in i lokalen och vinka­de, men jag tog inte till mig att det kunde vara åt mig. I den här lilla lokalen kunde väl ändå ingen kiropraktiker hålla till?*)

Men så var det. Bakom soffan stod en tygskärm och bakom skärmen fanns en (sliten) be­hand­lings­bänk och ett litet bord. Det enda jag behövde ta av mig var glasögonen, sen pågick behandlingen i max tio minuter. Resten av halvtimmen gick åt att lyssna. Den här mannen slog mig med häst­läng­der när det gällde att prata.

IschiasNästan mot min vilja blev jag imponerad över att ”den flamsiga farbrorn” hittade mina onda punkter på direkten. Han hade ju inte ens undersökt mig eller kollat hur kotorna satt? En av punkterna lyckades han inte åt­gärda, mest beroende på att jag på inga villkor tordes slappna av. Dels för att jag sen tidigare vet hur djävulskt ont det gör och dels av hänsyn till frissans kund. Mitt smärtvrål hade garanterat skrämt kunden ur stolen.

”Det tar vi nästa gång om du inte har huvudvärk” tyckte han. Nästa gång föreslog han kunde innebära om ett halvår eller ett år. Det borde alla människor se till att göra menade han. ”Du går väl till tand­läkaren en gång per år?” Det ligger onekligen nåt i det. Ju längre man dras med besvären, desto svårare blir det att åtgärda dom.

Därmed var besöket avslutat. Han hävdade bestämt att jag skulle slippa känna av min ischias, men åtminstone än så länge har han fel. I sanningens namn ska tilläggas att han påpekade att jag skulle höra av mig om smärtan inte försvann, så möjligen blir det ett återbesök.

*) Förklaringen till den udda lokalen är att förfrågan om att få hyra kommunens tomma lokaler i bibliotekets fastighet aldrig har besvarats. Dåligt.

Snyggt?

Skor

För ett tag sen fick jag mejl från ett företag som gärna vill att jag köper Christian Louboutins skor. Modellerna var så extremt högklackade att jag hajade till och genast tänkte mig hur mina ryggkotor skulle må om jag försökte mig på att gå med dom. För att inte tala om vad som skulle hända om jag inte lyckades balansera på dom!

Undrar om inte designern är tacksam över att slippa använda dom själv? Däremot är det tydligen en del kändisar som styltar fram på dom. Det får dom gärna göra för mig. På Udden gäller moderat klackhöjd vid festliga tillfällen, alternativt Croqs, Jalas-stövlar eller Icebugs de årstider jag inte kan gå barfota. 🙂

17.2 – Från elförbrukning till skalfri korv

Jag är imponerad, har hållit föredrag, agerat detektiv, tagit en kreditupplysning och ätit skalfri(!) korv.

Imponerad
Elförbrukningen på Udden minskade också förra året. Det innebär att jag har sänkt förbrukningen med mer än 50 % sen 2008 och nu förbrukar mindre än 6000 kWh per år. Bra jobbat tycker jag. 🙂

Då har jag nog råd att köpa mera ved. Hittills har den genomsnittliga årskostnaden hållit sig på en synnerligen modest nivå: 95 € per år.

PublikFöredrag
Strax efter 12 igår gav jag mig av för att vara ute i god tid till föredraget för Dragsfjärds pensionärer i Labbnäs. 13.30 började till­ställningen så jag hade tillräckligt med tid för att kunna hämta en låne­pro­jektor ifall den befintliga inte ville vara med på noterna och så kunde jag hjälpa till att möblera.

När jag kom var ordföranden redan på plats och ommöbleringen klar. Ca 65 personer vänta­des. Och bara för att jag var beredd på det värsta fungerade tekniken som smort.

När jag hade pratat klart frågade jag närmaste åhörarna hur mycket klockan var. En del i publiken satt nämligen med slutna ögon märkte jag innan jag slutade. Det kunde förstås bero på flera saker. Antingen njöt dom i fulla drag, var uttråkade eller så hade dom drabbats av ”paltkoma”, alternativt syrebrist.

Jag hade pratat i drygt 50 minuter. Undra på att folk höll på att somna… 30-45 minuter hade ordfö­rande beställt, så jag hade helt klart överskridit tiden. Men nu var det ju för sent att ändra på det.

Efter ny ommöblering serverades kaffe och fettisdagsbulle med sylt och grädde, precis som jag vill ha den. Det bjöd föreningen på. Å andra sidan köpte jag lotter för 5 € så det gick jämnt ut eftersom alla andra fick betala den summan hörde jag.

Och så anmälde jag mig som medlem i föreningen. Inte för att jag tänker delta i särskilt många aktiviteter men dricka kaffe i trevligt sällskap var tredje månad har jag inget emot.

Agerat detektiv
En halv timme efter att jag hade parkerat Silverpilen kom väglagets ordförande. Han ringde när jag var på väg hem så besöket var väntat.

I rask takt klarade vi av hans tre ärenden, men ett av dom medförde en del detektivarbete för min del. Det gällde att hitta adresser till de nya fastighetsägarna. Två av dom gick bra, men den tredje finns på två olika adresser med tre olika telefonnummer så frågan är vad som gäller? Det får säljaren lämp­ligen svara på. Det är faktiskt vägandelsägarens skyldighet att informera om fastig­hets­änd­ringar, inte styrelsens.

Kreditupplysning
Detektivarbetet underlättades väsentligt tack vare fonecta.fi och där hittade jag också en intressant tjänst – man kan för 9,93 € köpa en kreditupplysning. Ha, det vore ju intressant att få en sån på sig själv tyckte jag och beställde genast.

Skalfri korvRapporten var ingen direkt överraskning, min kreditvärdighet är bästa tänkbara. Allt annat vore kon­stigt, jag hotas ju varken av konkurs eller utmätning och har inga betal­nings­an­märk­ningar. Nu kan jag dessutom bevisa det. 🙂

Skalfri korv
Jag har aldrig tidigare ätit skalfri korv, däremot skinnfri. Men nån gång ska vara den första. Snellman borde definitivt anlita en annan översättare eller skaffa sig en ordbok.