31.1 – Förklaringar och oförklarligt

Jag har hittat orsaken till diffen, gläds åt blommirakel, har inspekterat lokalen och datorn har haft en allvarlig infarkt.

Orsak till diffen
Igår, äntligen, satte jag mig med väglagets årsredovisning för att luska ut orsaken till diffen på 1,82 €. Nånting sa mig att den kunde bero på bankbytet i somras så jag lusläste kontoutdragen i samband med bytet.

Och just precis så var det. Det nyöppnade kontot hade ökat med 1,82 jämfört med till­godo­ha­van­det på det avslutade kontot, hur det nu kommer sig? Men för den fjuttiga summan tänker jag faktiskt inte be om en förklaring.

AmaryllisBlommirakel
Till jul fick jag bland annat två amaryllisar. Den ena hade två stänglar med totalt nio klockor innan den var klar och den andra en stängel med fyra. Det vill säga det trodde jag ända tills den plötsligt i förra veckan trollade fram en stängel till med fyra klockor. Helt fantastiskt!

I förrgår upptäckte jag ett annat blommirakel utomhus. Julrosen som jag planterade för flera år sen står i knopp igen. Det gjorde den i mitten av januari i fjol också, men blev överraskad av snö och flera minusgrader än den tålde. Får se hur det går den här gången? Att ha blomningstid i januari är ju inte så vältajmat.

Inspekterat lokalen
Bland alla andra ärenden i torsdags ingick inspektion av Bio Pony inför informations- och dis­kus­sions­­till­fället den 4.2. Falkö-föreningens sekreterare och jag hade stämt träff vid kommunhuset i och med att nycklarna förvaras där.

Tänk att jag kan inte minnas att jag nånsin satt min fot i Bio Pony tidigare…? Nästan skamligt att er­känna sånt, men jag antar det mest beror på att jag flyttade från ön redan i början av 60-talet. Och när jag var hemma på somrarna var det onsdags- och lördagsdans som gällde.

Sekreteraren och jag noterade vad vi behöver komplettera med och sen bjöd hon mig på kaffe på Holmbergs kafé. Till kaffet svepte vi varsin rejäl bit gräddtårta som smakade alldeles utmärkt medan vi pratade om ditt och datt. Den rara damen var obekant för mig ända tills arbetsgruppen träffades hemma hos henne så det var trevligt att få lära känna henne lite bättre.

Event ViewerDatorinfarkt
Enligt felloggen slutade Excel fungera igår kl 11:10:36 när jag sparade Din Konsults månadsbokföring. Det ena ledde till det andra som ledde till det tredje och sen blev det tvärnit till slut– ingenting alls fungerade längre, inte ens avstängningen. Först ett par timmar och tre kall­starter senare lyckades jag skrämma liv i burken igen. Puh, vilken pärs!

Jag har visserligen min bärbara att tillgå så jag sitter inte i sjön, men envis som jag är ville jag utröna om den stationära verkligen hade lagt av för gott. Jag miss­tänk­te en diskkrasch, men som tur var det inte orsaken. Eftersom Office-programmen har ”stärvat” då och då en längre tid, beslöt jag göra en reparation och sen dess har dom skött sig, peppar, peppar, så jag utgår från att det är lugnt ett tag igen.

Jag blev också tvungen att ominstallera Carbonite eftersom uppgraderingen stannade på hälft i och med haveriet. Dess värre är registreringsprocessen ännu inte genomförd, vilket möjligen beror på datorinfarkt på annat håll. Då jag gick till Carbonites supportsida hittade jag texten: “…due to a blizzard in the North we recommend phone or chat”, men så akut är ju inte problemet, åtminstone inte så länge OneDrive fungerar.

”Allti’ e de’ någå” som moster brukade säga. 😀

Bells teorem

John S BellJohn S Bells (1928-1990) teorem ledde fram till de experiment som en gång för alla bevisade den kvantfysiska principen om ickelokalitet:

Bells teorem är väldigt tekniskt men på vanligt språk innebär det följande: Det finns inga isolerade system. Varenda partikel i uni­ver­sum befinner sig i ’ögonblicklig’ kommunikation (bortom ljusets hastighet) med alla andra partiklar. Hela systemet, även de delar som befinner sig på galaxers avstånd från varandra, fungerar som ett enda enhetligt system.

Citat från boken E2 av Pam Grout

27.1 – Från franskt i sängen till finskt vinterföre

Jag har bäddat franskt, analyserat en folksjäl, klätt mig fin i onödan och haft hjärtat i halsgropen.

Bäddat franskt
Innan jag gav mig av till kursen igår hade jag storrengöring. Av mig själv alltså, inte huset. Därmed var det påkallat att byta till rent sänglinne. Eftersom också lakanen ligger sorterade i tvättordning, hade turen kommit till dom franska från Francoise Saget.

I mitt ”förra liv” i Sverige nappade jag nämligen på ett reklamutskick från företaget vid nåt tillfälle och var postorderkund ett tag. Priset var inte det som lockade, utan designen och färgerna. Tydligen är kvaliteten av hög klass, inköpen skedde innan jag flyttade till Östersund 1989 och allt jag köpte är fortarande i prima skick.

HärjedalenAnalyserat en folksjäl
Jag har kommit fram till att västanfjärdsborna har en liknande folksjäl som våra grannar i öst. Lika öppna, lätt­tillgängliga, gästfria och generösa. Det finns säkerligen undantag, men alla jag träffat från trakten har gjort ett gott intryck på mig.

Att dom också påminner om härjedalingarna tycker jag är ett ytterligare plus. Härjedalingar, lika lite som västan­fjärdsbor, tål översitteri eller förmyndarmentalitet. Dom står upp för vad dom tycker och tänker och håller ihop i vått och torrt upplever jag det som. Ett rakryggat folk och inga man sätter sig på eller över. 🙂

Fin i onödan
Strax före tre idag puttrade Silverpilen nerför backen med en chaufför i finaste gå-bort-stassen vid ratten. Före detta grannen fyllde 85 och det ville jag förstås gärna gratulera till.

Det kändes lite futtigt att köpa blommorna i matbutiken, men jag hittade en bukett som var helt OK och ringde på hos jubilaren. Redan då kände jag på mig att hon inte var hemma, men för säkerhets skull ringde jag på en gång till. Där hade intuitionen rätt igen, ingen kom och öppnade.

Då ringde jag upp henne för att höra var hon befann sig. Jag fick beskedet att hon var ”bortrest” på sin födelsedag och skulle komma hem dagen därpå så jag gratulerade per telefon och önskade henne en bra födelsedag. Som tur stod det en vas med rosor en bit från dörren så jag kunde sticka ner min bukett där och lägga födelsedagskortet intill.

Hjärtat i halsgropen
Idag var föret på byvägen klart bättre än på stora vägen. Blötsnön gjorde vägen moddig om man inte höll sig till hjulspåren.

SilverpilenPå hemvägen tappade jag herreväldet över Silverpilen i kurvan vid Knipängarna. För att inte riskera att kollidera med mötande trafik höll jag höger, men hamnade då i en sträng med snömodd, vilket fick däcken att tappa greppet.

Reflexmässigt trampade jag ner kopplingen och förväntade mig att återfå fästet, men bilen kanade omkring som en vante i storm. Ett tag var jag helt säker på att jag skulle hamna i diket, men jag lyckades parera, vilket gjorde att bilen svängde obehärskat åt andra hållet i stället. Till slut återfick jag på nåt mirakulöst sätt kontakten med asfalten igen och kunde fortsätta.

Usch och fy så otäckt, det var länge sen jag upplevde en sladd senast. Först i Söderby hade hjärt­slagen återgått till normal rytm. Som tur var jag ensam på vägen, annars hade det kunnat ta en ände med ännu större förskräckelse.

Frågan är om ens dubbdäck hade hjälpt? Möjligen hade jag kunnat häva sladden lite snabbare, men i och med att däcken var fullpackade med modd hade jag garanterat förlorat väggreppet ändå. Och självklart borde jag ha saktat in ändå mer än jag gjorde före kurvan. Men slutet gott, allting gott. 🙂

25.1 – Befriande

Jag har haft besök, en VoV-dag och är klar med bild tio. Mia har inspekterat ett skåp.

Besök
För att få lite avbrott i mina bildanteckningar bjöd jag in Vik Husse på te under helgen. Han fick fritt bestämma dag och tid, jag skulle ju sitta klistrad vid datorn för att skriva på bildanteckningarna till kursen både lördag och söndag.

RosbukettVid 11-snåret igår SMSade han och undrade om kl 13 gick för sig? Det gjorde det, fast under förut­sättning att jag kunde planera om min utlovade akututryckning till en datoranvändare.

Den här gången funkade instruktion via mejl och distanssupport per telefon, så jag meddelade Vik Husse att han var välkommen. Sen skyndade jag att klä på mig, duka bordet och fortsätta skriva ner anteckningar till kursmaterialet tills det knackade på dörren.

När han steg in förklarade han att han hade tänkt sig två tulpanknippen, men det hade visat sig att extrapriset bara gällde i City Markets affärer och nån sån finns ju inte på ön. Därmed blev han ”tvungen” att köpa rosor i stället. Det hade jag förstås inget emot. 🙂

Tyvärr gör kameran inte rättvisa åt den röda färgen på rosorna. I dagsljus är dom blodröda, nästan vinröda.

Över te, respektive kaffe ventilerade vi smått och gott i dryga två timmar. Lustigt att det alltid finns samtalsämnen fast det inte händer så mycket?

VoV-dag
Efter en skön sovmorgon och en försynt Mia-väckning åt jag frukost och fyllde på ved och dricks­vatten. Mitt vanliga varanndags-göra. Och så gick Mia och jag faktiskt en soprunda också när vi ändå var i farten.

Bild 9Klar med bild 10
”Det tar sig” sa pyromanen… Jag börjar äntligen se ett slut på anteckningarna – idag blev jag klar med bild 10. Nu är det bara fem kvar, men tre av dom kräver inga minnes­an­teck­ningar så innan kursen är slut ska jag nog hinna bli klar med hela materialet. 😀

Det känns väldigt ovant att vara tvungen att förbereda sig så noga. När det gäller datorutbildning räcker det med stolpar – om ens det. Det mesta finns färdigt att plocka fram från hjärnskafferiet. Men nu är det en helt annan typ av kurs och inte mitt grundmaterial, utan David Gustafssons bok.

Visserligen kompletterar jag med egna efarenheter och kommentarer, men det gäller att jag inte tillskriver David nåt som han inte har tagit upp i sin bok. Alltså är jag tvungen att göra minnes­an­teck­ningar till varje punkt i min presentation. Med i snitt fem punkter per bild x 12 bilder blir det en hel del skriverier.

Skåpinspektion
Före besöket igår beslöt jag byta ut julservetterna och plockade fram min ”servettkorg” ur skåpet. Det gillade Mia. Snabbt som ögat hoppade hon upp på hyllan där den stått och höll hyllan varm tills jag insisterade på att få ställa tillbaka korgen. 😀

Mia i skåpet

23.1 – Tänk så fel – eller bra – det kan bli

Distanssupport är svårt, jag har haft en grinig dag men blev glad igen efter frissabesök och pennleverans.

SupportSvårt med distanssupport
Jag borde naturligtvis ha tänkt på att datoranvändaren som jag försökte hjälpa per telefon i för­mid­dags inte använder samma webbläsare som jag, men jag förutsatte helt felaktigt att dia­log­ru­tan för utskrift såg likadan ut som i min webbläsare (Comodo Dragon). Så nu har jag lärt mig att Chromes dialogruta har ändrat utseende sen jag senast använde den. :-/

Jag kan använda både Skype och TeamViewer för distanssupport, men det kräver en del handgrepp från användaren för att fungera. I det här fallet kändes dom oöverkomliga så jag tog till slut till det gamla vanliga: Mejl med skärmurklipp. Hoppas det löser ”problemet”.

Grinig dag
Det måste vara ett åldersfenomen att inte kunna vara flexibel och bara klara av att fokusera på en sak åt gången… Jag känner inte alls igen mig själv längre?

Jag har fått gräsligt kort stubin när jag koncentrerar mig på nåt viktig och blir störd eller avbruten. Det räcker med att telefonen ringer eller att Mia vill bli ut-/insläppt just när jag är som mest foku­serad. Och tyst måste det vara, annars blir jag splittrad.

Annat var det förr. Då kunde jag utan problem hitta tillbaka till tanketråden efter ett avbrott och ha flera grejer på gång samtidigt medan kollegerna diskuterade i korridoren och radion spelade. Mitt nya jag är en klar försämring. Eller så beror det möjligen på ovana? Det är ju faktiskt åtta år sen jag senast befann mig i kontorsmiljö. Hur som helst är det ruskigt irriterande. 😦

HårfärgFrissabesök
Idag hade jag reserverat tid för ”färgläggning” hos frissan i tillägg till klippningen. Det kom sig av att jag såg reklam på teve om en ny produkt som finns i en massa härliga, skarpa färger: Color Mask Paint. Den ville jag absolut testa!

Nu var det ju inte alls säkert att färgen skulle funka på grått hår, men frissan var villig att göra ett experiment. Jag hade tänkt mig turkosa slingor, men det visade sig att hon bara hade lila eller rött. Lila passade mig utmärkt tyckte jag där jag förväntansfull satt i stolen framför tvättbaljan. Medlet fungerar nämligen på samma sätt som balsam, dvs det ska appliceras på vått hår.

Och riktigt bra blev det tycker jag. Färgen kunde var något skarpare, men med lite vax eller annat ”klet” kan jag förstärka den. Proceduren är dessutom så enkel så jag kan göra om den själv när färgen bleknat bara jag hittar dom små tuberna i nån butik. 🙂

Pennleverans
Mina reklampennor tog slut för ett bra tag sen och jag hade egentligen bestämt att inte låta göra nya, men så damp det ner ett oemotståndligt erbjudande i brevlådan. Jag kunde beställa tryck på pennor i sju olika färger och om jag beställde 50 st fick jag 25 st på köpet. Det lät som en bra affär.

PennfärgerDå jag var på väg hem från frissan ringde killen från fraktfirman och ville kolla att Din Konsult var på plats. Han var på väg från Kasnäs så jag bekräftade att jag skulle vara hemma när han dök upp. Att leveransen kom som företagspaket hade jag glömt, men det här var ju perfekt tajmat.

I det lilla paketet fanns mycket riktigt en färgkaskad och trycket stämde med min beställning, men var fanns den ljusgröna pennan? Den fanns inte alls visade det sig, så jag meddelade genast kundtjänsten att jag var nöjd med leveransen, men att pennan i ljusgrönt inte fanns. Får se hur dom hanterar det påpekandet?

På måndag får mina kursdeltagare i alla fall välja mellan sex färger och har telefonnumret till Din Konsult om/när dom behöver det. 🙂

21.1 – På’t igen

Gårdagens problem slutade bättre än väntat, jag har fått frukost på säng, träffat en före detta kurs­del­ta­ga­re, lånat ut mina händer och intygar att björkved förtjänar sitt goda rykte.

WordBättre än väntat
Innan jag gav upp igår lyckades jag hitta ett exemplar av januari månads inlägg trots allt. Det sista inlägget saknades visserligen som väntat, men dom övriga fanns kvar.

Felet jag gjorde var att döpa om den automatiskt sparade kopian i stället för att först spara den och sen döpa om den. Man lär som bekant av sina misstag (i bästa fall).

Frukost på säng
I morse klockan fyra väckte Mia mig med långdragna långt-neri-halsen halvkurrande jamanden. Efter­som jag hörde att det inte rörde sig om ”nu måste du släppa ut mig bums” brydde jag mig inte om att svara. Men så lätt skulle jag inte komma undan tyckte hon.

Jag kände att hon hoppade upp i fotändan och sträckte ner ena handen för att stryka henne över pälsen, det brukar vara populärt. Dess värre var hon så långt i från så jag bara fick tag i hennes varma, mjuka tass upptäckte jag. Men den satt inte fast i benet?!!! Under en bråkdels sekund försökte jag föreställa mig vad som hade hänt med hennes tass, sen insåg jag vad det var jag kelade med.

Mia m frukostJag släppte omedelbart taget och tände sänglampan. Mycket riktigt, hon hade serverat mig frukost på säng i form av en nydödad liten skogsmus. Därav värmen jag hade känt. Hon satt och tittade upp­for­drande på mig och väntade sig förstås beröm men den här gången talade jag bara om vad jag tyckte om döda möss i sängen. ”Otack­sam­ma matte” kan jag föreställa mig att hon tänkte.

Eftersom jag inte tänkte äta den erbjudna frukosten steg jag upp, tog med mig muskadavret och släppte ner det på köksgolvet. Mia var beredd – medan jag hade tvättade händerna hörde jag välbekanta krasande ljud.

Kursdeltagare
Idag var det dags för terminens första PC-/Användarstöd. Jag kände mycket väl igen namnet på min deltagare och hade fått veta att det var en före detta kursdeltagare, men jag hade ingen klar bild av utseendet. Strax före klockan ett fick jag ett ansikte till namnet och visste genast vem jag skulle träffa.

Den här mannen är ett föredöme när det gäller att läsa vad som står på skärmen. Om alla gjorde som han skulle många problem aldrig uppstå!

Lånat ut mina händer
Efter arbetsgruppsmötet i söndags frågade Daphnias ordförande om hon fick fotografera mina händer. Jag blev så perplex så jag inte ens kom mig för att fråga varför.

Att jag gillar mina händer är förståeligt – vad skulle jag göra utan dom? – men att se dom som foto­motiv har aldrig slagit mig in. Om man med vackra händer menar smala med långa fingrar så upp­fyller dom absolut inte kravet. Jag råkar ha en mer robust modell, typ skogshuggarhänder i storlek 8.

Mina händerMen visst fick hon fotografera dom om hon så ville. Och visst fick hon också lov att lägga ut en bild på sin FB-sida. Hon påpekade att hon inte tänkte tala om vems händer det var. Det fick mig att skratta – alla som känner mig lär känna igen både händer och ringar misstänker jag, men det kan jag bjuda på. Jag är ju glad i mina ”krattor”.

Välförtjänt rykte
Jag kan intyga att björkveden förtjänar sitt goda rykte ifall det är nån som tvivlar? Nu är det slut på björkhalvorna så jag har övergått till kvistved.

Skillnaden märktes med en gång, kakelugnen är inte längre ljummen 12 timmar senare trots större mängd ved. Möjligen kan det lyckas med dubbla mängden men det har jag ännu inte prövat. Tur att det inte är så kallt och att jag också har andra värmekällor.