Månad: december 2014

av

30.12 – Varierande pyssel

Jag har haft besök, eldat, är nybliven administratör, har gått på en nit, haft tidig väckning, invigt nya kängor och önskar er alla ett gott slut och gott nytt!

Besök
I söndags hade jag turen att få besök av Trollkarlen vilket inte händer så ofta. Den här gången kombinerade vi nytta med nöje. Dels genom repetition av bildöverföring till FB och via mejl och dels genom att han fick en kopia av alla sina bilder på sin minibärbara. Sen drack vi te med skorpa och pratade både allvar och strunt ett tag.

10-dygnsprognosEldat
Igår morse hade Udden -18,6° klockan 9.25. Värmen från kvällen innan hade flytt all världens kos under natten. För att snabbt höja temperaturen i köket kopplade jag på också det andra elementet under tiden som spisen blev varm.

Men redan vid lunchtid hade kylan minskat med flera grader och i morse var vi uppe på 0, så här är det tvära kast. Förmiddagens lätta snöfall övergick tyvärr i regn på eftermiddagen vilket förstås betyder snömodd och halka på många håll. Några minusgrader vill vi gärna ha i stället, men enligt prognosen får vi dras med plusgrader ett bra tag framöver. 😦

Nybliven administratör
Vid skyddslingens besök i lördags kom vi överens om att det är skäl att lägga ner bysajten och i stället satsa på en FB-sida. Skyddslingen som hittills har fungerat som webbmaster ville slippa fortsatt åtagande så jag erbjöd mig att bli huvudadministratör för sidan.

LångnässidanDet gamla sajtmaterialet fick jag tillgång till genom att han delade sin Dropbox-mapp med mig. En del av det kan vara intressant att ha kvar och efter hand publicera på bysidan tyckte jag. Igår efter­mid­dag tog jag i tu med kreerandet och nu (kl 16.38) är det redan 98 personer som gillar sidan. Kul. 🙂

Vår lokala ÅU-reporter var snabb att fråga vad som händer i vår by. Det var ju enkelt att svara på den frågan. ”Absolut ingenting.” skrev jag, men tillade sen: ” Fel, en av byborna har varit bortrest över jul och ska hämtas vid bussen.”

Om du vill se vad som händer på sidan kan du gå till adressen www.facebook.com/langnasbyn. För att kommentera eller göra inlägg krävs ett användarkonto, men via länken kan du ta del av nyhetsflödet.

NitarGått på en nit
För att inte glömma att jag lovat hämta vår invandrare vid bussen, hade jag lagt in en påminnelse i telefonen en halv timme innan. Och tur var ju det, jag var helt uppslukad av mitt kreerande så jag hade säkerligen missat hålltiden annars.

Jag tog en snabbtitt på termometern för att se om det var nödvändigt att starta motorvärmaren även om det var i kortaste laget tidsmässigt. Jisses, -19,1° visade den! Jag skyndade mig genast ut och satte i kontakten men tyckte inte alls att det kändes så kallt?

När jag kom in tillbaka tog jag termometern i handen för att kolla om jag verkligen sett rätt. ‑6,9° stod det nu?! Så snart jag la tillbaka den på fönsterbrädan hoppade den till ‑19 igen. Enda skälet till missvisningen måste vara att batteriet var på upphällningen kom jag fram till, vilket visade sig vara en korrekt slutledning. Det mesta här i världen har en logisk förklaring. 🙂

VackarklockaTidig väckning
I morse blev jag väckt vid fem-snåret. Det hördes konstiga ljud från diskbänken. Efter att ha lyssnat ett tag listade jag ut att Mia slickade på ett burklock till hennes tomma matburk så jag vände på mig och somnade om.

En kort(?) stund senare vaknade jag av nya ljud. Nåt hårt som slog i diskbänken tre gånger efter varandra… Det ljudet kunde jag inte härleda så jag frågade Mia vad i all världen hon höll på med, tände lampan och klev upp.

Det visade sig att hon hade roat sig med att peta ner mina kosttillskottsburkar från hyllan mellan köks­skåpen. Jag ställde tillbaka burkarna, tog med henne tillbaka till sängen och talade om att vi skulle sova en stund till. Så snart jag hade somnat vaknade jag igen av att hon hoppade ner, men den här gången hörde jag inte vad hon pysslade med så jag somnade igen och vaknade med henne bredvid mig en stund efter nio. Kombinerad tidig väckning och sovmorgon.

Känginvigning
Idag hade jag beställt fisksoppa hos Kerstin och beslöt att jag skulle inviga mina nya Icebug-kängor när jag hämtade den. Dom fick jag i julklapp av uddmor och bara hört gott om. Regnet hade ännu inte orsakat någon direkt halka men dom greppade fint i den våta snön. På gaspedalen också. 😉 Det känns absolut som en bra-att-ha-julklapp.

Mia och jag önskar dig ett gott slut på 2014 och ett likaledes Gott Nytt År 2015!

Nyår

 

Modetrender 2015

Mia poserar

Av Mias min framgår klart vad hon tycker om modetrenderna 2015. 😀

Jag hade tänkt ta en bild på postorderkatalogens framsida, men snabbt som ögat satte hon sig på den och poserade gärna. Jag antar budskapet är att det är trendigt med svart-vitt nästa år?

av

27.12 – Smaker och bokslut

Jag har prövat nya smaker, rea-shoppat, författat svarsbrev och gjort bokslut. Mia har vant sig vid snön.

PepparPrövat nya smaker
Igår värmde jag resterna av lutfisken till lunch. Fisk, sås och potatis i en enda röra. Det blir det ju ändå där det hamnar.

Eftersom jag gillar rejält med kryddpeppar så strödde jag rikligt på portionen. Men konstigt nog kände jag ingen som helst smak av kryddpeppar…? Snarare cayenne eller chili. Granne med krydd­peppar­burken står chilipulvret, jag hade alltså tagit fel burk. Som tur var den väldigt avslagen annars hade jag antagligen bränt upp smaklökarna.

I stället för att skrapa bort chilin som jag borde ha gjort, öste jag kryddpeppar ovanpå det hela. En udda smakupplevelse må jag säga. 😀

Fram på kvällskvisten var jag hungrig igen och beslöt smaka på Kerstins julskinka. I stället för senap bredde jag på aioli som jag fick i julklapp av fru grannen. Den kombinationen kan jag varmt rekom­mendera! Om man är funtad som jag kan man förresten äta aioli till allt utom jultårtor.

Salta cashew-nötter och färska dadlar går alldeles utmärkt till kall, vit (spetsad) glögg kan också meddelas.

Rea-shoppat
Clas Ohlson har rea fick jag meddelande om igår. Idag tog jag mig en titt på varusortimentet och slog genast till med några prylar jag behöver.

Helt fantastiskt att slippa åka i väg nånstans för att kunna nyttja reapriserna. Även om jag betalar 6,90 € i frakt kostar det långt mindre än att ta sig till och från närmaste stad. Näst efter mejl är nät­butiker en av dom bättre uppfinningarna.

Författat svarsbrev
Den 8.12 fick Daphnia ett nekande svar på brevet vi skickade till tekniska nämnden den 18.11 an­gåen­de akut behov av tömning av sedimentbassängen i Söderby. Motiveringen till nekandet var att det sen 2009 är en våtmark så nån tömning behövs inte. Svaret var förstås inte oväntat och tyder på bristande kunskaper/kännedom.

Eftersom det har konstaterats vid två oberoende inspektioner (2011 och 2012) att den s k våtmarken inte fungerar eftersom den är felkonstruerad, krävdes ett svarsbrev som jag också åtog mig att skriva. Dess värre hade jag helt glömt mitt åtagande tills jag idag fick syn på brevet när jag grävde i min att-göra-hög. Jag kastade mig genast över tangentbordet.

Mitt alster ligger nu hos styrelsen för godkännande och en ledamot har redan meddelat att det är OK, så jag hoppas att också övriga ledamöter läser sin mejl före måndagen.

Bok(slut)Bokslut
Det börjar närma sig års- och därmed bokslut. LMFs bokslut är redan klart bortsett från de­cem­ber månads serviceavgift från banken. Idag tog jag i tu med väglagets.

Årets resultat blev ett litet överskott men underskott i förhållande till årets budget där ett överskott förväntades. Men budgetar är som bekant prognoser. I det stora hela var budgeten ändå rätt så jordnära.

För att kunna göra en mer realistisk budget 2015 fyller jag i årets utfall. Det får mig att inse att vi måste begära att våra leverantörer specificerar sina fakturor noggrannare. ”Salt och spridning” räcker inte riktigt. :-/

Mia har vant sig
Snön känns inte lika obehaglig längre. Den går till och med att sitta på meddelar Mia via ombud.

Mia i snön

Vintervitt

Vintervitt

Verkar bilden bekant? Ett av mina absoluta favoritmotiv och som jag aldrig tröttnar på. 🙂

Sen bilden togs (24.12.2014) har isen lagt sig, i övrigt är landskapet sig likt tack vare ett par minusgrader och solen vi fick njuta av på eftermiddagen.

av

25.12 – Jul på riktigt

I förrgår agerade jag taxi och iakttog Mia på svag is. Igår öppnade jag lucka 24 och förde ljus på graven och blev ”dined and wined”. Idag har jag hämtat varmare jackor, julstädat och tillrett middag.

TaxiSkjutsbehov
Vår invandrare i byn behövde skjuts till bussen i förrgår morse klockan åtta så jag lovade ställa upp. Han ringde kvällen innan och oroade sig över snömängden – det hade snöat i stort sett hela dagen. Vi kom överens om att höras av i god tid nästa morgon för att kolla läget.

När jag satte på motorvärmaren vid sju-snåret blev jag tveksam. Snötäcket var djupare än jag hade räknat med och byvägen var oplogad… Om jag körde fast skulle han ju bli tvungen att anlita en proffs­taxi. Det kanske var bäst att be honom ringa en?

Det blev flera samtal fram och tillbaka innan han slutligen ringde och talade om att det inte fanns nån ledig taxi och att ”vägmästaren” redan var i farten så då borde jag väl kunna ta mig fram? Under samtalets gång hörde jag traktorn och kunde hålla med om att problemet var löst. Tack igen till ”vägmästaren”!

Mia på svag is
När jag kom hem tillbaka satte jag i gång med att skotta snö. Roligt jobb om det inte är så långvarigt eller inträffar så ofta. 😉

Mia på isenJag var i stort sett klar då herr grannen ringde. Han undrade om jag hade sett fågeln som kajkade runt i issörjan ute på sjön? Det här var andra dagen den syntes på samma ställe. För att få syn på den gick jag ner till stranden och kunde bekräfta att jag nu såg den, av allt att döma en ungsvan.

Det verkade onekligen som om den inte kunde ta sig ut på öppet vatten, men ingendera av oss kunde ju hjälpa den kom vi fram till. I värsta fall skulle den frysa fast och dö.*)

Mia hade givetvis följt efter mig till stranden och stod bredvid mig på bryggan. Hon såg också att det var nåt som rörde sig därute men kom snart på andra tankar. Man kunde ju gå på isen i strand­kanten.

Tydligen mindes hon vad som kan hända när isen knakar – hon backade genast och gick åt annat håll. Inne bland vasstråna var isen inte lika stark, men hon rörde sig så försiktigt att bara ena tassen blev våt. Duktig flicka.

Lucka 24Lucka 24 och ljus på graven
Igår var det dags att öppna lucka 24. Det blev alltså julafton i år också, vintersolståndet är passerat och vi fick en vit jul trots alla farhågor.

Strax innan jag skulle göra mig julren knackade en tomte på. Oxen/Tvillingen ville överlämna en jul­blom­ma och ett paket. Han gav sig tid att sitta ner och få en (kall) glögg, sen väntade po­ta­tis­skal­nin­gen hemmavid. Inte bara en generös och omtänksam man, utan också huslig. 🙂

Efter dusch och påklädning åkte jag till kyrkogården. Mamma var alltid noga med att tända ljus på graven, så jag tyckte jag också borde göra det. På vägen fick jag ett SMS från herr grannen junior som meddelade att dom nyss hade tänt ett ljus på mammas grav, men ett till kunde ju inte skada så jag fullföljde min plan.

Dined and wined
Strax före klockan sex låste jag in Mia efter sedvanlig avskedsprocedur och knallade över till herr och fru grannen som bjöd också mig på julmiddag.

Sällskapet var lagom stort, ett halvdussin personer, och maten var som vanligt riklig och väl­sma­kan­de med snaps och vin till. Väl framme vid desserten pustade vi en del men den slank ner ”i skarvarna” som moster brukade säga.

Varm jackaFru grannens morotslåda fick högsta poäng. Så god morotslåda har jag aldrig ätit! Hemligheten bestod i att utelämna riset förklarade värdinnan. Värt att lägga på minnet i fall jag skulle få för mig laga till en nån gång.

Varmare jackor
I morse blev jag förvånad då jag tittade på termometern. Från gårdagens -0,6 till -11,8° var ju ett stort skutt. Solen hade redan höjt sig över horisonten och himlen var klarblå. Ett strålande vinter­väder!

Dock krävdes varmare jackor insåg jag och hämtade dom på vinden. Igår plockade jag fram vinter­handskarna och har sen snön kom övergått till mina präktiga vinterstövlar. Tur man är välrustad.

Julstädat och tillrett middag
Som bekant uteblev städningen före jul, men idag blev den av. Jag kan nästan höra mammas kommentar om lämpligheten i att städa på juldagen. 😀

LutfiskOm städivern berodde på det oväntade ljuset eller nåt annat kan jag inte avgöra? Hur som helst kan jag ju med fog påstå att det här var julstädning i dess sanna bemärkelse.

Efter påfyllning av ved och dricksvatten var det dags att tillreda middag beslöt jag. Det var vältajmat, när maten var klar var jag döds­hung­rig. Förrätten utgjordes av ett par sorters död fisk och varmrätten bestod av mera död fisk – lutfisk närmare bestämt.

Nån dessert blev det inte. Men innan kvällen är slut har jag säkert stoppat i mig flera sorters dessert misstänker jag. 😉

*) Den ensamma svanen syns inte längre till. Vi hoppas och tror att den slutligen slagit följe med sina artfränder.

av

Fullmatat

KylskåpEfter dagens provianteringsrunda är det ingen risk för att mössen hänger sig i kylskåpet längre. Man kan gott tro att det bor en storfamilj på Udden. Mias matförråd är också välfyllt, hon klarar sig gott en bra bit in på nästa år. Jag också tror jag bestämt.

Idag var det förresten ovanligt roligt att handla. Det vimlade av kunder, bekanta, tidigare elever och före detta kurs­del­ta­ga­re i butikerna. Och alla såg glada ut och önskade God Jul. 🙂

av

Allena, men aldrig ensam

Det är många människor som känner sig ensamma, spe­ciellt under jul- och nyårshelgen, men jag tillhör inte dem. Det kanske låter konstigt, men att vara ”solokvist” är mitt normaltillstånd, allt annat är undan­tag. Ensam känner jag mig aldrig, varken vid jul eller vid någon annan tidpunkt.

Anledningen är kanske att jag ända sedan barnsben har varit van att roa mig på egen hand. Jag minns att moster/fostermor ibland föreslog att jag skulle gå upp till byn för att hitta lekkamrater, men jag föredrog nästan alltid att leka ensam. Det kändes bäst så.

Öde öEftersom min släkt, eller rättare sagt de släk­tin­gar jag umgåtts med, har varit så liten är jag inte van vid stora sällskap kring julbordet och heller inget tjo och tjim på nyårsafton. Möjligen finns det människor som tycker synd om mig, men det finns ingen som helst orsak!

Med mina biologiska föräldrar har jag så gott som aldrig firat jul. Undantagsvis med mamma en gång på 60-talet och sedan hon blev änka, men i övrigt har Udden alltid om möjligt varit platsen för mitt jul­firande fram till mosters död 1999. Med pappa har jag aldrig firat jul.

Om jag hade barn och barnbarn skulle jag förmodligen känna behov av att ha dem runtomkring mig, men det valde jag bort för länge sedan. Att göra ett sådant val är minst sagt underligt har jag förstått, i synner­het om man är kvinna. Det har en familjefar uttryckligen upplyst mig om.

Det har förstås hänt att jag har satt mig vid ett julbord som har varit dukat för ett halvdussin per­so­ner eller fler, och det är givetvis trevliga och minnesvärda undantag – så vrång är jag inte. Men det är absolut inget jag längtar efter eller tar för givet.

Av tradition firas ju julafton i familjekretsen och eftersom min familj numera består av Mia och mig, är det fullt naturligt att det är vi två och inga fler. 🙂

av

20.12 – Rykten, hot och jullikt

Jag ogillar ett uttryck, har hotat hushållerskan, serverat julte och ”juldukat”.

Ett uttryck
Vid gårdagens minnesstund hörde jag ett uttryck som alltid får mig att dra öronen åt mig: ”Det ryktas att…”. Lika hjärtligt illa tycker jag om meningar som inleds med ”Jag har hört att…”. Ingenting som sägs efter det törs jag lita på sanningshalten i.

Tyvärr är jag så tankspridd att jag sällan minns vem min informationskälla är och blir därför ibland tvungen att ta till ”det var nån som sa att…”, vilket är lika illa. Men det sker i regel på en direkt fråga, i det här fallet hade jag inte ens ställt nån. Jag kunde förstås ha påpekat att jag inte var ett smack intresserad av (illvilliga) rykten, men så gör man ju inte, inte ens jag, trots att jag avskyr skvaller och förtal.

NydiskatHotat hushållerskan
Vid hemkosten väntade Mia på mat och veden att bli hämtad. När det var klart tog jag hushållerskan i upp­tuk­telse och hotade med avsked på grått papper om hon inte diskade ögonaböj.

Och faktiskt gick hotelsen hem – hon ställde sig genast vid diskbänken och satte i gång. Tänk att det ska vara så svårt att få tag i bra personal nuförtiden. 😉

Julte
Idag hade jag och Vik Husse kommit överens om att han skulle infinna sig på julte. Med sig hade han en stor papperssäck som visade sig innehålla ett tjusigt blomarrangemang som fick pryda köks­bordet.

Lagom tills te­vatt­net hade kokat upp, knackade det på dörren igen. Sommarpsykologen tittade in med en julblomma hon också och gick efter lite övertalning med på att göra oss sällskap vid bordet, men lämnade oss redan före påtåren. Så är det med yrkesarbetande stadsbor, dom har alltid bråttom, till skillnad från oss ”passionärer” i glesbygden.

JuldukatJuldukat
Jag kunde faktiskt ha kommit på idén lite tidigare… Att plocka fram juldukarna sen gästerna gått verkar ju lite bakvänt, men nu blev det så den här gången. Juldukat är alltså ett nykonstruerat verb som betyder att man har lagt juldukar på borden. 😀

Än så länge saknas tomtar och annat julpynt, men juldukarna är ett steg i rätt riktning. Vem vet, jag kanske blir inspirerad att hämta lådan med julsaker också?

av

18.12 – Från ömma tår till uppdatering

Igår trampade jag på ömma tår, träffade en bloggläsare och fick julkaffe, idag har jag uppvaktat och uppdaterat.

Ömma tårTrampat på ömma tår
I tisdags ställde jag en fråga till en person angåen­de mätvärden från årets sikt­djups­mätningar. Igår fick jag svar och en motfråga: ”Vad är det du nu anklagar (mig) för?”.

En annan herre tog lika illa vid sig när jag skickade en länk som han ogillade, fast i en lång utläggning om hur fel jag hade. Ändå hade jag inte påstått nåt, bara informerat om att det finns nya forsk­nings­resultat.

Fascinerande vilka reaktioner man kan få när man ställer en fråga eller i sin enfald tror att man kan bidra med nya fakta. Men ”anfall är bästa försvar” sägs det ju, så egentligen borde jag inte ha blivit överraskad.

Egentligen finner jag det rätt roande att vissa personer – ofta män – blir griniga när dom upplever att nån av deras heliga kor slaktas. Det säger också en hel del om deras personlighet. Den dagen man inte längre kan/vill ta till sig andra infallsvinklar eller respektera en avvikande åsikt har man i mina ögon stannat i utvecklingen. Hoppas verkligen att jag inte blir så inskränkt!

Träffat en bloggläsare
På väg till julkaffet jag var bjuden på igår, stannade jag till i butiken i Kärra för en del småinköp. Framför köttdisken stod en av mina trogna bloggläsare som genast när hon fick syn på mig frågade hur det var med Uddmor idag.

Helt sanningsenligt svarade jag: ”Prima som vanligt” och tillade att hon ju redan visste vad jag pyss­lade med så det behövde jag inte tala om. ”Ja, och Mia” replikerade hon. Alltid lika roligt att träffa livs levande läsare. 🙂

KakfatJulkaffe
I söndags kom Grisen/Tvillingen och jag överens om att jag skulle komma på julkaffe på onsdagen. Jag hade liksom tänkt tvärtom, men det örat ville hon inte lyssna på, så jag skojade med henne och sa att hon säkerligen hade mer kaffetilltugg att bjuda på än jag. Och det hade hon förstås.

Hon började med att servera en ny sorts glögg och hade dukat med arvegods i vardagsrummet. Sen bar hon in fat efter fat som skulle avsmakas. Hon lät som en yrkesbagare när hon förklarade vilka nyheterna var för i år och vad dom hette. Radiokaka till exempel och sylthorn som hennes mamma brukade baka.

Eftersom jag tillhör omnivorernas släkte var jag inte storbjuden den här gången heller. Det var nog tur att hon inte gick med på att besöka Udden. Här har vi det inte så hävt. 😉

Uppvaktat
Idag fyllde en av mina låtsaskusiner år. Via SMS fick jag besked om att jag var välkommen på kaffe klockan tre och halv fem skulle hon i väg och sjunga. Just så, raka besked ska det va’.

Jag tror bestämt jag var en halv minut försenad men ingen surade för det. Gästerna var inte fler än att vi fick plats runt köksbordet. Det passade mig utmärkt, jag ogillar som bekant stora sällskap.

Tjugo över fyra började vi dra oss tillbaka, men innan jag gick hann jag se och kommentera sånger­skans klädsel. Enligt direktivet var det svart och rött som gällde. När hon var färdigklädd såg hon som van­ligt ut som en stora­syster till sin dotter.

LMF-sajtUppdaterat
Eftersom programmet har varit hektiskt hela veckan låg jag efter med bland annat textpubliceringen på LMF-sajten. Efter att ha serverat Mia hennes eftermiddagsmål satte jag i gång och kl 18.22 fick styrelsen meddelande om den senaste uppdateringen. En del länkar återstår, men jag behöver mera kött på benen innan jag kan fixa till dom.