29.11 – Stillsamt

Tanken är tom, jag har jobbat i onödan, ställt fram ljusstakarna och lagat mat. Mias medicinering fungerar.

Tanktömning 2Tom tank
Vid lunchtid i torsdags backade stora tankbilen in på tomten. Min beställning på tömning av av­lopps­tanken V48 verkställdes 4,27 månader sen senast. Bra snålat tycker jag. 🙂

Jag gick ut och hejade på tanktömmaren och lät dumt nog ytterdörren stå öppen när jag gick in igen. Alltså luktade det skunk i verandan en lång stund efteråt. Antingen har jag fått känsligare luktsinne eller så stank avloppsvattnet mer än vanligt?

Jobbat i onödan
Hur i all världen kan det komma sig att man tycker sig vara helt överens men ändå missförstår varand­ra kapitalt? Av allt att döma var gårdagens arbete totalt bortkastat.

Jag tillbringade i stort sett hela eftermiddagen med att snickra till LMFs webbsajt så som styrelsen och sek­re­te­ra­ren ville ha den – trodde jag. I morse hittade jag ett mejl i postlådan som började med ”…jag inser att vi ändå inte förstod varann sist vi sågs.” Just så. 😦

Antingen uttryckte jag mig extremt luddigt när jag beskrev begränsningarna i sajtverktyget i tisdags eller så har jag knäck i lurarna? Nåväl, vi lär väl reda ut missförståndet under kommande vecka hoppas jag.

AdventsstjärnaLjusstakarna på plats
Idag gick jag upp på vinden och hämtade advents­ljus­sta­karna och adventsstjärnan. Jag hade egent­ligen helt andra planer, men på grund av regnet fick det bli adventspyssel i stället.

Faktiskt är det lite roligt att ta fram dom. Då vet man att det så småningom blir ljusare tider igen och att dagarna blir längre. Förutsatt att man står ut en månad till. Vädret har verkligen inte varit muntert senaste tiden.

Lagat mat
I torsdags lät jag mig ändå lockas av den norska laxen som jag har sagt att jag ska bojkotta av flera skäl… Den såg så frestande ut där den låg i disken och prislappen var extra låg just nu.

Idag tillredde jag den enligt reservmammans recept och serverade den med broccoli och kokt potatis till. Riktigt gott var det, fisken också. Åtminstone Lerøys lax verkar av allt att döma vara ätbar trots allt.

Mias medicinering
För drygt en vecka sen blev jag desperat. Jag beslöt ta fram Prednisolon-burken som jag hämtade ut från apoteket redan i somras men beslöt att jag inte skulle använda annat än i nödfall sen jag hade läst om alla biverkningar. Nu var det nödfall.

Mias klåda minskade efter den senaste kortisonsprutan men återkom när den slutat verka och verkade tillta för varje dag. Jag led varje gång jag såg henne kasta sig över nåt ställe som hon måste slicka och bita i.

Eftersom läkemedlet sänker/förhindrar kroppens egen kortisonproduktion är det extra noga att suc­ces­sivt minska doseringen. Först 2 tabletter en gång per dag i 3-4 dagar, därefter 1 tablett en gång om dagen i 1-2 veckor (tills klådan minskar), därefter en halv per dag 1-2 veckor osv.

Vi är nu inne på tionde medicineringsdagen och resultatet är lysande. Högst en eller ett par gånger om dagen kliar det och tydligen inte lika våldsamt som tidigare. Sen är frågan vad som händer när medicineringen upphör? Men den dagen den sorgen. Just nu är det lugnt. 🙂

Mia coolar 3

Ha en trevlig Lilla jul och en skön Första advent!

Jungfru

Virgin

För länge sen var jag också ägare till en T-tröja med nästan samma text. På min stod det ”But this is a very old T-shirt”. En herrbekant i Kanada gjorde den till mig nån gång på 80-talet. Numera tillhör både tröjan och herrbekantingen det förgångna. 😀

26.11 – Varmt, ljust och glatt

Jag har fått varmt i garderoben, sett suspekt ljus, effektuerat en beställning, passerat ett rådjur och fått nya drivknutar.

Varmt i garderoben
I måndags tog jag mig äntligen i kragen. I slutet av november behöver man definitivt varmare över­delar än ärmlösa linnen och kortärmade toppar. Alla vintertröjor har bott under sängen i lock­för­sedda plastbackar sen i fjol och nu skulle dom fram.

Mia i garderobenDet här med backar under sängen har fler funktioner än förvaringsutrymme. Dels hindrar dom dammet från att lägga sig på golvet och dels fungerar dom som extra isolering vintertid. Ju fler desto bättre!

Efter ett par timmars sortering och utvärdering låg alla varma plagg på hyllorna och en del i högen till klädinsamlingen. Den här gången ligger tröjorna dessutom travade enligt färg så jag slipper rota i flera högar när jag vill ha en viss grön tröja som passar till gröna byxorna. Varför har jag inte kommit på det tidigare?

Suspekt ljus
Sommargrannen har en utelampa vid garaget som är försedd med rörelsedetektor. När jag gick ut med slaskvattnet efter mörkrets inbrott lyste den så jag förstod att någon eller något varit i farten. Och Mia var det inte, för hon låg inne och sov.

När jag kom tillbaka till trappan konstaterade jag att hela fasaden också var upplyst. Jag tog för givet att sommargrannen hade anlänt och använde billyktorna som tillfällig belysning, men när jag gick ut till vägen fanns det ingen bil. Så varifrån kom ljuset?

Jag var tvungen att gå upp till garaget och undersöka saken för att stilla min nyfikenhet. Orsaken till strålkastarskenet visade sig vara en stark lampa som är monterad vid takkanten på långsidan av garaget och riktad mot huset, tydligen också den med rörelsedetektor. Just så, då visste jag det. Att den lyste mycket längre än utelampan beror förstås på tidsinställningen. Inget suspekt alls med andra ord. 🙂

PresentkortEffektuerat en beställning
Igår blev jag glatt överraskad. En av våra med­lem­mar i Daphnia beställde fyra presentkort. Idag mej­lade jag honom för att tala om att presentkorten var postade och för att fråga om totalbeloppet jag skulle skriva på in­be­tal­nings­kortet. 200 € fick jag som svar. Wow, tänk om alla våra medlemmar är lika generösa, då blir sjön jätteglad!

Passerat ett rådjur
Vid halv sex-tiden igår kväll behövde jag åka till Västanfjärd för att konferera med LMFs sekreterare angående den nya strukturen på föreningens webbsajt. Efter ett par timmar var vi på det klara med hur den skulle se ut och jag begav mig hemåt igen.

Mörker, regn och dimbankar är tröttsamt väder att köra bil i nuförtiden tycker jag så jag körde långsammare än vanligt. Dessutom har det stått i tidningen om att viltolyckorna varit många på sistone så jag gjorde mitt bästa för att speja längs vägkanten. Varken Silverpilen eller jag behöver fler bucklor och min årskvot av mord och barmhärtighetsmord är fylld sen länge.

Den enda levande varelsen jag såg var en stilig rådjursbock som stod och betade på ett fält intill vägen en liten bit före Björkboda. Han tittade upp när jag närmade mig, men stod snällt kvar tack och lov. Skönt för både honom och mig. 🙂

DrivknutNya drivknutar
När jag åkte hem från dagens tjänstgöring nästan flög Silverpilen fram. Det märktes att den var jätte­glad över sina nya drivknutar som den fick under tiden som jag drillade dagens adept i mapp- och filhantering.

Tack vare tvåmannabesättning på jobbet var det klart en timme tidigare än beräknat. Hur ofta händer sånt på en bilverkstad? Men på St1 i Dalsbruk får man den servicen. Och dess­utom ett leende i kassan, det händer ju inte heller så ofta så det stör. Tack igen för god service! 🙂

23.11 – Tänk så det kan bli…

Man kan anklaga mig för mycket, men absolut inte för att drälla omkring på byn! Högst ett par by­run­dor per år brukar det bli. Och helst ska jag ha nåt ärende. Idag var en sån dag.

Dels hade jag en brevkopia som skulle läggas i väg­lags­ord­fö­ran­dens postlåda och dels en bok jag hade lovat låna ut till vår invandrare. Postlådorna ligger nästan mitt i byn bara nåt tiotal meter från varandra så jag beslöt att gå byn runt.

Vid AldasSå snart Mia såg att jag var på väg ut, skulle hon också ut, men väntade på trappan. Jag talade om att hon gott kunde stanna hemma men att hon också fick följa med om hon ville. Jag hann bara passera Silverpilen så kom hon galopperande. Som sagt, om jag inte åker bil följer hon med mig.

När vi kom fram till ”Pustis” (Siris mattes och husses hus) såg hon ut som om hon trodde att vi skulle dit – hon mindes säkert vår tur i hettan från i somras. Men då jag gick vidare följde hon efter.

Vädret var inte särskilt ut-och-gå-vänligt. Dimma och råkall luft, så vi såg ingen annan röra sig ute. Lyckligtvis kom det bara en bil så hon slapp gömma sig fler gånger.

När jag tänkte mig promenaden kom jag på att jag kunde gena över ”Kovanens” gårdsplan. Jag hade totalt glömt av att huset numera har året runt-boende ägare. Tydligen befann jag mig på 1960-talet i tankarna? Sen herr och fru Kovanen avled har huset bebotts av flera olika ägare (tant Anna och farbror Albert, deras dotter och svärson och senast ett barnbarn). Hur i all världen kunde jag tänka så fel? :-/

Vid KålgälanAlltså fortsatte vi längs byvägen. Ibland stannade Mia och undersökte, ibland sprang hon före, men hon höll sig alltid inom synhåll och som högst på några tiotals meters avstånd. Då vi närmade oss hennes första hem i byn såg hon ut att känna väl igen sig, men vek inte in till huset. Hon vet ju att Udden är hennes hem sen tre år tillbaka.

En liten bit ner på skogsstigen som börjar vid soptunnan såg hon sig nödgad att markera. Vi var uppen­barligen innanför hennes revirgräns. När vi kom ner till ”stora berget” gick hon raka spåret dit och la sig som för att tala om att nu var vi så gott som hemma.

Då jag gick vidare följde hon villigt efter ända tills vi hörde gruset rassla. Det var visst fler än vi ute på promenad trots allt. Inom kort dök nuvarande ägarna till Kovanens upp, hör och häpna. Mina gen­vägs­tankar hade tydligen nån slags effekt eller så var dom en signal om det kommande mötet?

På bergetEftersom dom har två små hundar stannade Mia i skogsbrynet medan jag hälsade på familjen. Efter en kort pratstund föreslog jag att dom skulle följa med in så dom kunde få en Daphnia-broschyr och bli medlemmar.

Av hänsyn till Mia fick jyckarna finna sig i att bli tjudrade vid varsin stolpe i bersån. Det upp­skat­tade både Mia och jag.

Väl inne frågade jag om det smakade med kaffe? Det gjorde det, så vi satte oss vid köksbordet och pratade en god stund. Tänk att vi har bott i samma by i flera år men inte blivit bekanta förrän nu! Vi har visserligen hejat på varandra när dom gått förbi på sin hundrunda och med frun har jag bytt några ord men inte desto mer. Jättetrevliga och lättpratade människor. Kul med nya ”kändisar”!

Jag kanske ska gå på byrunda lite oftare i fortsättningen? 😀

22.11 – Tacknämligt

Styrelsen har fått två förslag, det är trångt i duschen, skoltiden var nyttig, det är ljust på Udden och jag har haft en gemytlig eftermiddag.

Två förslag
I förrgår snickrade jag till Daphnias (elektroniska) julkort och skickade två alternativ till styrelsen. Fram till den 30 november har ledamöterna tid att bestämma sig, men jag misstänker att det blir bara dom två som redan har hört av sig. Ändå gjorde jag det enkelt att välja tyckte jag – ett dö’tråkigt och ett roligt, men smaken är ju bekant som baken.

DuschgästerTrångt i duschen
Det har blivit väldigt trång i duschen sen ett par dar. Men grönt och fint. Blommorna som hittills har stått i verandan har nu fått flytta in i badrummet för att förhoppningsvis övervintra där. Enda lämpliga platsen att ställa dom på var i duschkaret, vilket betyder en del ommöblering när jag ska duscha, men jag har ju gott om tid så det bekommer mig inte.

Det betyder för all del att jag inte längre kan lägga handdukarna lättillgängligt på toalocket när jag duschar, men det lilla problemet var enkelt att lösa. Dom får ligga i torktumlaren i stället. På så vis behöver jag inte ens böja mig för att nå dom eftersom torktumlaren hänger på väggen.

Ur badrumsspindlarnas synvinkel är den nya möbleringen en klar fördel. Tidigare var jag tvungen att hjälpa dom ur duschkaret, den branta kanten var för hal, men nu har dom gott om ”klätter­ställ­ningar” och nya gömställen. Möjligen har dom också fått tillgång till en del skrovmål som bor bland blom­mor­na?

Nyttig skoltid
Under mina år i skolvärlden (2007-2010) lärde jag mig en hel del nytt, men en lärdom har fastnat speciellt, kanske för att den är ätbar? På högstadiet i Dalsbruk hörde jag flera elever som bad om att få rostat rågbröd i mat­be­spis­nin­gen, så jag beslöt testa jag också. Och konstaterade att det var ”skitgott”!

I och med minimeringen av mikroanvändningen är brödrosten ett suveränt alternativ när jag har glömt att ta ut rågbröd ur frysen. Rekommenderas varmt – bokstavligen. 🙂

SnövittLjust på Udden
Sen igår eftermiddag är det snövitt på Udden, det känns rent och fräscht och tomten är ljus som mot­vikt till det dystra mörkret som rådde innan dess. Den glädjen tycks tyvärr inte bli så långvarig om man får tro väderprognosen – redan i morgon vankas det flera plusgrader igen.

Hoppas verkligen att vår lokala väderspåare har fel… Han påstår att vi inte får nån vinter förrän efter jul. En vit jul vill jag gärna ha! Men som vanligt är det väderkontoret som avgör.

Gemytlig eftermiddag
Lagom till eftermiddagskaffetid kom Vik Husse/Filosofen farande som avtalat. Över te, respektive kaffe, har vi bland annat förundrat oss över hur en del av våra medmänniskor uttrycker sig och beter sig, pratat varmt om bastu-ugnar med varmvattenbehållare och ventilerat nyheter.

Det sistnämnda samtalsämnet genomfördes på ca fem sekunder. Ingendera av oss hade några egent­liga nyheter att förmedla. ”Det är som vanligt” konstaterade vi.

En gemytlig efter­middag. Tack igen för besöket! 🙂