21.10 – I arbetstagen

Jag har formaterat en hårddisk, rensat i bokhyllan, hållit sista kurstillfället, är imponerad och eldar i köksspisen. Mia har haft anledning att klaga igen.

Formaterat en hårddisk
För länge sen bestämde jag mig för att använda en av mina äldsta externa hårddiskar som ”recovery disk” för att kunna återställa Windows vid behov. Sen dess har jag ångrat tilltaget och bränt DVD-skivor i stället.

HårddiskEftersom utrymmet började bli begränsat, ville jag ta bort Windows-filerna, men si det gick inte alls. Inte ens min administratörsrättighet räckte till, det krävdes en ”trusted ….” av nåt slag.

Tyvärr hittade jag ingenstans där jag kunde ändra behörigheterna i Windows 10, så jag beslöt helt resolut att flytta över det som skulle vara kvar till en annan disk och omformatera den gamla. Sen gällde det förstås att flytta tillbaka alla filer. Bara bildarkivet krävde drygt tre timmar, men jag kunde ju lyckligtvis göra annat under tiden.

Rensat i bokhyllan
Bokhyllorna på ”kontoret” krävde en radikal insats har jag insett ganska länge, men inte tagit mig i kragen. Igår gjorde jag det äntligen.

Om jag trodde att jag skulle få en massa plats över, trodde jag helt fel. Det syns knappt att jag har slängt stora högar med gamla papper och plockat bort ett tjugotal fackböcker i allt från ekonomi till mark­nads­föring och försäljning. Suck. Men ordningen blev möjligen något bättre.

Sista kurstillfället
Igår eftermiddag hade vi sista kurstillfället för ”IT- och nätbaserade verktyg för styrelsens ad­mini­stra­tion”. Av gruppen på åtta personer deltog bara tre. Antalet har minskat successivt efter hand, så jag undrar om jag har skrämt bort dom?

ChokladFördelen med den lilla gruppen var att slutövningen blev klart enklare att hantera, men det kändes ändå tråkigt att så få kunde/ville delta. Jag kände mig trots allt uppskattad tack vare chokladasken som överräcktes av ”ålderskvinnan” i gruppen. 🙂

Imponerad
Igår råkade jag få syn på antalet följare jag har på bloggen och blev djupt imponerad. Hela 232 personer följer den noterade jag. Ett varmt och innerligt tack för att ni vill ta del av mina skriverier!

Eldar i köksspisen
Det kalasfina höstvädret har idag övergått i regn och kraftigare vindar. Ett par brasor i köksspisen sitter därför fint och sprider skön värme.

Det kanske var väderombytet som fick talgoxen att flyga in i verandan i morse? Lyckligtvis hittade den ut igen när jag hade öppnat ytterdörren. Mia var som tur utom syn- och hörhåll, annars hade jag genast misstänkt att hon hade nåt med saken att göra.

Mia väntar..Mia har haft anledning att klaga igen
Eftersom jag hade lovat transportera den ”döda” datorn till proffsen i Kimito i samband med kursresan till Västanfjärd blev frånvaron längre än vanligt igår. När jag kom hem mötte Mia mig vid parkeringen och verkade gladare än vanligt över att se mig.

Det fick sin förklaring då jag låste upp ytterdörren… Jag hade igen en gång glömt att ta bort luckan från hennes ingång när jag släppte ut henne på morgonen. Hon hade alltså varit utestängd i fyra timmar.

Det går naturligtvis ingen nöd på henne. Hon klarar sig utmärkt och har flera ställen där hon kan söka skydd om hon vill. Men givetvis fick jag ”ågren” – nu hade matte gjort bort sig IGEN. Fast det är säkert bättre att vara utestängd än innestängd tröstade jag mig med. :-/

18.12 – Från ömma tår till uppdatering

Igår trampade jag på ömma tår, träffade en bloggläsare och fick julkaffe, idag har jag uppvaktat och uppdaterat.

Ömma tårTrampat på ömma tår
I tisdags ställde jag en fråga till en person angåen­de mätvärden från årets sikt­djups­mätningar. Igår fick jag svar och en motfråga: ”Vad är det du nu anklagar (mig) för?”.

En annan herre tog lika illa vid sig när jag skickade en länk som han ogillade, fast i en lång utläggning om hur fel jag hade. Ändå hade jag inte påstått nåt, bara informerat om att det finns nya forsk­nings­resultat.

Fascinerande vilka reaktioner man kan få när man ställer en fråga eller i sin enfald tror att man kan bidra med nya fakta. Men ”anfall är bästa försvar” sägs det ju, så egentligen borde jag inte ha blivit överraskad.

Egentligen finner jag det rätt roande att vissa personer – ofta män – blir griniga när dom upplever att nån av deras heliga kor slaktas. Det säger också en hel del om deras personlighet. Den dagen man inte längre kan/vill ta till sig andra infallsvinklar eller respektera en avvikande åsikt har man i mina ögon stannat i utvecklingen. Hoppas verkligen att jag inte blir så inskränkt!

Träffat en bloggläsare
På väg till julkaffet jag var bjuden på igår, stannade jag till i butiken i Kärra för en del småinköp. Framför köttdisken stod en av mina trogna bloggläsare som genast när hon fick syn på mig frågade hur det var med Uddmor idag.

Helt sanningsenligt svarade jag: ”Prima som vanligt” och tillade att hon ju redan visste vad jag pyss­lade med så det behövde jag inte tala om. ”Ja, och Mia” replikerade hon. Alltid lika roligt att träffa livs levande läsare. 🙂

KakfatJulkaffe
I söndags kom Grisen/Tvillingen och jag överens om att jag skulle komma på julkaffe på onsdagen. Jag hade liksom tänkt tvärtom, men det örat ville hon inte lyssna på, så jag skojade med henne och sa att hon säkerligen hade mer kaffetilltugg att bjuda på än jag. Och det hade hon förstås.

Hon började med att servera en ny sorts glögg och hade dukat med arvegods i vardagsrummet. Sen bar hon in fat efter fat som skulle avsmakas. Hon lät som en yrkesbagare när hon förklarade vilka nyheterna var för i år och vad dom hette. Radiokaka till exempel och sylthorn som hennes mamma brukade baka.

Eftersom jag tillhör omnivorernas släkte var jag inte storbjuden den här gången heller. Det var nog tur att hon inte gick med på att besöka Udden. Här har vi det inte så hävt. 😉

Uppvaktat
Idag fyllde en av mina låtsaskusiner år. Via SMS fick jag besked om att jag var välkommen på kaffe klockan tre och halv fem skulle hon i väg och sjunga. Just så, raka besked ska det va’.

Jag tror bestämt jag var en halv minut försenad men ingen surade för det. Gästerna var inte fler än att vi fick plats runt köksbordet. Det passade mig utmärkt, jag ogillar som bekant stora sällskap.

Tjugo över fyra började vi dra oss tillbaka, men innan jag gick hann jag se och kommentera sånger­skans klädsel. Enligt direktivet var det svart och rött som gällde. När hon var färdigklädd såg hon som van­ligt ut som en stora­syster till sin dotter.

LMF-sajtUppdaterat
Eftersom programmet har varit hektiskt hela veckan låg jag efter med bland annat textpubliceringen på LMF-sajten. Efter att ha serverat Mia hennes eftermiddagsmål satte jag i gång och kl 18.22 fick styrelsen meddelande om den senaste uppdateringen. En del länkar återstår, men jag behöver mera kött på benen innan jag kan fixa till dom.