21.10 – I arbetstagen

Jag har formaterat en hårddisk, rensat i bokhyllan, hållit sista kurstillfället, är imponerad och eldar i köksspisen. Mia har haft anledning att klaga igen.

Formaterat en hårddisk
För länge sen bestämde jag mig för att använda en av mina äldsta externa hårddiskar som ”recovery disk” för att kunna återställa Windows vid behov. Sen dess har jag ångrat tilltaget och bränt DVD-skivor i stället.

HårddiskEftersom utrymmet började bli begränsat, ville jag ta bort Windows-filerna, men si det gick inte alls. Inte ens min administratörsrättighet räckte till, det krävdes en ”trusted ….” av nåt slag.

Tyvärr hittade jag ingenstans där jag kunde ändra behörigheterna i Windows 10, så jag beslöt helt resolut att flytta över det som skulle vara kvar till en annan disk och omformatera den gamla. Sen gällde det förstås att flytta tillbaka alla filer. Bara bildarkivet krävde drygt tre timmar, men jag kunde ju lyckligtvis göra annat under tiden.

Rensat i bokhyllan
Bokhyllorna på ”kontoret” krävde en radikal insats har jag insett ganska länge, men inte tagit mig i kragen. Igår gjorde jag det äntligen.

Om jag trodde att jag skulle få en massa plats över, trodde jag helt fel. Det syns knappt att jag har slängt stora högar med gamla papper och plockat bort ett tjugotal fackböcker i allt från ekonomi till mark­nads­föring och försäljning. Suck. Men ordningen blev möjligen något bättre.

Sista kurstillfället
Igår eftermiddag hade vi sista kurstillfället för ”IT- och nätbaserade verktyg för styrelsens ad­mini­stra­tion”. Av gruppen på åtta personer deltog bara tre. Antalet har minskat successivt efter hand, så jag undrar om jag har skrämt bort dom?

ChokladFördelen med den lilla gruppen var att slutövningen blev klart enklare att hantera, men det kändes ändå tråkigt att så få kunde/ville delta. Jag kände mig trots allt uppskattad tack vare chokladasken som överräcktes av ”ålderskvinnan” i gruppen. 🙂

Imponerad
Igår råkade jag få syn på antalet följare jag har på bloggen och blev djupt imponerad. Hela 232 personer följer den noterade jag. Ett varmt och innerligt tack för att ni vill ta del av mina skriverier!

Eldar i köksspisen
Det kalasfina höstvädret har idag övergått i regn och kraftigare vindar. Ett par brasor i köksspisen sitter därför fint och sprider skön värme.

Det kanske var väderombytet som fick talgoxen att flyga in i verandan i morse? Lyckligtvis hittade den ut igen när jag hade öppnat ytterdörren. Mia var som tur utom syn- och hörhåll, annars hade jag genast misstänkt att hon hade nåt med saken att göra.

Mia väntar..Mia har haft anledning att klaga igen
Eftersom jag hade lovat transportera den ”döda” datorn till proffsen i Kimito i samband med kursresan till Västanfjärd blev frånvaron längre än vanligt igår. När jag kom hem mötte Mia mig vid parkeringen och verkade gladare än vanligt över att se mig.

Det fick sin förklaring då jag låste upp ytterdörren… Jag hade igen en gång glömt att ta bort luckan från hennes ingång när jag släppte ut henne på morgonen. Hon hade alltså varit utestängd i fyra timmar.

Det går naturligtvis ingen nöd på henne. Hon klarar sig utmärkt och har flera ställen där hon kan söka skydd om hon vill. Men givetvis fick jag ”ågren” – nu hade matte gjort bort sig IGEN. Fast det är säkert bättre att vara utestängd än innestängd tröstade jag mig med. :-/

22.10 – Utbytt och inlånat

Sommarkläderna är på vinden, lånegodset omhändertaget, luktärterna avpolletterade och köksspisen är varm.

Mia i garderobenKlädbyten
Igår tyckte jag det var lämpligt att  byta innehåll i garderoberna. Det är garanterat ingen risk att man behöver sommarklänningar längre.

Jag började med att bära upp sommar­kläderna på vinden eftersom det är mest tidsödande, fortsatte med dito skodon och avslutade med garderoben i sovrummet. Där fick jag frivillig hjälp. Min ”sambo” tyckte det var jätteroligt att hjälpa till. Hennes specialitet visade sig vara att tömma hyllorna. 😀

Lånegods
Kvart i tolv idag ringde min f d klasskamrat och aviserade sin och sambons ankomst inom en halv timme. Det blev brådis att göra morgontoalett och klä på sig, men jag hann precis.

Vi började med att titta på ”grunkan” dom hade med sig. På trappan tronade nämligen en flistugg som jag har erbjudits få låna. Helt perfekt, inga kvisthögar mer!

För att gardera mig frågade jag om dom har giltig hemförsäkring om utifall att den börjar brinna eller jag förstör den?  Det trodde dom inte skulle inträffa så jag lät mig övertygas. Hoppas dom har rätt.

Luktärter 2Efter kaffe med skorpa och en pratstund gav dom sig av tillbaka till storstan och jag ställde in låne­godset i uthuset tills det är dags för invigning. Det ska bli ett nöje!

Slut på luktärterna
Dom senaste köldknäpparna har knäckt luktärterna, men dom har varit helt otroligt tåliga hittills och fortsatt blomma trots årstiden. Idag fick dom dock sin sista vila på växtkyrkogården.

Spisen varm
Igår kväll kändes det onödigt svalt i köket så jag tände upp i köksspisen och i kväll blev det en repris. Dagens minst sagt friska vindar kyler ut huset känns det som. Till och från har jag slagit på elementet men spisvärmen är bra mycket skönare, för att inte tala om klart högre mysfaktor. 🙂

17.9 – Skönt

Jag har uppvaktat en blivande matte, stigit upp tidigt, kan bevisa att jag diskat, har förberett kurs­start och föredrag och eldar i spisen.

MatteBlivande matte
I söndags var jag inbjuden att fira en 20-åring i efter­skott, hon fyllde redan den 6.9. Den unga, söta damen är en sann djurvän och uppvuxen med hundar så det var ingen större över­raskning att höra att hon och hennes sambo har bestämt sig för att köpa hund. Hon var också klar över att det skulle bli en blandning mellan pudel och nån annan ras och visade oss diverse gulliga valpbilder på datorn medan vi försåg oss från kakfaten.

Uppe tidigt
Igår var det ovanligt tidig väckning igen. Mia skulle prompt ut kl 5:40, men jag förhalade till klockan sex och åt frukost strax därefter. En timme senare kom hon in och fick sin frukost hon också, sen gick hon ut igen.

Halv nio la jag mig på nytt men precis när jag hade somnat tyckte Mia att det var läge att komma in tillbaka. Lustigt nog gjorde hon mig sällskap i sängen och så sov vi båda två till klockan två, hör och häpna! Jag trodde inte riktigt mina ögon när jag såg urtavlan.

I morse skedde den fyrbenta väckningen redan 05:10, men så dags vägrade jag stanna uppe och hann sova en timme till innan Mia ringde på dörrklockan. Jag börjar förstå hur spädbarnsföräldrar har det… Skönt att kunna ta igen sömnbristen närhelst man vill.

KrysantemDiskvittne
Gårdagen blev således ovanligt kort, det var inte särskilt mycket väsentligt jag uträttade, mest blomstervård. Bland annat är petunian som hängde på dörren utbytt mot en fräsch krysantem.

Och så bestämde jag mig för att diska. Jag hade hunnit halvvägs då min före detta granne knackade på så hon kan intyga att jag diskade ifall det låter osannolikt. 😀

Förberedelser
I morgon eftermiddag börjar höstens första kurs. För­be­re­del­ser­na är synnerligen enkla eftersom det är en ny­börjar­kurs (för datoranvändare). Efter alla tidigare kurser sitter materialet i ryggmärgen. Då gick det mer tid åt till presentationen.

I slutet av nästa vecka är jag inbjuden att presentera Daphnias verksamhet för Åbolands fiskar­förbunds styrelse. Jag förväntas vara klar med pre­sen­ta­tio­nen på 20-30 minuter så det är inget långt föredrag, men eftersom materialet till stor del är nytt tog det sin tid att färdigställa. I och med att jag är ny i föreningen behöver jag också mer fakta om bakgrund och historik så en bild är tom än så länge.

Den svenskspråkiga upplagan av broschyren/faktabladet är klar bortsett från en sista korrek­tur­läs­ning, så en sån ska jag också dela ut. Skönt att vara ute i god tid för en gångs skull.

RådjurEld i spisen
Både igår och idag har vädret varit blåsigt och mulet och/eller regnigt så det kändes lagom att tända upp en brasa i köksspisen. Vilken lycka att ha en sån! Och ved att elda med förstås. 🙂

Fast rådjuren har inget emot vädret… Två graciösa varelser tog nyss en promenad över tomten. Bild­kvalitén är inte den bästa eftersom fotot är taget genom fönstret för att inte skrämma dom.

21.8 – Trafik- och andra bestyr

Jag har ”krattat manegen”, fixat ett trafikmärke, bränt mig, eldat och fått min längtan stillad.

Krattat och klart
Vägmästaren var upp en sväng med väghyveln idag också – lagom till kaffetid, men han blev tyvärr utan den här gången, jag hade annat för mig. En stund efter att han hade gett sig av gick jag ut för att kolla resultatet.

Jisses vad fint det blev! Det enda som störde mig var en liten gruskant längst upp i backen. Men det var ju enkelt att fixa. Jag hämtade min gamla lövräfsa, jämnade till gruset och plockade bort alla större stenar som hade dykt upp och följt med hyveln en bit. Nu blev det ändå finare. 🙂

Trafikmärke
Igår innan jag åkte på trädgårdsbesök finslipade jag det nya diket, eller snarare rännan, som ”väg­mästaren” drog upp med ena hörnet på traktorskopan härom dagen. En del rötter och stenar var för kraftiga eller stora att rubba, så vattnet får ta en liten omväg, precis som i naturen i övrigt.

Jag testade avrinningen med två ämbar vatten och konstaterade att den ser ut att fungera. I stället för ut på vägen rinner vattnet nu ner i det grunda diket vid sidan av backen.

Precis när jag var klar kom två unga mopedister susande ner för skogsstigen såg jag från trappan. Dom upptäckte diket och saktade upp, men körde sen rakt över det i stället för att ta en liten omväg. Det fick mig att inse att det behövdes en spång. Den hade jag färdig, exet yxade till den för många år sen och i och med min flotta metallramp behöver jag den inte längre.

På motsatt sida om spången finns det plats för mindre motordrivna fordon, men hur ska folk fatta det kom jag på? Det behövdes naturligtvis ett trafikmärke. Också för att varna fotgängare och joggare så dom inte hamnar med foten i diket och bryter benen av sig.

Sagt och gjort. Idag fixade jag till en stolpe mitt på stigen och en dubbelsidig skylt med ”trafik­an­vis­ningar”. Det är för all del inte jag som blir skadeståndsskyldig om det händer en olycka, men eftersom det var jag som kom med dikes­idén känner jag mig medansvarig.

Brännskada
Det är nån som skämtsamt gjort om ett gammalt uttryck till ”Bränt barn luktar illa”. Fast det gäller nog bara när man har bränt sig på eld. Så illa var det inte, fast smärtan är fullt jämförbar.

Undrar hur många gånger jag har bränt mig på nässlor i år? Troligen råkar jag ut för dom bara för att jag avskyr deras nålstick. Idag fick jag en rejäl giftdos när jag slog gräset fram till avloppstanken.

Jag försökte vara försiktig, men en lång nässla lyckades ändå dråsa snett över handleden. Järn­spikar vad ont det gjorde – och gör fortfarande. Smärtan har efter hand brett ut sig ner mot tummen och salvan mot insektsbett hade ingen som helst verkan. Men det kunde förstås vara nåt ändå värre.

Eld i spisen
I natt vaknade jag av att jag frös och var tvungen att dra täcket över huv’et för att få upp värmen. Natten blev lika kylig som utlovat. Vid sjutiden i morse var det bara 11 grader och vinden hade kommit upp i varv. Ganska svalt i shorts med andra ord. Shorts är för all del fel ord, knäbyxor är mer adekvat i mitt fall.

När jag var redo för utevistelse hade det visserligen hunnit bli fyra grader varmare, men jag drog mer än gärna på mig en jacka. Utesysslorna höll mig varm, men det kändes kallt i köket när jag kom in så jag tände upp i köksspisen. Vilken lycka att ha den! Än så länge snålar jag på elvärmen.

Stillad längtan
Idag blev jag plötsligt sugen på stuvade morötter. Det var länge sen sist. Som tur var hade jag morötter hemma, annars hade jag säkert gjort en sväng till butiken. Till stuvningen vankades stekt korv. Jättegott, nu är min längtan stillad för den här gången. 🙂