9.1 – Planering, problem och smart kisse

Arbetsgruppen har träffats, annons och program är klara, differenser och datorproblem spökar. Mia har blivit smartare.

Arbetsgruppsmöte
I måndags träffades de fyra damer som utgör arbetsgruppen för informations- och diskus­sions­till­fället den 4.2. Två från Falkö rf  och två från Daphnia. För mig var båda damerna från Falkö rf obekanta, men minst lika besjälade av sitt arbete som jag och min kollega. Dessutom väl pålästa kunde jag konstatera. En bra arbetsgrupp och ett bra möte!

AnnonsAnnons och program klara
Idag har jag lagt sista handen vid annonsen och fått den godkänd av två i arbetsgruppen. Jag förut­sätter att den tredje inte heller har några invändningar och räknar med att jag kan skicka den till Annons­bladet den 12.1 som tänkt.

Igår fick jag föreläsarnas rubriker och idag har jag skickat tidsplanen för hela tillställningen till alla berörda. 73 mejl har det hunnit bli i mejlmappen för Konferensplaneringen.

Jag tror bestämt jag ska försöka avhålla mig från såna här uppdrag i fortsättningen, jisses vad många detaljer det är att hålla reda på, dessutom på två språk. Eller så kanske arbetsfördelningen borde vara mer jämlikt fördelad? 😉

DatorproblemDifferenser och datorproblem
Det där med att boksluten är klara var en sanning med modifikation. I både väglagets och LMFs bokslut finns en differens jämfört med siffrorna på bankens kontoutdrag. 1,83 € i väglagets är för all del lättare att svälja än 131,90 € i LMFs.

Ett detektivarbete ”hägrar” för att hitta orsaken/orsakerna. I värsta fall får jag överlämna felaktig­he­terna till verksamhetsgranskarna och hoppas dom hittar anledningen.

I förrgår fick jag ett mejl från en dam som beskrev två datorproblem. Mina försök att lösa dem på dis­tans har visat sig ogörligt så jag har idag föreslagit ett sammanträffande. Antingen på mitt ”kontor” eller någon annanstans, vilket som passar henne bättre.

Mia har blivit smartare
Som alla mattar och hussar tycker jag förstås att just min katt är ovanligt klok. Men Mia är dessutom smart och har nyligen blivit ännu smartare.

Eftersom hon vet att hon inte blir insläppt i köket om hon har ”mat” i munnen har hon sen i förrgår börjat praktisera en ny teknik. Hon släpper ner bytet innan hon ringer på klockan och jamar. Då låter hon som vanligt och blir alltså insläppt. Innan jag hinner öppnar dörren nappar hon tag i bytet igen, prome­nerar sen raka vägen in och släpper det på ett ”roligt” ställe så hon får fortsätta jaga. Suck för smarta katter. Men samtidigt roande. 😀

Mia i låda

6.1 – Administration, kommunikation och värmeärenden

Nya medlemmar är registrerade och medlemsavgiften debiterad, jag har eventuellt stött mig med en herre, Silverpilen har fått värma sig, jag har avgått, dricker julklappskaffe och konstaterar att det börjar sina i vedlidret.

GladNya medlemmar och debiterad medlemsavgift
I förrgår fick jag ett ovanligt trevligt mejl från en obekant dam: ”Hej! Jag betalade för en stund sen 2 x 30 € till ert konto och här kommer våra kontaktuppgifter.” Så där fick Daphnia fyra nya medlemmar på ett bräde. Sånt gillar vi!

På Dapnias senaste styrelsemöte beslöts att medlemsavgiften för i år ska debiteras i början på januari. Efter koll och en del uppdateringar av mejllistan fick alla som har mejl en inbetalningsavi igår och de två som inte har mejl fick den i postlådan idag. En uppgift mindre.

LessenEventuellt stött?
För ett par dar sen tyckte vår invandrare att by-sidan på FB skulle vara tvåspråkig (han kan inte svenska men säger sig vilja lära sig) så att fler kunde följa den och hänvisade till grundlagen. Jag invände att obligatorisk två­språkigheter gäller myndig­he­ter, inte FB-sidor.

Men han gav sig inte så jag beslöt fråga läsarna. Av dom kommentarer som kom in, var fyra mot två­språ­kig­het och tre för, vilket avgjorde saken tyckte jag och meddelade honom resultatet. Svaret jag fick överraskade mig storligen: ”This is Finland. We speak Finnish. So that settles the matter!

I mina öron låter det som en slogan för Sannfinländarna och något jag verkligen inte hade väntat mig! Det är ju möjligt att han ville provocera men jag har en känsla av att han tyvärr menar allvar. Jag skrev givetvis ett svar: ”We also live in a (so called) democracy where the majority get their say. I never, ever thought I’d hear a worn out political slogan from you! Do you vote for Perus­suoma­lai­set? :D”.

Sen dess har jag inte hört nåt mer. Han kanske känner sig stött över min ensidiga in­ställ­ning till språkvalet? Men det bjuder jag på. Jag har inget emot finska, men varför ska vi svensk­språkiga alltid anpassa oss? Vi kunde väl lika gärna kräva att alla som har finska som modersmål lär sig vårt språk?

Grundlagen

Silverpilen uppvärmd
Trots att det är helgdag tillhandahöll Kerstin mat idag också. Falsk kotlett lät frestande efter ärtsoppa och korvgrytan jag gjorde igår.

I morse visade termometern -14,9° så det var lämpligt att starta motor- och kupévärmaren före av­färd. Alla rutor var igenisade både utanpå och innanför, det märktes att det har varit kallt. Framrutan ”grät” hela vägen till kyrkbyn men det finns ju hushållspapper.

Det var förresten första åkturen i år. Silverpilen har inte lämnat Udden sen den senaste ”taxituren” den 29.12. Här åks det minsann inte i onödan!

LMF-sajtAvgått
Den 27.12 meddelade jag LMFs styrelse i samband med fullgjorda uppdateringar att jag avgår som webbredaktör den 31.12.2014. Det hade nu sekreteraren inte läst/uppfattat och meddelade idag att det hade hon alls inte förstått. Kom­mu­ni­ka­tion är svårt även om den är skriftlig. 😦

Julklappskaffe
Fru grannen är det ordning på. Hon vet minsann att jag bara dricker franskrost och inget annat om jag får välja. Bland julklapparna låg ett paket Paulig Parisien som jag öppnade idag och njöt en mugg av.

Eftersom jag råkar veta att Parisien är hutlöst dyrt, håller jag mig till Arvid Nordqvists Franskrost i stället. Om jag minns rätt skiljer det minst ett par euro per ½-kilos paket. Det finns lyckligtvis att köpa i S-butiken både i Dalsbruk och Kimito så jag behöver inte importera själv.

VedtravarVeden sinar
Det börjar sina i vedlidret… Inom kort gör jag av med sista björkveden och blandkvisthögen är också kraftigt decimerad.

Nästa gång ska jag satsa på mer än ynka 3 m3 björkved. I och med att jag vid inköpet inte hade skorstenen/kakel­ugnen i gång tyckte jag att det gott skulle räcka, men nu har jag eldat en brasa i den varenda kväll sen i oktober så det är kanske inte så konstigt att veden har gått åt!

Planen har varit att hålla den upp­värmd dygnet runt och det har ju fungerat alldeles utmärkt! Den håller som sagt värmen ett dygn om det inte är smällkallt. Det ska bli oerhört intressant att se hur stort utslaget blir på fjolårets sista elräkning.

Sen jag började föra statistik 2008, har jag ju lyckats sänka förbrukningen varje år utom 2011. T o m den 31.10.2014 hade jag använt 5 988,15 kWh så det verkar lovande. Om jag håller mig under 7 000 kWh så går det vägen i år också. 🙂

27.12 – Smaker och bokslut

Jag har prövat nya smaker, rea-shoppat, författat svarsbrev och gjort bokslut. Mia har vant sig vid snön.

PepparPrövat nya smaker
Igår värmde jag resterna av lutfisken till lunch. Fisk, sås och potatis i en enda röra. Det blir det ju ändå där det hamnar.

Eftersom jag gillar rejält med kryddpeppar så strödde jag rikligt på portionen. Men konstigt nog kände jag ingen som helst smak av kryddpeppar…? Snarare cayenne eller chili. Granne med krydd­peppar­burken står chilipulvret, jag hade alltså tagit fel burk. Som tur var den väldigt avslagen annars hade jag antagligen bränt upp smaklökarna.

I stället för att skrapa bort chilin som jag borde ha gjort, öste jag kryddpeppar ovanpå det hela. En udda smakupplevelse må jag säga. 😀

Fram på kvällskvisten var jag hungrig igen och beslöt smaka på Kerstins julskinka. I stället för senap bredde jag på aioli som jag fick i julklapp av fru grannen. Den kombinationen kan jag varmt rekom­mendera! Om man är funtad som jag kan man förresten äta aioli till allt utom jultårtor.

Salta cashew-nötter och färska dadlar går alldeles utmärkt till kall, vit (spetsad) glögg kan också meddelas.

Rea-shoppat
Clas Ohlson har rea fick jag meddelande om igår. Idag tog jag mig en titt på varusortimentet och slog genast till med några prylar jag behöver.

Helt fantastiskt att slippa åka i väg nånstans för att kunna nyttja reapriserna. Även om jag betalar 6,90 € i frakt kostar det långt mindre än att ta sig till och från närmaste stad. Näst efter mejl är nät­butiker en av dom bättre uppfinningarna.

Författat svarsbrev
Den 8.12 fick Daphnia ett nekande svar på brevet vi skickade till tekniska nämnden den 18.11 an­gåen­de akut behov av tömning av sedimentbassängen i Söderby. Motiveringen till nekandet var att det sen 2009 är en våtmark så nån tömning behövs inte. Svaret var förstås inte oväntat och tyder på bristande kunskaper/kännedom.

Eftersom det har konstaterats vid två oberoende inspektioner (2011 och 2012) att den s k våtmarken inte fungerar eftersom den är felkonstruerad, krävdes ett svarsbrev som jag också åtog mig att skriva. Dess värre hade jag helt glömt mitt åtagande tills jag idag fick syn på brevet när jag grävde i min att-göra-hög. Jag kastade mig genast över tangentbordet.

Mitt alster ligger nu hos styrelsen för godkännande och en ledamot har redan meddelat att det är OK, så jag hoppas att också övriga ledamöter läser sin mejl före måndagen.

Bok(slut)Bokslut
Det börjar närma sig års- och därmed bokslut. LMFs bokslut är redan klart bortsett från de­cem­ber månads serviceavgift från banken. Idag tog jag i tu med väglagets.

Årets resultat blev ett litet överskott men underskott i förhållande till årets budget där ett överskott förväntades. Men budgetar är som bekant prognoser. I det stora hela var budgeten ändå rätt så jordnära.

För att kunna göra en mer realistisk budget 2015 fyller jag i årets utfall. Det får mig att inse att vi måste begära att våra leverantörer specificerar sina fakturor noggrannare. ”Salt och spridning” räcker inte riktigt. :-/

Mia har vant sig
Snön känns inte lika obehaglig längre. Den går till och med att sitta på meddelar Mia via ombud.

Mia i snön

19.11 – Nästäppa

Gårdagen var en morgonrocksdag, idag har jag visat mig offentligt.

Morgonrocksdag
Mia väckte mig i vanlig ordning före sju igår morse och blev utsläppt. Eftersom vädret var ruskigt för­stod jag att hon snart skulle komma in tillbaka så jag stannade uppe och gjorde frukost. Helt rätt, drygt en timme senare var hon nöjd och ville in.

Mia o morgonrockNån gång efter nio gick vi och la oss igen. Min förkylning stod i full blom så jag kände mig inte värst pigg. Mia sympatiserade. Först efter lunch klev vi upp, men jag såg ingen anledning att byta ut morgon­rocken så det blev en morgonrocksdag.

Jag kände mig ungefär som killen i nässpray-reklamen, han med alla näsdukarna. Näsan rann oav­brutet. Men jag fick i alla fall i väg kursrapporten och förberedde nästa dags föredrag innan jag parkerade mig framför TVn.

När det var dags för sänggående igen kunde jag inte längre andas genom näsan så jag tog några slurkar konjak för att se om det gjorde nån verkan. Och det gjorde det minsann! Nästäppan försvann och jag kunde sova ostört hela natten.

Offentligt framträdande
Huvudet sprängde och nysattackerna avlöste varandra när jag steg upp, men jag hade gett mig den på att ställa upp på inbjudan till Dragsfjärd-Västanfjärd fiskeområds styrelsemöte för att presentera Daphnia. Det handlade om en halv timmes föredrag och efterföljande lunch, så det skulle jag nog klara tyckte jag.

Styrkt av starkt kaffe och 400 mg ibuprofen drog jag i väg vid 11-snåret. Mia hade återkommit från morgon­passet och föredrog att stanna inne.

När jag var nästan framme i Dalsbruk kom jag på att jag hade glömt ta med mig näsdukar. Kata­strof! Lyckligtvis hade jag så gott om tid att jag hann in på affärn och köpa en förpackning.

Skylt 2Presentationen genomfördes utan snörvlande eller nysningar och deltagarna lyckades hålla sig vakna. Jag undan­bad mig dock eventuella pussar på grund av smittorisken.

Efter föredraget knallade vi över till Port Side och blev serverade pepparbiff. Jag valde en medium­stekt, vilket kocken av allt att döma tolkade som blodig. Peppar var den enda smaken jag upp­fattade på grund av snuvan, men allt smakade säkert bra.

Mätt och belåten återvände jag till Udden för att bli mottagen av Mia som syntes genom sov­rums­fönstret. Hon var så söt där hon satt och tittade på mig.

Resten av dagen har jag hållit mig inne och tagit det lugnt medan jag har minskat på näs­duks­för­pack­ningen. I morgon är det kursdag och den har jag också tänkt genomföra som planerat så det får bli ett glas konjak till i kväll innan jag lägger mig. 🙂

27.9 – Slut på veckan

Veckan är äntligen slut, jag har ätit onyttigt, räddat en trast, hållit föredrag och Silverpilen har fått tillökning.

Äntligen!
Det har varit en hektisk vecka, men nu är den äntligen slut! Tack vare att födelsedagskalaset flyttades till söndag fick jag en ”hemmadag” i tisdags, i övrigt har jag slitit på byvägen (och Silverpilen) varenda dag.

Vän av ordning invänder förstås att två dagar återstår av veckan. Båda är visserligen inbokade, men kräver inga förberedelser så jag betraktar dom som semesterdagar. Tack och lov är nästa vecka lugnare så jag får ägna mig åt höststädning på tomten.

ChokladtårtaOnyttigt
Gårdagens lunch bestod av pannkakor med sylt och idag blev det chokladtårta och kaffe… Kalori- och kolhydratrikt så det förslår, men inte speciellt nyttigt. Å andra sidan är min kropp inte bortskämd med nyttig mat, så den klarar sig säkert den här gången också.

Trasträddning
När jag kom hem igår eftermiddag hittade jag en panik­slagen trast i verandan. Den här gången var Mia oskyldig, den hade tydligen flugit in genom hennes ingång. Det är tredje fågeln på kort tid. Jag fattar inte varför dom flyger in där? Påminner hålet möjligen om en fågelholk?

Föredrag
Idag var det då dags att presentera Daphnias verksamhet för Åbolands fiskarförbunds styrelse. Jag hade blivit om­bedd att infinna mig i Labbnäs klockan två, men var på plats redan en halv timme innan.  Det gav mig tid att fånga dom vackra omgivningarna på bild.

Mötet drog dessutom ut till tjugo över två så jag hann också läsa ett par gamla Husis och titta på gamla fotografier längs väggarna medan jag väntade. På en av bilderna hittade jag tant Alda, mor­mors och fostermors faster. Hon är kännspak på bild – en reslig, rakryggad kvinna med en liten knut i nacken och händerna bakom ryggen. Jag kan tänka mig att fotot var taget från ett martha-möte nån gång i början på 60-talet av damernas klädsel att döma.

Före föredraget ville styrelsen gärna dricka eftermiddagskaffe. Jag blev också inbjuden och det var där chokladtårtan kom in i bilden. En jättemaffig tårta som innebar att en liten bit motsvarade en hel måltid för min del.

FöredragMedan åhörarna intog påtår underhöll jag dom med historik och fakta om Daphnias verksamhet. En del frågor och diskussioner uppstod under presentationens gång, vilket jag uppskattade. Det blir alltid mer dy­na­miskt då.

Jag vet inte vad min kontaktperson hade förväntat sig, men han tackade för en intressant och väl genomförd presentation när jag var klar. Han kommenterade också framförandet och tyckte sig se att jag hade en viss vana att framträda, så jag talade om att jag har övat i snart 30 år.

Eventuellt blir det en repris på föredraget den 20.11 i Dalsbruk och förbundet ställer gärna upp med rådgivning och föredragshållare vid behov blev jag informerad om. Så bra! Nya samarbetspartners är alltid värdefulla.

Tillökning
Det bor antagligen många spindlar i Silverpilen, men en av dom håller till i framsätet runt ratten och brukar komma fram och hälsa när jag sätter mig i bilen. Det gjorde den idag också, men tydligen har den förökat sig sen sist. Framför instrumentbrädan fanns nu flera pyttesmå, nästan vita spindlar som klättrade längs trådarna dom hade spunnit.

Jag kan undra hur dom överlever, det kan ju inte finnas speciellt gott om mat i en bil? Men dom kanske nöjer sig med kryp som mina ögon inte kan uppfatta?

26.9 – Släkt och miljö

Jag har gått ur fotoklubben, söker mina rötter och har erbjudit min hjälp.

Ajöss till fotoklubben
Igår meddelade jag fotoklubben att jag inte kommer att delta i fortsättningen. Jag upplever att utbytet inte är meningsfullt och lägger hellre min tid på annat.

Rötter
Jag har ägnat mig åt mina rötter ett par dar och dokumenterat dom förfäder jag känner till på mammas sida. Mormors mormor och morfar gifte sig 1869 och hade sex barn varav ett, Bertha Sofia, alltså var mormors mor. En av hennes bröder, Karl Anders, var för övrigt händige släktingens farfar. Så nu vet vi det. 🙂

Mormors far, Lennart Konstantin Eriksson (f 1880) härstammar också från Dragsfjärd men mer vet jag inte. Jag har kollat dom digitaliserade kyrkoböckerna men i den för födda i Dragsfjärd finns han inte, den sträcker sig bara till 1877.

Däremot tror jag mig ha hittat mormors mormor från Öfvre Ölmos Södergård(?) som föddes 5.9.1843. Siffrorna ovanför namnet är tydligen inte födelsedatum, men vad vet jag inte?

Att tyda vilka som var hennes föräldrar är däremot inte det lättaste! Mamma var kanske Hedda Stina Jakobsson och pappan hette förstås Daniel (möjligen Danielsson) eftersom mormors mormor hette Danielsdotter i efternamn. Men resten kan jag inte tyda. Möjligen om jag såg originalet.

Ideellt arbete
Idag på förmiddagen hade jag ett längre telefonsamtal med ordföranden i Daphnia Dragsfjärd rf/ry om sjön och dess hälsotillstånd, eller sjukdomstillstånd rättare sagt. Jag frågade också om den s k våt­marken i Söderby och blev upplyst om att den ligger högt upp på agendan.

Ordföranden bekräftade att den senaste åtgärden från kommunen är en varg och att föreningen nu jobbar på att få våtmarken att fungera som den ska. Men det kräver expertis och framför allt finansiering så det tar sin tid.

Som avslutning erbjöd jag översättnings- och datortjänster till föreningen, vilket togs emot med tack­samhet eftersom både ord­fö­ran­den och sekreteraren är finskspråkiga och har begränsade dator­kun­skaper. Det känns bra att kunna hjälpa till på nåt sätt. I annat fall kan jag bara med sorg i hjärtat se hur sjön långsamt dör om inte föreningen är engagerad och aktiv.

Att bli medlem i föreningen (10 €/år) borde vara en självklarhet för alla som vill att den ska finnas kvar, men det verkar som om det bara är fisk- och kräftplantering som intresserar. Att dom som tagit initiativ till grundandet av föreningen är inflyttade säger en hel del om oss dönickar som bor runt sjön. Fy skäms! 😦