27.9 – Slut på veckan


Veckan är äntligen slut, jag har ätit onyttigt, räddat en trast, hållit föredrag och Silverpilen har fått tillökning.

Äntligen!
Det har varit en hektisk vecka, men nu är den äntligen slut! Tack vare att födelsedagskalaset flyttades till söndag fick jag en ”hemmadag” i tisdags, i övrigt har jag slitit på byvägen (och Silverpilen) varenda dag.

Vän av ordning invänder förstås att två dagar återstår av veckan. Båda är visserligen inbokade, men kräver inga förberedelser så jag betraktar dom som semesterdagar. Tack och lov är nästa vecka lugnare så jag får ägna mig åt höststädning på tomten.

ChokladtårtaOnyttigt
Gårdagens lunch bestod av pannkakor med sylt och idag blev det chokladtårta och kaffe… Kalori- och kolhydratrikt så det förslår, men inte speciellt nyttigt. Å andra sidan är min kropp inte bortskämd med nyttig mat, så den klarar sig säkert den här gången också.

Trasträddning
När jag kom hem igår eftermiddag hittade jag en panik­slagen trast i verandan. Den här gången var Mia oskyldig, den hade tydligen flugit in genom hennes ingång. Det är tredje fågeln på kort tid. Jag fattar inte varför dom flyger in där? Påminner hålet möjligen om en fågelholk?

Föredrag
Idag var det då dags att presentera Daphnias verksamhet för Åbolands fiskarförbunds styrelse. Jag hade blivit om­bedd att infinna mig i Labbnäs klockan två, men var på plats redan en halv timme innan.  Det gav mig tid att fånga dom vackra omgivningarna på bild.

Mötet drog dessutom ut till tjugo över två så jag hann också läsa ett par gamla Husis och titta på gamla fotografier längs väggarna medan jag väntade. På en av bilderna hittade jag tant Alda, mor­mors och fostermors faster. Hon är kännspak på bild – en reslig, rakryggad kvinna med en liten knut i nacken och händerna bakom ryggen. Jag kan tänka mig att fotot var taget från ett martha-möte nån gång i början på 60-talet av damernas klädsel att döma.

Före föredraget ville styrelsen gärna dricka eftermiddagskaffe. Jag blev också inbjuden och det var där chokladtårtan kom in i bilden. En jättemaffig tårta som innebar att en liten bit motsvarade en hel måltid för min del.

FöredragMedan åhörarna intog påtår underhöll jag dom med historik och fakta om Daphnias verksamhet. En del frågor och diskussioner uppstod under presentationens gång, vilket jag uppskattade. Det blir alltid mer dy­na­miskt då.

Jag vet inte vad min kontaktperson hade förväntat sig, men han tackade för en intressant och väl genomförd presentation när jag var klar. Han kommenterade också framförandet och tyckte sig se att jag hade en viss vana att framträda, så jag talade om att jag har övat i snart 30 år.

Eventuellt blir det en repris på föredraget den 20.11 i Dalsbruk och förbundet ställer gärna upp med rådgivning och föredragshållare vid behov blev jag informerad om. Så bra! Nya samarbetspartners är alltid värdefulla.

Tillökning
Det bor antagligen många spindlar i Silverpilen, men en av dom håller till i framsätet runt ratten och brukar komma fram och hälsa när jag sätter mig i bilen. Det gjorde den idag också, men tydligen har den förökat sig sen sist. Framför instrumentbrädan fanns nu flera pyttesmå, nästan vita spindlar som klättrade längs trådarna dom hade spunnit.

Jag kan undra hur dom överlever, det kan ju inte finnas speciellt gott om mat i en bil? Men dom kanske nöjer sig med kryp som mina ögon inte kan uppfatta?