En skönhet

Flox

I morse hade den första blomman slagit ut på en av dom nyinköpta floxarna. En ljuvlig, nästan självlysande färg som kameran inte riktigt förmår göra rättvisa.

30.8 – Ett himla rännande

Det har varit en bråd vecka, jag har lånat stövlar, hälsat på en ungdom och fått min andel. Mia tycker jag visar bristande uppskattning.

Bråd vecka
Silverpilen har bara fått vila en dag den här veckan, det har varit ett himla rännande.  I måndags datorsupport, i onsdags möte, igår sopleverans och veckohandling och idag loppisavslut. Tisdagen var enda dagen Silverpilen fick stå orörd och jag fick vara hemma en hel dag. Men det lugnar väl ner sig så småningom.

StövlarI lånta stövlar
Igår efter sopleveransen fick jag en guidad tur längs en del av Söderbybäckens sträckning. Som guide fungerade en av­lägsen släkting som jag inte har träffat på år och dag. Att vi råkar ha samma sko­stor­lek var en fördel, jag var inte utrustad för terränggång så jag fick låna hennes stövlar.

Hennes man följde också med på vandringen. Jag vet inte om min släkting skojade när hon sa att det här var roligare än att plocka potatis? Jag lyckades nämligen komma mitt i potatisupp­tagningen. Hur som helst fick jag en konkret bild av hur bäckområdet ser ut och var bäckarna rinner ihop.

Efter promenaden tittade vi in i deras pågående hus­bygge och innan jag åkte hade jag fått träffa hennes mamma, 92 år, dricka en mugg kaffe med hembakt bulle till och en titt på jordvärmesystemet. Det som skulle bli ett besök på några minuter drog ut till ett par timmar. Men det var väl använd tid, både givande och intressant.

Påhälsning
Idag stängde sommarloppisen. Då jag ringde igår lovade jag hämta återstående prylar mellan tolv och ett idag. 12:54 visade klockan i Silverpilen när jag äntligen kom i väg.

När jag kom till ”Pustis” upptäckte jag att den nya ägaren var på plats så jag tvärnitade och klev ur för att hälsa paret välkomna till byn. Jag har gjort flera försök tidigare, men ingen har varit hemma. Frun i huset skulle komma först på kvällen förklarade den trevlige unge mannen. Jag kunde väl komma på nytt när hon var hemma så kunde jag få kaffe tyckte han.

Jag lovade återkomma en annan gång efter att vi hade pratat några minuter och kastade mig sen i bilen igen. Härligt med flera fast boende och dessutom av det yngre slaget. Medelåldern är ju rätt hög i vår lilla by.

Min andel
Ganska mycket försenad parkerade jag utanför bakdörren till loppisen. Fast jag tror inte att min sena ankomst noterades, ”loppisvärdinnan” hade fullt upp med att städa och plocka undan. Mina åter­stå­ende prylar låg prydligt hopsamlade mitt på golvet så det var fort gjort att lasta dom i bilen.

Sen kom det roliga. Den totala försäljningen hade inbringat 358 € och efter provisionsavräkningen återstod 269 €. Inte alls illa! Det känns också jätteroligt att nån annan får glädje av sånt som jag inte längre vill ha kvar i stället för att slänga det i soporna.

VattensorkBristande uppskattning
Då jag kom hem igår hade Mia lämnat en maffig present innanför köksdörren – en vattensorkshanne av den större modellen. Hon kom springande kort efter att jag hade kommit hem och fick förstås mycket beröm och kattgodis som belöning.

Hon försvann ut igen efter en stund så jag passade på att transportera presenten till en lämplig plats utanför tomten. Men det stod inte länge på förrän hon hade letat rätt på den och kom bärande med den tillbaka. Bakom praktlysingen skulle den ligga tyckte hon och la sig bredvid för att vakta(?) den.

Olyckligt nog råkade fru grannen få syn på den när hon skulle hämta vinbärsblad. Det orsakade ett häftigt utbrott av ”usch” och ”fy så äckligt” eftersom hon avskyr alla slags ”råttor”. Jag har dragit slutsatsen att det innebär djur med lång, hårlös svans. Fast ska man vara noga så har sorkar faktiskt hår­beklädd svans, men det kanske är svans­formen i sig som är obehaglig?

28.8 – Mat, sopor och överläggningar

Jag har blivit av med en kåldolm, idkat byteshandel, svettats och deltagit i överläggningar.

En kåldolm mindre
Igår hade jag turen att bli av med en kåldolm utöver dom två jag stoppade i mig. Filosofen gjorde mig sällskap vid middagsbordet. Efter maten förflyttade vi oss ut i bersån och intog ”Uddens standard­des­sert” – glass – till te och kaffe medan vi avhandlade diverse viktigt och oviktigt. En trevlig eftermiddag i trevligt sällskap. 🙂

ElkabelByteshandel
Den gode Filosofen är alltid lika omtänksam. Han mindes att jag hade pratat om träpallar vid nåt tillfälle (som jag redan glömt) och lastade vid ankomsten ur tre träpallar som han tyckte kunde vara lämpliga. Det tyckte jag också och tog sååå gärna hand om dom. Tack igen!

Träpallarna hade han fått gratis så han ville inte ha betalt för dom, men innan han åkte erbjöd jag honom en extra lång elkabel för utomhusbruk som annars skulle ha följt med i grovsoporna. Han trodde han kunde ha nytta av den och stoppade in den där bak på Fården. Bytt, bytt kommer aldrig igen.

FullastatSvettigt
Idag hade vi strålande väder som vanligt. Enligt termometern var det bikiniväder, men det blev overall och arbetshandskar i stället. Minst sagt svettigt. Orsaken till klädseln var sopsortering och röjning i ut­huset. Egentligen hade jag behövt munskydd också, dammet yrde.

Efter tre timmar var Silverpilen fullproppad med grovsopor som jag ska frakta till sopstationen i morgon. Det blev gott om plats i boden igen och ordning på hyllorna i vedlidret. Jätteskönt att ha det gjort!

KappeBland diverse antika (och rostiga) verktyg hittade jag också ett kappe-mått stämplat med årtalet 1894. Tyvärr är det trasigt, men det är ändå lite fascinerande att det finns kvar.

Överläggningar
När klockan var fem hade jag tagit ett dopp, bytt om till gå-bort-kläder, gett mat till Mia och ätit en kåldolm. Våra magar tycks vara synkroniserade, när jag är hungrig vill Mia också i regel ha mat.

Halv sex åkte jag i väg och hämtade Daphnias ordförande för ett möte med en fastighetsägare och en entreprenör. Efter en del diskussioner inklusive kaffe med dopp kom vi fram till beslut och kunde skiljas i god anda. Överläggningar där man når ett resultat som alla parter är nöjda med är ju en fördel.

Silvertejp

Ulltofflor

Silvertejp är som bekant användbart till mycket. Mina filttofflor håller på att säga upp bekantskapen ställvis, men håller förhoppningsvis ett litet tag till efter ”reparationen”. Den statiska elektriciteten som uppstår innebär att ”sulorna” också fungerar som en primitiv dammsugare. 😀

26.8 – Trevligt och gott

Jag ser fram mot den 18.10, har druckit kaffe i solen, haft cykelbesök och lagat kåldolmar.

18.10
Enligt brevet jag fick från Pensionsmyndigheten i fredags sker den första ”passionsutbetalningen” den 18.10.2013. Beloppet var också framräknat förstås. Det var ungefär vad jag hade räknat med, pen­sionen minskar med 24 % i och med att jag tar ut den förtid. Jag kommer varken att svälta eller kunna samla pengar på hög så det är ingen idé att försöka låna pengar av mig. 😀

Kaffe i solen
I samband med siktdjupsmätningen (och skarvfotograferingen) rodde jag till Lingongrannens strand för kaffebesök i lördags. Han ville bjuda på kaffe redan när jag hämtade provabborrarna i måndags men jag tackade nej för att få in dom i frysen så fort som möjligt och lovade komma en annan dag.

Vädret var varmt och vackert, så vi placerade oss utomhus med kaffe och tilltugg. Tiden gick fort medan vi avhandlade diverse ämnen, så för att vara hemma då dagens besökare dök upp tackade jag för mig och rodde hemåt efter en dryg timme.

SinikkaCykelbesök
Vid fyrasnåret på eftermiddagen kunde man se en kvinnlig cyklist irra omkring i byn. Efter den tredje tele­fon­an­vis­ningen hittade hon rätt till slut. Under samtalet kunde jag redan skymta henne mellan löv­verket och höra ekot av hennes röst, så anvisningen blev enkel.

Vilken hurtbulle! Hon cyklade från Dalsbruk och skulle förstås tillbaka samma väg, vilket innebär ca 20 km tur retur.

Först av allt ville hon ta ett dopp i sjön av förklarliga skäl, sen korkade jag upp hennes medhavda ”bubbelvatten” och vi bänkade oss i bersån tills det började kännas kyligt, sen flyttade vi in i köket. Tydligen pratade vi mer än vi drack, vi fick inte ens slut på innehållet i flaskan innan hon tyckte det var dags att trampa hemåt.

Hon gillade Udden skarpt men tyckte jag bodde avsides och lite ensligt. Och det är klart, nån större trängsel är det inte i den här änden av byn men det är ju en av sakerna jag uppskattar med Udden.

Det slog mig efteråt att jag måste ha gjort ett väldigt snålt intryck. Vi förtärde bara det hon hade med sig, jag bjöd inte på nånting! Jag kunde åtminstone ha sträckt mig till en skål med nötter om inte annat. Hm, nästa gång ska jag sköta värdinneuppgiften lite bättre.

Kåldolmar
En av mina favoriträtter är kåldolmar. Men hemlagade ska dom vara! Jag har prövat ett flertal färdig­lagade men inte hittat ett enda fabrikat som jag godkänner helt. I fjol bidde det inga kåldolmar av nån anledning, annars brukar jag i regel laga en omgång varje år.

Jag blev väldigt häpen när jag skulle köpa kålen – nuförtiden finns det speciell kåldolmskål. Dels skiljer formen på kålhuvudet och dels upplevde jag att bladen var lite tunnare. Det kanske inte var meningen att man ens skulle behöva förvälla den, men det gjorde jag av gammal vana.

Dom blev ju inte lika goda som mosters, hon var fenomenal på kåldolmar, men klart bättre än dom färdiglagade konstaterade jag när jag provåt en. Sju återstår, så om jag inte får matsällskap har jag mat för en hel vecka.

23.8 – Vänligt och brutalt

Gårdagen började abrupt, Silverpilen fick motion och jag är en mycket nöjd kund men förundras över priser. Mia har ätit ”yvsvansad” lunch.

Abrupt början på dagen
I förrgår kom jag överens med en styrelsemedlem om att han skulle hämta provabborrarna (se inlägg 20.8) igår morse mellan 9 och 10 för transport till Åbo. Det gick inte riktigt så lätt som han kanske hade föreställt sig.

Jag vaknade visserligen strax efter halv åtta, men hade helt glömt av att jag hade en tid att passa, så jag kliade Mia bakom örat en liten stund och sen somnade vi om båda två. När vi vaknade nästa gång var det av en knackning på sovrumsfönstret. Där stod ”budet” och väntade. Telefonen hade jag som vanligt avstängd över natten så det gick heller inte att väcka mig via den.

Något yrvaken öppnade jag dörren och skyndade mig sen att stoppa ner dom frusna fiskarna i en plastkasse tillsammans med ett par frysklampar. Kylväska hade han i bilen. Så började den dagen.

Silverpilen 3 Motion för Silverpilen
Lite över ett sa jag hej då till Mia och startade Silverpilen. Idag skulle vi ut på långfärd, ända bort till Gammelbyviken, så Silverpilen skulle få sträcka ut ordentligt.

Det gällde att starta i god tid för förra gången jag skulle på visit till samma ställe missade jag tiden och ställde in besöket för att jag prioriterade algerna i vattenproven jag lämnade. Kanske inte så kul att bli förbisedd av vattenorganismer. :-/

Men jag blev lyckligtvis förlåten och vi kom överens om ett nytt försök. Den här gången höll jag tiden men nu hade jag helt plötsligt glömt var värdparet bodde! Jag passerade tre avtag från huvudvägen innan jag insåg att jag inte visste vilket det var. Suck. Ett kort samtal redde ut saken.

Mycket nöjd kund
Förutom VIP-servicen jag fick hos värdparet fick jag det också hos Multasormi. På hemvägen svängde jag in där för att köpa orkidémylla, men hade inte koll på klockan så jag kunde bara konstatera att dom redan hade stängt. Klockan var tio över fem.

Bakom gallret till trädgårdsavdelningen skymtade jag min favoritförsäljare och ropade att jag visste att dom hade stängt men att jag bara undrade om dom har orkidémylla? ”Jo, det tror jag vi ska ha” svarade hon.

Framme vid gallerporten bevekte jag henne med min allra lenaste röst att få köpa en påse trots att det var stängt. Om jag hade jämna pengar i kontanter gick det bra svarade hon, kassan var redan avstämd för dagen. Priset var 6,10 men hon kunde pruta 10 cent om det underlättade?

Medan hon gick och hämtade påsen kollade jag att jag hade tillräckligt med kontanter. När hon kom tillbaka med den bad hon om ursäkt för att det hade dröjt och räckte mig påsen.

Va?! Jag tvingade henne att jobba över och hon bad om ursäkt!! Tänk om alla försäljare var lika kund­vänliga? Jag hade inte exakt belopp så jag gav henne 7,00 i stället som tack för den vänliga över­tids­be­tjä­ningen. Nu förstår du varför hon är min favoritförsäljare. 🙂

Stor prisskillnad
Kan nån förklara för mig varför 600 g Oivariini kostar allt mellan 3,29 och 5,99?? Hur kan priset skilja så mycket mellan olika butiker?

Hos S-Market i Kimito betalar jag 3,29 men hos kollegerna (Sale) i Dalsbruk är det dyrare, liksom hos Siwa. Och allra dyrast i min närmaste K-butik. Betalar butikerna olika inköpspriser beroende på om­sättning eller vad är skälet? Frågan borde förstås ställas till partihandeln/grossisten.

Yvsvansad lunch
Mias första byte för dagen var en sork, men till lunch kom hon stolt bärande på en ekorre. Stackars Kurre, även om ekorrar inte är några gosedjur precis.

Ekorre