3.8 – För smak- syn‑ och luktsinne

Jag har provsmakat öl, gläds över en tillökning, har förhindrat en förökning och njuter av väldoft.

Provsmakad öl
Igår kväll kom sommargrannen psykologen ner och ville ta ett dopp efter gräsklippningen. Jag frågade förvånat var hon har nåt gräs att klippa, det mesta har ju torkat bort, men hon hade minsann långt, grönt gräs på kökssidan av huset.

När hon hade badat klart satte vi oss på trappan i kvällssolen och avnjöt en Rousal Pils. Jag köpte ett par flaskor för ett tag sen men har glömt att smaka tidigare. Jag är ju ingen öldrickare men tyckte den var oväntat mustig i smaken och hade lite besk eftersmak. Men hellre det än ingen eftersmak alls.

Vit näckrosVälkommen tillökning
På väg hem efter veckans siktdjupsmätning tog jag en tur upp i viken för att kolla hur dom vita näck­rosorna mår. På den ursprungliga fyndplatsen finns en ensam planta, men det har dykt upp en ny en bit längre bort och på den andra fyndplatsen har dom spritt sig riktigt fint och blommar så vackert.

Att viken är övergödd råder det inga som helst tvivel om, men den vimlar av liv, både på och under vattenytan. Jag skrämde i väg små stim med löjor, två större fiskar och en häger som uppen­barligen hade tagit en flygpaus. Och ingen kamera hade jag med mig den här gången förstås. 😦

Förhindrad förökning
För ett bra tag sen såg jag gröna strån sticka upp i en av ”flottorna” av gäddnate och förstod att det måste vara vasstrån, men kunde inte fatta hur dom kunde växa så långt ut från stranden? Var sjön plötsligt extra grund på det stället? Dom tog jag också en närmare titt på.

Det visade sig att ett färskt vasstrå av nån konstig anledning hade landat ovanpå gäddnaten och nu hade det vuxit ut rötter och nya skott vid alla leder på strået. Snacka om livskraft! Jag plockade genast upp den lilla planteringen för att förhindra förökningen. Vi lär minsann ha tillräckligt med vass ändå.

Det gäller alltså verkligen att se till att man tar reda på all vass man slår, annars bidrar man bara till förök­ningen. Torr vass i sin tur förbrukar ju syre under förruttnelseprocessen och avger förmodligen diverse ämnen som har varit bundna i växten, så den ska också tas upp på land eller brännas. För­mod­ligen en självklarhet för alla som bor vid vatten, men jag påpekar det ändå.

Väldoft
Mina luktärter blommar äntligen. Varför heter dom luktärter förresten? Mina doftar i alla fall alldeles underbart!

Att det på fröpåsen stod att dom var lågväxande får jag ta med en nypa salt, åtminstone var ett av fröna av den långväxande sorten. Den utslagna blomman befinner sig nu snart i höjd med trapp­taket… Men jag förlåter den så gärna – den har en ljuvlig röd färg och doftar förstås lika gott den också. 🙂

Luktärter