Damning, skräckmiddag, brev och sista intervjun

Damning
Den som har gott minne kommer ihåg att jag skippade dammtorkningen i samband med städ­ningen den 6.2. Men i går tog jag mig äntligen i kragen. Punktvis åtminstone – alla ytor och föremål i sovrummet fick sig en välbehövlig överhalning.

Faktiskt höll inspirationen i sig så länge att alla småprylar på hyllan under vitrinskåpet också blev befriade från dammlager. Innan jag fick nog torkade jag också av skänken under skåpet.

På skänken står bland annat en fruktskål, så Husse undrade om jag hade dammat av frukten också. Tänk så lustig man kan vara. 😀

I dag var det knipholkens tur att bli städad. Fast när vi hade tagit ner den såg bomaterialet torrt och fint ut, så det fick vara kvar i förhoppning om att en knipdam vill ruva sina ägg i det. I fjol verkade det inte bebott vad vi kunde upptäcka.

Skräckmiddag
Stackars Husse … I dag fick han halvstekt grisbog med överkryddad sås till middag. Han åt visserligen med god aptit – när han väl fått en tillräckligt vass kniv – och tyckte såsen var smaklig, men i mina ögon var det en skräckmiddag.

Den överkryddade såsen tog bort alla andra smakförnimmelser, det var knappt att jag kände smaken av ättiksgurkan. Suck. Akta dig för att bli bjuden på middag på Udden! ☹

Brev
I dagens post låg ett brev från ÅUCS (Åbo Universitets Centralsjukhus). Det var väntat. Ett år har gått sen den senaste kollen av mitt opererade bröst så snart är det dags igen.

Det känns tryggt med den årliga kontrollen, jag uppskattar uppföljningen. Före besöket ska det tas en del prover, men det kan jag göra på vår hälsocentral. I Åbo görs en ny mammografi. Förhoppningsvis är allt som det ska.

Sista intervjun
I morgon gör jag sista intervjun med dom byggföretag jag valt ut för Annonsbladets bilaga, Bygga & Bo. Alla byggföretagare har välvilligt tagit emot mig och delat med sig av sin information. Och oj, vad mycket nytt jag har lärt mig!

Förmodligen kommer jag aldrig att behöva mina nyvunna kunskaper, men kunskap är inte tung att bära som bekant. Jag gillar att lära mig nya saker, oavsett om jag har nytta av dom eller inte. 😊

Helgflit

Den gångna helgen har bestått av fler aktiviteter än vanligt.

Intervju
På fredagen hade jag avtalat tid för en intervju med ett byggföretag kl 13.30. Vi skulle träffas på Strandhotellet i Dalsbruk, så jag knallade in där några minuter före utsatt tid.

När jag tog av mig ytter­kläderna kom jag på att jag inte hade en aning om hur mitt inter­vju­ob­jekt såg ut! Eftersom personalen var samlad runt ett bord, frågade jag om nån visste hur NN såg ut. ”Ja, han sitter där borta” fick jag till svar.

Jag gick fram till bordet där han satt och hejade på honom. ”Jag har jobbat åt dig” utbrast han omgående. Då visste jag vem han var trots att jag inte kände igen honom till utseendet.

I augusti 2000 satte hans byggföretag nytt tak på Udden. Tillfället finns på bild, därför vet jag när det var. Men hur i all världen kunde han minnas mig?! På den tiden hade jag en helt annan hårfärg –  och färre rynkor.

Av allt att döma hade jag hur som helst gjort ett bestående intryck. Jag tordes inte fråga hur det kom sig att han mindes mig. Jag kanske hade varit en ovanligt besvärlig kund? Eller var det möjligen tvärtom? 😀

Skrivlördag
Äntligen kunde Skrivlördagsgruppen träffas IRL (In Real Life)! Senast sågs vi i december i fjol. Det blev förstås ett glatt återseende i Antikvariat Kojan (skymtar längst till höger bakom busskuren om du klickar på bilden). Skrivövningar varvades som vanligt med diskussioner och vår ”fröken” tipsade om läsvärda författare.

Söndagspyssel
På söndag eftermiddag satt Husse och jag och knappade på var sin dator. För min del bestod knappandet en god stund av att lösa problem med min backup som hade slutat fungera. Sen renskriva inter­vjun och mejla den till mannen med det goda minnet.

Därefter proto­kollet från väglagsstyrelsens möte i torsdags och förberedelser inför morgon­dagens års­möte i hem­bygds­föreningen. Innan det var dags att börja med middagen, hann jag också lämna in två bidragsansökningar.

Så förflöt den ”vilodagen”. Veckan har börjat i liknande tecken och innehåller intervjuer och aktiviteter till och med lördag. Så på söndag har jag tänkt mig en riktig vilodag! 😊

8.1 – Engagemang

Jag har jagat en hemvårdschef, fått min insändare publicerad, besökt simstranden och mamma förstås.

Fråga till hemvårdschefen
Hemvården i distriktet som mamma tillhör i Helsingfors har fortfarande kvar nyckel till hennes lägen­het. Via den rara och hjälpsamma socialarbetaren på Storkärrs sjukhus fick jag namn och telefon­nummer till hemvårdschefen som jag har sökt och bett ringa upp.

Min idé var nämligen att hemvården kanske kunde vara så hygglig och returnera mammas hjälp­me­del till Hjälpmedelscentralen i samma veva som dom återlämnade nyckeln. Hjälpmedelscentralen har på min mejlfråga om någon kunde hämta dom den 23.1 meddelat att hjälpmedlen kan lämnas in mellan 8-17. Hjälpsammare än så är dom inte.

Idag fick jag äntligen kontakt med en dam på hemvården. Hon var mycket förstående och sa att det gick bra att göra som jag föreslog. Skönt, då var det ett problem mindre.

Insändaren publicerad
Idag var min insändare i ÅU publicerad (se inlägget den 3.1) i exakt samma ordalydelse som jag hade skrivit den. Flera personer har kommenterat och tyckt att den är välformulerad. Tack för det! Det är svårt att vara saklig när man är känslomässigt engagerad, men jag försökte mitt bästa.

Insändare

Besök i simstranden
Igår ringde en reporter från Yle Åboland på inrådan av Daphnias ordförande. Hon frågade om jag ställde upp på en intervju idag. Radion ville höra vilka skäl vår förening har för sitt klagomål över Tekniska nämndens beslut.

Vi kom överens om att träffas klockan 11 vid Folkhälsans simstrand vid Furulund eftersom de nya fastig­hets­ägarna vid stranden i Kärra inte tillåter nerfart längre. Simstranden är väl den enda strand­remsan som är allmän numera?

Intervju och fotografering var klar på 20 minuter. Reportern var föredömligt opartisk, jag kunde omöjligt avgöra om hon hade tagit egen ställning och i så fall för vad.

Undrar om hon tänker klippa bort mitt sista svar? Hon frågade vad jag kände när jag tittade ut över sjön? ”Kärlek” svarade jag utan ett ögonblicks tvekan. 🙂

Intervjun planeras sändas i morgon bitti kl 7:45 tror jag hon sa? Antar hon menade på Radio Vega. Jag erkände att jag är dålig på att lyssna på radio och frågade om jag kan lyssna på webbsajten i stället. Jodå, det kan man försäkrade hon.

Mamma o Mia

Mamma på besök påsken 2013

Besök hos mamma
Efter intervju och mathämtning fortsatte jag till Kimito för dagens besök hos mamma. Jag hade gott om tid och kunde därför svänga in till butiken och köpa hennes favoritjuice. Äppelmusten hon gillade är tyvärr slut för säsongen.

Stackars mamma, hon hade haft diarré under natten och morgonen. Fast nu kändes det bättre sa hon. Jag hjälpte henne att sätta sig upp på sängkanten när lunchen serverades och satt bredvid medan hon åt. Jag har en känsla av att hon åt upp hela portionen bara för att jag satt där. Men bra så, även om hon klagade över att hon hade ätit för mycket.

Trots att hon inte använder mobilen verkar det vara viktigt för henne att den fungerar och att hon kan hantera den. Jag lyckades äntligen hitta inställningen där man kan slå av PIN-kodsinmatningen så hon slipper den detaljen i fortsättningen.

Oavsett hur många gånger jag upprepade att den röda knappsymbolen är för av och på och den gröna för att svara på samtal blev det fel. Inte ens förklaringen vänster och höger hjälpte, så vi kom överens om att jag sätter dit klisterlappar i färg nästa gång vi ses. Den senast lagrade informationen i hennes hjärna verkar vara på väg att för­svinna.

Jag frågade om hon ville att jag skulle ta med mig rabarberkräm (som jag vet att hon gillar) med visp­grädde nästa gång? Jo, det ville hon. Och jag fick gärna lämna kvar rabarberfibrerna (som jag brukar) påpekade hon. Jag kunde ta med en vit skål som finns i skåpet ovan­för diskbänken.

Hon tänkte förstås på sin lägenhet och skakade lite på huvudet åt sitt misstag när jag sa att jag inte hade lust att åka till Helsingfors och hämta den. Det var också noga att jag tog med en dessertsked i stället för soppsked. Sen långt tillbaka vet jag att hon ogillar stora skedar så det var inget oväntat. 🙂