Helgflit

Den gångna helgen har bestått av fler aktiviteter än vanligt.

Intervju
På fredagen hade jag avtalat tid för en intervju med ett byggföretag kl 13.30. Vi skulle träffas på Strandhotellet i Dalsbruk, så jag knallade in där några minuter före utsatt tid.

När jag tog av mig ytter­kläderna kom jag på att jag inte hade en aning om hur mitt inter­vju­ob­jekt såg ut! Eftersom personalen var samlad runt ett bord, frågade jag om nån visste hur NN såg ut. ”Ja, han sitter där borta” fick jag till svar.

Jag gick fram till bordet där han satt och hejade på honom. ”Jag har jobbat åt dig” utbrast han omgående. Då visste jag vem han var trots att jag inte kände igen honom till utseendet.

I augusti 2000 satte hans byggföretag nytt tak på Udden. Tillfället finns på bild, därför vet jag när det var. Men hur i all världen kunde han minnas mig?! På den tiden hade jag en helt annan hårfärg –  och färre rynkor.

Av allt att döma hade jag hur som helst gjort ett bestående intryck. Jag tordes inte fråga hur det kom sig att han mindes mig. Jag kanske hade varit en ovanligt besvärlig kund? Eller var det möjligen tvärtom? 😀

Skrivlördag
Äntligen kunde Skrivlördagsgruppen träffas IRL (In Real Life)! Senast sågs vi i december i fjol. Det blev förstås ett glatt återseende i Antikvariat Kojan (skymtar längst till höger bakom busskuren om du klickar på bilden). Skrivövningar varvades som vanligt med diskussioner och vår ”fröken” tipsade om läsvärda författare.

Söndagspyssel
På söndag eftermiddag satt Husse och jag och knappade på var sin dator. För min del bestod knappandet en god stund av att lösa problem med min backup som hade slutat fungera. Sen renskriva inter­vjun och mejla den till mannen med det goda minnet.

Därefter proto­kollet från väglagsstyrelsens möte i torsdags och förberedelser inför morgon­dagens års­möte i hem­bygds­föreningen. Innan det var dags att börja med middagen, hann jag också lämna in två bidragsansökningar.

Så förflöt den ”vilodagen”. Veckan har börjat i liknande tecken och innehåller intervjuer och aktiviteter till och med lördag. Så på söndag har jag tänkt mig en riktig vilodag! 😊

25.8 – Sista söndagen i augusti

För oss pensionärer är det ingen skillnad på veckodag säger Husse. För mig är söndagar ändå lite speciella. Just den här har varit alldeles ljuvlig!

Vetskapen om att vi inte hade något program på hela dagen gjorde att jag steg upp lite tidigare än vanligt. Det är mycket roligare att stiga upp när jag vet att dagen är ointecknad.

Dagen började så klart med frukost som jag i vanlig ordning åt vid datorn. Husse hade ätit sin för länge sen och ägnade sig nu åt att läsa nyheter på paddan. Solen sken för fulla muggar och svan­familjen betade i viken noterade jag.

När jag var klar med frukost, koll av nyheter, bloggstatistik och senaste nytt på Facebook hade det redan gått ett par timmar. Dags för morgontoalett och påklädning.

”Ska du inte tvätta? Det är ju söndag” sa Husse. Av nån underlig anledning är söndagar ofta tvättdag för min del. ”Tja, det kanske jag ska” tyckte jag.

Vid tolvsnåret hade jag fyllt på och startat tvättmaskinen. Medan den gick fick Mias toalett en grundlig rengöring. Efter de senaste åskvädersskurarna var tunnan full av regnvatten så det gick smärtfritt. Idealiskt att kunna hålla till ute.

Jag ställde toaletten på tork i solen och gick in till Husse. Han var försvunnen – gungstolen var tom. När jag tittade in i vardagsrummet hittade jag honom sovande på soffan.

Han såg ut att sova så skönt så jag ville inte väcka honom, utan drack en mugg kaffe och tog mig en smörgås vid diskbänken. Men han vaknade av allt att döma ändå när Mia påtalade att det var tid för hennes lunch.

När hon hade fått den frågade jag om det var dags för ”förmiddagskaffe”? På Udden dricks för­mid­dags­kaffet mitt på dan. Han tackade ja förutsatt att han slapp kaffet. Han dricker nämligen bara silverte sen många år tillbaka.

Efter förmiddagskaffet var tvätten klar att hänga ut på tork. Torkvädret var optimalt – sol och lagom frisk vind. Husse assisterade genom att hålla tvättkorgen tillgänglig efter hand som jag hängde upp plaggen.

Därmed var dagens improviserade program avklarat. Husse satte sig i gungstolen för att fortsätta läsa sin bok och jag tog med mig min och satte mig i bersån. Mia och en gräshoppa gjorde mig sällskap.

Solen värmde skönt och boken var synnerligen intressant så ett par timmar gick i ett huj. När jag gick in för att kolla hur mycket klockan var, undrade Husse var jag hållit hus. Han hade konstaterat att jag inte låg i hammocken som han trodde. Att jag satt i bersån upptäckte han inte. 😀

Eftersom det var gott om tid till matdax gick jag ut igen och fortsatte läsa en timme till. Den här gången hittade Husse mig och sa nåt som jag redan har glömt.

Solen hade gömt sig bakom en molnslöja så jag tyckte det kunde vara dags att slå ihop boken och plocka in tvätten. Mias toalett var också torr.

När jag hade vikt ihop och lagt undan tvätten började middagsförberedelserna närma sig. Dom var enkla, bara koka potatis och värma såsen till resterna från i förrgår. Lättsamt.

Efter middagen diskade Husse som vanligt medan jag tog mig en giftpinne ute på trappan och gosade med Mia som låg i ”sin” stol.

Under tiden planerade jag det här inlägget som nu är klart. Och så var det slut på en härlig söndag – den sista i augusti. 🙂

18.6 – Livlig trafik

Udden har varit ovanligt välbesökt de senaste dagarna.

Söndag
Jag hade just hunnit gå in i badrummet i söndags för att göra morgontoalett då sommargrannen psykologen knackade på. Under hennes besök kvällen innan hade vi kommit överens om att jag skulle hjälpa henne sjösätta båten och nu var det dags.

FiradDen proceduren tog inte särskilt lång tid och avslutades med en grattiskram och en liten present med anledning av min namnsdag. Gulligt av henne att komma i håg den.

När hon hade rott i väg till Hästholmen gjorde jag ett nytt försök att tvätta mig och klä på mig. Jag hann bara halv­vägs innan nästa besökare dök upp. Jag har lovat vara blom­vakt till vår invandrare medan han är bortrest och här var han nu med sina krukväxter.

Det var fler som visste att jag hade namns­dag. Grisen/Tvillingen ringde, f d grannen tittade in och via SMS blev jag också gratulerad. Jag kände mig nästan lika uppvaktad som på en födelsedag. 🙂

Ett par timmar efter kaffetid bytte jag om till gå-bort-klädsel och hoppade i Silverpilen. Oxen/Tvillingen fyllde pensionär så det ville jag absolut uppmärksamma med en fysisk gratulation. Han bor visserligen på gångavstånd, men bil är enda sättet att låta Mia förstå att hon inte kan/får följa med.

Måndag
På förmiddagen i måndags kom Råttan/Väduren och hennes man. Han hade bestämt sig för att anta mitt erbjudande om lån av elsågen och jag kunde överlämna fastighetskartan som jag hade lovat skriva ut.

En halv timme senare dök sotaren upp. Jag blev lite chockad för jag väntade honom efter lunch, men nu var han här för att riva resten av den gamla skorstenen. Att bära tegelsten och murbruk över vinden och nerför vindstrappan avundades jag honom verkligen inte men det var gjort på knappt ett par timmar. Som ”belöning” fick han kaffe och smörgås.

SkorstensbörjanHan tyckte arbetet hade avlöpt smidigt och föreslog att han på samma gång kunde gjuta fast ett kortare syrafast rör som början på den nya (keramiska) skorstenen. Jag hade förstås inga invänd­ningar, det är ju han som är proffs, så han åkte i väg för att hämta röret.

Ett par timmar senare var han tillbaka och satte i gång att blanda murbruk. På det här sättet blir den nya skorstenen garanterat brandsäker förstod jag.

En stund efteråt kom Grisen/Tvillingen som avtalat och uppvaktade med en blomma med anledning av gårdagens namnsdag. Medan hennes son jobbade drack vi te och pratades vid. Vid femsnåret var han klar och tackade ja till kaffe och glass så vi fick sällskap vid bordet.

Slutjobbet görs efter midsommar och när plåtslagaren har gjort sitt är det färdigt att elda!

På kvällen kom fru grannen och gratulerade med en blombukett i tron att jag hade namnsdag. Upp­vakt­ningen var förstås lika välkommen i efterskott.

Tisdag-Onsdag
Igår hade lugnet lagt sig igen. Bortsett från en del adminstration och ett par telefonsamtal gjorde jag inte många knop. Den friska vinden, regnskurarna och det kyliga vädret höll mig mest inomhus.

Den här dagen har också varit lugn. Mat- och pakethämtning plus frissa har stått på agendan. Gräset behöver fortfarande klippas och diskbänken seglar som vanligt men jag föreställer mig att inspira­tio­nen kanske slår till när som helst. 😀

Mia i ask

23.3 – Söndag på Udden

Dagen började hyfsat tidigt och blev inte som tänkt (idag heller).

FrukostHyfsat tidigt
Redan kvart i åtta serverades frukosten. Lite tidigare än normalt trots att det var söndag. Men på Udden är vi inte så noga med tiderna. Utom Mia förstås, hon missar aldrig en mattid! 😀

Inte som tänkt
Ett par timmar senare drog jag på mig kläderna och bestämde mig för att inviga flismaskinen jag har fått låna av f d klasskompisen. Det var visserligen ingen sol, men heller ingen nederbörd så det var inget fel på vädret.

Innan jag tog i tu med flisningen kom jag fram till att det vore smart att sätta maten i ugnen under tiden jag flisade, så jag läste receptet och plockade fram ingredienserna. Rätten skulle stå i ugnen 1,5-2 timmar så det var ju ett lämpligt arbetspass.

Medan jag höll på med matförberedelserna blev jag ovanligt sällskapssjuk och kastade mig över datorn för att höra om Vik Husse hade lust att göra oss den äran? Det ville han inte just idag, så vi chattade en stund i stället.

När jag ställde in grytan i ugnen hade molnen hunnit anta en mörkare grå nyans. Jag kom i håg en väderprognos som varslade om snö på eftermiddagen och kollade aktuellt läge, men några såna hot fanns inte längre, bara moln.

MinnestestHur som helst var flislusten som bortblåst, jag tog i stället i tu med en ommöblering av filsynkningen i båda datorerna och gjorde ett minnestest. Datorn har ”frusit” nån bråkdels sekund titt som tätt (oavsett pro­gram) dom senaste två dagarna så jag misstänkte nåt annat än SBT-felet (Skit Bakom Tangent­bordet för den som inte minns vad akronymen står för).

Testet gav minnet godkänt så där låg felet alltså inte heller. Men tydligen blev datorn så skrämd av mina förehavanden att den beslöt sig för att uppträda normalt igen. Mysko fenomen.

Framåt halv fyra började det lukta bränt. Äggklockan hade ringt för andra gången (1,5 t) för ett bra tag sen så grytan började bli övermogen förstod jag. Jag provsmakade genast, men varken smak eller konsistens var nåt att jubla över. De enda smakerna jag kunde urskilja var lök och svartpeppar. Det receptet behöver jag inte fler gånger.

Jag övergick till roligare sysslor och öppnade baren klockan 15.30. I stället för att ägna mig åt hus­hållsarbete kände jag för att inviga ett av presentcocktailglasen. Den Dry Martini jag trängat och suktat efter så länge ligger nu och skvalpar på magbotten. Kalasgott. 🙂 Ginsorten var inget att skryta med men i brist på bröd äter man limpa som bekant.

Dry MartiniDrinken fick mig att tänka på ”mitt förra liv” i Östersund och Tigern/Lejonet i synnerhet. Dry Martini hade hon som favorit vid de mest oväntade tillfällen. Till exempel efter en god middag eller som av­slutning på en krogrunda. Härligt med människor som struntar i konventioner! Det var lika roligt varje gång att se servitörens/barmästarens min när hon beställde.

Det innebär att jag nu har 999 cocktailpinnar kvar… Den enda förpackningen jag hittade innehöll nämligen 1000 st. Bara att höra av dig om du har ”pinnbehov”! Dom kan ju faktiskt användas till annat än drinkar – dock inte tand­petare! Åtminstone inte mellan mina tänder.

Så har den här söndagen förflutit, nu är klockan över fem. Mellan varven har jag förstås matat Mia, kelat med henne och öppnat och stängt dörren för henne ett dussintal gånger. Förutom den smaklösa grytan och några bilder kan jag inte bevisa att jag ägnat mig åt nåt produktivt… Men dagen har gått fort och jag har inte haft tråkigt en endaste sekund. 🙂