Damning, skräckmiddag, brev och sista intervjun

Damning
Den som har gott minne kommer ihåg att jag skippade dammtorkningen i samband med städ­ningen den 6.2. Men i går tog jag mig äntligen i kragen. Punktvis åtminstone – alla ytor och föremål i sovrummet fick sig en välbehövlig överhalning.

Faktiskt höll inspirationen i sig så länge att alla småprylar på hyllan under vitrinskåpet också blev befriade från dammlager. Innan jag fick nog torkade jag också av skänken under skåpet.

På skänken står bland annat en fruktskål, så Husse undrade om jag hade dammat av frukten också. Tänk så lustig man kan vara. 😀

I dag var det knipholkens tur att bli städad. Fast när vi hade tagit ner den såg bomaterialet torrt och fint ut, så det fick vara kvar i förhoppning om att en knipdam vill ruva sina ägg i det. I fjol verkade det inte bebott vad vi kunde upptäcka.

Skräckmiddag
Stackars Husse … I dag fick han halvstekt grisbog med överkryddad sås till middag. Han åt visserligen med god aptit – när han väl fått en tillräckligt vass kniv – och tyckte såsen var smaklig, men i mina ögon var det en skräckmiddag.

Den överkryddade såsen tog bort alla andra smakförnimmelser, det var knappt att jag kände smaken av ättiksgurkan. Suck. Akta dig för att bli bjuden på middag på Udden! ☹

Brev
I dagens post låg ett brev från ÅUCS (Åbo Universitets Centralsjukhus). Det var väntat. Ett år har gått sen den senaste kollen av mitt opererade bröst så snart är det dags igen.

Det känns tryggt med den årliga kontrollen, jag uppskattar uppföljningen. Före besöket ska det tas en del prover, men det kan jag göra på vår hälsocentral. I Åbo görs en ny mammografi. Förhoppningsvis är allt som det ska.

Sista intervjun
I morgon gör jag sista intervjun med dom byggföretag jag valt ut för Annonsbladets bilaga, Bygga & Bo. Alla byggföretagare har välvilligt tagit emot mig och delat med sig av sin information. Och oj, vad mycket nytt jag har lärt mig!

Förmodligen kommer jag aldrig att behöva mina nyvunna kunskaper, men kunskap är inte tung att bära som bekant. Jag gillar att lära mig nya saker, oavsett om jag har nytta av dom eller inte. 😊

2,67 gray

Efter besök på ÅUCS för bentäthetsmätning och träff med en fysioterapeut i onsdags, var det dags att inleda strålbehandlingarna i går, den första av femton. Den 23.12 är jag förmodligen självlysande. 😉

Strålningsdosen är 2,67 gray (1 gray = 1 sievert) varje gång har jag fått mig berättat. Och eftersom jag får strålning från två olika håll utgår jag från att det blir 5,34 gray totalt per be­hand­­lingstillfälle.

Eller så har jag missuppfattat? Rätta mig gärna om jag har fel!

Två dagars ”mjukstart” kändes bra, veckosluten är nämligen lediga tack och lov!

Jag har läst den skriftliga informationen jag fick i går och följer anvisningarna efter bästa förmåga. Bland en hel del annat får jag inte raka armhålan så länge behandlingarna pågår. Det får med andra ord bli min julklapp till mig själv i år. 😀

Att behandlingen sätter i gång så fort jag dyker upp uppskattar jag. I dag hade jag tid 13.45, men var på plats redan ca 13.25, så jag satte mig i väntrummet med mitt medhavda korsord. Jag hann bara lösa fyra ord innan jag blev uppropad. Då var klockan 13.32.

Behandlingen tar bara ca 10 minuter + av‑ och påklädning, så vi var redan på hemväg strax efter att vi skulle vara på plats. Bra jobbat.

I dag hade jag med mig kameran och hade tänkt få en bild från ”kommandocentralen” också, men det blev tji. Den delen av behandlingsrummet fick man inte fotografera.

Men bilder på behandlings­utrustningen var OK, så här ser du var jag håller till en stund varje vardag. På bilden rengör ”min sköterska” efter mig. Alla som har genomgått samma behandling känner säkert igen sig.

 

Nattliv och Åbo t/r

Redan innan jag kröp ner bredvid Husse och Mia igår kväll hade ”nattunderhållningen” börjat. Husse talade om att våra ”husdjur” på vinden av allt att döma jagades av nåt större och tyngre som rörde sig blixtsnabbt.

Enligt vad jag har läst mig till är vesslan inte speciellt förtjust i skogsmöss, utan föredrar sorkar av olika slag. Våra inneboende är skogsmöss av fångsterna i fällan att döma så då är det kanske ingen vessla? Men vad är det i så fall som jagar där uppe?

Det blev en orolig natt, i synnerhet för Mia och mig. Flera gånger när vi nyss hade somnat gjorde ”städpatrullen” ljudliga utfall. Sen blev det tyst en kort stund tills de tänkta bytena började springa omkring igen. Antingen fanns det mängder av möss eller så misslyckades jakten delvis. Suck.

Efter klockan tre hörde jag inget mer, utan vaknade av att Mia kräktes vid 8-tiden. En halv timme senare hade jag ställt telefonen på väckning så det var lika bra att stiga upp.

Dagens program bestod igen av en tur-returresa till sjukhuset i Åbo. Klockan 12.30 möte med en strålningsläkare, följt av samtal med en sköterska och därefter datortomografi kl 14.00 för att fast­ställa strålningsområdet.

Personalen var som vanligt vänlig och fick mig att uppleva det som om jag var deras enda patient. Ingen var stressad eller sneglade på klockan. Tiden för besöken var tilltagna i överkant, vilket säker­ligen bidrar till att alla verkar ha gott om tid. En halv timme i förtid fick jag gå in till dator­tomo­grafin, en ny upplevelse det också.

Den 3.12 kl 10.00 börjar första strålbehandlingen som följs av 14 till. Det innebär att sista gången är den 23.12. Åbo t/r i femton dagar betyder 15 x 172 km = 2.580 km!  Fast dagen före ska jag också i väg. Dels bentäthetsmätning kl 11.00, dels träff med en fysioterapeut kl 14.00.

Varför jag ska träffa en fysioterapeut vet jag inte? Antagligen ska dom bara kolla att jag har full rörlighet i höger arm. Så många, långa kilometer och timmar blir det. Stackars Husse. 😥

Men efter det är det slut på åkturerna ett tag. Första kollen blir tre veckor efter sista strål­nings­behandlingen, därefter mammografi och ultraljud om ett år fick jag veta idag. Trots ideliga besök och många restimmar känns det ändå skönt att uppföljningen och eftervården är så noggrann.

Fast jag känner mig förstås frisk och helt återställd redan nu! 😊