Sluthandlat och slutbehandlat (nästan)

I samband med dagens tur till sjukhuset i Åbo handlade vi allt vi tror behövs för julhelgen. Husse föreslog att vi skulle handla på Lidl i Pemar eftersom vi ändå passerade.

Innan vi åkte hemåt hade vi ”picknick” i bilen medan vi stod på parkeringen. Dom som parkerade bredvid oss tittade förundrat när vi skalade och saltade våra ägg. 😀 Förpackningen med knackkorv (varmkorv) gick åt under den fortsatta färden.

Nästa stopp blev en bra bit efter Sagu. Där säljer dom ägg i lösvikt i olika storlekar, så vi in­ves­te­rade i 30 st som vi delar med oss av till julens hushåll i Tallmo.

Det fanns en hel del oinköpt kvar på listan, så vi stannade i Kimito för att komplettera. Medan jag plockade ner varor i korgen uträttade Husse sitt ärende på apoteket.

Han trodde han skulle hitta mig vid brödhyllorna (jag har pippi på att köpa matbröd 😁), men jag hade redan hunnit förflytta mig till disken med lådor av olika slag för att få tag i kålrotspuré till kål­rots­lå­dan. Jag gillar nämligen inte den färdiglagade.

Eftersom jag inte hittade nån puré, frågade jag en ung dam som tillhörde personalen. Borta vid grönsakerna skulle den finnas sa hon och viftade med armen åt rätt håll.

Där fanns flera sorters puré. Den som det stod rotsakspuré på var jag på väg att stoppa ner när Husse lyckligtvis hejdade mig. Det var en blandning av olika rotsaker läste vi oss till, så den ville vi inte ha.

”Vi stannar vid butiken i Genböle”, föreslog Husse. Bra idé. Strax innan vi kom till kassan fick jag syn på en rar människa som jag gärna ville byta några ord med. Henne blev jag bekant med i Skriv­lör­dags­gruppen för ett par år sen.

Det blev ett kort sam­man­träf­fande, Husse hade redan lagt varorna på bandet. När vi hade gjort rätt för oss, lastade vi in våra fulla kassar i bilen och fortsatte färden söderut.

I Genbölebutiken hittade jag genast kålrotspuré. Det fanns bara två för­pack­nin­gar kvar, så jag greppade raskt den ena och ställde mig i kassakön. Därmed var hela inköpslistan avklarad.

I morgon bitti hämtar Husse den rökta skinkan vi har beställt, sen är det dags för en tur till Åbo igen. För sista gången!

Om jag inte blir absolut tvungen lär det dröja till nästa besök. Inte för att jag ogillar stan, men efter att ha åkt tur retur i 15 dagar är måttet rågat för lång tid framåt!

Nedräkning, färdkost och aktuell status

Ha! I dag avverkades den andra tredjedelen av behandlingstiden, därmed också 1.720 km resväg. När veckan är slut, återstår bara tre dagars tur/returresa till vårt lands äldsta stad.

Åbo var förresten Storfurstendömet Finlands huvudstad 1809-1812 i fall du inte visste det? På bilden ses Åbo domkyrka, Finlands natio­nal­helge­dom som invigdes år 1300.
(Källa: abosvenskaforsamling.fi)

Just i dag är det också två månader sedan den första operationen. Den känns ganska avlägsen vid det här laget.

Liksom de senaste sjukhusbesöken infaller de återstående mitt på dagen, så det blir tidiga morgnar för mig som be­hö­ver två timmar innan jag är klar att ge mig av. Om det kniper kan jag vara resklar på halva tiden, men det känns skönt att börja dagen i maklig takt.

I dag lyckades vi för en gångs skull genomföra resan på knappa tre timmar. Nästan alla andra dagar har resorna kombinerats med diverse ärenden som behövde uträttas på vägen. Alltså inte bokstav­ligen på vägen, bäst att tillägga! 😀

Hålltiderna kolliderar med vår vanliga kaffetid, så vi har haft med oss färdkost i form av hårdkokta ägg. Ägg är enkla att ta med, goda och mättande. Tyvärr glömde jag saltet i dag, men det gick bra utan. Enkelt att välja när man inte har nåt val.

För att variera ”menyn” tror jag det får bli en smörgås i morgon. Jag har fått för mig att min galla kanske har fått nog av ägg på ett tag.

Som tidsfördriv under resan och i väntrummet har jag med mig Stora korsordsboken som jag köpte hos Pappersboden för ett bra tag sen. Den har allt från lätta till jättesvåra korsord. Tror bestämt jag ska investera i ett nytt exemplar, det här är snart färdiglöst.

Än så länge klarar sig den ”grillade” huden på bröstet bra. Krämen jag blev rekommenderad att använda (Ceridal) efter varje strålbehandling verkar fungera på önskat sätt.

Behandlingen i sig tar bara ca en minut och känns inte, men möjligen kan jag tycka att jag är lite tröttare än vanligt. Det kan förstås också bero på tidiga morgnar och de dagliga resorna.

Att Husse inte har lessnat på att åka samma sträcka dag ut och dag in är ett under. Han säger bara att han gillar att köra bil när jag frågar honom. 💖

Nattliv och Åbo t/r

Redan innan jag kröp ner bredvid Husse och Mia igår kväll hade ”nattunderhållningen” börjat. Husse talade om att våra ”husdjur” på vinden av allt att döma jagades av nåt större och tyngre som rörde sig blixtsnabbt.

Enligt vad jag har läst mig till är vesslan inte speciellt förtjust i skogsmöss, utan föredrar sorkar av olika slag. Våra inneboende är skogsmöss av fångsterna i fällan att döma så då är det kanske ingen vessla? Men vad är det i så fall som jagar där uppe?

Det blev en orolig natt, i synnerhet för Mia och mig. Flera gånger när vi nyss hade somnat gjorde ”städpatrullen” ljudliga utfall. Sen blev det tyst en kort stund tills de tänkta bytena började springa omkring igen. Antingen fanns det mängder av möss eller så misslyckades jakten delvis. Suck.

Efter klockan tre hörde jag inget mer, utan vaknade av att Mia kräktes vid 8-tiden. En halv timme senare hade jag ställt telefonen på väckning så det var lika bra att stiga upp.

Dagens program bestod igen av en tur-returresa till sjukhuset i Åbo. Klockan 12.30 möte med en strålningsläkare, följt av samtal med en sköterska och därefter datortomografi kl 14.00 för att fast­ställa strålningsområdet.

Personalen var som vanligt vänlig och fick mig att uppleva det som om jag var deras enda patient. Ingen var stressad eller sneglade på klockan. Tiden för besöken var tilltagna i överkant, vilket säker­ligen bidrar till att alla verkar ha gott om tid. En halv timme i förtid fick jag gå in till dator­tomo­grafin, en ny upplevelse det också.

Den 3.12 kl 10.00 börjar första strålbehandlingen som följs av 14 till. Det innebär att sista gången är den 23.12. Åbo t/r i femton dagar betyder 15 x 172 km = 2.580 km!  Fast dagen före ska jag också i väg. Dels bentäthetsmätning kl 11.00, dels träff med en fysioterapeut kl 14.00.

Varför jag ska träffa en fysioterapeut vet jag inte? Antagligen ska dom bara kolla att jag har full rörlighet i höger arm. Så många, långa kilometer och timmar blir det. Stackars Husse. 😥

Men efter det är det slut på åkturerna ett tag. Första kollen blir tre veckor efter sista strål­nings­behandlingen, därefter mammografi och ultraljud om ett år fick jag veta idag. Trots ideliga besök och många restimmar känns det ändå skönt att uppföljningen och eftervården är så noggrann.

Fast jag känner mig förstås frisk och helt återställd redan nu! 😊

16.1 – Borta mer än vanligt

Jag har blivit överraskad, behandlad, haft tebesök, glaserat syltlök och besökt Åbo(!).

overraskadÖverraskad
I torsdags kväll var jag sysselsatt med att lägga undan julpynt i vardagsrummet till högljudda toner av musik. Jag tyckte jag hörde ett frasande ljud från köket men tänkte inte mer på det.

En kort stund senare knackade nån mig på axeln. Jag hoppade högt av pur förskräckelse och när jag vände mig om stod Husse framför mig med ett brett leende på läpparna.

Det var knappt jag trodde mina ögon. Då han åkte förra sön­dagen räknade han med att återkomma först i slutet av veckan, men nu stod han ju här, livs levande. Så glatt överraskad och varm i hjärtat har jag inte blivit på oändligt länge!

Behandlad
I fredags hade jag tid hos min ”jäsenkorjaaja” som enligt Institutet för språk och folkminnen översätts till svenska med muskel- och ledbehandlare eller muskel- och ledkorrigerare. Så nu vet vi det.

Husse gjorde mig gärna sällskap sa han och satte sig bakom ratten till ”stora kärran” när det var dags att åka. Jag hade således både sällskap och privatchaufför och fick dessutom åka ståndsmässigt.

Behandlingen var klar på ca en timme den här gången. Sen åkte vi hem igen försedda med diverse rökta produkter från Perniön saunapalvi som vi hann ta en tur till före behandlingen.

På hemvägen vek vi in till f d bonuspappan för att han skulle få en bit palvad (rökt) skinka. På grund av sjukhusvistelsen hade han inte fått det i julas talade han om vid vårt förra besök så nu skulle han få smörja kråset tyckte vi.

tekoppTebesök
I lördags hade Udden sedvanligt tebesök medan Husse värmde bastun i Tallmo. Samtalsämnena för dagen varierade stort som dom ofta brukar. Däremot saknades kanske djupet i viss mån, men sånt sätter vi oss över ibland.

När vi hade avslutat veckans palaver liftade jag med stora Fården till Tallmo, så det blev repris både på sällskap, privatchaufför och ståndsmässig åkning.

Glaserat syltlök
Efter bastun var det tänkt att vi skulle äta middag med glaserad syltlök som tillbehör. Anledningen var att vi blev serverade det på nyårsafton och blev förtjusta.

Det kommer jag aldrig att försöka mig på igen! Att hitta ett recept var ju inte svårt, men att få till rätten visade sig vara en knäckfråga – bokstavligen. När anrättningen ser­ve­ra­des stelnade den nämligen snabbt till en stenhård massa och om man lyckades få loss en syltlök smakade den vidbränt. Usch, vilken katastrof!

abo-slottBesökt Åbo
Ja, du läste helt rätt – igår lämnade jag faktiskt ön några timmar. En av Husses yngre släktingar firade sin konfirmation med kaffebjudning i Åbo.

Turen gick via Reso för att uträtta ett ärende och tack vare modern teknik tog vi oss därefter till rätt adress i rikets före detta huvudstad. Huset var redan välfyllt då vi anlände och kaffebordet stod dukat så det var bara att hugga in på alla go’saker.

Många ansikten var nya för mig, men flera hade jag träffat redan i julas så jag kände mig inte helt vilse i pannkakan. Att Husse dessutom höll sig tätt intill kändes tryggt.

Hur som helst innebar den långa resan att vi idag var så utmattade att vi huvud­sakligen tillbringade dagen till sängs. 😉