26.8 – Trevligt och gott

Jag ser fram mot den 18.10, har druckit kaffe i solen, haft cykelbesök och lagat kåldolmar.

18.10
Enligt brevet jag fick från Pensionsmyndigheten i fredags sker den första ”passionsutbetalningen” den 18.10.2013. Beloppet var också framräknat förstås. Det var ungefär vad jag hade räknat med, pen­sionen minskar med 24 % i och med att jag tar ut den förtid. Jag kommer varken att svälta eller kunna samla pengar på hög så det är ingen idé att försöka låna pengar av mig. 😀

Kaffe i solen
I samband med siktdjupsmätningen (och skarvfotograferingen) rodde jag till Lingongrannens strand för kaffebesök i lördags. Han ville bjuda på kaffe redan när jag hämtade provabborrarna i måndags men jag tackade nej för att få in dom i frysen så fort som möjligt och lovade komma en annan dag.

Vädret var varmt och vackert, så vi placerade oss utomhus med kaffe och tilltugg. Tiden gick fort medan vi avhandlade diverse ämnen, så för att vara hemma då dagens besökare dök upp tackade jag för mig och rodde hemåt efter en dryg timme.

SinikkaCykelbesök
Vid fyrasnåret på eftermiddagen kunde man se en kvinnlig cyklist irra omkring i byn. Efter den tredje tele­fon­an­vis­ningen hittade hon rätt till slut. Under samtalet kunde jag redan skymta henne mellan löv­verket och höra ekot av hennes röst, så anvisningen blev enkel.

Vilken hurtbulle! Hon cyklade från Dalsbruk och skulle förstås tillbaka samma väg, vilket innebär ca 20 km tur retur.

Först av allt ville hon ta ett dopp i sjön av förklarliga skäl, sen korkade jag upp hennes medhavda ”bubbelvatten” och vi bänkade oss i bersån tills det började kännas kyligt, sen flyttade vi in i köket. Tydligen pratade vi mer än vi drack, vi fick inte ens slut på innehållet i flaskan innan hon tyckte det var dags att trampa hemåt.

Hon gillade Udden skarpt men tyckte jag bodde avsides och lite ensligt. Och det är klart, nån större trängsel är det inte i den här änden av byn men det är ju en av sakerna jag uppskattar med Udden.

Det slog mig efteråt att jag måste ha gjort ett väldigt snålt intryck. Vi förtärde bara det hon hade med sig, jag bjöd inte på nånting! Jag kunde åtminstone ha sträckt mig till en skål med nötter om inte annat. Hm, nästa gång ska jag sköta värdinneuppgiften lite bättre.

Kåldolmar
En av mina favoriträtter är kåldolmar. Men hemlagade ska dom vara! Jag har prövat ett flertal färdig­lagade men inte hittat ett enda fabrikat som jag godkänner helt. I fjol bidde det inga kåldolmar av nån anledning, annars brukar jag i regel laga en omgång varje år.

Jag blev väldigt häpen när jag skulle köpa kålen – nuförtiden finns det speciell kåldolmskål. Dels skiljer formen på kålhuvudet och dels upplevde jag att bladen var lite tunnare. Det kanske inte var meningen att man ens skulle behöva förvälla den, men det gjorde jag av gammal vana.

Dom blev ju inte lika goda som mosters, hon var fenomenal på kåldolmar, men klart bättre än dom färdiglagade konstaterade jag när jag provåt en. Sju återstår, så om jag inte får matsällskap har jag mat för en hel vecka.

9.8 – Bra och dåligt

Vi har sovit med tänd lampa, jag har fått ett hårresande pensionsbesked och prövat på att färdas med kanot. I natt slapp vi åskan och jag blir galen på kortfloran.

Tänd lampa
Natten till torsdag vräkte regnet ner, vilket som vanligt innebar att Mia skakade av rädsla. Jag hämtade henne vid dörren där hon satt och jamade förtvivlat och tog med mig henne i sängen. Med milt våld fick jag henne att stanna kvar och så småningom falla i sömn tack vare att jag kom på ett sätt att utesluta en skräckkomponent.

Två av tre komponenter krävs för att skräcken ska uppstå: Mörker, ljudet av regn på (plåt)taket och åska. I sov­rummet hörs regnet inte alls lika väl (yttertakshöjden skiljer) och när jag hade lampan tänd var hon betydligt lugnare, så den fick vara tänd tills jag vaknade fram på morgon­kvisten och släckte den.

PPMPensionsbesked
Härom dagen fick jag brev från Pensionsmyndigheten. Med tanke på att det är mindre än en månad kvar tills dom ska börja betala ut min pension, antog jag att det var besked om beloppet. Och det var det ju på sätt och vis, men inte riktigt vad jag hade väntat mig.

Jag blev lite kall när jag såg beloppet: 417 kronor (ca 48 €) före skatt per månad. Det var ju i minsta laget för 32 års förvärvsarbete. Men när jag hade läst texten ”Din premiepension…” och ”…betalas ut till­sam­mans med övrig allmän pension” blev kroppen varm igen. Puh! Jag vet alltså fortfarande inte hur stort det totala pensionsbeloppet blir.

Kanotpremiär
Herr och fru grannen har investerat i en kanot. Igår möttes vi på sjön och när dom hade tagit i land föreslog fru grannen att jag skulle ta en provtur. Jag har transporterat mig i dom flesta typer av sjö­farkoster, allt från kajak till 250.000-tonnare, men aldrig satt min fot i en kanot. Feg som jag är, var jag lite tveksam, men nyfiken­heten tog snabbt över handen.

Av gammal vana satte jag mig som i en roddbåt, dvs i aktern med ansiktet vänt mot ”roddaren”. Hm, så gör man ju inte i en kanot, det har jag ju till och med sett på film. Pinsamt. När jag hade förflyttat mina kilon 180 grader fick jag en snabbinstruktion av herr grannen om hur jag skulle hantera paddeln beroende på om jag ville styra eller ta mig fram. Lätt som en plätt.

Sen satte vi av mot hembryggan och förbi den innan vi vände och ”parkerade”. Nästan så jag hann utveckla habegär… Om jag mot förmodan får en tusenlapp över innan jag är för gammal och skröplig att ta mig i och ur en kanot så är jag onekligen ett hett ”prospect” till en enmanskanot.

ÅskväderInget åskväder
Tack och lov slapp vi det våldsamma åsk­väd­ret dom varnade för i väderprognosen igår kväll! Men Mia hörde allt åskan ändå. Nån gång vid ett-tiden vaknade jag av hennes jamande och upprepade proce­duren jag beskrev inledningsvis.

Kortdjungel
Idag tänkte jag pröva att ta ut kontanter i K-butiken. Det gick inte alls. Oavsett vad det stod på kortet var inget av mina kort ett ”Debit-kort” eller ”vanligt bankkort” som damen i kassan kallade det. Måste det verkligen vara så in i helsicke krångligt?

Jag har tidigare skaffat ett Visa Electron för att det påstods att jag inte kunde använda MasterCard på vissa ställen. Men att handla i nätbutik med Visa Electron är inte alls självklart så då måste man ha ett annat Visa‑ eller ett MasterCardkort. Helsjukt.

Av allt att döma har varje kort unika funktioner. Varför kan man inte klämma in allt på ett kort? Men då går förstås banken miste om ett antal kortavgifter och dom som säljer kortläsare skulle inte tjäna lika mycket pengar. 😦

18.3 – Mindre muntert

Jag har deklarerat, fått brev från FPA och studerat pensionsbesked.

Deklarationsdags
Den 2.4 ska både företags- och privatdeklarationen vara inlämnad för min del. Jag började med att titta på företagsdeklarationen men blev så trött i själen att jag övergick till den privata. Där var det bara ett par uppgifter som behövde ändras.

SkatteverketNär jag var klar loggade jag in på skatt.fi och ändrade samma uppgifter där. Lätt som en plätt. Nät­ver­sionen är riktigt bra tycker jag bortsett från att jag saknar avsnittsnumreringen från pappers­ver­sio­nen, vilket jag också har lämnat som feedback.

Då är det bara resten kvar. Med lite tur fixar jag före­tags­de­klara­tio­nen i morgon. Den brukar ta mest en dag i anspråk.

Brev från FPA
Förra veckan meddelade FPA att dom har fått min ansökan om allmän pension och lämnat den vidare till sina kolleger i Sverige. Handläggningstiden där ligger på 4-8 månader så jag var inte alls onödigt tidigt ute (15.2).

I brevet påpekas också att eventuella tjänstepensioner ska ansökas direkt hos utbetalaren, vilket jag ju redan visste. Det gäller alltså att ha koll på vilka alla dom är. I värsta fall har man lika många ut­be­ta­lare som arbetsgivare.

Pensionsbesked
Förra månaden fick jag mitt ”orange kuvert” med uppgifter om den allmänna pensionen. Den har ökat i värde med drygt 1.000 €/månad under 2012. Helt OK med tanke på att ingen längre betalar in på den.

Orange kuvertI slutsumman redovisas inte pension från stat eller kommun står det. Så bra, då blir det lite mer. Östersunds kommun var min arbets­givare 1997-2005, faktiskt längsta tiden jag har varit anställd hos samma arbetsgivare.

Värdeökningen på premiepensionen (3 % av pen­sions­ka­pi­ta­let som man placerar själv) var bara ett par tusen kronor. En genomsnittlig pensions­spa­rare har lyckats med en ökning på 12 % står det som jäm­fö­rel­se. Jag låg på 1 %. Suck. Men jag får skylla mig själv, jag gjorde inga fondbyten i fjol.

Värdeökningen på tjänstepensionerna har inte heller uppmuntrat till några glädjeskutt precis. Men det är ju tyvärr inget jag kan påverka så det är bara att tacka och ta emot. Förhoppningsvis brister jag inte i gråt när jag får besked om min slutliga heltidspension.