datorinfarkt

av

Nästan normaltid och akut problem

Nästan normaltid
Dom senaste veckorna har Mia varit ganska påfrestande. Sovit hela dagarna och gått på jakt efter 21, vilket har betytt att hon inte kommit in förrän vid ett- halvtvåtiden på natten. Och som bekant kan jag inte somna lugnt om hon inte ligger bredvid mig.

Till råga på allt har hon väckt oss redan vid halvfemsnåret och propsat på att få gå ut. Men nu har hon nästan återgått till normaltid och kommer in senast vid elva-tiden. Dess värre ska hon fort­fa­rande ut runt halv fem nästa morgon.

Men det blir väl ordning på det också när dagarna blir kortare och det ljusnar senare.

Akut problem
I går kväll gav jag upp. Min stationära dator är bevisligen dödssjuk.

Dom första problemen började redan i mitten på juni och har stadigt förvärrats sen dess, trots försök till diverse felsökning och åtgärder. I dag har jag kopplat ur alla enheter och lämnat in den till en tekniker som förhoppningsvis kan få liv i den igen.

Husse undrade om det kanske är dags för en ny stationär och hur mycket sådana kostar? Eftersom jag inte kunde svara på rak arm ställde han en följdfråga: ”Rör det sig om 50 eller 5.000 €?” Jag gissade på hundralappar.

Min nuvarande är köpt 2007, men har fått nytt inkråm och blivit uppgraderad några gånger, så den är inte så antik som det kan verka och är faktiskt hyfsat snabb (den har en 4-kärnig processor) trots en del gamla komponenter.

Som av en händelse ramlade jag över en perfekt modell för mig när jag sökte en bild till det här inlägget. Lenovo har en som uppfyller det mesta av mina krav. Prislapp: 599,90 €, dvs i samma prisklass som en lite vassare bärbar. I priset ingick för övrigt tangentbord och mus.

Men först ska vi höra vad teknikern kommer fram till.

Jag tackar min lycka för att min bärbara är pigg och kry, annars skulle jag gripas av svåra abstinens­besvär. Nästan allt jag gör, gör jag ju med datorns hjälp!

 

av

Vadå njuta?

Idag kom sommaren tillbaka. Det var ju nu jag skulle njuta, men vad hände? Jo, först fastnade jag i en del väglagsadministration efter gårdagens årsmöte, därefter senaste nytt på FB och sen blev skärmen blå! Även kallad BSoD eller Blue Screen of Death, dvs Windows slutade fungera.

Det var fjärde gången på en vecka, så nu var jag tvungen att börja felsöka och försöka åtgärda problemet/problemen. Där rök den här soliga och varma dagen. 😦

Det är många som tycker det är dyrt med datorsupport och ‑hjälp, men det är definitivt billigare än att som amatör sitta och ”grotta”en hel dag. Lyckligtvis är min tid i egenskap av pensionär inte lika dyrbar som om jag fortfarande jobbade.

Sen är frågan om jag verkligen lyckades lösa problemen? Än så länge funkar allt som det ska, men osvuret är bäst!

Mia tog däremot vara på sommarvädret. Vid 14-snåret signalerade hon på långt håll att hon fångat ett jaktbyte. En liten snok den här gången. Den släppte hon på dörrmattan.

Det är första gången jag har sett en rutig (eller prickig?) snok. I regel ser man inget mönster i skinnet, men den här hade fått en specialdesign.

Snoken skulle så klart återbördas tillbaka till naturen, så jag puttade in den i en vattenskopa. Den spelade död som snokar brukar så det var en enkel manöver.

För att avleda Mias uppmärksamhet slängde jag några bitar torrfoder på golvet medan jag gick ut med skopan. Jag tömde den i högt gräs som låg i skugga så att värmen inte skulle bli alltför intensiv. Ormar kan som bekant inte reglera sin kroppsvärme. Därmed var dagens utomhusvistelse avverkad.

Det var dagens enda avbrott. När jag var klar med felsökning och åtgärder tyckte jag att jag kunde förstöra resten av dagen också med datorunderhåll, så jag uppdaterade min och Husses bärbara.

Sen kom Husse hem och påminde mig om att vi skulle äta fisksoppa i dag. Han skalade potatis medan jag la sista handen vid datorerna, så jag behövde bara komplettera potatisen med övriga in­gre­dien­ser.

Så klart hade jag glömt att köpa sopprötter, så vi fick nöja oss med gröna ärter, men allt övrigt fanns. En kombination av fisk‑ och snålsoppa konstaterade Husse. Men den smakade bra och mätta blev vi, så den här varianten gick ju också an. 😀

av

Ödets ironi

Nu har jag lärt mig min läxa. Efter 50 km t/r och ett antal timmar är jag äntligen i fas igen. I går hände det som inte skulle kunna hända trodde jag.

När jag köpte min bärbara dator var den avsedd för två ändamål: dels som arbetsverktyg på kurserna och dels som reservdator i fall den stationära kraschade.

Så vad hände? Jo, den bärbara behövde åtgärdas av en tekniker och var därför inlämnad på vår lokala IT-verkstad. I går kväll la den stationära av. Så nu var jag utan dator trots att jag hade försökt gardera mig. ☹

Det här är ett återkommande mönster när det gäller mina datorproblem. Så snart jag har försökt gardera mig mot ett problem, uppstår ett nytt, oväntat. Jag borde alltså ha lärt mig för länge sen att ”shit happens”.

Höjden av (ödets) ironi var att det inte var nåt fel på den bärbara fick jag veta när jag hämtade den och lämnade in den stationära. På hemvägen listade jag (troligen) ut varför den hade betett sig som den gjorde. Det borde jag ju ha kommit på långt tidigare!

Självklart tappar den signalen till en projektor när den går ner i viloläge, vilket den gör efter 20 minuter när man kör på batteri. I alla fall tror jag det är så enkelt.

Hur som helst har jag varit ”datorburen” sen tvåtiden i eftermiddags och hunnit med det jag hade planerat. Det krävdes förstås en hel del fipplande för att få tillgång till alla enheter och program, men det är smällar jag får ta.

Som kronan på verket slutade också vindrutetorkaren på bakfönstret att fungera i går. När jag skulle använda den, försvann den ur synhåll så jag gick ut och kollade. Den hängde rakt ner och var helt lös. Fästet hade gett sig.

Om alla onda ting också är tre, återstår att se vad mer som slutar fungera. :-/

av

28.9 – Arbete och åter arbete

Helgen gick i arbetets tecken, datorn börjar likna sitt gamla jag och min feltrend verkar avta.

Helg i arbetets tecken
I fredags eftermiddag gjorde hembygdsföreningens vice ordförande och jag vårt bästa för att fylla i resten av en ny bidragsansökan och väglagets ordförande kom med ett längre tillägg till senaste protokollet.

loftbyggnadenI lördags inventerade hem­bygds­före­nin­gens styrelse loftbyggnaden kl 11-14 och i söndags slet jag med bilagorna till bidragsansökan. På eftermiddagen kom väglagsordföranden för att granska protokollet innan han undertecknade det. Så gick den helgen.

Nästan sitt gamla jag
I måndags efter lunch hämtade jag min trotjänare. Nu försedd med en ny SSD-disk och ny ström­för­sörj­ning. Den rara teknikern på ZasData hade dessutom lagt ner mer jobb än han behövde och tipsade om ett par nyttiga grejer innan han bar ut min kära ”låda” och försiktigt la ner den i baksätet på Silverpilen.

Från 18:30 till 22:30 installerade jag om de största och viktigaste programmen. Det gick som smort, så jag la mig nöjd och belåten. Men igår sket det sig delvis.

Klockan 6:40 fortsatte arbetet. Till min stora glädje ”mindes” Picasa alla mina 42 foto­al­bum upptäckte jag när jag hade in­stal­lerat klart (trots att programmet inte finns längre!). Ett veritabelt mirakel kändes det som. Det är alltså inte alltid av ondo att vara övervakad av de stora leverantörerna.

datorinsidaEftersom jag har en giltig licens på Plaxo Pro beslöt jag installera tillägget för att fortsätta synka kalender, uppgifter och kontakter i Outlook 2010. Innan jag lämnade in datorn upptäckte jag nämligen att synkningen inte hade fungerat på tre månader!

Det gick helt åt pepparn. Till slut kontaktade jag supporten. David A. Divino gjorde sitt bästa för att lösa problemet, men efter ett par timmars fjärrsession utan resultat gav både jag och han upp: ”…However I will be escalating this issue to our Level 2 support to check on this. I have taken note of everything that we’ve done. I will send a follow up email regarding this matter.”

Dock slutade dagen lika trevligt som den började. På kvällskvisten knackade Oxen/Tvillingen på och er­bjöd nyfångad fisk till både mig och Mia. Hon fick en strömming och jag fick abborre och gösfilé. Tänk så snälla människor det finns! 🙂

Avtagande feltrend
Senaste tiden har jag tydligen befunnit mig i nåt slags negativt energifält. Förutom dator­haveriet har jag hört, sett, gjort och mints fel, jag har råddat värre än vanligt och nu senast har torkarbladen på Silverpilen fått fnatt.

Tendensen verkar dock vara avtagande så jag räknar med att allt återgår till det normala innan veckan är slut. Utom torkarbladen förmodar jag? 😀

av

16.9 – Tragiskt och tidsödande

Jag har en dödssjuk dator, är skuldfri och har fått en ansökan registrerad. Mia njuter av höstsolen.

Dödssjuk dator
Sen i slutet av augusti har min stationära dator haft illavarslande krämpor. För fyra dar sen blev dom högst akuta och idag gav den upp helt.

sjuk-dator-igenSom sista åtgärd försökte jag installera om Windows 10 i förmiddags trots att jag visste vad det innebär… Alla mina 60 program måste installeras på nytt.

Vid 40 % la datorn av. Efter att ha startat om den återgick den till befintlig installation som inte fungerar. Suck och stön.

Första dagarna nästa vecka lämnar jag in den hos ZasData. I bästa fall kan jag ha ”bara” ett minnes­fel eller nåt annat hårdvarufel trodde teknikern jag pratade med. Hoppas det är så enkelt. I annat fall blir jag väl tvungen att investera i en helt ny ”burk”.

Till all lycka har jag min bärbara att tillgå, annars skulle jag få krupp. Allt jag gör utom utomhus‑ och hushållsarbete gör jag ju på datorn. Utan den är jag totalt pantad.

Skuldfri
Mellan datorhaverier och ‑strul har jag hunnit med hembygdsföreningens styrelsemöte i tisdags. Där var jag tvungen att låna pengar till ”födelsedagsskramlandet”, mina pengar räckte bara till kaffe­kas­san. Dagen därpå återbetalade jag lånen så nu är jag skuldfri igen ett tag.

Ansökan registrerad
Hela eftermiddagen igår gick åt till att snickra på en bidragsansökan tillsammans med hem­bygds­före­nin­gens vice ordförande. Nuförtiden används webbformulär som påminner om självdeklaration på nätet så det finns inget utrymme för fria formuleringar.

Idag fyllde jag i det sista och skickade in den. Ett par timmar senare fick jag bekräftelse på att den var registrerad så nu är det bara att vänta och se vad resultatet blir.

Mia njuter av höstsolen
Till skillnad från matte njuter Mia av höstsolen utomhus.

mia-solar

av

16.10 – Beklagligt

Talgoxarna har beklagat sig, Udden är datortät och Mia dräller på byn.

Talgoxarna har beklagat sig
När jag hämtade tidningen i morse hörde jag ett ovanligt intensivt fågelkvitter i närheten av par­ke­ringen. Minst en handfull talgoxar fladdrade runt i träden och verkade väldigt upprörda.

FågelEfter en kort stund förstod jag varför. Dom hade upptäckt en inkräktare på reviret. Den satt helt oberörd på kabeln närmast elstolpen. På långt håll såg det ut som en liten uggla, men när jag såg bilden i datorn blev jag osäker.

Mina ornitologiska kun­skaper är synnerligen rudi­men­tä­ra så jag vore tacksam om nån kunde tala om vilken fågel det är frågan om? En ung sparvhök kanske? (Klicka på bilden för att se den i större storlek.)

Udden är datortät
Från och med i eftermiddags ”bor” det fyra datorer på Udden, varav två är mina egna. De andra har jag bara till låns.

Igår eftermiddags ringde en datorägare och var förtvivlad. Windows gick inte att starta, så på hemväg från uppköpen hämtade jag den dödssjuka datorn för eventuell åtgärd.

Tyvärr fick jag nöja mig med att diagnosticera krämporna, bota dom kunde jag inte. Inte ens efter ett sista försök i morse. På tisdag åker den till en specialist för radikalare ingrepp.

Idag efter lunch hämtade jag en pigg och väl funktionerande dator som ska tömmas och därefter kom­pletteras med annan programvara. Dessutom 109 uppdateringar(!). Jag har således inga som helst problem att få tiden att gå. 🙂

Mia dräller på byn
I samband med gårdagens uppköp träffade jag Oxen/Tvillingen. Han talade om att han sett Mia på sina ägor. Jag ifrågasatte iakttagelsen, men han var rätt säker på att det var hon eftersom hon inte sprang sin väg när han pratade med henne.

Han hade helt rätt. När jag närmade mig hans vägskäl på hemvägen mötte jag en bekant svartvit dam som kom trippande på vägen. Hon kastade sig genast ner i diket, men då jag hade stannat och hon hörde min röst kom hon fram och hälsade.

Mia på vägDet lät ungefär som ”oj vad roligt att du kom, visst är det här ett spännande ställe?”. Resolut tog jag henne i famn, satte henne i bilen och talade om att nu skulle vi minsann åka hem. Det var förstås inte alls populärt, men när hon väl upptäckte att vi var hemma verkade hon nöjd och glad.

Idag försvann hon vid 11-snåret och syntes inte till då jag åkte för att hämta datorn som ska tömmas. Jag ställde fram mat på bordet i ve­ran­dan och öppnade vindsdörren som vanligt, men när jag kom hem vid halv fyra kunde jag konstatera att maten var orörd.

Halv fem dök hon upp. Dom färska blåbärsfläckarna på pälsen och en liten fjäder avslöjade vad hon pysslat med strax innan. Troligen hade hon tagit sig en ny tur på byn och passat på att få sig en fågelstek på vägen hem.

Frågan är hur långt hon tänker bege sig? Väglagsordföranden påstod sig ju också ha sett henne på sin tomt och den ligger längre bort än Oxen/Tvillingens så snart går hon väl runt till alla hus i byn. Det är verkligen inget jag gillar, men om hon ska få vara utekatt är det inte mycket jag kan göra åt saken. :-/

av

31.1 – Förklaringar och oförklarligt

Jag har hittat orsaken till diffen, gläds åt blommirakel, har inspekterat lokalen och datorn har haft en allvarlig infarkt.

Orsak till diffen
Igår, äntligen, satte jag mig med väglagets årsredovisning för att luska ut orsaken till diffen på 1,82 €. Nånting sa mig att den kunde bero på bankbytet i somras så jag lusläste kontoutdragen i samband med bytet.

Och just precis så var det. Det nyöppnade kontot hade ökat med 1,82 jämfört med till­godo­ha­van­det på det avslutade kontot, hur det nu kommer sig? Men för den fjuttiga summan tänker jag faktiskt inte be om en förklaring.

AmaryllisBlommirakel
Till jul fick jag bland annat två amaryllisar. Den ena hade två stänglar med totalt nio klockor innan den var klar och den andra en stängel med fyra. Det vill säga det trodde jag ända tills den plötsligt i förra veckan trollade fram en stängel till med fyra klockor. Helt fantastiskt!

I förrgår upptäckte jag ett annat blommirakel utomhus. Julrosen som jag planterade för flera år sen står i knopp igen. Det gjorde den i mitten av januari i fjol också, men blev överraskad av snö och flera minusgrader än den tålde. Får se hur det går den här gången? Att ha blomningstid i januari är ju inte så vältajmat.

Inspekterat lokalen
Bland alla andra ärenden i torsdags ingick inspektion av Bio Pony inför informations- och dis­kus­sions­­till­fället den 4.2. Falkö-föreningens sekreterare och jag hade stämt träff vid kommunhuset i och med att nycklarna förvaras där.

Tänk att jag kan inte minnas att jag nånsin satt min fot i Bio Pony tidigare…? Nästan skamligt att er­känna sånt, men jag antar det mest beror på att jag flyttade från ön redan i början av 60-talet. Och när jag var hemma på somrarna var det onsdags- och lördagsdans som gällde.

Sekreteraren och jag noterade vad vi behöver komplettera med och sen bjöd hon mig på kaffe på Holmbergs kafé. Till kaffet svepte vi varsin rejäl bit gräddtårta som smakade alldeles utmärkt medan vi pratade om ditt och datt. Den rara damen var obekant för mig ända tills arbetsgruppen träffades hemma hos henne så det var trevligt att få lära känna henne lite bättre.

Event ViewerDatorinfarkt
Enligt felloggen slutade Excel fungera igår kl 11:10:36 när jag sparade Din Konsults månadsbokföring. Det ena ledde till det andra som ledde till det tredje och sen blev det tvärnit till slut– ingenting alls fungerade längre, inte ens avstängningen. Först ett par timmar och tre kall­starter senare lyckades jag skrämma liv i burken igen. Puh, vilken pärs!

Jag har visserligen min bärbara att tillgå så jag sitter inte i sjön, men envis som jag är ville jag utröna om den stationära verkligen hade lagt av för gott. Jag miss­tänk­te en diskkrasch, men som tur var det inte orsaken. Eftersom Office-programmen har ”stärvat” då och då en längre tid, beslöt jag göra en reparation och sen dess har dom skött sig, peppar, peppar, så jag utgår från att det är lugnt ett tag igen.

Jag blev också tvungen att ominstallera Carbonite eftersom uppgraderingen stannade på hälft i och med haveriet. Dess värre är registreringsprocessen ännu inte genomförd, vilket möjligen beror på datorinfarkt på annat håll. Då jag gick till Carbonites supportsida hittade jag texten: “…due to a blizzard in the North we recommend phone or chat”, men så akut är ju inte problemet, åtminstone inte så länge OneDrive fungerar.

”Allti’ e de’ någå” som moster brukade säga. 😀