Nu har jag lärt mig min läxa. Efter 50 km t/r och ett antal timmar är jag äntligen i fas igen. I går hände det som inte skulle kunna hända trodde jag.

När jag köpte min bärbara dator var den avsedd för två ändamål: dels som arbetsverktyg på kurserna och dels som reservdator i fall den stationära kraschade.

Så vad hände? Jo, den bärbara behövde åtgärdas av en tekniker och var därför inlämnad på vår lokala IT-verkstad. I går kväll la den stationära av. Så nu var jag utan dator trots att jag hade försökt gardera mig. ☹

Det här är ett återkommande mönster när det gäller mina datorproblem. Så snart jag har försökt gardera mig mot ett problem, uppstår ett nytt, oväntat. Jag borde alltså ha lärt mig för länge sen att ”shit happens”.

Höjden av (ödets) ironi var att det inte var nåt fel på den bärbara fick jag veta när jag hämtade den och lämnade in den stationära. På hemvägen listade jag (troligen) ut varför den hade betett sig som den gjorde. Det borde jag ju ha kommit på långt tidigare!

Självklart tappar den signalen till en projektor när den går ner i viloläge, vilket den gör efter 20 minuter när man kör på batteri. I alla fall tror jag det är så enkelt.

Hur som helst har jag varit ”datorburen” sen tvåtiden i eftermiddags och hunnit med det jag hade planerat. Det krävdes förstås en hel del fipplande för att få tillgång till alla enheter och program, men det är smällar jag får ta.

Som kronan på verket slutade också vindrutetorkaren på bakfönstret att fungera i går. När jag skulle använda den, försvann den ur synhåll så jag gick ut och kollade. Den hängde rakt ner och var helt lös. Fästet hade gett sig.

Om alla onda ting också är tre, återstår att se vad mer som slutar fungera.