På Udden fördriver vi tiden med att återgå till tiden för andra världskriget. Husse läser Storm över Frankrike av Irène Némirovsky, jag läser Natten, Gryningen, Dagen av Elie Wiesel och igår kväll såg jag The Zookeeper’s Wife på teve.

Både böcker och film baserar sig på fakta eller självupplevda händelser. Böckerna utspelar sig i Frankrike och Rumänien, filmen i Polen, samtliga under tiden 1939–1945. Den gemen­sam­ma nämnaren är Tysklands agerande och behandling av den judiska befolkningen i de länder som invaderades.

För många år sen läste jag Mila 18 av Leon Uris som beskriver livet i Warsawas ghetto under den tyska ocku­pa­tionen. Den gjorde också mycket starkt intryck på mig.

När man läser om och ser vad som utspelades, känns den pågående pandemin och själv­iso­le­ringen som en västanfläkt jämfört med de fasor som förekom under kriget och Hitlers tid vid makten. Tyvärr har historien upprepat sig många gånger sen dess. Och lär så fortsätta göra. ☹