Månad: februari 2020

av

Elavbrott

När man bor i en liten by på en ö i skärgården får man räkna med elavbrott då stormarna drar fram. Senast i lördags var det dags från ca kl 12 till 15.30. Men ibland inträffar också planerade avbrott, som idag.

Elleverantören hade i god tid meddelat att strömmen bryts kl 14–16. Prick 14 började min UPS (Uninterruptible Power Supply) tjuta, så det var bara att avsluta alla program och stänga datorn.

Så vad gör man utan el i två timmar? Jo, man tänder upp i köksspisen för att hålla värmen, bär in mera ved och tar en promenad till stranden med kameran och Mia som sällskap.

Husse rapporterade nämligen härom dagen att vattnet hade stigit över bryggänden så jag ville ta en titt. Idag var det inte längre lika illa, bara en isbelagd pöl framför bryggan.

Jag stod kvar en stund och tittade på vattnet som flöt fram och tillbaka under det tunna islagret. Mia var inte ett dugg intresserad, hon satt och spanade åt ett helt annat håll.

Det blåste iskalla vindar, så jag bestämde ”oss” för att gå in i värmen igen. Det var Mia genast med på. Då vi nästan nått husgaveln fick jag syn på en fläck med mossa. En sort som jag inte sett där tidigare.

Som gjort för en fin bild. Jag hade precis ställt in kameran och skulle just trycka av då Mia klev in i bild med en framtass. Men hon förflyttade sig snabbt när jag protesterade, så det blev en bild också utan tass.

Elavbrottet pågick fortfarande då vi kom in, så jag plockade ihop grejerna jag ska ha med till kursen i morgon och pysslade med lite annat smått och gott tills lampan över elspisen tändes. Den hade jag tänt för att veta när elen skulle vara tillbaka.

Redan kl 15.35 tändes den, så då kunde jag fortsätta med det jag höll på med före avbrottet. Mia tyckte det var dags för en siesta och försvann in i sovrummet. Ordningen återställd. 😊

 

PS. Husse tycker det är dags att koppla bort julbelysningen. 😀

av

Inte min dag

Nästa gång jag köper dammsugare ska den klara av att suga upp kattsand. Fast egentligen har jag bara mig själv att skylla.

På Udden är det ofta tvättdag på söndag. Så också idag. Eftersom tvätt‑ och sköljvattnet rinner ut i duschkaret som upptas av Mias sandlåda, ställde jag den ovanpå tvätt­ma­skinen som jag brukar, vek ihop underlaget och la det åt sidan.

När centrifugeringen körde i gång tyckte jag att tvättmaskinen vibrerade mer än vanligt, men tänkte inte mer på det. Inte förrän Husse undrade vad det var som föll i golv. Sandlådan förstås!!

Jag blev nästan gråtfärdig när jag såg eländet… Flera kilo kattsand låg utspridd i högar på olika delar av golvet. I och under duschkaret, på golvet och på mattorna.

Dom största högarna öste jag tillbaka i sandlåndan men det var bara en bråkdel. I och med att det är så trångt i bad­rum­met – man kan tvätta händerna medan man sitter på toa – kunde jag inte komma åt att sopa upp ordentligt, men klarade det mesta.

Utom sanden som låg i duschkaret. Vätan från tvättmaskinen hade fått sanden, dvs ben­to­nit­kornen, att börja lösas upp så karets yta såg ut som lervälling. För att snabba upp processen öste jag på mer vatten och kunde så småningom får ner eländet i avloppet med hjälp av gummiskrapan. Då var det bara resten kvar.

Ut med mattorna och fram med dammsugaren. Att min gamla dammsugare skulle suga upp resten kunde jag bara ”fetglömma” för att låna ett rikssvenskt uttryck. En liten mängd gick bra, sen var det tji.

Tillbaka till borste och sopskyffel. Min långskaftade borste gick heller inte att komma åt med. Sanden låg mellan tvättmaskinen och kanten på duschkaret. Efter många om och men lyckades jag till slut få bort det mesta med hjälp av olika borstar.

Dock inte sanden som låg under duschkaret där golvbrunnen är placerad. Golvet hade förstås blivit blött där också av vattnet från tvättmaskinen, så jag förstår att golvet har fått ny beläggning. Nån dag när andan faller på ska jag be Husse hjälpa mig att lyfta upp det så jag kommer åt att rengöra ordentligt.

Orsaken till att tvättmaskinen vibrerade mer än vanligt fick sin förklaring när jag plockade ur tvätten. Kilarna under tassarna på maskinen satt inte där dom ska.

Den som ljöt golvet i början på 60-talet såg till att golvet fick en mycket generös lutning ner mot golvbrunnen. Därför räcker justeringen på tvättmaskinstassarna inte till, utan måste kompletteras med ett par träkilar som man behöver se till då och då, vilket jag tydligen hade missat.

Dagens läxa: Nästa gång jag tvättar ska jag INTE ställa sandlådan ovanpå tvättmaskinen!

Som grädde på moset rann det ut en liten hög sand ur dammsugarröret när jag ställde tillbaka dammsugaren på sin plats. ☹

av

Överraskning

Igår överraskade Husse mig med att överräcka två(!) tulpanbuketter. ”Det är ju snart den 22” sa han som förklaring. Just det. Den 22.2 firar vi att det är 1.218 dagar sen vi ”officiellt” blev ett par.

Att jag förärades två buketter berodde på att det just nu är extrapris när man köper två. Men man kan ju också tolka två buketter som symbol för en dubbeltvåa eller hur? 🙂

av

Pingla med vargpingla

Då jag hämtade ved i lidret för några dar sen hörde jag plötsligt ett pinglande ljud. Först trodde jag det kom från nåt av mina vindspel, men ljudet stämde inte. Pinglandet kom allt närmare och inom kort uppenbarade sig källan.

En ”pingla” från byn dök upp med en liten ringklocka i handen. Hon förklarade att hon nu­mera ringer i den när hon är ute på promenad för att förhoppningsvis skrämma eventuella vargar.

Fullt förståeligt. Den 1 februari sågs två vargar här i byn av två (tillförlitliga) personer.

Sen ett par år tillbaka har vi läst och hört om varg­iakt­ta­gel­ser på ön. En av vargarna, alfahonan, blev överkörd nyligen, men det finns fler. En flock på åtta djur rörde sig på norra delen av ön i oktober i fjol, så sju torde återstå.

Enligt öns viltvårdare har flocken därför skingrats, men så länge det inte finns isar håller vargarna sig kvar hos oss menar han. Med dom här temperaturerna lär det heller inte bli några isar.

Förutom varg, rör sig också andra rovdjur på ön. För några år sen såg jag ett lodjur strax utanför tomtgränsen och mårdhundarna har varit en ganska vanlig syn utanför fönstret. Fast på senare år har jag inte sett till några, så dom kanske har minskat?

Att björnar också rör sig här kunde vi läsa i ÅU för några år sen, så en bjällra är nog en god idé.

av

Tidsslöseri?

Att bevaka läget i pågående foto­täv­lingar och rösta på andras bilder för att få större exponering av mina egna är tidsödande. Slösar jag bort min tid bara för att få ego-kickar? Eller ger den nerlagda tiden nån annan utdelning kan jag undra?

Jag tröstar mig i alla fall med att jag på det här sättet blir en bättre foto­graf. Fast då inställer sig frågan vad jag ska med den kunskapen till?

Å andra sidan är det ju bara min egen tid jag slösar, så det må vara mig förlåtet. 😊

Den viktigaste lärdomen hittills är att jag antingen borde lära mig hantera all funktionalitet i min kamera, alternativt investera i en dyrare/mer avancerad modell. Vinnarna – som troligen är yrkes­fotografer – använder kameror i 2000 €-klassen har jag sett. Men det är låååångt över min smärt­gräns.

av

Trendigt

Så här, mina damer, ska vi klä oss i vår.

Idag förirrade jag mig in på Damernas Världs trendrapport från modemässan i Köpenhamn. Vad jag kan minnas har det aldrig hänt tidigare. Aktuellt mode och trender är inte min grej. Mina gamla paltor får duga, oavsett om dom är moderna eller inte.Men! Jag vill gärna att modet ska överensstämma med mina favoritfärget. Därför fick jag små röda utslag när Klingel i ett reklamutskick meddelade att det är pasteller som gäller i vår. Pastellfärger passar bäst på måldukar tycker jag.

Men tydligen kan dom också tänka sig lite andra varianter ser jag på deras sajt. Dom kanske har sett reportaget från Damernas Värld eller varit på modemässan?

Som du ser av DV-bilderna har jag tur i år – färgglatt ska de’ va’. Och blommigt. Med åren har garderoben blivit lite blommigare. Det är visst typiskt för gamla tanter har jag förstått. I vår är det dessutom storblommigt som gäller så då kan man ta ut svängarna ordentligt.

Fast då krävs en nyinvestering för min del. Mina blommiga plagg ter sig onödigt diskreta om jag jämför med bilden på DV-sajten. Det händer att jag inte vill synas, men om och när jag vill, ska ingen kunna undgå att se mig. 😀

av

Som en tändsticka

Jag är obehagligt lik en tändsticka. Flammar upp, brinner en kort stund och slocknar sen. Ibland hinner jag bara flamma upp innan jag slocknar.

För att ta ett exempel: I slutet av förra året fick jag för mig att jag skulle börja skriva flerårsdagbok igen. En treårsdagbok införskaffades för ända­målet. På nyårsdagen tog jag fram den och skrev dom första raderna.

Jag fortsatte plikttroget i en vecka trots att jag inte tyckte jag hade nåt av värde att notera. Sen blev det stiltje några dar tills jag fick dåligt samvete och fortsatte ett tag igen. Den sista noteringen gjorde jag den 24.1, sen är det tomt.

Jag kan alltså få en idé, bli eld och lågor, bara för att en tid senare förkasta uppslaget. Ett annat exempel: För flera år sen fick jag för mig att jag skulle skriva en bok om vattenväxterna i Dragsfjärden och illustrera boken med egna bilder.

Eftersom jag inte är biolog beslöt jag vända mig till en som bor vid sjön och som brukar tillfrågas då det gäller artbestämning. Jag mejlade honom om min idé och frågade om han ville/kunde ställa upp med sin sakkunskap. Jag fick aldrig nåt svar, så på den vägen är den idén.

Vid det här laget borde jag ha lärt mig att låta idéerna mogna tills dom ruttnar bort, men det har jag bevisligen inte gjort att döma av dagboksskrivandet. ☹