Då jag hämtade ved i lidret för några dar sen hörde jag plötsligt ett pinglande ljud. Först trodde jag det kom från nåt av mina vindspel, men ljudet stämde inte. Pinglandet kom allt närmare och inom kort uppenbarade sig källan.

En ”pingla” från byn dök upp med en liten ringklocka i handen. Hon förklarade att hon nu­mera ringer i den när hon är ute på promenad för att förhoppningsvis skrämma eventuella vargar.

Fullt förståeligt. Den 1 februari sågs två vargar här i byn av två (tillförlitliga) personer.

Sen ett par år tillbaka har vi läst och hört om varg­iakt­ta­gel­ser på ön. En av vargarna, alfahonan, blev överkörd nyligen, men det finns fler. En flock på åtta djur rörde sig på norra delen av ön i oktober i fjol, så sju torde återstå.

Enligt öns viltvårdare har flocken därför skingrats, men så länge det inte finns isar håller vargarna sig kvar hos oss menar han. Med dom här temperaturerna lär det heller inte bli några isar.

Förutom varg, rör sig också andra rovdjur på ön. För några år sen såg jag ett lodjur strax utanför tomtgränsen och mårdhundarna har varit en ganska vanlig syn utanför fönstret. Fast på senare år har jag inte sett till några, så dom kanske har minskat?

Att björnar också rör sig här kunde vi läsa i ÅU för några år sen, så en bjällra är nog en god idé.