Som en tändsticka

Jag är obehagligt lik en tändsticka. Flammar upp, brinner en kort stund och slocknar sen. Ibland hinner jag bara flamma upp innan jag slocknar.

För att ta ett exempel: I slutet av förra året fick jag för mig att jag skulle börja skriva flerårsdagbok igen. En treårsdagbok införskaffades för ända­målet. På nyårsdagen tog jag fram den och skrev dom första raderna.

Jag fortsatte plikttroget i en vecka trots att jag inte tyckte jag hade nåt av värde att notera. Sen blev det stiltje några dar tills jag fick dåligt samvete och fortsatte ett tag igen. Den sista noteringen gjorde jag den 24.1, sen är det tomt.

Jag kan alltså få en idé, bli eld och lågor, bara för att en tid senare förkasta uppslaget. Ett annat exempel: För flera år sen fick jag för mig att jag skulle skriva en bok om vattenväxterna i Dragsfjärden och illustrera boken med egna bilder.

Eftersom jag inte är biolog beslöt jag vända mig till en som bor vid sjön och som brukar tillfrågas då det gäller artbestämning. Jag mejlade honom om min idé och frågade om han ville/kunde ställa upp med sin sakkunskap. Jag fick aldrig nåt svar, så på den vägen är den idén.

Vid det här laget borde jag ha lärt mig att låta idéerna mogna tills dom ruttnar bort, men det har jag bevisligen inte gjort att döma av dagboksskrivandet. ☹