Ändrade planer

På dagens att-göra-lista fanns bara två saker: Tömma Mias ”toalettavfall” och gå upp på vinden med hushållspappersbalen. Sen ut på isen i det fina vädret, eventuellt på skidor. Men det blev ändrade planer.

Först kom jag på att jag borde tvätta. Tvättmaskinen var redan fylld, så jag startade den. När den första centrifugeringen satte gång hörde jag ett bekant rassel från badrummet och rusade in. Just så, det räckte alltså inte med en gång.

Eftersom Uddens badrum är modell mini och följaktligen väldigt trångt, ställde jag upp Mias låda med kattsand på tvättmaskinen medan jag gjorde morgontoalett. Och så glömde jag att flytta bort den. Samma tavla gjorde jag i fjol den 23.2 ser jag av fotodatum. ☹

Det är som bekant bara två sorters människor som inte kan göra om samma misstag: Fallskärmshoppare och jungfrur.

Vibrationerna från centrifugen hade igen skakat ner kattlådan på golvet. Fast den här gången hade den mesta sanden lyckligtvis landat på badrumsmattorna.

I fjol åkte en hel del ner i duschkaret som var blött efter sköljvattnet från tvättmaskinen. Geggan som uppstod var nästan obeskrivlig.

Jaha, då var det bara att sätta i gång och städa. För att inte belasta dammsugaren med en massa katt­sand, sopade jag upp det mesta innan jag gick ut och dammade av mattorna. Sen slutputs med dammsugaren och fuktig trasa.

Den påtvingade städningen framkallade mera städlust konstigt nog. Både sovrum och kök fick sig en omgång. Men nu så skulle jag ta i tu med det jag skulle. Mia följde med ut.

När jag tömde påsen med Mias förbrukade kattsand på komposthögen upptäckte jag ett intressant bildmotiv, så jag gick in och hämtade kameran. En ”isskulptur” hade fångat min blick.

Efter bilderna kom jag på att soppåsen behövde flyttas från verandan till vedlidret. (Påsarna hänger där tills vi har vägarna förbi sopkärlet som ligger en bit bort genom skogen.) Fortfarande med kameran i handen. Mia passade på att inspektera utrymmet, men var klar ganska snart så jag kunde stänga dörren.

Sen tog jag en titt i postlådan som hänger ute på ved­liders­väggen. Där låg väglagets handlingar efter verkställd granskning som utlovat, men ingen annan post.

Mia hade nu förflyttat sig till Husses par­ke­rings­plats där hon satt och spanade. Den är snöfri så hon slapp bli kall om rumpan. Snö tillhör inte längre favoriterna. Annat var det när hon var ung.

Då var det äntligen dags för pappersbalen. Mia passade på att meddela att hon ville in i stugvärmen igen så jag släppte in henne.

Hittills har balen stått i vindstrappan i väntan på annat ärende, men jag kunde för mitt liv inte komma på vad det var när jag bar upp balen? Just precis nu, slår det mig att jag skulle hämta toapapper för att fylla på behållaren i badrummet. Bäst att göra det med en gång, annars glömmer jag igen.

Nu återstår bara turen på isen i det fina vädret. Tyvärr har solen redan försvunnit bakom träd­topparna, klockan har hunnit bli drygt 17. Ingen tur på isen i dag dådå. 😀

Snart kommer Husse och bjuder på pizza. Det blir ett bra avslut på den här ”hektiska” dagen. 😉

 

Inte min dag

Nästa gång jag köper dammsugare ska den klara av att suga upp kattsand. Fast egentligen har jag bara mig själv att skylla.

På Udden är det ofta tvättdag på söndag. Så också idag. Eftersom tvätt‑ och sköljvattnet rinner ut i duschkaret som upptas av Mias sandlåda, ställde jag den ovanpå tvätt­ma­skinen som jag brukar, vek ihop underlaget och la det åt sidan.

När centrifugeringen körde i gång tyckte jag att tvättmaskinen vibrerade mer än vanligt, men tänkte inte mer på det. Inte förrän Husse undrade vad det var som föll i golv. Sandlådan förstås!!

Jag blev nästan gråtfärdig när jag såg eländet… Flera kilo kattsand låg utspridd i högar på olika delar av golvet. I och under duschkaret, på golvet och på mattorna.

Dom största högarna öste jag tillbaka i sandlåndan men det var bara en bråkdel. I och med att det är så trångt i bad­rum­met – man kan tvätta händerna medan man sitter på toa – kunde jag inte komma åt att sopa upp ordentligt, men klarade det mesta.

Utom sanden som låg i duschkaret. Vätan från tvättmaskinen hade fått sanden, dvs ben­to­nit­kornen, att börja lösas upp så karets yta såg ut som lervälling. För att snabba upp processen öste jag på mer vatten och kunde så småningom får ner eländet i avloppet med hjälp av gummiskrapan. Då var det bara resten kvar.

Ut med mattorna och fram med dammsugaren. Att min gamla dammsugare skulle suga upp resten kunde jag bara ”fetglömma” för att låna ett rikssvenskt uttryck. En liten mängd gick bra, sen var det tji.

Tillbaka till borste och sopskyffel. Min långskaftade borste gick heller inte att komma åt med. Sanden låg mellan tvättmaskinen och kanten på duschkaret. Efter många om och men lyckades jag till slut få bort det mesta med hjälp av olika borstar.

Dock inte sanden som låg under duschkaret där golvbrunnen är placerad. Golvet hade förstås blivit blött där också av vattnet från tvättmaskinen, så jag förstår att golvet har fått ny beläggning. Nån dag när andan faller på ska jag be Husse hjälpa mig att lyfta upp det så jag kommer åt att rengöra ordentligt.

Orsaken till att tvättmaskinen vibrerade mer än vanligt fick sin förklaring när jag plockade ur tvätten. Kilarna under tassarna på maskinen satt inte där dom ska.

Den som ljöt golvet i början på 60-talet såg till att golvet fick en mycket generös lutning ner mot golvbrunnen. Därför räcker justeringen på tvättmaskinstassarna inte till, utan måste kompletteras med ett par träkilar som man behöver se till då och då, vilket jag tydligen hade missat.

Dagens läxa: Nästa gång jag tvättar ska jag INTE ställa sandlådan ovanpå tvättmaskinen!

Som grädde på moset rann det ut en liten hög sand ur dammsugarröret när jag ställde tillbaka dammsugaren på sin plats. ☹