Ovanlig sysselsättning

I stället för att ligga i hammocken och njuta av sol och värme har jag drabbats av ett anfall av städiver, klantat mig och ”hushållat” mer än vanligt.

Städiver
För några dar sen fick jag för mig att jag skulle putsa fönster. Jag började i sovrummet. Dom fönstren är inte putsade på flera år vad jag minns. (På bilden är rutan till höger oputsad.)

Jag beslöt att ta ett fönster om dan, vilket innebär åtta rutor. Samtidigt bytte jag gardiner. Oj, så fint det blev! Nästa dag körde jag en repris på det andra fönstret i rummet, dammsög mattorna och torkade damm. Så lite damm har det inte varit på länge i sovrummet!

Dan därpå tog jag mig an ett av vardagsrumsfönstren, det som vetter ut mot sjön. Sen var det slut på inspirationen. Men den rinner väl till igen nån gång. 😉 Fyra fönster återstår.

Klantat mig
I städivern ingick också att tvätta. Dels en färdigladdad maskin, dels en maskin med sov­rums­gar­di­ner. I den färdigladdade omgången låg bland annat en gungstolsmatta som jag brukar ha i korgstolen som Mia ofta ligger i.

Att det under stolsmattan låg ett antal svarta plagg hade jag glömt. När jag skulle hänga ut tvätten på tork insåg jag vilken tavla jag gjort. Alla plagg var nu fulla med katthår som lossnat från stolsmattan!

Om jag hade samlat alla strån hade jag för­mod­li­gen fått ihop till en halv katt. Lyckligtvis blåste en del i väg medan plaggen torkade, men en stor del satt kvar. Det där gör jag inte om!

”Hushållat” mer än vanligt
Förra veckan blev vi erbjudna att hämta rabarber hos en släkting till Husse. När han kom hem med bunten höll jag på att svimma. Nu hade vi rabarber för tio år framåt kändes det som. Fast när vi hade skurit den i bitar blev det ändå inte så många påsar.

Tre stjälkar sparade jag för att göra rabarbersaft på. Minns att min exsvärmor brukade laga sån och att den var jättegod. Jag hittade ett enkelt recept och satte i gång.

Men snälla nån vad äckligt söt den blev … Undrar om sockerhalten är lägre i Sverige? I receptet jag hittade stod att man skulle ha 1 kg socker till 1 kg rabarber och 1 liter vatten. Kan det verkligen stämma?

Hur som helst blev saften odrickbar. Varken citron eller ättika(!) förmådde minska sötman. I dag gjorde jag i stället rabarberkräm av den genom att lägga i mera rabarber. Det gjorde susen, även om jag fortfarande tyckte att den var i sötaste laget.

Hos Björknäs trädgård/Kinos köpte jag en påse minigurkor för ett tag sen. På tok för mycket för en person, så jag beslöt göra tzatziki av dom.

När jag äntligen skulle verkställa beslutet var dom redan ganska mjuka så jag la dom i vatten över natten. Det gjorde susen. I dag blev det då en stor skål tzatziki med mycket vitlök. Mums!

I övrigt kan jag meddela att olvon, svärdsliljor, kvastfibblor och prästkragar m fl blommar på Udden. 😊

Ändrade planer

På dagens att-göra-lista fanns bara två saker: Tömma Mias ”toalettavfall” och gå upp på vinden med hushållspappersbalen. Sen ut på isen i det fina vädret, eventuellt på skidor. Men det blev ändrade planer.

Först kom jag på att jag borde tvätta. Tvättmaskinen var redan fylld, så jag startade den. När den första centrifugeringen satte gång hörde jag ett bekant rassel från badrummet och rusade in. Just så, det räckte alltså inte med en gång.

Eftersom Uddens badrum är modell mini och följaktligen väldigt trångt, ställde jag upp Mias låda med kattsand på tvättmaskinen medan jag gjorde morgontoalett. Och så glömde jag att flytta bort den. Samma tavla gjorde jag i fjol den 23.2 ser jag av fotodatum. ☹

Det är som bekant bara två sorters människor som inte kan göra om samma misstag: Fallskärmshoppare och jungfrur.

Vibrationerna från centrifugen hade igen skakat ner kattlådan på golvet. Fast den här gången hade den mesta sanden lyckligtvis landat på badrumsmattorna.

I fjol åkte en hel del ner i duschkaret som var blött efter sköljvattnet från tvättmaskinen. Geggan som uppstod var nästan obeskrivlig.

Jaha, då var det bara att sätta i gång och städa. För att inte belasta dammsugaren med en massa katt­sand, sopade jag upp det mesta innan jag gick ut och dammade av mattorna. Sen slutputs med dammsugaren och fuktig trasa.

Den påtvingade städningen framkallade mera städlust konstigt nog. Både sovrum och kök fick sig en omgång. Men nu så skulle jag ta i tu med det jag skulle. Mia följde med ut.

När jag tömde påsen med Mias förbrukade kattsand på komposthögen upptäckte jag ett intressant bildmotiv, så jag gick in och hämtade kameran. En ”isskulptur” hade fångat min blick.

Efter bilderna kom jag på att soppåsen behövde flyttas från verandan till vedlidret. (Påsarna hänger där tills vi har vägarna förbi sopkärlet som ligger en bit bort genom skogen.) Fortfarande med kameran i handen. Mia passade på att inspektera utrymmet, men var klar ganska snart så jag kunde stänga dörren.

Sen tog jag en titt i postlådan som hänger ute på ved­liders­väggen. Där låg väglagets handlingar efter verkställd granskning som utlovat, men ingen annan post.

Mia hade nu förflyttat sig till Husses par­ke­rings­plats där hon satt och spanade. Den är snöfri så hon slapp bli kall om rumpan. Snö tillhör inte längre favoriterna. Annat var det när hon var ung.

Då var det äntligen dags för pappersbalen. Mia passade på att meddela att hon ville in i stugvärmen igen så jag släppte in henne.

Hittills har balen stått i vindstrappan i väntan på annat ärende, men jag kunde för mitt liv inte komma på vad det var när jag bar upp balen? Just precis nu, slår det mig att jag skulle hämta toapapper för att fylla på behållaren i badrummet. Bäst att göra det med en gång, annars glömmer jag igen.

Nu återstår bara turen på isen i det fina vädret. Tyvärr har solen redan försvunnit bakom träd­topparna, klockan har hunnit bli drygt 17. Ingen tur på isen i dag dådå. 😀

Snart kommer Husse och bjuder på pizza. Det blir ett bra avslut på den här ”hektiska” dagen. 😉

 

13.6 – Lugna veckan

Vi har dinerat i Tallmo, Husse har drabbats av akut lumbago och jag av ett lindrigt städanfall, vi har haft möte och bevattningsuppdraget är utfört.

Dinerat i Tallmo
I fredags bestämdes det att vi skulle äta middag i Tallmo dan därpå tillsammans med Husses dotter och guddotter i samband med bastu­ba­dan­det. På menyn stod rökt, hel forell.

Vid två-tiden dök vi upp. Det rök redan ur skorstenen till bastun eftersom vi hade kommit fram till att det var bäst att bada först.

Efter bastun rökte Husse fisken medan hans dotter kokade potatis. Guddottern och jag hjälptes åt att duka. Mitt enda bidrag till måltiden bestod av en kall dillsås som var lite snålt tilltagen konstaterade jag. Den tog snabbt slut.

Akut lumbago
Redan på lördag morgon konstaterade Husse att han drabbats av ryggskott, men han kunde i alla fall fungera normalt. På söndagen tog han sig knappt ur sängen, smärtorna hade tilltagit högst påtagligt.

På måndagen var det lika illa. Jag övertygade honom därför om att det var skäl att kontakta läkare. Som tur kunde han ringa in ett recept till apoteket i Dalsbruk efter att ha hört vad saken gällde.

Efter lunch gav vi oss av. Möjligen hade jag fått ut medicinen, men för säkerhets skull följde Husse med trots att det var en svår pärs att ta sig till bilen och sätta sig i den.

Det är bestämt första gången han har åkt bil med mig vid ratten? Men det gjorde han alltså bara för att han var nödd och tvungen. 😉

Smärtorna klingade av något efter medicinintaget, men inte förrän idag har han kunnat börja röra sig någorlunda normalt. Men det gäller fortfarande att inte göra några förhastade rörelser. Alla som nån gång har drabbats av ett riktigt elakt ryggskott känner säkerligen igen sig.

Lindrigt städanfall
Medan Husse tog igen sig igår drabbades jag av ett lindrigt städanfall. Och när andan väl faller på gäller det minsann att passa på!

Som vanligt var det ingen noggrann städning, jag tog ”bara det värsta” för att citera salig mormor. Efter ett par timmar hade anfallet redan gått över, så nu är det bara att vänta till nästa gång.

Möte och bevattningsuppdrag
På dagens agenda stod hembygdsföreningens styrelsemöte. Efter mötet åkte vi till Udden, slängde i oss lite uppvärmda matrester och åkte igen, den här gången med kameran och Mia som passagerare.

Jag beslöt nämligen lifta med Husse till sommar­gran­nen psykologens hus för att fullgöra mitt bevatt­ningsuppdrag och tänkte gå hem, så det passade bra att Mia också fick en promenad.

Vattnandet tog inte lång tid, men det gjorde vägen hem. Dels för att jag fastnade med kameran på till­talande motiv och dels för att Mia behövde undersöka vägkanter och dikesrenar. Hon tyckte också att vi kunde svänga in till ”Möllers” men se det ville inte matte.

En hel timme tog det oss. I vanliga fall går man på tio minuter. Ingen konditionshöjande promenad precis, men välgörande för själen. 🙂