Ovanlig sysselsättning

I stället för att ligga i hammocken och njuta av sol och värme har jag drabbats av ett anfall av städiver, klantat mig och ”hushållat” mer än vanligt.

Städiver
För några dar sen fick jag för mig att jag skulle putsa fönster. Jag började i sovrummet. Dom fönstren är inte putsade på flera år vad jag minns. (På bilden är rutan till höger oputsad.)

Jag beslöt att ta ett fönster om dan, vilket innebär åtta rutor. Samtidigt bytte jag gardiner. Oj, så fint det blev! Nästa dag körde jag en repris på det andra fönstret i rummet, dammsög mattorna och torkade damm. Så lite damm har det inte varit på länge i sovrummet!

Dan därpå tog jag mig an ett av vardagsrumsfönstren, det som vetter ut mot sjön. Sen var det slut på inspirationen. Men den rinner väl till igen nån gång. 😉 Fyra fönster återstår.

Klantat mig
I städivern ingick också att tvätta. Dels en färdigladdad maskin, dels en maskin med sov­rums­gar­di­ner. I den färdigladdade omgången låg bland annat en gungstolsmatta som jag brukar ha i korgstolen som Mia ofta ligger i.

Att det under stolsmattan låg ett antal svarta plagg hade jag glömt. När jag skulle hänga ut tvätten på tork insåg jag vilken tavla jag gjort. Alla plagg var nu fulla med katthår som lossnat från stolsmattan!

Om jag hade samlat alla strån hade jag för­mod­li­gen fått ihop till en halv katt. Lyckligtvis blåste en del i väg medan plaggen torkade, men en stor del satt kvar. Det där gör jag inte om!

”Hushållat” mer än vanligt
Förra veckan blev vi erbjudna att hämta rabarber hos en släkting till Husse. När han kom hem med bunten höll jag på att svimma. Nu hade vi rabarber för tio år framåt kändes det som. Fast när vi hade skurit den i bitar blev det ändå inte så många påsar.

Tre stjälkar sparade jag för att göra rabarbersaft på. Minns att min exsvärmor brukade laga sån och att den var jättegod. Jag hittade ett enkelt recept och satte i gång.

Men snälla nån vad äckligt söt den blev … Undrar om sockerhalten är lägre i Sverige? I receptet jag hittade stod att man skulle ha 1 kg socker till 1 kg rabarber och 1 liter vatten. Kan det verkligen stämma?

Hur som helst blev saften odrickbar. Varken citron eller ättika(!) förmådde minska sötman. I dag gjorde jag i stället rabarberkräm av den genom att lägga i mera rabarber. Det gjorde susen, även om jag fortfarande tyckte att den var i sötaste laget.

Hos Björknäs trädgård/Kinos köpte jag en påse minigurkor för ett tag sen. På tok för mycket för en person, så jag beslöt göra tzatziki av dom.

När jag äntligen skulle verkställa beslutet var dom redan ganska mjuka så jag la dom i vatten över natten. Det gjorde susen. I dag blev det då en stor skål tzatziki med mycket vitlök. Mums!

I övrigt kan jag meddela att olvon, svärdsliljor, kvastfibblor och prästkragar m fl blommar på Udden. 😊

27.6 – Upptäckter

Jag har ångrat mig, svettats med en programinstallation, upptäckt två mirakel och förstår att mamma börjar bli otålig.

Ångerfull
Vid niosnåret i morse fick jag syn på en liten hare genom sovrumsfönstret. Den mumsade i sig av lund­stjärn­blom­morna som växer runt vallmon som står där.

Mia dök upp lagom för att få sig en titt hon också. Haren kände säkert på sig att den var iakttagen, men ansåg tydligen inte att det var fara å färde förrän jag hade ärende ut i verandan. Då skuttade den några meter framåt, avvaktade en kort stund och parkerade sig sen på gräsmattan vid äppel­träden.

Sen gjorde jag nåt som jag har ångrat hela dan… Jag lät Mia gå ut. 😦 Hon betraktade självklart haren som ett intressant byte. Först skrämde hon i väg den och satte sen av efter den när den hoppade i väg. Hur korkad får man vara som kattmatte?

Jag har ingen aning om hur äventyret slutade. Strax efter tolv var hon ännu inte tillbaka och då var jag tvungen att åka. När jag kom hem efter tre välkomnade hon mig som vanligt och sa inte ett knyst om vad som hade hänt med haren. Förhoppningsvis var den snabb och smart nog att komma undan. Usch, det misstaget ska jag aldrig göra om!

Oenkelt
Om gårdagens uppdrag var enkelt, krävde dagens programinstallationer desto mer. Trots att barn­barnens datorer är identiska rent fysiskt, är dom konfigurerade på olika sätt. Varför vet jag inte? Men så småningom fick jag till det och blev varmt avtackad både på ryska och svenska.

Mirakel
När jag kom hem pussade jag på Mia minst tio gånger, gav henne mat och värmde förrgårdagens rester till mig själv. Efter det tog jag i tu med blomstervård – minst varannan dag behöver jag plocka bort vissna blommor från amplarna – och lullade sen runt på tomten ett par timmar med kameran till hands.

Jag vet inte vilket av miraklen jag upptäckte först? Troligen nattviolen. Jag hade för flera år sen en i gräsmattan, men klippte givetvis bort den för att jag inte hade märkt ut den. Den här väna varelsen (kan man säga så om blommor?) har hittat ett fredligare ställe, tätt intill en lupin.

Lustigt nog såg jag den inte tidigare idag när jag skar rabarber, trots att den står alldeles i närheten? Jag blev förstås överlycklig över den oväntade upptäckten och ska vara ytterst rädd om den i fort­sätt­nin­gen.

Det andra miraklet hade jag också missat trots att jag har passerat det flera gånger idag. En av dom röda liljorna jag förodlade i kruka och planterade ut på försommaren har slagit ut! Jättefin är den och får snart sällskap av flera ”kolleger”.

Man kan tycka vad man vill om den här ”fleecesommaren”, men växtligheten uppskattar den tydligen. Det är ovanligt lummigt på Udden i år tycker jag. Inget ont som inte har nåt gott med sig.

Lång väntan
Redan förra onsdagen lovade jag skicka färsk rabarber till mamma eftersom jag vet att hon gillar det. Tyvärr glömde jag skicka den och lovade göra ett nytt försök den här veckan.

I måndags ösregnade det så då hade jag ingen lust att gå ut och skörda, igår lyckades jag bli så sen att jag inte hann innan jag skulle i väg och idag hade posten redan gått när tänkte mig in till posten. Men i morgon blir det av – håll ut, snart kommer den! 🙂

29.5 – Onyttig

Asätaren är identifierad, jag har lånat ut mina öron, skördat en primör, missat ett jubileum och agerat räddare i nöden.

Asätaren identifierad
I förrgår kväll råkade jag titta ut genom köksfönstret då en mårdhund passerade. Av riktningen att döma hade den gjort en koll i sänkan där ormkadavret hade legat. Jag drog därför slutsatsen att jag hade identifierat asätaren och att den hade besökt samma ställe i förhoppning om att hitta mer ät­bart. Ich, varken Mia eller jag vill ha några mårdhundar som dräller omkring i knutarna.

Öron till låns
Igår på förmiddagen kom en ”flanör” förbi och tackade ja till kaffe. Jag var (självklart) fortfarande iklädd morgonrock, men man kan ju vara sällskaplig för det.

Det blev en pratstund på tre timmar! Som omväxling lyssnade jag mest. Samtalsämnet var av den karaktären att jag inte hade så mycket att tillföra. Men ibland kan man vara till hjälp bara genom att låna ut sina öron.

Primörskörd
Strax efter klockan tre bytte jag äntligen ut morgonrocken mot vardagskläder och skördade årets första rabarber. Två burkar åkte in i frysen och resten gjorde jag soppa på. Jättegott med grädde till.

Glömt jubileum
Jag har missat det andra 5-årsjubiléet kom jag på härom dagen. Det har gått drygt fem år sen jag skrev mina första inlägg på bloggspace.se.

”Den som spar han har” sägs det. Fast jag föredrar en annan version: ”Den som spar han har, men inte särskilt roligt”. Hur som helst var jag så fiffig att jag sparade ner blogginläggen innan jag av­slutade den första bloggen. Jag ska faktiskt skriva ut och läsa ”En utvandrares vedermödor” (8.3‑17.5.2007) bara för att uppliva gamla minnen. 🙂

Räddare i nöden
Idag har jag inte gjort många knop. Av nån anledning kände jag mig inte alls på hugget att företa mig nåt nyttigt. Jo, jag har diskat förstås men det räknas inte till nyttigheter, snarare ett nödvändigt ont.

Men en viktig insats har jag i alla fall klarat av. Jag har räddat några harklöverplantor från ut­tork­nings­döden. Dom stackars plantorna hade hittat en tillflykt i ett tunt jordlager ovanpå ett berg, vilket innebar att dom höll på att gå under på grund av torkan. Nu har dom fått en ny växtplats. Sen är frågan om dom gillar den, men jag har i alla fall gjort ett försök. 🙂