Talgoxarna har beklagat sig, Udden är datortät och Mia dräller på byn.

Talgoxarna har beklagat sig
När jag hämtade tidningen i morse hörde jag ett ovanligt intensivt fågelkvitter i närheten av par­ke­ringen. Minst en handfull talgoxar fladdrade runt i träden och verkade väldigt upprörda.

Efter en kort stund förstod jag varför. Dom hade upptäckt en inkräktare på reviret. Den satt helt oberörd på kabeln närmast elstolpen. På långt håll såg det ut som en liten uggla, men när jag såg bilden i datorn blev jag osäker.

Mina ornitologiska kun­skaper är synnerligen rudi­men­tä­ra så jag vore tacksam om nån kunde tala om vilken fågel det är frågan om? En ung sparvhök kanske? (Klicka på bilden för att se den i större storlek.)

Udden är datortät
Från och med i eftermiddags ”bor” det fyra datorer på Udden, varav två är mina egna. De andra har jag bara till låns.

Igår eftermiddags ringde en datorägare och var förtvivlad. Windows gick inte att starta, så på hemväg från uppköpen hämtade jag den dödssjuka datorn för eventuell åtgärd.

Tyvärr fick jag nöja mig med att diagnosticera krämporna, bota dom kunde jag inte. Inte ens efter ett sista försök i morse. På tisdag åker den till en specialist för radikalare ingrepp.

Idag efter lunch hämtade jag en pigg och väl funktionerande dator som ska tömmas och därefter kom­pletteras med annan programvara. Dessutom 109 uppdateringar(!). Jag har således inga som helst problem att få tiden att gå. 🙂

Mia dräller på byn
I samband med gårdagens uppköp träffade jag Oxen/Tvillingen. Han talade om att han sett Mia på sina ägor. Jag ifrågasatte iakttagelsen, men han var rätt säker på att det var hon eftersom hon inte sprang sin väg när han pratade med henne.

Han hade helt rätt. När jag närmade mig hans vägskäl på hemvägen mötte jag en bekant svartvit dam som kom trippande på vägen. Hon kastade sig genast ner i diket, men då jag hade stannat och hon hörde min röst kom hon fram och hälsade.

Det lät ungefär som ”oj vad roligt att du kom, visst är det här ett spännande ställe?”. Resolut tog jag henne i famn, satte henne i bilen och talade om att nu skulle vi minsann åka hem. Det var förstås inte alls populärt, men när hon väl upptäckte att vi var hemma verkade hon nöjd och glad.

Idag försvann hon vid 11-snåret och syntes inte till då jag åkte för att hämta datorn som ska tömmas. Jag ställde fram mat på bordet i ve­ran­dan och öppnade vindsdörren som vanligt, men när jag kom hem vid halv fyra kunde jag konstatera att maten var orörd.

Halv fem dök hon upp. Dom färska blåbärsfläckarna på pälsen och en liten fjäder avslöjade vad hon pysslat med strax innan. Troligen hade hon tagit sig en ny tur på byn och passat på att få sig en fågelstek på vägen hem.

Frågan är hur långt hon tänker bege sig? Väglagsordföranden påstod sig ju också ha sett henne på sin tomt och den ligger längre bort än Oxen/Tvillingens så snart går hon väl runt till alla hus i byn. Det är verkligen inget jag gillar, men om hon ska få vara utekatt är det inte mycket jag kan göra åt saken.