27.9 – Liv och leverne

Jag har räddat ett liv, gjort min läxa, oroat mig igen och bevistat ett födelsedagskalas.

Rödhake

Hösten 2012 hade jag tyvärr inte samma tur.

Räddat ett liv
Till skillnad från den förra räddningen lyckades jag med gårdagens. Mia hade fångat en ung rödhake, en av mina favoritfåglar, som hon kom in med i verandan.

När hon för ett ögonblick släppte taget om den, flög den upp i ­fönstret där jag så försiktigt som möj­ligt fångade den så jag kunde gå ut på trappan och släppa den. Det kändes gott att se den flyga sin kos. Mia var förstås mindre glad, men insåg att hon inte hade en chans att fånga den på nytt.

Gjort min läxa
Igår såg och lyssnade jag på det andra avsnittet av distanskursen som handlade om bländare och slutartid. Kursen heter ”Lär känna din digisystemkamera” och anordnas av Jakobstads Arbis. Den kursen tyckte jag att jag behövde för att bli närmare bekant med min nya kamera och för att få lite praktiska tips och råd.

Veckans uppgift var att testa olika bländar- och slutarvärden och mejla bilderna till kursledaren. S-läget (slutarläget) kommer jag bara att behöva om jag ska fotografera en fladdrande insekt inser jag, men A-läget (bländarläget) kommer säkert till användning oftare.

Oroat mig igen
Idag var det dags igen. ”Fjantmatte” blev orolig då timmarna gick och ingen kisse syntes till trots högljutt lockande. Hon har kanske gjort slut på lämpliga byten på hemfronten och behöver göra längre turer?

Hon gick ut kvart i åtta och var inte tillbaka förrän strax före tolv. Vid det laget hade jag som vanligt hunnit måla upp diverse skräckscenarier i mitt inre, så glädjen var desto större då jag hörde ring­klockan.

Bevistat födelsedagskalas
Strax före kaffetid idag tog jag på mig rock och stövlar för att knalla över till grannen. Herr grannen junior firade sin 15-års dag i efterskott och fru grannen hade aviserat att jag var välkommen på efter­middags­kaffe. I vår by betyder det ca 15.00.

För en gångs skull kom jag lagom, varken först eller sist. Mia följde givetvis med, men fick snällt accep­tera att stanna ute. Katterna Mimmi och Musse tillhörde nämligen gästerna och skulle garanterat inte ha uppskattat hennes närvaro. Hon hade vissa synpunkter på det där med att stanna ute, men jag slog dövörat till.

KonfirmationskorsEfter hand blev det trångt runt det dignande kaffebordet, men gästerna spridde villigt ut sig till an­grän­sande rum. Som så ofta innebar det att flertalet herrar höll till för sig medan damerna satt kvar i köket och ventilerade både smått och stort.

På hemvägen gick jag och funderade på vad jag hade haft för mig när jag var 15, men kunde inte komma på nåt annat än kon­fir­ma­tio­nen. Det stämde, 9.12.1967 står det på baksidan av det vackra keltiska korset jag fick i present av mormor. Dagböckerna var ingen hjälp, under åren 1966-1972 hade jag tydligen skrivpaus, vilket möjligen kan tyda på att jag hade roligare saker för mig?

Hur som helst känns det konstigt att det i min bekantskapskrets finns personer som är nästan 50 år yngre eller mer. Och värre blir det efter hand som åren går. 😀

25.9 – Matnyttigt, onyttigt och annat

Jag har fått fisk, blivit med kaffebröd, renskrivit protokoll och uppskattar en värmekälla. Mia har haft vilodag.

Fått fisk
Nej, jag har inte fiskat, men det har Oxen/Tvillingen. Igår vid lunchtid knackade han på och frågade om jag vill ha gös? I bunken hade han benfria filéer som han ville dela med sig av den generösa människan.

Mia råkade vara på plats och tackade högljutt ja innan jag hann göra det. Doften av färsk fisk gjorde henne eld och lågor. Jag sa också ja förstås och tog tacksamt emot erbjudandet. Idag vankades det alltså nyfångad, stekt gös på Udden, mums.

KaffebrödBlivit med kaffebröd
Efter gårdagskvällens styrelsemöte fann jag mig vara ägare till en mängd smaskigt, hembakt kaffe­bröd. Hur det nu kom sig hade två mötesdeltagare med sig dopp till kaffet och jag bidrog med resterna av Kerstins äppel­kaka.

Som de gottegrisar vi är, lät vi oss väl smaka av alla sorter, men det blev ändå en hel del kvar som ingendera gick med på att ta med sig hem tillbaka. Så om du har tänkt hälsa på närmaste dagarna vet du att du slipper skorporna. 😉

Renskrivit protokoll
För ovanlighetens skull var jag påklädd redan efter tio och började dagen med att renskriva proto­kollet från igår för att inte glömma detaljerna i diskussionerna. Tack vare ett fåtal mötespunkter var anteckningarna ganska korta, så det gick snabbt.

Uppskattar en värmekälla
Den senaste stormen hjälpte mig att ta ner tvättlinan, ena änden hade lossnat från spiken den hängde på. Det var ju bra, jag hade ändå tänkt ta ner den eftersom luften nu är så fuktig att torkning utom­hus är ineffektivt.

Mia har vilodagTorkning inomhus betyder en extra värmekälla. Torktumlaren blåser ut skön varmluft i köket om jag lämnar dörren till badrummet öppen. Även om det inte är så kallt än, känns värmetillskottet väl­kom­met.

Mia har haft vilodag
Mia har tagit det lugnt idag. Antingen i stolen ute på trappan eller inomhus. Fast just nu är hon ute på sin sedvanliga kvällsjakt. 🙂

23.9 – Jord‑ och molnnära

Jag har delskördat, lagat blåbärsgröt, stängt in Mia, letat efter bottiner, regnvakat och diskuterat delning.

Gult plommonDelskördat
Nytt rekord: Skörden av gula plommon blev hela sju stycken! Sex av dom smaskade jag i mig på direkten, det sjunde hängde så högt uppe så jag inte nådde det. Samtliga fanns på nya trädet, på det gamla hittade jag inga.

En stor del krikon (bondplommon) är också mogna. Lika söta och goda dom, men när det gäller den skörden har jag hård konkurrens av mårdhundarna ser jag av det nertrampade gräset. Nån har talat om att dom kan klättra, men det ställer jag mig lite tvekande till. Frågan är i så fall hur högt? Nåväl, jag kommer ju ändå inte att äta upp alla, så dom får gärna vara med och dela fast jag inte vill ha dom i knutarna.

Blåbärsgröt
På tal om bär. Av den halvliter blåbär jag plockade gjorde jag först en del till soppa, men av resten blev det tyvärr gröt. Så går det när man har i för mycket avredning. Men smaken är det förstås inge’ fel på.

Stängt in Mia
I måndags var vädret ypperligt för utepyssel. Bland annat fick magnolian skyddsnät och flera buskar höstgödsel. Eftersom jag också behövde grässaxen med långa handtag hade jag ärende till förrådet under huset (”alustan”) där den förvaras. Jag lämnade dörren öppen i och med att saxen skulle tillbaka på samma ställe.

Mia instängdMia passade genast på att gå in och inspektera, men kom ut igen efter en stund och kollade vad jag höll på med. När jag var klar med saxen ställde jag in den igen och stängde dörren efter att ha ropat på Mia för säkerhets skull, men hon syntes inte till så jag var säker på att hon inte var där.

När hennes mattid hade passerat utan att hon dök upp greps jag av onda aningar. Först kollade jag boden, men där var hon inte. Då fanns det bara ett alternativ. Och mycket riktigt, så snart jag öppnade dörren till förrådet kom hon genast fram. Hon hade alltså gått in tillbaka utan att jag märkte det och struntade i att jag lockade på henne innan jag stängde dörren.

Om det ska ses som ett bevis på förtroende eller på nåt annat vet jag inte? Jag vill förstås gärna tolka det så att hon litar helt på att jag inte glömmer bort henne.

Letat efter bottiner
Igår fick jag för mig att det vore bra med bottiner (pampuscher). Såna minns jag att fostermor alltid använde när hon skulle ha finskor på och det var blött ute.

Tji fick jag. Dom finns mest på muséer nuförtiden eller säljs begagnade på nätet, dock inte i min storlek tyvärr. Nån nyförsäljning lyckades jag inte hitta. Det hänger förstås ihop med att det är svårt, eller snarare kanske omöjligt, att tillverka en modell som passar alla slags klackar.

Regnvak
Ca 03.20 i morse var det dags för regnvakande igen. Mia hörde att det regnade och skulle prompt ut som vanligt. Efter ett par hämtningar vid dörren och ett par försök att rymma från sängen, somnade vi äntligen om nån gång efter fyra med lampan tänd och liggande tätt intill varandra. Tur man kan ta igen den förlorade sömnen i stort sett när som helst.

MolnverktygDiskuterat delning
På gårdagens kurs kom vi äntligen så långt att vi praktiskt kunde börja dela dokument med varandra. Amos hade tillfrisknat efter en omstart.

I eftermiddags fick jag en fråga från en av deltagarna som jag inte kunde svara på direkt. Men när jag väl var på plats vid datorn igen efter asvlutat supportuppdrag och i färd med att dela ett nytt dokument kom jag på svaret: Filer i RTF-format (Rich Text Format) laddas ner automatiskt i stället för att man får en inbjudan att gå till sin OneDrive.

Det hänger givetvis ihop med att Word Online inte kan öppna dokumentet, även om ”stora” Word mycket väl kan både öppna och spara RTF-filer. Man lär så länge man har elever konstaterade kurs­deltagaren när jag ringde och talade om svaret på hans fråga.

Vi fortsatte samtalet en lång stund om delningsalternativ och hanteringssätt. För mig är många de­tal­jer också nya, eftersom jag bara har använt delning i enstaka fall och synkronisering enbart för egen del. För föreningar/företag gäller en helt annan nivå vilket ställer mycket större krav på ad­mi­ni­stra­tö­ren.

20.9 – Arla morgnar, nätverk och båtbestyr

Det har varit tidig väckning, jag har blivit tillkallad och tillkallat hjälp.

Tidiga väckningar
I torsdags väckte Mia mig tjugo över sex, troligen hade regnet väckt henne. Hur som helst skulle hon ut. En knapp timme senare var hon tillbaka med sitt första byte.

VackarklockaI fredags blev det väckning ungefär samma tid. Den här gången räckte det inte med störtregn, ett kraftigt åskväder drog dessutom över Udden. Mörker i kombination med regn och åska gjorde förstås Mia skräck­sla­gen. Hon gallskrek och ville absolut ha sällskap ute på trappan där hon kröp ihop under bordet. Lyckligtvis var ovädret förbi på en halv timme.

Igår tyckte hon det var dags att gå ut halv fyra. På grund av gårdagens regn sov hon mer än vanligt och var antagligen extra pigg. Varje gång hon hoppade upp och tog tag i handtaget på inner­dörren gick jag och hämtade henne tillbaka till sängen. Där låg hon tills jag nästan hade somnat om.

Sen hoppade hon ner, satte sig vid dörren och jamade. När det inte gav resultat, hoppade hon upp och försökte öppna dörren. Det här upprepades fyra eller fem gånger, jag tappade räkningen till slut. Efter en dryg halv timmes kamp gav hon äntligen upp och somnade om till halv sju. 1-0 till matte.

Tillkallad
I fredags eftermiddag hade jag avtalat om besök hos Daphnias ordförande. Dels för att återlämna Secchi-skivan och remsorna för pH-mätningen, dels för att hjälpa henne med en grej på datorn.

iPhoneEtt par timmar innan ringde hon och undrade om jag samtidigt kunde titta in till hennes granne som också behövde hjälp? Det kunde jag förstås. Det var en enkel grej som jag kunde fixa på två minuter fick jag förklarat för mig.

Jojo på ett snöre, det fixade jag nu inte alls. Idén var att använda smarttelefonen som modem i stället för att dela grannens anslutning. Inställningen på telefonen gjorde ägaren själv utan problem och inmatningen av lösenordet i datorns Wifi-inställning gick också bra. Sen sket det sig.

Först hittade datorn ingen telefon, sen fel telefon, möjligen grannens. Ett telefonsamtal till dator­ägarens son hjälpte heller inte. Då gav jag upp och påtalade att jag inte är nån tekniker och i all synnerhet ingen nätverkstekniker.

Datorägaren tackade mig ändå för att jag gjorde ett försök och ville ersätta mig för min tid. Det fick hon nu inte, jag hade ju inte gjort nåt påpekade jag. Att få klappa hennes söta kisse räckte gott och väl.

Dragit upp båten
Lördagen försvann med diverse småplock och trevligt kvällsbesök. Idag har jag dragit upp båten i makalöst fint väder.

BåtassistentTydligen är jag starkare än jag trodde. Vid första draget kom båten så lätt att jag drattade på ändan och fick foten i kläm. Men innan jag fick den tillräckligt långt upp för vinterförvaret krävdes förstås några fler dragövningar.

Då var det dags att vända den. Nu hade krafterna av allt att döma sinat. Den stora mängden kon­dens­vatten gjorde för all del sitt till. Efter ett par misslyckade försök resignerade jag, ringde fru grannen och bad att få låna en stark man.

En liten stund senare dök junior upp och så hjälptes vi åt att vända och palla upp den. Heder och tack till ynglingen! Skönt att ha det gjort, nu behöver jag inte bry min hjärna över det längre. 🙂

Höstfärgat

Höstfärgat

Uddens vildvin gör skäl för namnet som jag nämnt tidigare … Både vägg- och takprydnad. Och nu har det bestämt sig för att det är dags att skruda sig i höstfärger.