28.7 – Allt gott (och ont) har ett slut…

Jag har bytt webbläsare, Husse har övergått till hårklyveri, det har varit svettigt på dass och jag har blivit utlurad i skogen. Mia är på antibiotikakur.

Bytt webbläsare
Nyligen läste jag att webbläsaren Opera erbjuder VPN (Virtual Private Network) gratis till sina användare numera. Det fick mig att göra slag i saken och byta från min mångåriga trotjänare, Comodo Dragon. VPN finns för all del hos många leverantörer, men de flesta debiterar för tjänsten så det var inget svårt beslut.

Hårklyveri
I tisdags tog Husses vedklyveri slut. I ren des­pe­ra­tion sågade han ner en befintligt sälgstubbe – minst en klabblängd skulle det absolut bli sa han.

Han hade helt rätt – förutsatt att man godkänner korta klabbar. I brist på likartad sysselsättning har han övergått till hårklyveri i fortsättningen. 😀

(Sen bilden togs har vedstaplarna utökats med två.)

Svettigt på dass
Sommarvärmen har hittills varit hårt ransonerad i våra trakter så de senaste dagarnas undantag har verkligen glatt oss. 22-26° är helt OK när man har möjlighet att njuta av dom.

Det betyder att det har varit svettigt att sitta på dass. Nu finns ju inga höga syrener som skuggar längre, så solen ligger på ända sen den går upp. Dryga 30° kan jag tänka mig att man kunde ha mätt upp. Men hellre det än att frysa häcken av sig!

Utlurad i skogen
Idag lurade Husse ut mig i skogen. Efter att våra besökare hade lämnat oss i eftermiddags föreslog han att vi skulle åka till Tallmo för att kolla blåbärsläget. Enligt uppgift skulle turen sträcka sig till ”ett par hundra meter”.

I början följde vi hjortdjurens stig, som ganska snart byttes ut till halvt igenvuxna spår efter en skogs­maskin, så det var ganska bekvämt att ta sig fram. Åtminstone tidvis.

Vid sidan av spåret växte dom högsta ormbunkar jag nånsin sett! En del var nästan lika höga som jag… Fast med tanke på att jag har kallats svamphuggare säger det väl inte så mycket. En gång i världen uppmättes dock min längd till 1,65 m så då vet du ungefär.

Strax innan vi kom fram till ”ormbunksskogen” började det duggregna. Jag tvivlar på att det ingick i Husses planer för turen, han var lika lättklädd som jag bortsett från att han hade långa byxor.

Eftersom vi har bönat och bett om regn ett bra tag, kändes det mer än välkommet. Husse drog slutsatsen att om vi stannade kvar i skogen skulle det kanske fortsätta.

Som tur fortsatte det också utanför skogen och övergick snart till allt större droppar som vinden såg till att blöta ner oss med. Innan vi var tillbaka i Tallmo igen såg vi ut som halvdränkta katter och hade garanterat gått längre än ett par hundra meter. Men Husse menade säkert enkel väg. 😉

Och blåbären då? Jo, det fanns hyfsat gott om bär, men dom var ganska så små utom på dom fuktigaste platserna och bristen på sol betydde att dom var rätt sura. Men snart nog kan man kanske få till ett par soppor.

Mia är på antibiotikakur
I måndags kväll påbörjade Mia en antibiotikakur. Tyvärr har hon fått urinvägsinfektion igen. Eller igen var fel att säga, den senaste var för två år sen.

Den som har haft samma besvär vet hur illa det känns. Stackars Mia. 😦 På dom här fyra dagarna har medicinen inte haft nån avgörande inverkan, men förhoppningsvis har den det innan kuren är slut.

22.8 – Uddens zoo och annat

Jag har skrämt en mårdhund, gått loss med kvisttången, retat en getingfamilj, fått blåbärspaj och undrar igen över en sak. Mia har gjort en ny bekantskap.

Skrämt en mårdhund
När jag gick ut i verandan i lördags kväll vid 21-tiden fick jag syn på en maffig mårdhund genom fön­stret. Den spatserade i godan ro längs sommargrannens häck och lät sig inte störas av att jag öppnade ytterdörren.

Jag stängde kvickt, gick in för att hämta kameran och öppnade igen. Mårdhunden var fortfarande inom synhåll. Dom nerfallna äpplena från vildäppelträdet lockade antagligen. Men just då jag stod beredd med kameran fick den syn på mig och fann för gott att raskt lubba i väg ner mot stranden. Nån bild blev det alltså inte den här gången.

Det stör mig att dom är så hemtama att dom inte bryr sig annat än när dom råkar få syn på mig. 😦

HäckenGått loss med kvisttången
Igår gick jag loss på grannens häck med kvisttången. Nu är kvistarna så långa och hänger så lågt på en del ställen att jag måste väja när jag klipper gräset trots att det är en gräsremsa och ett litet dike emellan.

Tre högar åstadkom jag. En kort stund lekte jag med tanken att hiva över dom på grannens sida, men så gör man ju inte. Jag är trots allt behäftad med en viss uppfostran.

Retat en getingfamilj
Innan jag retade getingarna blev jag själv uppretad. Pyspunka på stora skottkärran var ju himla onö­digt, men jag beslöt att kvis­tar­na inte var så tunga så jag tog den ändå.

Bästa stället att göra av med dom var min ”kvistgömma” en liten bit från stranden. Men för att ta mig dit måste jag först klä mig så att jag kunde slå bort alla nässlor och tistlar som frodas där utan att bränna eller sticka mig.

Mitt bland kvistarna såg jag till min förtret en lönn som börjat växa och drog resolut upp den. Det fick en getingsvärm att anfalla mig. Dom bodde tydligen i närheten av lönnroten.

GetingarSnabbt som ögat kutade jag i väg bort, men ett antal ilskna getingar gav sig inte. Fyra hann sticka mig innan jag plockade bort dom sista två som hade trasslat in sig i håret när jag fäktade vilt. Det var inte ett dugg skönt kan jag lugnt påstå. 😦

Två av betten ömmar och kliar fortfarande infernaliskt och på insidan av armen kan jag känna en stor bula. Till all lycka är jag inte allergisk, då hade jag nog inte skrivit det här inlägget!

Fått blåbärspaj
Som plåster på såren fick jag njuta av en nybakad, fortfarande varm blåbärspaj med vaniljsås som El-Tigerns fru hade med sig när hon kom nån timme senare. Tack igen! 🙂

Undrar igen…?
Kan nån förklara för mig vad det är för skillnad mellan tajts och långkalsonger för damer? Jag ser då ingen som helst skillnad?

Mia har gjort en ny bekantskap
När jag klippte gräset i fredags ”ramlade” jag över en ekspinnarlarv nästan mitt på den nyklippta gräsmattan. Jag tyckte den hade så långt att krypa till skyddande gräs så jag tog upp den och placerade den vid framsidan av huset.

Lagom tills den hade bestämt att kusten var klar och rullade ut sig igen kom Mia farande och undrade vem jag pratade med? Hon kunde förstås inte låta bli att putta på den med tassen så den var tvungen att rulla i hop sig igen den lilla stackar’n, men hon skadade den lyckligtvis inte. Fjärilslarver är mysiga tycker vi båda. 🙂

Mia och larven

23.9 – Jord‑ och molnnära

Jag har delskördat, lagat blåbärsgröt, stängt in Mia, letat efter bottiner, regnvakat och diskuterat delning.

Gult plommonDelskördat
Nytt rekord: Skörden av gula plommon blev hela sju stycken! Sex av dom smaskade jag i mig på direkten, det sjunde hängde så högt uppe så jag inte nådde det. Samtliga fanns på nya trädet, på det gamla hittade jag inga.

En stor del krikon (bondplommon) är också mogna. Lika söta och goda dom, men när det gäller den skörden har jag hård konkurrens av mårdhundarna ser jag av det nertrampade gräset. Nån har talat om att dom kan klättra, men det ställer jag mig lite tvekande till. Frågan är i så fall hur högt? Nåväl, jag kommer ju ändå inte att äta upp alla, så dom får gärna vara med och dela fast jag inte vill ha dom i knutarna.

Blåbärsgröt
På tal om bär. Av den halvliter blåbär jag plockade gjorde jag först en del till soppa, men av resten blev det tyvärr gröt. Så går det när man har i för mycket avredning. Men smaken är det förstås inge’ fel på.

Stängt in Mia
I måndags var vädret ypperligt för utepyssel. Bland annat fick magnolian skyddsnät och flera buskar höstgödsel. Eftersom jag också behövde grässaxen med långa handtag hade jag ärende till förrådet under huset (”alustan”) där den förvaras. Jag lämnade dörren öppen i och med att saxen skulle tillbaka på samma ställe.

Mia instängdMia passade genast på att gå in och inspektera, men kom ut igen efter en stund och kollade vad jag höll på med. När jag var klar med saxen ställde jag in den igen och stängde dörren efter att ha ropat på Mia för säkerhets skull, men hon syntes inte till så jag var säker på att hon inte var där.

När hennes mattid hade passerat utan att hon dök upp greps jag av onda aningar. Först kollade jag boden, men där var hon inte. Då fanns det bara ett alternativ. Och mycket riktigt, så snart jag öppnade dörren till förrådet kom hon genast fram. Hon hade alltså gått in tillbaka utan att jag märkte det och struntade i att jag lockade på henne innan jag stängde dörren.

Om det ska ses som ett bevis på förtroende eller på nåt annat vet jag inte? Jag vill förstås gärna tolka det så att hon litar helt på att jag inte glömmer bort henne.

Letat efter bottiner
Igår fick jag för mig att det vore bra med bottiner (pampuscher). Såna minns jag att fostermor alltid använde när hon skulle ha finskor på och det var blött ute.

Tji fick jag. Dom finns mest på muséer nuförtiden eller säljs begagnade på nätet, dock inte i min storlek tyvärr. Nån nyförsäljning lyckades jag inte hitta. Det hänger förstås ihop med att det är svårt, eller snarare kanske omöjligt, att tillverka en modell som passar alla slags klackar.

Regnvak
Ca 03.20 i morse var det dags för regnvakande igen. Mia hörde att det regnade och skulle prompt ut som vanligt. Efter ett par hämtningar vid dörren och ett par försök att rymma från sängen, somnade vi äntligen om nån gång efter fyra med lampan tänd och liggande tätt intill varandra. Tur man kan ta igen den förlorade sömnen i stort sett när som helst.

MolnverktygDiskuterat delning
På gårdagens kurs kom vi äntligen så långt att vi praktiskt kunde börja dela dokument med varandra. Amos hade tillfrisknat efter en omstart.

I eftermiddags fick jag en fråga från en av deltagarna som jag inte kunde svara på direkt. Men när jag väl var på plats vid datorn igen efter asvlutat supportuppdrag och i färd med att dela ett nytt dokument kom jag på svaret: Filer i RTF-format (Rich Text Format) laddas ner automatiskt i stället för att man får en inbjudan att gå till sin OneDrive.

Det hänger givetvis ihop med att Word Online inte kan öppna dokumentet, även om ”stora” Word mycket väl kan både öppna och spara RTF-filer. Man lär så länge man har elever konstaterade kurs­deltagaren när jag ringde och talade om svaret på hans fråga.

Vi fortsatte samtalet en lång stund om delningsalternativ och hanteringssätt. För mig är många de­tal­jer också nya, eftersom jag bara har använt delning i enstaka fall och synkronisering enbart för egen del. För föreningar/företag gäller en helt annan nivå vilket ställer mycket större krav på ad­mi­ni­stra­tö­ren.

24.8 – Helg‑ och vardagspyssel

Jag har uppgraderat, fått födelsedagspresent, verifierat, mätt, testat och simmat. Mia gillar blå­bärs­soppa.

W10Uppgraderat
Tack vare ett tips i PC för Alla lyckades jag upp­gra­dera den stationära datorn till Windows 10 i lördags kväll. Fast egentligen hade jag gott kunnat låta bli. Jag kommer ändå inte att använder de nya funk­tio­nerna. Snabbare än Windows 7 är det inte heller, men om ett par år upphör ju stödet för sjuan så det är lika bra att vänja sig redan nu.

Födelsedagspresent
Igår fick födelsedagspresent i förskott. Eller egentligen flera. Och enbart praktiska ting, vilket jag upp­skattar. Min f d klasskompis och hans sambo har inte riktigt förstått att man är lika välkommen utan blommor eller presenter.

Vi fick en skön eftermiddag i bersån förstås, sommarvädret håller i sig. Samtalsämnena innefattade allt från samhällsfördraget till gamla minnen. Vi mindes bland annat hur det gick till på danshaken i vår ungdom, dvs för mer än 40 år sen. Jisses vad länge sen!

Office 2010Verifierat en licens
Idag lärde jag mig att ärlighet inte lönar sig… W10 ville inte kännas vid att jag har en gällande Office 2010-licens när jag startade Word igår. Det gick heller inte att verifiera den via nätet, så jag var tvungen att ringa.

Idag på förmiddagen ringde jag angivet nummer, knappade in sifferkoden som begärdes och fick som avslut en fråga: ”På hur många datorer är Office installerat?” Jag, mitt dumma nöt, svarade sannings­enligt två, vilket givetvis innebar att jag blev ombedd att köpa ett nytt exemplar.

Jag har nämligen fuskat och installerat programmet också på den bärbara datorn, men jag VISSTE ju att det var en singellicens så jag borde verkligen ha vetat bättre än att tala om det! Nåväl, det ord­na­de sig till slut tack vare Andreas på supporten.

Mätt
I fredags fick jag ett tilläggsuppdrag förutom siktdjupsmätningen. Jag ska samtidigt mäta pH-värdet på sjövattnet. Mätremsorna är inte särskilt exakta, men man får i alla fall en uppfattning om nivån.

Dagens uppmätta värden blev 2,95 cm för siktdjupet och ca 6 för pH:t. Inte helt neutralt pH-värde, men inte heller alarmerande.

CyanobakterieTestat och simmat
Idag var det ganska gott om ”gröna prickar” i vattnet vid bryggan så jag beslöt testa om det var grön­alger eller cyanobakterier (blågröna alger). Testet är urenkelt. Man öser upp vatten i ett kärl och väntar ett par timmar. Om organismerna samlas uppe vid ytan är det fråga om cyanobakterier.

Det visade sig vara cyanobakterier. Dom radade upp sig snyggt och prydligt på ytan längs kanten på hinken. Jag övervägde en kort stund att ta en titt på dom i stereoskopet, men avstod den här gången.

Däremot avstod jag inte från att simma. 23° visade vattentermometern. Helt otroligt med tanke på att det är slutet av augusti!

Mia gillar blåbärssoppa
Jag hade redan glömt att Mia gillar blåbär fast jag bevisligen tog en bild på henne i fjol när hon slickade i sig blåbärskräm. Idag ville hon gärna smaka då jag åt, så hon fick slicka kastrullen. Den blev väl rengjord kan jag säga. 🙂 Det kan väl ändå inte vara så vanligt att katter gillar blåbär?

Mia äter blåbärskräm

17.8 – Uppgivet

Det skrivs i tidningarna och ”alla” säger att det finns massor med blåbär och svamp i år. Igår beslöt jag kolla läget.

Skyddsmundering
När jag var liten och följde med moster till bärskogen räckte det att ha vanliga kläder och gummi­stövlar på fötterna. Nuförtiden gäller full skyddsutrustning.

ÄlgflugaEnligt ett uttalande jag läste nyligen av nån förstå-sig-påare trivs fäs­tingarna bäst i blåbärsskogen. Alltså gällde långa byxor. Jag har också hört att älgflugorna redan är i farten, vilket innebar att mygg­hatten absolut skulle med. Jag HATAR älgflugor!

Bästa klädseln kom jag fram till, var mammas fritidsdress som jag ärvde i förskott för flera år sen. Byxor och jacka i ett glättat tyg med foder i bomull. För ovanlighetens skull tog jag gummistövlar på fötterna. Det skulle visa sig vara ett synnerligen klokt val.

Blåbärsjakt
Vis av tidigare erfarenhet av kattsällskap i skogen tog jag bilen och parkerade vid ”Rompängen”, knallade en liten bit tillbaka längs vägen och svängde in i skogen. Det hade nån gjort före mig såg jag av spåren. Det förklarade varför det fanns så lite blåbär. Jag beslöt att följa spåren efter varg, lodjur och björn i stället. 😀

BlåbärsskogSå småningom var jag omgiven av blåbärsris, men några massor av bär såg jag inte till. Till stor del berodde det på att älgflugsskyddet delvis förhindrade sikten kom jag fram till och drog åt det så jag såg ordentligt.

På en del ställen fanns det visst många och stora bär, men i övrigt tyckte jag nog att förekomsten var ganska normal. På en sydsluttning  hittade jag dom flesta.

Kantarelljakt
När burken var nästan fylld var jag less. Ryggen också. Jag beslöt att fokusera på kantareller i stället och lufsade vidare. För att inte få värmeslag åkte älgflugsskyddet och jackan av.

KantarellNästan två timmar senare då jag hade gett upp och var på väg hem hittade jag tre stycken. Eftersom tre kantareller inte räcker långt, fick dom stå kvar. Det fanns inte värst många andra svampar heller för den delen. Antagligen har det redan hunnit bli för torrt eller så rörde jag mig på fel ställen.

Infall
Innan jag åkte hem tillbaka fick jag för mig att jag skulle ta en titt på ”genvägen”. För många år sen byggdes en spång över bäcken som rinner ut i sjöns ena ände.

Jag följde bäcken så gott det gick i den täta granskogen. För att slippa ”akupunkturbehandlingen” från alla torra grankvistar drog jag på mig jackan igen.

Efter ett tag tog jag mig närmare bäcken som på det här stället var nästan uttorkad. Vattenväxterna låg som en grön matta över bottnen. Man kanske kunde ta sig till andra sidan?

LerigTill all lycka stod jag med ena foten på fast mark när jag steg ner på det gröna täcket. Foten för­svann ögonblickligen ner i dyn med ett klafsande ljud. Snabbt som ögat slängde jag mig på marken och fick med möda upp foten igen. Det var i grevens tid. Hade jag sjunkit ner djupare hade stöveln garanterat blivit kvar.

Hur korkad kan man bli? Jag borde ju ha fattat att man inte kan gå på vattensjuk mark av den här be­skaffenheten. Lyckligtvis var jag tillräckligt snabb för att slippa få stöveln fylld med gegga. Byx­bun­ten gick ju att tvätta av.

I tron att jag snart var framme vid spången fortsatte jag en bit till, men gav upp efter ett tag. Den låg mycket längre bort än jag mindes, så jag gav upp och vände om.

Självfallet hade jag en älgfluga på mig kände jag då jag satte mig i bilen. Den blev massakrerad med besked kan jag lova!