28.7 – Allt gott (och ont) har ett slut…

Jag har bytt webbläsare, Husse har övergått till hårklyveri, det har varit svettigt på dass och jag har blivit utlurad i skogen. Mia är på antibiotikakur.

Bytt webbläsare
Nyligen läste jag att webbläsaren Opera erbjuder VPN (Virtual Private Network) gratis till sina användare numera. Det fick mig att göra slag i saken och byta från min mångåriga trotjänare, Comodo Dragon. VPN finns för all del hos många leverantörer, men de flesta debiterar för tjänsten så det var inget svårt beslut.

Hårklyveri
I tisdags tog Husses vedklyveri slut. I ren des­pe­ra­tion sågade han ner en befintligt sälgstubbe – minst en klabblängd skulle det absolut bli sa han.

Han hade helt rätt – förutsatt att man godkänner korta klabbar. I brist på likartad sysselsättning har han övergått till hårklyveri i fortsättningen. 😀

(Sen bilden togs har vedstaplarna utökats med två.)

Svettigt på dass
Sommarvärmen har hittills varit hårt ransonerad i våra trakter så de senaste dagarnas undantag har verkligen glatt oss. 22-26° är helt OK när man har möjlighet att njuta av dom.

Det betyder att det har varit svettigt att sitta på dass. Nu finns ju inga höga syrener som skuggar längre, så solen ligger på ända sen den går upp. Dryga 30° kan jag tänka mig att man kunde ha mätt upp. Men hellre det än att frysa häcken av sig!

Utlurad i skogen
Idag lurade Husse ut mig i skogen. Efter att våra besökare hade lämnat oss i eftermiddags föreslog han att vi skulle åka till Tallmo för att kolla blåbärsläget. Enligt uppgift skulle turen sträcka sig till ”ett par hundra meter”.

I början följde vi hjortdjurens stig, som ganska snart byttes ut till halvt igenvuxna spår efter en skogs­maskin, så det var ganska bekvämt att ta sig fram. Åtminstone tidvis.

Vid sidan av spåret växte dom högsta ormbunkar jag nånsin sett! En del var nästan lika höga som jag… Fast med tanke på att jag har kallats svamphuggare säger det väl inte så mycket. En gång i världen uppmättes dock min längd till 1,65 m så då vet du ungefär.

Strax innan vi kom fram till ”ormbunksskogen” började det duggregna. Jag tvivlar på att det ingick i Husses planer för turen, han var lika lättklädd som jag bortsett från att han hade långa byxor.

Eftersom vi har bönat och bett om regn ett bra tag, kändes det mer än välkommet. Husse drog slutsatsen att om vi stannade kvar i skogen skulle det kanske fortsätta.

Som tur fortsatte det också utanför skogen och övergick snart till allt större droppar som vinden såg till att blöta ner oss med. Innan vi var tillbaka i Tallmo igen såg vi ut som halvdränkta katter och hade garanterat gått längre än ett par hundra meter. Men Husse menade säkert enkel väg. 😉

Och blåbären då? Jo, det fanns hyfsat gott om bär, men dom var ganska så små utom på dom fuktigaste platserna och bristen på sol betydde att dom var rätt sura. Men snart nog kan man kanske få till ett par soppor.

Mia är på antibiotikakur
I måndags kväll påbörjade Mia en antibiotikakur. Tyvärr har hon fått urinvägsinfektion igen. Eller igen var fel att säga, den senaste var för två år sen.

Den som har haft samma besvär vet hur illa det känns. Stackars Mia. 😦 På dom här fyra dagarna har medicinen inte haft nån avgörande inverkan, men förhoppningsvis har den det innan kuren är slut.

29.10 – Vårlikt och nystädat

Vintern har övergått i vår, dagen började som vanligt, jag har förberett morgondagen, städat datorn och är gramse på en leverantör. Mia är tröttare än vanligt.

Vår
I morse var det för all del -2,9, men under dagen har plus­gra­derna tagit över och nu blåser det friska ”vårvindar” och regnet smälter resten av snön. Fast det var mer vårlikt igår egentligen, då värmde solen också. Islyktan jag fick i present igår lär också tina, men det dröjer väl inte så länge innan det går att göra nya.

Den korkade idén jag hade om att låta utemöblerna stå kvar tills sommartiden var slut är nu utvärderad. Det gör jag inte om. :-/

Standardinledning
Kvart i sju klev jag upp. Faktiskt vaknade jag före Mia den här gången, men hon var genast med på noterna och gjorde mig sällskap.

Som vanligt började dagen med frukost, bloggens läsar­sta­ti­stik och senaste nytt på Facebook för att övergå till mer seriösa nyheter i mejllistan. En bra start på dagen för både magen och huv’et.

Kursförberedelser
I morgon är det kursdag i Hitis igen. Då ska vi shoppa loss lovade jag förra veckan. Jag gjorde en lång lista på sånt man kan tänkas behöva och som finns att köpa i nätbutiker.

Eftersom alla deltagare är svenskspråkiga, valde jag i huvudsak sajter som också finns på svenska, men när listan var klar var den övervägande delen sajter ändå finskspråkiga. Fast det är väl naturligt med tanke på språkfördelningen i det här landet.

Datorstädning
Steget över till datorstädning tedde sig naturligt eftersom jag redan var parkerad framför ”burken”. Tack vare Carbonite behöver jag inte längre gratisversionen av Macrium Reflect och utrymmet på den externa disken som innehöll alla filer för en komplett system­åter­ställning var också överflödigt.

Det innebar 116.082 raderade objekt och 27,3 GB i återvunnet utrymme. Vissa system­filer hade jag inte rätt att radera så dom får ligga kvar. Jag gjorde också en felkontroll på disken och undantog Barracudan från den schemalagda defragmenteringen. Fix und färtich. 🙂

Gramse
Det har redan gått drygt en vecka sen den utlovade leveransen av utbytestangentbordet från GSM-Store i stället för det trasiga jag skickade 31.8(!). Telefonen meddelade ”nätfel” då jag försökte ringa kundtjänsten så jag mejlade i stället. Nu är jag sur!

Om inte samma modell av tangentbord finns längre får dom väl för bövelen skicka ett som motsvarar det trasiga? Fem års garanti förpliktar. Än så länge har jag bara fått svaret att mitt mejl är mottaget men nåt annat hade jag inte heller väntat mig.

Tröttare än vanligt
Jag misstänker att antibiotikan gör Mia tröttare än vanligt. Hon är helst inne, inte lika intresserad av att jaga och sover mer än normalt. Men det kanske är naturligt att också djur reagerar så? Många människor blir ju tröttare än vanligt av behandlingen.

Det kan förstås också vara väderomslaget som bidrar, men jag har ändå bestämt mig för att minska doseringen till en tablett per gång i stället för en och en halv. Svullnaden i örat är borta och det verkar inte ömt längre. Jag fick till och med pilla bort sårskorpan utan att hon reagerade nämnvärt. Vete­ri­nä­ren påpekade ju att såret helst ska hållas öppet.

Om några dar är medicineringen tack och lov slut. Jag ogillar antibiotika för att den slår ut samtliga bakterier, både dom vi behöver och dom som är skadliga. 😦