22.8 – Uddens zoo och annat

Jag har skrämt en mårdhund, gått loss med kvisttången, retat en getingfamilj, fått blåbärspaj och undrar igen över en sak. Mia har gjort en ny bekantskap.

Skrämt en mårdhund
När jag gick ut i verandan i lördags kväll vid 21-tiden fick jag syn på en maffig mårdhund genom fön­stret. Den spatserade i godan ro längs sommargrannens häck och lät sig inte störas av att jag öppnade ytterdörren.

Jag stängde kvickt, gick in för att hämta kameran och öppnade igen. Mårdhunden var fortfarande inom synhåll. Dom nerfallna äpplena från vildäppelträdet lockade antagligen. Men just då jag stod beredd med kameran fick den syn på mig och fann för gott att raskt lubba i väg ner mot stranden. Nån bild blev det alltså inte den här gången.

Det stör mig att dom är så hemtama att dom inte bryr sig annat än när dom råkar få syn på mig. 😦

HäckenGått loss med kvisttången
Igår gick jag loss på grannens häck med kvisttången. Nu är kvistarna så långa och hänger så lågt på en del ställen att jag måste väja när jag klipper gräset trots att det är en gräsremsa och ett litet dike emellan.

Tre högar åstadkom jag. En kort stund lekte jag med tanken att hiva över dom på grannens sida, men så gör man ju inte. Jag är trots allt behäftad med en viss uppfostran.

Retat en getingfamilj
Innan jag retade getingarna blev jag själv uppretad. Pyspunka på stora skottkärran var ju himla onö­digt, men jag beslöt att kvis­tar­na inte var så tunga så jag tog den ändå.

Bästa stället att göra av med dom var min ”kvistgömma” en liten bit från stranden. Men för att ta mig dit måste jag först klä mig så att jag kunde slå bort alla nässlor och tistlar som frodas där utan att bränna eller sticka mig.

Mitt bland kvistarna såg jag till min förtret en lönn som börjat växa och drog resolut upp den. Det fick en getingsvärm att anfalla mig. Dom bodde tydligen i närheten av lönnroten.

GetingarSnabbt som ögat kutade jag i väg bort, men ett antal ilskna getingar gav sig inte. Fyra hann sticka mig innan jag plockade bort dom sista två som hade trasslat in sig i håret när jag fäktade vilt. Det var inte ett dugg skönt kan jag lugnt påstå. 😦

Två av betten ömmar och kliar fortfarande infernaliskt och på insidan av armen kan jag känna en stor bula. Till all lycka är jag inte allergisk, då hade jag nog inte skrivit det här inlägget!

Fått blåbärspaj
Som plåster på såren fick jag njuta av en nybakad, fortfarande varm blåbärspaj med vaniljsås som El-Tigerns fru hade med sig när hon kom nån timme senare. Tack igen! 🙂

Undrar igen…?
Kan nån förklara för mig vad det är för skillnad mellan tajts och långkalsonger för damer? Jag ser då ingen som helst skillnad?

Mia har gjort en ny bekantskap
När jag klippte gräset i fredags ”ramlade” jag över en ekspinnarlarv nästan mitt på den nyklippta gräsmattan. Jag tyckte den hade så långt att krypa till skyddande gräs så jag tog upp den och placerade den vid framsidan av huset.

Lagom tills den hade bestämt att kusten var klar och rullade ut sig igen kom Mia farande och undrade vem jag pratade med? Hon kunde förstås inte låta bli att putta på den med tassen så den var tvungen att rulla i hop sig igen den lilla stackar’n, men hon skadade den lyckligtvis inte. Fjärilslarver är mysiga tycker vi båda. 🙂

Mia och larven

24.1 – Från rimfrost till lockpris

Det vackra vädret håller i sig, kvisthögarna är borta, isbanan har förökat sig och jag är förundrad över köpbeteende.

IskristallerMera vackert väder
Idag var det vackrare än vanligt när jag hämtade tidningen. Solljuset glimmade och glittrade i iskristallerna som hade bildats under natten. Jättetjusigt.

Kvisthögarna borta
Efter mathämtning och butiksbesök fastnade jag en stund framför datorn. På måndag gör jag min första be­kant­skap med Windows 8 och kände att jag behövde veta mer innan jag gav mig i kast med allt det nya.

Klockan hann bli halv tre innan jag kom i väg till stranden för att fortsätta gårdagens arbete. När jag hade kapat ett par buskar och städat bort kvist­hö­gar­na började det kännas kyligt. Solen var på väg ner så jag beslöt avsluta den extra korta arbetsdagen och i stället roa mig med en sparktur på is­ba­nan.

Flera banor
Isbanan hade förökat sig konstaterade jag. Nu kan man nästan ta sig till Hästholmen om man följer den yttersta banan. Finfint! Tack för det, vem det än är som har varit i farten. 🙂

Förundrad
Jag upphör aldrig att förundras över att så många låter sig lockas av låga priser… Hur tänker man då? Är folk verkligen så lättlurade att dom tror att man får samma kvalitet? I synnerhet när det gäller kapi­talvaror.

Ta till exempel en dator. Att jag får en sämre dator är det förstås ingen som talar om, men faktum är att oavsett fabrikat och modell används billigare komponenter i lågprisvaran. Det råkar jag veta efter ett antal år i branschen och det bekräftas också av leverantörsoberoende källor.

Man tillverkar en kort serie med billigare komponenter och kan därför sälja den till ett lägre pris. Att köpa billigt kan således bli dyrare än att köpa dyrt.

LockprisTill detta kommer tid och kringkostnader. Ponera att jag ser en annons med lockpris på bärbara dato­rer hos ett varuhus i stan. Först ska jag ta mig dit för att köpa den och hem tillbaka – vad kostar den resan på ett par hundra kilometer? Och om nåt händer med datorn måste jag skicka eller lämna in den på samma ställe för att få den reparerad. Hur mycket är den hanteringen och extra väntetiden värd?

Jag ifrågasätter också kompetensen hos varuhusets personal jämfört med special­affä­rens. Sälja kan dom förstås, men hur kunniga är deras tekniker? Som jag har förstått det installerar man om datorn eller byter moder­kortet i stället för att reparera om det inte är ett specifikt hårdvarufel.

Om det inte fanns lokala leverantörer på ön hade man förstås inget val, men det finns ju faktiskt två företag som är specialiserade på att sälja, installera och reparera datorer. Att bara behöva åka 50 km t/r i stället för det mångdubbla och kunna få prata med den som sköter servicen är kolossalt mycket värt tycker jag. Men det är jag det.