24.1 – Från rimfrost till lockpris

Det vackra vädret håller i sig, kvisthögarna är borta, isbanan har förökat sig och jag är förundrad över köpbeteende.

IskristallerMera vackert väder
Idag var det vackrare än vanligt när jag hämtade tidningen. Solljuset glimmade och glittrade i iskristallerna som hade bildats under natten. Jättetjusigt.

Kvisthögarna borta
Efter mathämtning och butiksbesök fastnade jag en stund framför datorn. På måndag gör jag min första be­kant­skap med Windows 8 och kände att jag behövde veta mer innan jag gav mig i kast med allt det nya.

Klockan hann bli halv tre innan jag kom i väg till stranden för att fortsätta gårdagens arbete. När jag hade kapat ett par buskar och städat bort kvist­hö­gar­na började det kännas kyligt. Solen var på väg ner så jag beslöt avsluta den extra korta arbetsdagen och i stället roa mig med en sparktur på is­ba­nan.

Flera banor
Isbanan hade förökat sig konstaterade jag. Nu kan man nästan ta sig till Hästholmen om man följer den yttersta banan. Finfint! Tack för det, vem det än är som har varit i farten. 🙂

Förundrad
Jag upphör aldrig att förundras över att så många låter sig lockas av låga priser… Hur tänker man då? Är folk verkligen så lättlurade att dom tror att man får samma kvalitet? I synnerhet när det gäller kapi­talvaror.

Ta till exempel en dator. Att jag får en sämre dator är det förstås ingen som talar om, men faktum är att oavsett fabrikat och modell används billigare komponenter i lågprisvaran. Det råkar jag veta efter ett antal år i branschen och det bekräftas också av leverantörsoberoende källor.

Man tillverkar en kort serie med billigare komponenter och kan därför sälja den till ett lägre pris. Att köpa billigt kan således bli dyrare än att köpa dyrt.

LockprisTill detta kommer tid och kringkostnader. Ponera att jag ser en annons med lockpris på bärbara dato­rer hos ett varuhus i stan. Först ska jag ta mig dit för att köpa den och hem tillbaka – vad kostar den resan på ett par hundra kilometer? Och om nåt händer med datorn måste jag skicka eller lämna in den på samma ställe för att få den reparerad. Hur mycket är den hanteringen och extra väntetiden värd?

Jag ifrågasätter också kompetensen hos varuhusets personal jämfört med special­affä­rens. Sälja kan dom förstås, men hur kunniga är deras tekniker? Som jag har förstått det installerar man om datorn eller byter moder­kortet i stället för att reparera om det inte är ett specifikt hårdvarufel.

Om det inte fanns lokala leverantörer på ön hade man förstås inget val, men det finns ju faktiskt två företag som är specialiserade på att sälja, installera och reparera datorer. Att bara behöva åka 50 km t/r i stället för det mångdubbla och kunna få prata med den som sköter servicen är kolossalt mycket värt tycker jag. Men det är jag det.

21.1 – Inte illa

Min kalla present står sig, jag har lögat mig i solsken och testat isbanan. Det susar välbekant i vardags­rummet och djurmaten är borta.

IsljusstakarKall present
Fredagens middagsgäst överräckte vid ankomsten en tom plastpåse med ett leende och orden: ”Det här är resten av din present.”

Jag gick genast ut i verandan för att ta reda på vad påsen hade innehållit men såg inget så jag fort­satte ut på trappan. Där såg jag heller inget, men innan jag gav upp föll blicken på två fladdrande ljuslågor i snön en bit ifrån.

Visst är dom fina, mina isljusstakar? Än så länge står dom sig väl utomhus men frågan är hur jag ska få plats med dom i frysen så dom håller sig till nästa vinter? Jag kommer ju aldrig nånsin att kunna få exakt likadana. 😀

Solsken och isbana
Igår var vädret så där fantastiskt fint igen. Strålande sol, svag vind och lagom kallt. Under natten hade vi fått ett nytt, tunt lager med snö men jag chansade på att det fortfarande var sparkföre. Mia föredrog att stanna inne.

IsbanaEgentligen var det nog mera skid- än sparkföre konstaterade jag när jag lämnade stranden. Men herr grannen hade gjort en berömvärd insats med snöbladet… En rejäl isbana!

Jag såg att han kom glidande åt mitt håll så jag inväntade honom och berömde honom för initiativet innan jag drog mot Långholmen till.

Det blev ett hundratal bilder innan jag vände hemåt ett par timmar senare. Som avslutning testade jag isbanan. Där gick det förstås undan utan att jag behövde anstränga mig det minsta. 🙂

Välbekant sus
I morse vaknade Mia och jag av ljudet från mansröster utanför fönstret. Jag drog upp rullgardinen och tittade ut men såg bara en mörkblå skåpbil. Då visste jag vems röster jag hade hört. Värme­pumps­ser­vicen var på plats.

Anledningen till att ytterfläkten hade lagt av var fullt förståelig när man tittade in bakom gallret – ”fläktboet” täcktes av ett tjockt islager. Efter ett par timmars avtining gick fläktmotorn snällt i gång och fungerar nu som vanligt igen.

Installatören lovade ändå komma tillbaka om nån dag för att kolla att allt funkar som det ska och fylla på kylvätska. Så bra, då är det bekymret ur världen. Tills det (antagligen) händer igen vill säga. Fast då vet jag ju vad det beror på och hur jag åtgärdar det.

Slut på djurmaten
I och med att sparken är i användning, har jag ingenstans att hänga soppåsarna längre. Tidigare hängde jag dom på sparkhandtagen för att slippa ”snyltgäster”. Sparken stod nämligen på högkant med medändarna som stöd. Sågbocken var en dålig lösning, det underlaget är ju idealiskt att klättra på.

Mia kollar dofterMen nu är maten borta. Mia och jag tog en promenad till soptunnan idag. Vid tillfälle ska jag kon­struera en annan upphäng­nings­lös­ning.

Mia tyckte jag var urtråkig som gick samma väg tillbaka. Men hon följde snällt med efter att ha gjort några korta avstickare. I kanten på stigen kollade hon in doftmarkeringen efter ett annat husdjur, högst antagligen en hund av tassavtrycken att döma.

Eller så har vi vargbesök som vår invandrarvän påstår?!