23.9 – Jord‑ och molnnära

Jag har delskördat, lagat blåbärsgröt, stängt in Mia, letat efter bottiner, regnvakat och diskuterat delning.

Gult plommonDelskördat
Nytt rekord: Skörden av gula plommon blev hela sju stycken! Sex av dom smaskade jag i mig på direkten, det sjunde hängde så högt uppe så jag inte nådde det. Samtliga fanns på nya trädet, på det gamla hittade jag inga.

En stor del krikon (bondplommon) är också mogna. Lika söta och goda dom, men när det gäller den skörden har jag hård konkurrens av mårdhundarna ser jag av det nertrampade gräset. Nån har talat om att dom kan klättra, men det ställer jag mig lite tvekande till. Frågan är i så fall hur högt? Nåväl, jag kommer ju ändå inte att äta upp alla, så dom får gärna vara med och dela fast jag inte vill ha dom i knutarna.

Blåbärsgröt
På tal om bär. Av den halvliter blåbär jag plockade gjorde jag först en del till soppa, men av resten blev det tyvärr gröt. Så går det när man har i för mycket avredning. Men smaken är det förstås inge’ fel på.

Stängt in Mia
I måndags var vädret ypperligt för utepyssel. Bland annat fick magnolian skyddsnät och flera buskar höstgödsel. Eftersom jag också behövde grässaxen med långa handtag hade jag ärende till förrådet under huset (”alustan”) där den förvaras. Jag lämnade dörren öppen i och med att saxen skulle tillbaka på samma ställe.

Mia instängdMia passade genast på att gå in och inspektera, men kom ut igen efter en stund och kollade vad jag höll på med. När jag var klar med saxen ställde jag in den igen och stängde dörren efter att ha ropat på Mia för säkerhets skull, men hon syntes inte till så jag var säker på att hon inte var där.

När hennes mattid hade passerat utan att hon dök upp greps jag av onda aningar. Först kollade jag boden, men där var hon inte. Då fanns det bara ett alternativ. Och mycket riktigt, så snart jag öppnade dörren till förrådet kom hon genast fram. Hon hade alltså gått in tillbaka utan att jag märkte det och struntade i att jag lockade på henne innan jag stängde dörren.

Om det ska ses som ett bevis på förtroende eller på nåt annat vet jag inte? Jag vill förstås gärna tolka det så att hon litar helt på att jag inte glömmer bort henne.

Letat efter bottiner
Igår fick jag för mig att det vore bra med bottiner (pampuscher). Såna minns jag att fostermor alltid använde när hon skulle ha finskor på och det var blött ute.

Tji fick jag. Dom finns mest på muséer nuförtiden eller säljs begagnade på nätet, dock inte i min storlek tyvärr. Nån nyförsäljning lyckades jag inte hitta. Det hänger förstås ihop med att det är svårt, eller snarare kanske omöjligt, att tillverka en modell som passar alla slags klackar.

Regnvak
Ca 03.20 i morse var det dags för regnvakande igen. Mia hörde att det regnade och skulle prompt ut som vanligt. Efter ett par hämtningar vid dörren och ett par försök att rymma från sängen, somnade vi äntligen om nån gång efter fyra med lampan tänd och liggande tätt intill varandra. Tur man kan ta igen den förlorade sömnen i stort sett när som helst.

MolnverktygDiskuterat delning
På gårdagens kurs kom vi äntligen så långt att vi praktiskt kunde börja dela dokument med varandra. Amos hade tillfrisknat efter en omstart.

I eftermiddags fick jag en fråga från en av deltagarna som jag inte kunde svara på direkt. Men när jag väl var på plats vid datorn igen efter asvlutat supportuppdrag och i färd med att dela ett nytt dokument kom jag på svaret: Filer i RTF-format (Rich Text Format) laddas ner automatiskt i stället för att man får en inbjudan att gå till sin OneDrive.

Det hänger givetvis ihop med att Word Online inte kan öppna dokumentet, även om ”stora” Word mycket väl kan både öppna och spara RTF-filer. Man lär så länge man har elever konstaterade kurs­deltagaren när jag ringde och talade om svaret på hans fråga.

Vi fortsatte samtalet en lång stund om delningsalternativ och hanteringssätt. För mig är många de­tal­jer också nya, eftersom jag bara har använt delning i enstaka fall och synkronisering enbart för egen del. För föreningar/företag gäller en helt annan nivå vilket ställer mycket större krav på ad­mi­ni­stra­tö­ren.

12.8 – Triss i kryss och dagsprogram

Jag har fått nya kryss, besökt kyrkogården, blivit igenkänd och vaknat av regndroppar.

Nya kryssNya kryss
Igår fick jag tre nya kryss till trappräckena. På två timmar fixade Trollkarlen lämplig bredd och längd på ribborna och satte dom på plats.

”Ganska bra” – med tyngdpunkt på ganska – erkände han att dom blev när jag påstod att det blev skit­fint. För att pressa honom lite frågade jag på vilket sätt dom hade kunnat göras bättre, men fick ett svävande svar. Och så tog han i en ribba i nedersta kanten och påpekade att den satt för löst. Den mannen har på tok för hög ambitionsnivå. Jättefint blev det tycker jag. 🙂 Nästa år ska jag måla dom vita som kontrast till det mörkgröna.

Mammas rosBesök på kyrkogården
I regel är väl kyrkogården sista anhalten, men idag började jag min runda där. Före detta grannen hade låtit mig veta att Mors dags-rosen på mammas grav hade slagit ut så jag ville ta en titt. Senast jag var där stod den ännu i knopp.

Det första jag fick syn på när jag gick in genom järngrinden var en liten svampkoloni och kunde inte låta bli att fundera på om dom kunde kallas liksvampar? Fast den sorten ser ju helt annorlunda ut. Äh, det var ett illaluktande skämt.

Blivit igenkänd
Nästa anhalt var Labbnäs där det serverades stekta strömmingsflundror idag. På andra sidan buffé­bordet stod en före detta kursdeltagare som hejade glatt när hon hade försäkrat sig om att det var jag.

LabbnäsPå väg till en lämplig sittplats med utsikt över sjön hörde jag någon ropa mitt namn från ett av borden. Det var en bekant till före detta grannen som jag har träffat några gånger. Hon förklarade att hon var på diakoniläger. Det förklarade antalet matgäster, förra gången var det ganska tunnsått.

Innan kursdeltagaren lämnade matsalen kom hon fram till mitt bord och talade om att hon har sin iPad uppe på rummet. ”Och det är din förtjänst” sa hon med eftertryck. Sånt är alltid roligt att höra, men förutsättningen är förstås att man själv har intresse av att lära sig.

Den här rara damen var 70+ redan då hon gick kursen, vilket betyder att hon nu måste närma sig 80. Ett levande bevis på att det aldrig är för sent att lära sig nya saker.

Väckt av regndroppar
Efter den välsmakande måltiden, som för övrigt avrundades med den fluffigaste vispgröt jag har ätit på år och dag, åkte jag på veckouppköp innan jag landade på Udden.

Mia i hammockenSolen hade gått i moln men det kändes ändå skönt ute så jag tog kudde och filt och la mig i ham­mocken med min bok tills ögonlocken började kännas tunga. Att somna till fågelkvitter och svagt vindsus är verkligen inte alla förunnat!

En stund senare gjorde Mia mig sällskap. Efter lite kelande somnade jag om tills jag vaknade av regndroppar på taket. Bara några enstaka men tillräckligt för att jag skulle masa mig upp och söka mig inomhus. Mer regn än så blev det nu inte, men det var ju ändå dags att kliva upp och göra nåt nyttigare, som t ex att skriva det här inlägget. 🙂

10.5 – Jordnära

Igår natt blev det ”regnväckning” och kort arbetsdag. Idag vaknade jag i dimma, har fyllt på mullförrådet och konstruerat en blombänk.

Regnväckning
Strax efter tre igår natt väckte Mia mig. Som vanligt när regnet smattrar på plåttaket och det är mörkt blir hon rädd och ska ut. Efter andra försöket att bära henne till sängen och kela med henne, lugnade hon sig så småningom och somnade med framtassarna på min utsträckta hand.

LövKort arbetsdag
På grund av det ostadiga vädret ägnades förmiddagen åt skrivbordsarbete, men efter avslutad lunch vid halv två såg det hoppfullt ljust ut så jag övergick till mer jordnära sysselsättning.

En timme senare hade molnen hopat sig igen och vinden blåste kallt. ”Tur att man har nära hem” tänkte jag då jag gick in för att hämta mera kläder och värma mig med en mugg kaffe.

Innan jag gjorde kväll hade jag putsat klart runt plymspirean och liljorna vid ”alustan”, ormbunkarna var befriade från sina gamla, torra blad och största delen av löven var borta fram till husknuten.

Medan jag öste ner lövfång efter lövfång i skräptunnan avundades jag mina grannar som har mest barrträd på tomten och alla som bor på en bergknall. Men nu är jag faktiskt klar med vårstädningen för i år om man bortser från några högar här och där som ska flyttas till den sista vilan.

Dimma 2Dimma
Kvart över sju i morse tyckte Mia det var dags att börja dagen. Det tyckte inte matte. Jag släppte yrvaket ut henne i dimman och la mig på nytt tills hon väckte mig för att få frukost vid halv nio.

Det var fortfarande dimma noterade jag. Inte här på Udden, men runtomkring. 😀

Påfyllning
Dagens inköpslista krävde en tur till Kimito. På listan fanns allt jag hade kryssat för i Multasormi-tidningen – bland annat mull, gödsel och vattenbrunnar. Mullsäcken jag köpte i onsdags räckte precis till plantering av sommarblommorna, men jag brukar alltid ha ett litet lager i reserv och passar därför på att köpa 5 x 45 l när det är extrapris.

Faktiskt följde det med en liten kruka randgräs också. Men absolut inget annat som ska sås eller planteras!

Blombänkskonstruktion
För ett par dar sen fick jag den ljusa idén att fixa en liten blombänk vid ”pumphuset”. Enligt ritningen skulle den bestå av en brädstump på 57 cm och ha en höjd på 30 cm. I princip en pall således.

I eftermiddags gick jag ut i vedlidret och satte i gång. Benen kunde gott bestå av två restbitar från virket till altanen i syrenbersån kom jag på. Dom var visserligen bara 25 cm långa men det skulle nog räcka tyckte jag.

BlombänkSen tog jag fram en lämplig bräda från gamla bastun och satte i gång att såga. Den var 20 cm bred så det skulle räcka med en bit. När den var kapad föll min blick händelsevis på en fällskärsbit som jag snodde när tallarna fälldes vid Ytterkulla skola. Men den vore ju alldeles perfekt!

Jag bar ner den till pumphuset och såg till min förtjusning att den passade precis bara jag pallade upp den i den tunnare kanten. I min lilla stengömma fanns två lagom stora stenar som fick den att ligga plant. Det har jag minsann kollat med vattenpass så här ska ingen komma och säga nåt annat. 😀

Så enkelt gick den konstruktionen. Nu har jag en bräd­stump som jag inte behöver men vips kommer den också till användning.