Jag har fått nya kryss, besökt kyrkogården, blivit igenkänd och vaknat av regndroppar.

Nya kryss
Igår fick jag tre nya kryss till trappräckena. På två timmar fixade Trollkarlen lämplig bredd och längd på ribborna och satte dom på plats.

”Ganska bra” – med tyngdpunkt på ganska – erkände han att dom blev när jag påstod att det blev skit­fint. För att pressa honom lite frågade jag på vilket sätt dom hade kunnat göras bättre, men fick ett svävande svar. Och så tog han i en ribba i nedersta kanten och påpekade att den satt för löst. Den mannen har på tok för hög ambitionsnivå. Jättefint blev det tycker jag. 🙂 Nästa år ska jag måla dom vita som kontrast till det mörkgröna.

Besök på kyrkogården
I regel är väl kyrkogården sista anhalten, men idag började jag min runda där. Före detta grannen hade låtit mig veta att Mors dags-rosen på mammas grav hade slagit ut så jag ville ta en titt. Senast jag var där stod den ännu i knopp.

Det första jag fick syn på när jag gick in genom järngrinden var en liten svampkoloni och kunde inte låta bli att fundera på om dom kunde kallas liksvampar? Fast den sorten ser ju helt annorlunda ut. Äh, det var ett illaluktande skämt.

Blivit igenkänd
Nästa anhalt var Labbnäs där det serverades stekta strömmingsflundror idag. På andra sidan buffé­bordet stod en före detta kursdeltagare som hejade glatt när hon hade försäkrat sig om att det var jag.

På väg till en lämplig sittplats med utsikt över sjön hörde jag någon ropa mitt namn från ett av borden. Det var en bekant till före detta grannen som jag har träffat några gånger. Hon förklarade att hon var på diakoniläger. Det förklarade antalet matgäster, förra gången var det ganska tunnsått.

Innan kursdeltagaren lämnade matsalen kom hon fram till mitt bord och talade om att hon har sin iPad uppe på rummet. ”Och det är din förtjänst” sa hon med eftertryck. Sånt är alltid roligt att höra, men förutsättningen är förstås att man själv har intresse av att lära sig.

Den här rara damen var 70+ redan då hon gick kursen, vilket betyder att hon nu måste närma sig 80. Ett levande bevis på att det aldrig är för sent att lära sig nya saker.

Väckt av regndroppar
Efter den välsmakande måltiden, som för övrigt avrundades med den fluffigaste vispgröt jag har ätit på år och dag, åkte jag på veckouppköp innan jag landade på Udden.

Solen hade gått i moln men det kändes ändå skönt ute så jag tog kudde och filt och la mig i ham­mocken med min bok tills ögonlocken började kännas tunga. Att somna till fågelkvitter och svagt vindsus är verkligen inte alla förunnat!

En stund senare gjorde Mia mig sällskap. Efter lite kelande somnade jag om tills jag vaknade av regndroppar på taket. Bara några enstaka men tillräckligt för att jag skulle masa mig upp och söka mig inomhus. Mer regn än så blev det nu inte, men det var ju ändå dags att kliva upp och göra nåt nyttigare, som t ex att skriva det här inlägget. 🙂