25.9 – Matnyttigt, onyttigt och annat

Jag har fått fisk, blivit med kaffebröd, renskrivit protokoll och uppskattar en värmekälla. Mia har haft vilodag.

Fått fisk
Nej, jag har inte fiskat, men det har Oxen/Tvillingen. Igår vid lunchtid knackade han på och frågade om jag vill ha gös? I bunken hade han benfria filéer som han ville dela med sig av den generösa människan.

Mia råkade vara på plats och tackade högljutt ja innan jag hann göra det. Doften av färsk fisk gjorde henne eld och lågor. Jag sa också ja förstås och tog tacksamt emot erbjudandet. Idag vankades det alltså nyfångad, stekt gös på Udden, mums.

KaffebrödBlivit med kaffebröd
Efter gårdagskvällens styrelsemöte fann jag mig vara ägare till en mängd smaskigt, hembakt kaffe­bröd. Hur det nu kom sig hade två mötesdeltagare med sig dopp till kaffet och jag bidrog med resterna av Kerstins äppel­kaka.

Som de gottegrisar vi är, lät vi oss väl smaka av alla sorter, men det blev ändå en hel del kvar som ingendera gick med på att ta med sig hem tillbaka. Så om du har tänkt hälsa på närmaste dagarna vet du att du slipper skorporna. 😉

Renskrivit protokoll
För ovanlighetens skull var jag påklädd redan efter tio och började dagen med att renskriva proto­kollet från igår för att inte glömma detaljerna i diskussionerna. Tack vare ett fåtal mötespunkter var anteckningarna ganska korta, så det gick snabbt.

Uppskattar en värmekälla
Den senaste stormen hjälpte mig att ta ner tvättlinan, ena änden hade lossnat från spiken den hängde på. Det var ju bra, jag hade ändå tänkt ta ner den eftersom luften nu är så fuktig att torkning utom­hus är ineffektivt.

Mia har vilodagTorkning inomhus betyder en extra värmekälla. Torktumlaren blåser ut skön varmluft i köket om jag lämnar dörren till badrummet öppen. Även om det inte är så kallt än, känns värmetillskottet väl­kom­met.

Mia har haft vilodag
Mia har tagit det lugnt idag. Antingen i stolen ute på trappan eller inomhus. Fast just nu är hon ute på sin sedvanliga kvällsjakt. 🙂

10.9 – Slutet gott

Gårdagen började oroligt, jag hörde en trevlig nyhet och rensade i djungeln, idag har jag putsat vägrenen och vilat i hammocken med Mia.

Orolig början på dagen
Igår morse släppte jag ut Mia ca 6.50 och gick tillbaka och la mig ett par timmar. Så dags brukar Mia vara mogen för frukost men ingen kisse syntes till trots att jag gick ut och lockade. Nå, hon har väl viktigare saker för sig tänkte jag och satte mig vid datorn.

Mia i gräsetPlötsligt meddelade Carbonite (backup-programmet) att det var tre dar sen den senaste säker­hets­kopieringen. Va’ ända in i alla glödheta?! Dock hade diskspeglingen fungerat som vanligt. Orsaken var att backupservern inte kunde nås. Mysko.

Jag meddelade supporten att min internetanslutning fungerar utmärkt och frågade vad fel­med­de­lan­det då kunde bero på? Därefter ominstallerade jag klientprogrammet, men fick samma felmeddelande när mina uppgifter skulle hämtas. Då gav jag upp och beslöt invänta svar från supporten.

Och Mia sågs ännu inte till… Klockan närmade sig nu elva, var i all världen höll hon hus så här länge? Nu blev jag riktigt orolig. Jag hade givetvis hunnit föreställa mig diverse skräckscenarier innan hon änt­ligen dök upp. Då var klockan kvart i tolv så hon hade varit borta i nästan fem timmar. Det har bara hänt nån enstaka gång tidigare.

Återseendets glädje var helt på min sida. Hon verkade mer dämpad än vanligt tyckte jag, så möjligen hade hon haft ”magrensning” igen. Men efter lunchen hon blev serverad piggnade hon till och höll sig i närheten resten av dagen.

GösTrevlig nyhet
På förmiddagen igår ringde grannen på udden mittemot och hade en trevlig nyhet att förmedla. På nät hade man fått en gös på 42 cm. Alltså lever dom utplanterade fiskarna och växer till sig.

Mindre trev­ligt var förstås att maginnehållet bestod av tre gösyngel. Konstig firre som äter upp sina artfränder.

Rensade i djungeln
På västra sidan av huset får växtligheten sköta sig själv, vilket innebär att tomten där håller på att växa igen. På eftermiddagen beslöt jag hejda det som störde mig mest.

Solen värmde gott på ryggen, plommonen släckte törsten och Mia höll mig sällskap. Mer finns inte att önska av en eftermiddag i september.

Putsat vägrenen
Det ankommer vägandelsägarna att se till att vägrenarna är putsade står det i ”Vägboken”. Några andra renar har vi inte. 😉 Här i byn är vi bortskämda med att ”vägmästaren” sköter det, men idag fick jag för mig att jag skulle vara be­hjälplig.

Vägren

Så här såg det ut innan

I ärlighetens namn ska medges att jag fick idén mest för att mina fotomotiv nere i flyet skyms annars. Men på vägen ner passade jag också på att klippa bort sånt som skymde sikten och hotade tränga ut på vägen. Det var en hel del sen senaste röjningen konstaterade jag. Mia gjorde förstås sällskap men knallade i väg längre bort längs vägen efter ett tag.

Vilat i hammocken
Efter drygt två timmar var jag nöjd. Eller rättare sagt hade jag fått nog och gick upp tillbaka. En kort stund senare hörde jag Mia jama på avstånd. ”Vart har du tagit vägen?” lät det som, så jag svarade att jag var hemma och gick och mötte henne.

Nu var det hennes tur att vara glad över återseendet, oj vad hon fjäskade. Sen fick vi oss lite ätbart och gick därefter och la oss i hammocken tills solen försvann bakom lönntopparna. Vissa höstdagar kan vara riktigt behagliga.

PS. I morse när jag startade datorn hade backupservern vaknat till liv och allt fungerar som det ska igen. DS.

30.7*) – Från död fisk till simtur

Jag har förevigat en gös, städat en dator, sett på åskskuren med Mia och haft simsällskap.

GösGösfotografering
Att fotografera en död fisk kan ju te sig oinspirerande, men den här var ett undantag. Det enda tråkiga var att den hade dött i förtid.

I morse SMSade fru grannen på udden mittemot att hon hade fått en gös i nätet, var jag intresserad? Jag svarade jakande och lovade komma och ta en titt i samband med att jag skulle i väg på ett upp­drag. Det passade utmärkt svarade hon.

Av allt att döma var gösen ett exemplar från utplanteringen 2011. Gösar växer långsamt har Vik Husse upplyst mig om. Den här var ca 31 cm lång och vägde 260 gram, så den hade med andra ord en bit kvar till laglig minimistorlek, dvs 37 cm. Dock rekommenderar Daphnia att man väntar tills dom nått 45 cm.

Tråkigt nog var fisken död redan när nätet togs upp, annars hade den naturligtvis återfått sin frihet. Men den är ändå ett tecken på att ynglen växer till sig och har spridit sig i sjön. Om ett par, tre år kan vi förhoppningsvis få kalasa på gös till middag.

Städat en dator
Efter den döda fisken åkte jag vidare till en dator som väntade på storstädning. Jag tog bort 6 GB i skräpfiler, avinstallerade sex oönskade program och uppdaterade e-postprogrammet, men miss­lycka­des med att hitta drivrutin till en (gammal) videokamera, men ska kolla vidare.

Två timmar senare var jag hemma tillbaka, mottagen av Mia som med fullständigt dödsförakt rullade sig i gruset på parkeringsplatsen. Hon är rädd för andra bilar men litar helt på att jag inte kör på henne. 🙂

ÅskskurSett på åskskuren
Idag gick det att ta siesta i hammocken tack vare den friska vinden så det gjorde jag. Mia också förresten, hon låg under hammocken när jag vaknade av dom första åskmullren.

Jag såg och hörde att åskan närmade sig, så jag kopplade loss kontakterna i vanlig ordning innan jag bryggde en kopp kaffe. Kontakten till vattenkokaren satt alltså kvar tills vattnet var kokt.

Vid det laget hade det börjat regna och åskan fortsatte närma sig. Mia hade redan satt sig på trappan för att inte bli våt och sökte trygghet på och mellan mina fötter under tiden ovädret och regnet på­gick. Hon jamade till ett tag när regnet smattrade som värst, men var lugn i övrigt. Tur att åskvädren hittills har kommit dagtid.

En timme senare ljusnade himlen igen och regnet upphörde. Knappt 5 mm hittade jag i regnmätaren. Bättre än inget, men mycket mer hade behövts för att släcka törsten hos alla uttorkade växter. Men det är ju väderkontoret som bestämmer, så det är bara att finna sig i besluten.

Simsällskap
På kvällskvisten ringde Trollkarlen och aviserade ett besök. Han undrade om jag har simmat mycket? Själv hade han bara varit i vattnet en gång och trodde det var iskallt så jag försökte övertyga honom om att han trodde fel.

Vattentermometern visade 27 grader men han tyckte ändå att det var kallt. 😀

*) Inlägget publicerat först den 31.7 på grund av en oförutsedd ”incident”. Förklaringen kommer i inlägget 31.7. 🙂