18.7 – Ingen rast och ingen ro

Vi har varit på utflykt, tjänstgjort, jobbat och simmat. Jag har skrivit protokoll, kokat ärtsoppa och ska steka ”sjalar”. Mia har fångat en vattensork igen.

På utflykt
I onsdags åkte vi med vår guide till Krogarudden (kallas Krögar­udden lokalt). Syftet var att ta en titt på lämningarna efter krogen och klippristningarna där.

Med tanke på att krog och ristningar härstammar från 1600-talet är det inte så konstigt att tidens tand har utplånat det mesta, men visst kunde man fortfarande urskilja stenar från husgrunden och bok­stäver i berget. (Klicka på bilden för att läsa texten.)

Tjänstgjort
På torsdagen hämtade vi AV-utrustning i Kimito och förberedde material till söndagens evenemang i Dragegården. På fredagen kollade vi att tekniken fungerade och att allt som behövdes fanns.

Framåt halv ett var allt så gott som klart. Förberedelserna tog bara ca 1,5 timme tack vare ett halv­dussin människor som hjälptes åt. Vi hann till och med få oss en slurk kaffe med nygräddad munk innan övriga i styrelsen dök upp och det var öppningsdags.

Evenemanget blev verkligen lyckat. Vädret var perfekt och folk strömmade till. Slipstenen drogs runt, mattorna blev beundrade och vi fick sälja kaffe/te med munk.

Jobbat och simmat
Idag har vi mest ägnat oss åt ”hemarbete” ute i det fria. Först en stund i Tallmo och därefter på Udden. Husse klöv ved och jag städade bort utblommade lupiner medan ärtsoppan kokade.

Som avslutning på arbetsdagen beslöt vi ta ett dopp före middagen. Det kändes rysligt kallt, men det var uppenbarligen inbillning för vattentermometern visade 21 grader.

Skrivit protokoll
Väglagets årsmöte gick av stapeln som planerat på lördag eftermiddag. Mötet lockade ett dussin deltagare och styrelsens förslag godkändes utan diskussion så det var snabbt avklarat.

Eftersom jag var engagerad i Dragegården på söndagen blev protokollskrivningen av först på måndag. Dess bättre nådde jag bägge protokolljusterarna samma dag, så den uppgiften är också överstökad.

Kokat ärtsoppa
Att laga ärtsoppa är tacknämligt, den sköter sig själv när den väl börjat koka så man kan göra annat under tiden (se ovan). Nu återstår bara att steka ”sjalar”, dvs stora plättar som vi ska äta med lönnsirap och/eller sylt och vispgrädde. Mums filibabba!

Mia har fångat en vattensork igen
I morse jagade Mia upp Husse redan vid halv fem-tiden för att få gå ut. I regel brukar hon komma in tillbaka ganska snart, men först då frukosten var avklarad halv nio dök hon upp. Då hade matte redan börjat oroa sig förstås.

Med sig hade hon en död vattensork och talade högljutt om vilket sjå det hade varit att få tag i den. Pälsen var inte brun som de jag har sett tidigare, utan gråsvart, men alla andra kännetecken stämde så det gick inte att ta fel.

Efter en snabb förrätt ut matskålen tuggade hon i sig hela sorken. Bara galla och lever återstod när hon var klar. Sen putsade hon sig och tog en välbehövlig siesta. Duktig flicka. 🙂

15.7 – Allt mellan gift och sprit

Jag har röjt, besprutat, simmat, sågat, hört nödrop, är trendig och har bjudit mig på dessertdrink.

LupinerRöjt
Både igår och idag har jag delvis tillbringat tiden med att klippa bort lupinernas frökapslar för att min­ska spridningen. Det är ju inte speciellt rolig syssel­sätt­ning så det får bli i omgångar. Efter nån timme brukar jag hitta på nåt roligare.

Besprutat
Rosenstritarna har i vanlig ordning invaderat den odlade syrenen. Men äntligen har jag hittat ett effektivt medel: Neudorffs Spruzit. Det tog kål på dom.

Jag fick ett klart miljövänligare tips från den unge gentlemannen, numera färdigutbildad träd­gårds­mästare. Han föreslog att jag skulle bespruta busken med kallt vatten. Det är ju värt att pröva. Mitt dricksvatten är ca +4° så det bör vara kallt nog.

Simmat
Hör och häpna – igår vågade jag mig i sjön. Drygt 20° visade vattentermometern, men du milde skapare vad oskönt det var! Men efteråt kändes det skönt förstås.

Sågat
Idag hade träoljan torkat i bersån. Det bevisades av ett halvdussin spindlar och några myror som obehindrat kutade fram och tillbaka på tiljorna i morse.

NytrimmatDärmed bestämde jag mig för att inviga kvistsågen. Det lyckades på tredje försöket. Första gången hann jag bara tänka på att ta fram den så kom det några regndroppar. Andra gången hann jag öppna boddörren innan jag kände blöta droppar på ryggen. Fast det var väderkontoret som be­hagade skäm­ta, nåt ihållande regn blev det inte.

Tanken var att korta ner syrenerna i bersån som nu har vuxit till sig efter min vilda framfart för två år sen. Tja, det gick ju bra, även om sågen snarare tuggade av kvistarna i stället för att klippa av dom. Fast det är kanske därför det heter såg och inte sax. 😉

Ojämnt blev det också, men nåt annat hade jag inte väntat mig. Mitt synmått är inte det bästa. Det slutliga finliret gjorde jag med sekatören.

Nödrop
Under tiden jag städade upp efter mig hörde jag tydliga nödrop från fågelungar uppe i viken. Först trodde jag dom höll till ute på sjön, men sen kom jag fram till att de panikslagna ljuden hördes från vassruggen.

Troligen små andungar som var i nöd, för jag uppfattade också mammans läte. Garanterat en mård­hund som var i farten. 😦

Trendig
Det händer minsann inte så ofta att jag hänger med aktuella trender, men för en gångs skull är jag trendig om jag får tro Ny Teknik. Eller rättare sagt är min osmarta telefon det. Nu är det nämligen modernt med telefoner som man bara kan ringa med. Fast då krävs förstås ändå en nydesignad sådan. Suck och stön vilket konsumtionssamhälle vi lever i.

Irish CoffeeDessertdrink
Efter den uppvärmda middagen krävdes kaffe tyckte jag. Men vad skulle jag ha till kaffet? Glassen är tillfälligt slut och den frysta Dajm-tårtan tänkte jag inte börja på…? Sen kom jag på en idealisk lösning!

Irish Coffee skulle det bli, jag hade ju lite vispad grädde kvar sen jordgubbarna. För några dar sen hittade jag en slatt whisky i verandaskafferiet så jag hade allt som behövdes. I stället för farinsocker tog jag råsocker. Voilá!

För att inta drinken stilenligt plockade jag fram en av mina ärvda Irish Coffee-muggar och hällde upp. Det var minsann inte igår jag drack det! Jättegott kan jag intyga.

11.9 – Sisådärja

Jag har hittat en ny idol, städat en dator, skurat båten och vågat mig i sjön. Mia var enda vittne.

Ny idol
Ända sen jag i 12-årsåldern läste om Tibet har jag varit fascinerad av landet, dess folk och deras trosuppfattning. Under årens lopp har jag läst mycket mer om Tibet och har sagt att det är mitt favo­rit­resmål, fast inte så länge kineserna härskar där.

PotalaFör ett par dar sen fick jag syn på två böcker skrivna av Alexandra David-Néel i bokhyllan, inköpta 1987, respektive 1988 men olästa konstigt nog. Det skulle det genast bli ändring på, nu var jag mogen för dom.

Jag formligen slukade den första, ”En parisiskas resa till Lhasa” där hon berättar om sin två månader långa vandring för att ta sig till Lhasa som då var förbjudet att besöka för utlänningar. Boken utkom på franska 1927 och vandringen ägde rum 1924 (enligt Wikipedia). Alexandra som då var 52 år gammal färdades utklädd till tiggare/pilgrim till­sam­mans med sin adoptivson, en ung lama vid namn Yonden.

Att som kvinna på 1920-talet ge sig av på en sån resa krävde både mod och styrka. En högst remar­kabel dam och min nya idol trots att hon dog redan 1969. Redan långt innan jag var född gjorde hon det som jag har drömt om i många år. Oj, vad gärna jag skulle vilja träffa henne!

Jag har nyss börjat på den andra boken: ”Bland mystiker och magiker i Tibet” och ser fram mot minst lika givande läsning den här gången.

Städat en dator
Igår eftermiddag/kväll ägnade jag ett antal timmar åt att städa min ryska bekants första dator, vid det här laget en antikvitet med Windows Vista. Den ska tömmas för att ett barnbarn ska överta den så småningom. En del detaljer återstår, men snart är den nästan i samma skick som när den köptes.

Skurat båten
Varje gång sommargrannen psykologen har rengjort sin båt har jag fått dåligt samvete. Men sen några timmar tillbaka är min renare. 🙂

Den såg ryslig ut så det tog drygt ett par timmar att få den ren. Jag kom på att det egentligen var ganska fiffigt att skura den först nu – inga påträngande insekter som störde och björkfrösäsongen är över så nu behöver jag inte rengöra den mer i år.

Båten före o efter

I sjön
Väderkontoret var oss ovanligt nådiga idag. Strålande sol, drygt 20 grader varmt och vindstilla. Om inte färgerna i naturen hade skvallrat kunde man tro att det var högsommar. Det innebar att skurandet blev en aning svettigt trots att jag slängde av mig shorts och t-shirt ganska omgående.

Jag lekte med tanken på att ta ett dopp men trodde att jag inte skulle gitta. Jag kunde i alla fall svalka av mig lite tyckte jag och klev ner i vattnet tills det nådde rumpan. Det kändes ju inte alls speciellt kallt så jag sänkte ner hela kroppen och insåg att jag lika gärna kunde ta en simtur när jag ändå var så här långt kommen.

Medan Mia satt och väntade – hon kom och hämtade mig när jag hade skurat klart – hann jag med en kort simtur till. Riktigt skönt kändes det. Dom senaste dagarnas värme har säkerligen fått tempe­ra­tu­ren att stiga igen, jag kan tänka mig att den låg nånstans på 19-20 grader. Men högst antagligen var det här sista doppet i år för min del.

Enda vittnet
Om inte grannarna på udden mittemot höll utkik, är Mia enda vittnet till mina simturer. 😀

Mia på bryggan

30.7*) – Från död fisk till simtur

Jag har förevigat en gös, städat en dator, sett på åskskuren med Mia och haft simsällskap.

GösGösfotografering
Att fotografera en död fisk kan ju te sig oinspirerande, men den här var ett undantag. Det enda tråkiga var att den hade dött i förtid.

I morse SMSade fru grannen på udden mittemot att hon hade fått en gös i nätet, var jag intresserad? Jag svarade jakande och lovade komma och ta en titt i samband med att jag skulle i väg på ett upp­drag. Det passade utmärkt svarade hon.

Av allt att döma var gösen ett exemplar från utplanteringen 2011. Gösar växer långsamt har Vik Husse upplyst mig om. Den här var ca 31 cm lång och vägde 260 gram, så den hade med andra ord en bit kvar till laglig minimistorlek, dvs 37 cm. Dock rekommenderar Daphnia att man väntar tills dom nått 45 cm.

Tråkigt nog var fisken död redan när nätet togs upp, annars hade den naturligtvis återfått sin frihet. Men den är ändå ett tecken på att ynglen växer till sig och har spridit sig i sjön. Om ett par, tre år kan vi förhoppningsvis få kalasa på gös till middag.

Städat en dator
Efter den döda fisken åkte jag vidare till en dator som väntade på storstädning. Jag tog bort 6 GB i skräpfiler, avinstallerade sex oönskade program och uppdaterade e-postprogrammet, men miss­lycka­des med att hitta drivrutin till en (gammal) videokamera, men ska kolla vidare.

Två timmar senare var jag hemma tillbaka, mottagen av Mia som med fullständigt dödsförakt rullade sig i gruset på parkeringsplatsen. Hon är rädd för andra bilar men litar helt på att jag inte kör på henne. 🙂

ÅskskurSett på åskskuren
Idag gick det att ta siesta i hammocken tack vare den friska vinden så det gjorde jag. Mia också förresten, hon låg under hammocken när jag vaknade av dom första åskmullren.

Jag såg och hörde att åskan närmade sig, så jag kopplade loss kontakterna i vanlig ordning innan jag bryggde en kopp kaffe. Kontakten till vattenkokaren satt alltså kvar tills vattnet var kokt.

Vid det laget hade det börjat regna och åskan fortsatte närma sig. Mia hade redan satt sig på trappan för att inte bli våt och sökte trygghet på och mellan mina fötter under tiden ovädret och regnet på­gick. Hon jamade till ett tag när regnet smattrade som värst, men var lugn i övrigt. Tur att åskvädren hittills har kommit dagtid.

En timme senare ljusnade himlen igen och regnet upphörde. Knappt 5 mm hittade jag i regnmätaren. Bättre än inget, men mycket mer hade behövts för att släcka törsten hos alla uttorkade växter. Men det är ju väderkontoret som bestämmer, så det är bara att finna sig i besluten.

Simsällskap
På kvällskvisten ringde Trollkarlen och aviserade ett besök. Han undrade om jag har simmat mycket? Själv hade han bara varit i vattnet en gång och trodde det var iskallt så jag försökte övertyga honom om att han trodde fel.

Vattentermometern visade 27 grader men han tyckte ändå att det var kallt. 😀

*) Inlägget publicerat först den 31.7 på grund av en oförutsedd ”incident”. Förklaringen kommer i inlägget 31.7. 🙂

2.6 – Gott, smått och blött

Jag har varit på födelsedagskalas, monterat nya skottkärran, haft en konstig dag och tömt komposten. Mia har tagit en simtur.

På födelsedagskalas
I lördags hade Grisen/Tvillingen födelsedag. För att förhöra mig om vilken tid gästerna väntades slog jag en signal i fredags. ”Kom när det passar” tyckte värdinnan. Såna tidsangivelser är alltid sym­pa­tiska. Jag lovade dyka upp vid eftermiddagskaffetid.

Kaffebordet dignade som vanligt av diverse läckerheter. Fast ”bara” sex sorter konstaterade födelse­dagsbarnet. Det räckte gott för att hålla mig mätt långt fram på kvällen.

Rosa skottkärraNya skottkärran monterad
För att göra lite nytta innan dagen var slut, beslöt jag montera min nya, rosa skottkärra. Det gick klart mycket smidigare än den förra jag gav mig på, förutom att jag drog åt en mutter så att låsringen blev deformerad.

Det känns som om modellen är gjord för kortväxta kineser. Jämfört med min byggskottkärra känns den som en leksak, men den är kolossalt lätt så fördelen uppväger nackdelen. Och framför allt är den ju rosa!

Att fylla på luft i däcket kräver dock att man tar loss det för att komma åt ventilen ordentligt. Att det redan fanns luft i däcket insåg jag först när jag hade krånglade dit pumpmunstycket. 😀

Konstig dag
Igår var en konstig dag. För ovanlighetens skull steg jag upp och nattkissade strax efter tre, vilket fick Mia att tro att det var dags att stiga upp. Jag bar tillbaka henne i sängen och vi somnade om.

Vid fyra-tiden bestämde Mia att det nog ändå var uppstigningsdags. Efter hennes tjatande och hoppande på dörrhandtaget gav jag upp efter en stund. Frukost kvart över fyra på morgonen inträffar verkligen inte särskilt ofta på Udden! Halv sju var jag i full färd med att möblera om i kökslandet.

Framåt tio kändes det som om jag hade gjort en hel arbetsdag. Mia kom också in. Sen gick vi och la oss och vaknade halv tre!

Sotarbesök och komposten tömd
Dagens viktigaste uppgift idag var att tömma komposten. Men innan jag hann börja med det, dök sotaren upp trots avisering om eftermiddagsbesök. När han var klar åt jag snabblunch och satte i gång.

Efter ett par svettiga timmar och några myggbett var kompostbehållarens innehåll överflyttat till efter­komposteringskärlet. Förra årets kompost placerade jag ut igår. Ypperligt med ett komposterande dass. 🙂

Mia har simmatMias simtur
I söndags följde Mia med på sikt­djups­mät­ning. Vad som helst var bättre än att råka ut för sommar­grannens hundar. Hon ångrade sig naturligtvis efter ett tag och tycket det var lika obehagligt som att åka bil, men då var vi redan långt från land.

När vi efter mätningen var några tiotal meter från bryggan tyckte hon antingen att det var läge att hoppa eller så tappade hon tass­fästet? Eftersom hon halvstod längst fram i fören såg jag inte vad som hände. Plums sa det när hon ramlade i vattnet.

Jag stannade båten direkt, hopade så fort jag förmådde och lyfte upp henne i nackskinnet. Det var bara täckhåren som hade hunnit bli blöta, men det var förstås illa nog. Hon var en ganska ömklig syn där hon satt och försökte slicka sig torr.

Jag hjälpte henne att torka sig då vi kom till trappan och eftermiddagssolen hjälpte också till. Vilken himla tur att hon kan simma, annars hade det kunnat gå riktigt illa. 😦

Efter den ofrivilliga simturen trodde jag att hon kanske skulle undvika stranden, men hon följde glatt med ut på bryggan när jag hämtade bevattningsvatten. Men nån mer roddtur lär det knappast bli misstänker jag.

3.6 – Formidabelt

Hettan fortsätter, pionen har knoppar, nytt byggprojekt inlett, komposten är tömd, hammocken invigd och dopp i sjön är dagsrutin.

Fortsatt hetta
Dom senaste tre dagarna har dagstemperaturen legat runt 24 grader, utom idag. Då visade termo­me­tern 26 grader klockan 14.30, puh. Inte läge för några tunga fysiska aktiviteter för min del i den värmen.

PionenPionen har knoppar
Under över alla under! Pionen som har stått i minst 20 år utan att blomma har fått knoppar, hela tre stycken!! Nu gäller det att se till att dom inte torkar bort. All min omvårdnad (läs gödsling) och alla kärleksförklaringar har äntligen gett resultat. 🙂

Frågan är vad myrorna har för sig på knopparna (se bilden)? Hoppas dom inte äter upp dom!

Nytt byggprojekt
Igår tog jag ledigt inför Filosofens besök. Tekannorna hade rykande åtgång under parasollet i bersån medan timmarna gick under trevligt samtal.

Jag insisterade på att få visa den nyröjda strandremsan, numera båtplats för sommargrannen psykologen. Sen gick vi ut på bryggan och tittade ut över sjön.

På återvägen nämnde jag behovet av ett räcke eller en ledstång på bryggan. Det resulterade i en intensiv, kreativ process som slutade med att jag fick i uppdrag att ordna med material till själva ledstången, så skulle Filosofen gärna fixa resten lovade han.

AlblodSent i eftermiddags fällde jag därför en lång al, kortade av den till dryga tre meter, barkade den och la den på torkning. Att ”alblod” är så beständigt hade jag ingen aning om… Insidan av händerna var knallorange när jag var klar och gick inte att rengöra, men färgen slits väl bort med åren.

Komposttöming
Just idag när det var som varmast beslöt jag klä mig i arbetsbyxor, handskar och gummistövlar för att äntligen tömma dasskomposten. Fjolårets hög måste först flyttas för att jag skulle få plats med den nya. Några hundra myggor såg till att arbetet gick undan.

KompostverktygJag insåg att tömningen var klar när en omisskännlig odör började sprida sig – dasset har ju redan varit i användning i år. Med kompostverktyget pillade jag ner det befintliga lagret i den nytömda delen för att göra plats för påfyllning. Då fastnade verktyget, eller rättare sagt bredde ”vingarna” ut sig så jag inte fick upp det tillbaka. Järnspikar. Hur skulle jag få loss det?

Enkelt, det finns ju gummiband. Jag kom ju åt änden på verktyget underifrån, så jag fixerade ”vingarna” med ett dubbelt gummiband och lirkade försiktigt upp verktyget. Sen övergick jag till en stadig träpinne i stället. Problem är till för att lösas.

Efter dom svettiga timmarna kändes det ljuvligt med en simtur. Vattnet var bara skönt, inte ett dugg kallt. Troligen beroende på att vattentemperaturen nu har stigit till 22 grader.

Hammocken invigd
Efter doppet avnjöt jag fil och smörgås i skuggan på trappan och kom fram till att det vore lämpligt att ”klä på” hammocken och lägga sig i den en stund tills det blev svalare. Sagt och gjort.

Jag tror jag hade sovit i nästan två timmar då Mia kom och väckte mig. Dom tidiga morgnarna tär på sömnlagret.

Sen tog jag i tu med alen som jag skrev om tidigare och avslutade arbetsdagen med ett nytt dopp. Tänk om alla arbetsplatser var så väl utrustade som min! 🙂

Doppdags

16.8 – Eld, blod och vatten

Jag har misslyckats med kremeringen, visat trosorna, varit i gång med trimmern och vågat mig i sjön. Mia lånar tak över huvudet.

Misslyckad kremering
Efter frukost tyckte jag mig ana en obehaglig odör från köksspisen. Det var dags att sätta eld på Mias jaktbyten.

Det var onödigt optimistiskt att tro att det skulle lyckas under rådande förhållanden – totalt vindstilla. Eldningen i sotluckan tydde ändå på att det fanns drag, men så snart jag tände på i spisen vällde röken in. Suck.

Liken är på sin höjd svedda, men säkert långt i från förintade. Fast fördelen med att det rök in var ju förstås att jag inte kan känna liklukten längre.

Trosor till kaffet
Idag var ”vägmästaren” i farten i min backe. Sen det gräsliga åskvädret har jag som vanligt haft djupa fåror i vägen upp. Jag har inte påkallat hjälp eftersom det ändå gick bra att ta sig upp och ner. För två år sen var det mycket värre, hela backen var full med djupa ”kratrar”.

Jag frågade om han ville ha kaffe och det tackade han ja till så vi slog oss ner i bersån. Jag hade ingen tanke på att hans utsikt bland annat bestod av mina nytvättade trosor, men han varken klagade eller ville byta plats så han tålde den säkert. 😀

Trimtajm
Idag var det också för varmt för gräsklippning eller potatis­upp­tag­ning. Min plan på att ta upp po­ta­tisen förra veckan sprack alltså. Jag hade viktigare(?) saker för mig.

För att ändå göra nåt nyttigt bestämde jag att värmen inte hindrade mig från att trimma gräset runt rosorna vid tomtgränsen. Den lätta sysselsättningen framkallade också en del svettpärlor förutom sed­vanligt blodvite, men det hör ju till.

Simtur
När jag hade putsat runt planteringarna ner till verandan var jag nöjd och beslöt ta ett dopp. Av nån underlig anledning blev det aldrig av igår? Mia följde med till stranden som vanligt.

Värmen har fått algerna att stiga mot ytan igen, men det låg inga sjok framför bryggändan så jag gjorde dom sällskap en liten stund. Riktigt skönt var det, vattnet är fortfarande 21 grader varmt.

Lånat tillhåll
Idag upptäckte jag var Mia håller till ibland. Jag har ofta sett att hon kommer runt gaveln på uthuset och trott att hon har varit på besök hos herr och fru grannen. Det är hon också rätt ofta vad jag förstår, men inte jämt tydligen.

När ”vägmästaren” var i gång med traktorn kröp hon ut från sommargrannens förråd. Förrådet är låst, men avståndet mellan dörrkanten och marken är tillräckligt stort för att hon ska kunna ta sig in och ut. Bra att veta att hon har en trygg tillflyktsplats där också. 🙂