28.11 – Det mesta ordnar sig

Natten blev lugn, jag har fått diagnos, årets sista möte är genomfört och Silverpilen har blivit felsökt. Husse har kockat och blivit blöt och använt muskelkraft.

Lugn natt
Natten till måndag blev lugn trots allt (se inlägg 25.11). Det var först på morgonkvisten den gömda musen vågade sig fram. Den blev så gott som omedelbart fångad och uppäten. Därmed var drama­tiken avslutad för den här gången.

Diagnos
I söndags var mina krämpor klart decimerade, det var bara lilltårna som ömmade. Men som planerat bokade jag tid för besök på HVC i måndags. Och kan du tänka dig – jag fick tid redan samma dag! 🙂

En ung (mycket ung!) man med bruna ögon tog emot och frågade vad som fattades mig. Jag berättade kort om de senaste dagarnas ”lidande”, sen bad han att få titta på mina händer och fötter, kollade hjärta och lungor och konstaterade därefter att jag hade råkat ut för ett enterovirus.

Ha! Det var ju det jag trodde hela tiden!

Och precis som jag redan hade läst mig till, finns det inget botemedel, infektionen går över av sig själv sa han. Dock kan blåsorna smitta ända tills dom försvinner, så det gäller att ta hänsyn till sin omgiv­ning. Därför påminde jag doktorn om att rengöra händerna efter att han hade tagit mig i hand då besöket avslutades. Det fram­kallade ett brett leende.

Årets sista möte
På eftermiddagen samlades hembygdsföreningens styrelse och kassör till årets sista möte. Det hölls hemma hos vår äldsta ledamot som hade bullat upp med många go’saker, så inledningen blev ovanligt lång. Mötet i sig var avklarat på en dryg timme.

Silverpilen är felsökt
Idag lämnade jag in Silverpilen hos killarna på macken för att få reda på var vattnet tar sig in (se inlägg 21.11). Efter en halv timme fick jag besked.

Packningen runt säkringsboxen lider antingen av hög ålder eller så har en mus knaprat på den. Det senare verkar troligt med tanke på att jag redan i samband med en besiktning för nåt år sen fick reda på att jag hade ett matförråd under motorhuven.

Nästa vecka ska dom sätta in en ny packning så mössen får nåt färskt att tugga på. 😀

Husse har kockat och blivit blöt
Igår tillredde Husse dagens middag. Den bestod av soppa på trattkantarell, uppiffad med blåmögelost. Ingen dum kombination trots att jag inte gillar blåmögel.

Efter maten gick han ut med slaskhinken. När han kom in tillbaka var han genomblöt på ena sidan av kroppen och blodet rann från ett finger… Han hade halkat och ramlat på stigen till komposten och skrapat utsidan av handen mot en av stenarna som ligger runt blomlandet.

Voj, voj. 😦 Lyckligtvis gjorde han sig inte illa i övrigt och tog det hela med en klackspark.

Muskelkraft
Just precis idag då det nyss hade börjat regna igen, beslöt vi dra upp båten för vintern. Efter lite diskussion om lämpligaste platsen fick jag min vilja igenom, så nu ligger den där den alltid brukar ligga. Tack för det snälla Husse!

Husse stod för det mesta av muskelkraften, men det är ju ett känt faktum att män har större muskel­massa än kvinnor så jag har inte särskilt dåligt samvete på den punkten. Vi kvinnor är ju starkare på andra sätt. 😉

Sista sommardagen


Båtar

Sista dagen på sommarsäsongen blev varm och solig, lagom väder att skura båten. Och faktiskt tog jag också ett sista sommardopp trots att vattentermometern bara visade 17,5°. Min smärtgräns brukar ju gå vid 20° men efter nästan två timmars båtskurande kändes det skönt att svalka av sig. 🙂

 

11.9 – Sisådärja

Jag har hittat en ny idol, städat en dator, skurat båten och vågat mig i sjön. Mia var enda vittne.

Ny idol
Ända sen jag i 12-årsåldern läste om Tibet har jag varit fascinerad av landet, dess folk och deras trosuppfattning. Under årens lopp har jag läst mycket mer om Tibet och har sagt att det är mitt favo­rit­resmål, fast inte så länge kineserna härskar där.

PotalaFör ett par dar sen fick jag syn på två böcker skrivna av Alexandra David-Néel i bokhyllan, inköpta 1987, respektive 1988 men olästa konstigt nog. Det skulle det genast bli ändring på, nu var jag mogen för dom.

Jag formligen slukade den första, ”En parisiskas resa till Lhasa” där hon berättar om sin två månader långa vandring för att ta sig till Lhasa som då var förbjudet att besöka för utlänningar. Boken utkom på franska 1927 och vandringen ägde rum 1924 (enligt Wikipedia). Alexandra som då var 52 år gammal färdades utklädd till tiggare/pilgrim till­sam­mans med sin adoptivson, en ung lama vid namn Yonden.

Att som kvinna på 1920-talet ge sig av på en sån resa krävde både mod och styrka. En högst remar­kabel dam och min nya idol trots att hon dog redan 1969. Redan långt innan jag var född gjorde hon det som jag har drömt om i många år. Oj, vad gärna jag skulle vilja träffa henne!

Jag har nyss börjat på den andra boken: ”Bland mystiker och magiker i Tibet” och ser fram mot minst lika givande läsning den här gången.

Städat en dator
Igår eftermiddag/kväll ägnade jag ett antal timmar åt att städa min ryska bekants första dator, vid det här laget en antikvitet med Windows Vista. Den ska tömmas för att ett barnbarn ska överta den så småningom. En del detaljer återstår, men snart är den nästan i samma skick som när den köptes.

Skurat båten
Varje gång sommargrannen psykologen har rengjort sin båt har jag fått dåligt samvete. Men sen några timmar tillbaka är min renare. 🙂

Den såg ryslig ut så det tog drygt ett par timmar att få den ren. Jag kom på att det egentligen var ganska fiffigt att skura den först nu – inga påträngande insekter som störde och björkfrösäsongen är över så nu behöver jag inte rengöra den mer i år.

Båten före o efter

I sjön
Väderkontoret var oss ovanligt nådiga idag. Strålande sol, drygt 20 grader varmt och vindstilla. Om inte färgerna i naturen hade skvallrat kunde man tro att det var högsommar. Det innebar att skurandet blev en aning svettigt trots att jag slängde av mig shorts och t-shirt ganska omgående.

Jag lekte med tanken på att ta ett dopp men trodde att jag inte skulle gitta. Jag kunde i alla fall svalka av mig lite tyckte jag och klev ner i vattnet tills det nådde rumpan. Det kändes ju inte alls speciellt kallt så jag sänkte ner hela kroppen och insåg att jag lika gärna kunde ta en simtur när jag ändå var så här långt kommen.

Medan Mia satt och väntade – hon kom och hämtade mig när jag hade skurat klart – hann jag med en kort simtur till. Riktigt skönt kändes det. Dom senaste dagarnas värme har säkerligen fått tempe­ra­tu­ren att stiga igen, jag kan tänka mig att den låg nånstans på 19-20 grader. Men högst antagligen var det här sista doppet i år för min del.

Enda vittnet
Om inte grannarna på udden mittemot höll utkik, är Mia enda vittnet till mina simturer. 😀

Mia på bryggan