Att drabbas av puss-stopp är frustrerande, men ändå värre är vätskefyllda blåsor. En borttappad mus gör inte saken bättre.

Puss-stopp
Sen ett par dar har jag råkat ut för puss-stopp. Inte bara jag förresten, det har drabbat Husse också. Munsår är nämligen smittsamt och det har jag begåvats med, så nu får vi låta bli att pussas på ett tag.

Som tur kan man visa sin kärlek på andra sätt. Till exempel genom att tvätta ryggen i bastun, krydda såsen lite extra eller ge varandra en kram. Men lite futtigt känns det allt.

Vätskefyllda blåsor
I onsdags kväll kändes det som om jag hade feber. Ögonen var heta, huv’et värkte och jag hade frossa. När jag mätte hade jag 38,6° feber.

Febern gick ner nästa dag, men följdes genast av vrålont i halsen, så jag antog att det rörde sig om en förkylning. Men si, så enkelt var det inte.

Fram på kvällen dök kliande och brännande blåsor upp på fingrarna. Igår hade dom ökat markant i antal och idag ”brinner” det i änden på tårna. Att gå börjar kännas synnerligen obe­kvämt och skovalet kräver noggrant övervägande.

Jag har (förstås) min diagnos klar, men ska för ordningens skull i morgon kolla med nån ”som har papper på sina kunskaper” för att låna Husses uttryck.

Tack vare en dam i Skrivlördagsgruppen fick jag tips på vad det rör sig om, hon hade råkat ut för samma sak meddelade hon ett par dar efter träffen. Diagnosen hade gjorts av en bekant som var sjuk­sköterska: Ett utbrott av enterovirus, troligast s k höstblåsor.

Borttappad mus
Strax efter middagen smet Mia in med sin middag hängande ur munnen. Hon passade på då Husse öppnade dörren.

Dess värre var middagen inte ätklar. Och efter en kort stund hade den parkerat sig under köksspisen, där den nu sitter och trycker i värmen i förhoppning om att bli bortglömd.

Men Mia har full koll – hoppas vi alla fall… Det kan alltså bli en livad natt med oväntad underhållning. 😀