30.10 – Stämningar

Vi har haft romantisk stämning, fått en färsk leverans, diskat till musik, träffat styrelsen och varit på visit.

Romantisk stämning
I onsdags kväll kom Husse hem från stan. Väglaget mellan Kimito och Genböle var det värsta han har upplevt sa han, men lyckligtvis kom både han och bilen fram utan blessyrer.

På Udden märktes inget särskilt, förutom stormvindar och regn. Vindstyrkan räckte dock till för att skapa romantisk stämning vid 21-tiden. Då blev det elavbrott i en knapp halv timme, så Udden belystes med levande ljus ett tag.

Färsk leverans
Mindre romantisk blev väckningen på onsdagsnatten. Jag vaknade av att Mia meddelade nåt, men var för trött för att vakna till på riktigt.

En stund senare hoppade hon upp i fotändan på Husses säng och det hördes ett bekant pip som defi­ni­tivt väckte mig och fick mig att tända sänglampan. Mycket riktigt, där satt Mia stolt med en halvdöd skogsmus framför sig.

När jag tände lampan vaknade Husse och undrade vad som stod på, men fick i samma ögonblick syn på ”presenten” han fått. Han var inte särskilt imponerad om man säger så.

Jag antog att den lilla skogsmusen var död vid det här laget och var på väg att slänga den i ”krematoriet” då Mia raskt greppade den och hoppade ner på golvet.

Innan jag hade hunnit somna om hörde jag kraset av småben som knäcktes mellan Mias käkar. Nu var musen garanterat död.

Diskat till musik
Vi har infört en ny rutin på Udden – samdiskningen kompletteras med musik. Genom att diska på fredagkvällar kan vi samtidigt avnjuta Tongåvan som är Husses favoritprogram.

Träffat styrelsen
Kl 13.00 på lördagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos föreningens sekreterare. Bland annat skulle de slutliga de­tal­jerna för Svenska dagen-festen spikas och presentationen för aktiviteten den 2.12 provvisas.

På visit
Igår eftermiddag beslöt vi våldgästa ett bekant par som bor halvvägs till kyrkbyn. Vi blev varmt väl­komnade, men en aning snopna över att droppa in lagom till desserten. Vi hade räknat ut att mid­dagen redan skulle vara överstökad.

Vid bordet satt dessutom matgäster, så tajmingen var ju inte den bästa. Men de stekta äpplena och vaniljvispen räckte till oss också hävdade värdinnan, så vi slog oss ner och lät oss väl smaka.

Det visade sig att matgästerna var gamla skolkamrater till Husse, så samtalet flöt på utan några längre pauser. Besöket blev därmed längre än planerat och lyckat trots den (i mitt tycke) lite pinsamma inledningen.

Idag föreslog Husse att vi skulle titta in till bekanta när vi ändå var i Dalsbruk för att proviantera. Den här gången var middagen lyckligtvis helt avklarad. Men om vi hade kommit lite tidigare hade vi fått mat försäkrade värdinnan glatt.

Vi slog oss ner vid en sprakande brasa och pratades vid i godan ro en stund. Sen försvann värdinnan ut i köket för att brygga kaffe och plocka fram tilltugg trots våra milda protester. ”Så klart ni ska ha kaffe!” menade hon. Och så blev det.

Tack igen för traktering och trevligt sällskap! 🙂

25.10 – Nattligt ljud

Kl 03.27 igår vaknade jag av ett konstigt ljud. Det lät som om en mus gnagade på eller skrapade med klorna mot metall. Jag somnade om, men vaknade på nytt av samma ljud två timmar senare. Jag kunde fortfarande inte härleda det så jag somnade om i förvissning om att metallen skulle hålla.

Halv åtta vaknade jag igen, ljudet fortsatte, så jag steg upp. När jag gick förbi kaminen insåg jag att ljudet kom därifrån. Musen kanske hade ramlat ner i skorstenen och försökte ta sig ut? Eller hade den tagit sig in i rökröret?

Men ljudet verkade komma från ett ställe högre upp märkte jag. Ungefär i nivå med mina öron. Vad i hela friden kunde åstadkomma ett sånt klirrande, metalliskt ljud?

Kunde det möjligen vara…? Jamen visst, det var det ju! En av glasväggarna på den lilla ljuslyktan som hänger på spjället vibrerade tillräckligt för att framkalla ljudet. Troligen fick den friska vinden spjället att röra på sig och därmed skapa vibrationen. Mysteriet löst. 🙂

 

Renare

Igår putsade jag ett fönster i sovrummet, det som vetter mot väst och som eftermiddagssolen lyser på. I köket finns ett i samma väderstreck, men det tar jag nästa gång andan faller på. På bilden är den högra sidan oputsad om det mot förmodan inte syns?

Mia var hygglig nog att vakta skruvmejseln och se till att gardinerna låg still. 😀

23.10 – Dagarna som gick

Höststädningen är påbörjad, jag har fått ett brev i retur, tagit avsked, vistats i svampskogen och firat.

Höststädningen påbörjad
I onsdags värmde solen gott och vinden höll sig lugn så jag tyckte det var lämpligt att kratta löv medan jag väntade på att Husse skulle komma hem. Syrenbusken som dvärgstritarna gillar hade släppt det mesta av sina löv och tanken var att bara kratta bort dom, men av bara farten fortsatte jag ner mot trappan.

På fredagen fortsatte städningen, den här gången med röjsågen efter att Husse hade lärt mig byta klinga. Alla nytillkomna träd- och buskskott skulle bort, men jag avbröt arbetet i och med ett besök, vilket gjorde att arbetslusten försvann så det återstår en del.

Brev i retur
Kort efter att jag hade fått Lejonet/Tigerns dödsbud skrev jag brev till henne och postade det följande dag, men hon fick det aldrig. Vi skyllde på postväsendet och övergick till e-post i stället.

I fredags fick jag det i retur efter nästan en månad. Jag trodde först att Tigern har flyttat, men när jag kollade på eniro.se var adressen rätt. Varför hade posten i Malmö då noterat ”Avflyttad” på kuvertet?

Sen kom jag på det. Av gammal vana hade jag använt hennes flicknamn trots att hon bytte det i samband med sitt giftermål 2008. Ridå. Posten var alltså helt oskyldig den här gången.

Tagit avsked
I lördags tog vi avsked av min f d granne. Jag hälsade på henne den 20.9 när hon nyligen hade blivit intagen på bäddavdelningen i Dalsbruk och kände då att det förmodligen var sista gången jag såg henne. Fem dagar senare dog hon.

Det kändes förstås oerhört sorgligt, men samtidigt är jag tacksam för att hon inte behövde lida så länge. Den livslust hon alltid har utstrålat fanns inte mer och då är det tungt att tvingas fortsätta leva.

I svampskogen
Igår gjorde vi slag i saken och knallade i väg till svampskogen. Jag hade lovat Husse att vi den här gången skulle gå till ”min svampskog”. Lilla fröken Mia var genast med på noterna när hon såg att vi inte tog bilen.

Hon hade fullt sjå att ta sig fram, men gav sig inte. Så snart vi var utom synhåll, ”ropade” hon och skyndade sig fram till oss när vi svarade på hennes lockrop.

Medan Husse fyllde hinken med (frysta) tratt­kantareller roade jag mig med att fotografera, även om jag också bidrog med några svampar mellan varven. Och Mia höll förstås koll på oss.

När hon tyckte att avståndet mellan Husse och mig var för långt, sökte hon upp mig som för att tala om att jag borde hålla mig närmare.

Då hinken var fylld gick vi i samlad tropp hem tillbaka. Och tack vare Husse blev det svamp­sås till middag. 🙂

Firat
På eftermiddagen åkte Husse till butiken för att köpa blommor till namnsdagsbarnet som vi skulle uppvakta på kvällen. När han kom tillbaka hade han inte bara en, utan två buketter.

Den andra buketten med gula rosor var till mig, eller snarare till oss. Vi firade att det har gått ett år sen vi ”officiellt” blev ett par.

Kvistigt

Har du nånsin funderat på hur det ser ut inne i trädet när det ger plats för en ny kvist? Inte jag heller. Men nu vet jag. 🙂

16.10 – Nya erfarenheter

Helgen avslutades med besök hos ”nybyggarna” och en gästande skrakfamilj. Idag har jag lidit av ”digitalvärk” och varnar för nummerupplysning.

Besök hos ”nybyggarna”
Lördagen bjöd på ihållande regn, förutom bastu och vispgröt i Tallmo. Men igår sken solen, så efter vår lilla utflykt till Tallmo och kyrkogården övertalade(?) jag Husse att göra en tur till sista änden på G-vägen där byns ”nybyggare” har slagit sig ner.

Vi beslöt parkera i en korsning där en av vägarna var märkt 224 och använda apostlahästarna för den resterande sträckan. Tomten bebyggdes 2015-2016 med ett högt liggande hus vid sjön. Trappan ner till stranden gav mig svindel, så jag föredrog att fotografera utsikten uppifrån husets terrass.

När jag passerade ett av fönstren upptäckte jag en ung dam som förskräckt tittade upp från det hon höll på med. Jag vinkade och log mitt vänligaste leende för att hon inte skulle tro att jag hade onda avsikter.

Hon kom ut på terrassen så vi presenterade oss, jag som väglagets representant för att hon skulle förstå att jag (kanske?) hade legal orsak att smyga omkring på deras ägor. Hennes föräldrar var ute och fiskade sa hon och erbjöd sig att ringa dom, men jag försäkrade att det inte behövdes, att jag bara ville fotografera utsikten.

Medan jag plåtade underhöll Husse den unga damen med småprat, sen bad vi än en gång om ursäkt för att vi inkräktade och gick. Usch, så pinsamt. Om det hade stått en bil utanför huset hade jag aldrig gått fram, men nu tog jag för givet att huset var tomt.

På nästa tomt syntes flera bilar redan på håll, så vi vände om utan att skrämma nån. Den senast sålda tomten gick vi inte fram till, eftersom den är obebyggd och först nyligen fick sitt fastighetsnummer.

Gästande skrakfamilj
För många år sen häckade skrakarna vid vår sjö, men numera är holkarna obebodda. Därför blev jag glatt över­ras­kad av att se en hel skrakfamilj simma förbi vår strand igår eftermiddag.

Först trodde jag den dussinstora flocken bestod av änder – avståndet var för långt att kunna se några detaljer – men när jag laddade upp bilderna till datorn och förstorade dom, syntes färgsättning och näbbform tydligt. Ingen tvekan, mamma och pappa skrake var på söndagsutflykt med sina ungar. 🙂

”Digitalvärk”
I morse noterade jag att den viktigaste lampan på routern (som jag lånar av Husse) lyste rött. Som bekant kan en strejkande internetanslutning få mig att se rött, men nu var det konkret. Att använda mitt prepaid-abonnemang gick heller inte, det hade upphört.

Under samtalet till Elisas Help Desk fick jag några tips att testa och eftersom jag senare skulle besöka en nära vän som har dator, ringde jag och frågade om det var OK att jag lånade den. Det var det, så jag plockade ner prylarna som behövde åtgärdas.

Det räckte tydligen att logga in på sidan för underhållet, routern gick genast i gång som den skulle. Värre var det med prepaid-anslutningen, men den ordnade sig den också så småningom hemma vid köksbordet. Så försvann den här dagen.

Varning för nummerupplysning
För att få tag i telefonnumret till Elisas felanmälan anlitade jag 020202. Killen som svarade hade svårt med svenskan och trodde jag ville ha numret till en person som hette Elisa Felanmälan. Nån sån hittade han inte i hela landet.

Envis som jag är, bytte jag inte språk utan förklarade att det gällde operatören Elisa och då gick det bättre. Men tyvärr gav han mig numret till felanmälan för företag, så jag måste ringa upp igen.

Den här gången svarade en dam. Hon hittade kundtjänsten och därifrån blev jag kopplad till Help Desk så det samtalet var ju värt pengarna.

Dom här två samtalen visade sig betinga ett pris av 23,47 € meddelade min fakturabevakare för en stund sen. Hade internetanslutningen fungerat hade upplysningen varit kostnadsfri. Så undvik att ringa 020202 om du är rädd om slantarna!

På tal om rädd om slantarna… Att betala 29,90 för prepaid-abonnemanget trots att jag igen har tillgång till Husses router var däremot värt priset. Ett utslag av kvinnlig logik och illusionen om att vara helgarderad. Ett slags försäkringskostnad således. 😀