23.10 – Dagarna som gick

Höststädningen är påbörjad, jag har fått ett brev i retur, tagit avsked, vistats i svampskogen och firat.

Höststädningen påbörjad
I onsdags värmde solen gott och vinden höll sig lugn så jag tyckte det var lämpligt att kratta löv medan jag väntade på att Husse skulle komma hem. Syrenbusken som dvärgstritarna gillar hade släppt det mesta av sina löv och tanken var att bara kratta bort dom, men av bara farten fortsatte jag ner mot trappan.

På fredagen fortsatte städningen, den här gången med röjsågen efter att Husse hade lärt mig byta klinga. Alla nytillkomna träd- och buskskott skulle bort, men jag avbröt arbetet i och med ett besök, vilket gjorde att arbetslusten försvann så det återstår en del.

Brev i retur
Kort efter att jag hade fått Lejonet/Tigerns dödsbud skrev jag brev till henne och postade det följande dag, men hon fick det aldrig. Vi skyllde på postväsendet och övergick till e-post i stället.

I fredags fick jag det i retur efter nästan en månad. Jag trodde först att Tigern har flyttat, men när jag kollade på eniro.se var adressen rätt. Varför hade posten i Malmö då noterat ”Avflyttad” på kuvertet?

Sen kom jag på det. Av gammal vana hade jag använt hennes flicknamn trots att hon bytte det i samband med sitt giftermål 2008. Ridå. Posten var alltså helt oskyldig den här gången.

Tagit avsked
I lördags tog vi avsked av min f d granne. Jag hälsade på henne den 20.9 när hon nyligen hade blivit intagen på bäddavdelningen i Dalsbruk och kände då att det förmodligen var sista gången jag såg henne. Fem dagar senare dog hon.

Det kändes förstås oerhört sorgligt, men samtidigt är jag tacksam för att hon inte behövde lida så länge. Den livslust hon alltid har utstrålat fanns inte mer och då är det tungt att tvingas fortsätta leva.

I svampskogen
Igår gjorde vi slag i saken och knallade i väg till svampskogen. Jag hade lovat Husse att vi den här gången skulle gå till ”min svampskog”. Lilla fröken Mia var genast med på noterna när hon såg att vi inte tog bilen.

Hon hade fullt sjå att ta sig fram, men gav sig inte. Så snart vi var utom synhåll, ”ropade” hon och skyndade sig fram till oss när vi svarade på hennes lockrop.

Medan Husse fyllde hinken med (frysta) tratt­kantareller roade jag mig med att fotografera, även om jag också bidrog med några svampar mellan varven. Och Mia höll förstås koll på oss.

När hon tyckte att avståndet mellan Husse och mig var för långt, sökte hon upp mig som för att tala om att jag borde hålla mig närmare.

Då hinken var fylld gick vi i samlad tropp hem tillbaka. Och tack vare Husse blev det svamp­sås till middag. 🙂

Firat
På eftermiddagen åkte Husse till butiken för att köpa blommor till namnsdagsbarnet som vi skulle uppvakta på kvällen. När han kom tillbaka hade han inte bara en, utan två buketter.

Den andra buketten med gula rosor var till mig, eller snarare till oss. Vi firade att det har gått ett år sen vi ”officiellt” blev ett par.

2.11 – Svårt, lätt och tomt

Jag har kommunikationsproblem, har småstädat, tagit fram jullistor och avslutat höst­städningen. Mia trotsar regn och blåst.

KommunikationKommunikationsproblem
Det är inte tekniken som fallerar, utan den verbala och skriftliga kommunikationen med mina med­människor. Jag missuppfattar och blir missuppfattad. Det känns som om jag inte är på samma nivå som min omgivning. Det gäller tack och lov inte alla, men tillräckligt många för att kännas obekvämt. Lyckligtvis är min och Mias kommunikation ett undantag. 🙂

Såna faser har inträffat tidigare, men det är minst sagt olustigt och irriterande när dom gör det. En massa extra tid går åt att reda ut miss­för­stån­den och kräver extra dialoger innan saker och ting är utredda. Oavsett hur tydligt jag försöker uttrycka mig, uppstår oklarheter och vice versa. Suck. Hoppas det går över snart.

Småstädat
Idag fick jag en ytterst liten släng av städnoja. Den yttrade sig i rengöring av toalettskålen, damm­torkning av vattenpumpen(!) och diskning av tandglaset. Efter det upphörde den så jag klarade mig väldigt lindrigt den här gången. 😀

Jullistor
Idag tog jag fram listorna för julkort och julklappar och uppdaterade dom. Flera namn har försvunnit under året och jag bestämde helt kallt att radera dom flesta julkortsmottagarna i Sverige. Om man inte har annat än den kontakten kan det kvitta.

Med tanke på att jul­skyltningen redan har börjat på många håll och att postorderkatalogerna vimlar av julpynt känns det nästan sent, men så här tidigt ute har jag nog aldrig varit förr. Ett ålders­feno­men måhända?

Trappan 2Höststädningen avslutad
Nu är det vintertomt utomhus. Sist av allt tömde jag regntunnan vid trappan och bar in den i boden och skräp-/insektsskyddet hänger på tork i badrummet. Eftersom jag var på ”julhumör” hängde jag också upp ljusslingan ovanför trappan, mest för att slippa göra det när fingrar och elkabel är stel­frusna.

Folk måtte tro att jag har fått fnatt eller ”borde öka doseringen”, men det bjuder jag på. Som av­slut­ning på ”julljusen” står glasburken med ljusslingan på hyllan bakom köksbordet. Allt för att jaga det deprimerande mörkret på flykten. Det är bara advents­ljusstaken och tomtarna som saknas.

Mia trotsar regn och blåst
När den värsta stormen rasade höll Mia sig inne och ösregn ogillar hon, men dagens duggregn och blåst bekom henne inte. Eller så har hon börjat vänja sig vid höstvädret?

Hon började dagen med att fånga en vattensork, tuggade i sig den och var en kort stund senare i färd med att ta kål på en näbbmus som hon hade burit in i verandan, så det är tydligen andra fyrbenta individer som också trotsar vädret. Tur för henne – och för matte som på så sätt slipper drabbas av hennes överskottsenergi – men otur för jaktbytena förstås. 😥

Mia busar

11.10 – Nya adresser, rapport och höststädning

Jag har besökt nya adresser de senaste dagarna, läst en sorglig rapport och höststädat.

På nya adresser
I torsdags tog jag mig till Malmbergsvägen och Stenbackavägen, igår till Pääristentie. På den första adressen hämtade jag en piedestal som jag köpte på Kimitoöns bytesbörs på FB, på den andra av­ta­la­de jag om att ”stryka ut” skrynklan på Silverpilen och på den tredje blev min kropp struken.

JäsenkorjausJag har alltså ändå bestämt mig för att låta åtgärda bucklan på Silverpilen. Det räcker gott med dom andra skönhetsfelen, jag avstår gärna från att ständigt bli påmind om mitt taffliga backande.

På Pääristentie i Bjärnå togs jag emot av en ung kvinna med häftiga tatueringar på armarna och en ung och social chihuahua-herre. Lite oväntat med tatueringarna, men inget som fick mig att tro att hon inte kunde sitt jobb för den skull. Jycken var jättecharmig trots att jag normalt inte gillar hundar i borststorlek.

Det var mitt första besök hos den här ”jäsenkorjaajan” – hur översätter man det till svenska månntro? Kropps­dels­repa­ra­tör? Metoden går ut på att tillrättalägga bl a skelett­delar, muskler och senor som ligger fel på grund av felaktig belastning.

Behandlingen är för det mesta skön och avkopplande, utom när en felaktig punkt hanteras förstås. Efter nästan en och en halv timme fick jag resa mig från britsen och klä på mig med tillsägelse om att ta det lugnt och vila resten av dagen. Jag följde gärna rådet, jag var ganska så trött när jag kom hem.

Sorglig rapport
Sent igår eftermiddags fick Daphnia äntligen ”nästa veckas-rapporten” från sediment- och vatten­kvali­tetsundersökningen. Det var tyvärr dyster läsning.

I södra änden av sjön är syret obefintligt på flera ställen och fosforhalterna höga. Det var bara på två av åtta mätpunkter där syrehalten var normal. Inte helt oväntat men värre än jag hade förutsett. Syre­sättningen som avslutades 31.12.2013 har alltså redan fått illa­vars­lan­de konsekvenser. 😦

Fast egentligen är syresättning bara en akutåtgärd. Det gäller ju att minska och förhindra fortsatt över­gödning för att sjön ska kunna må bra och reglera sig själv. Frågan är hur och med vilka medel? De åtgärder som vidtagits hittills är en bit på vägen men behöver kompletteras med andra, vilka dom nu kan vara?

Tom bersåHöststädat
Bersån är tom och svängrummet på trappan har ökat. Idag ställde jag in utemöblerna med undantag för en stol på trappan. Den använder jag fortfarande då och då och det är Mias sovplats.

Höstlöven börjar tränga sig på så jag krattade stigen fram till trappan för att slippa få dom under skorna och därmed dra in dom i huset. Det börjar bli dags att ställa fram borsttrallen.

Men än så länge känns det ganska skönt, speciellt när solen tittar fram vilket den gjorde hela efter­middagen. I Jämtland har dom redan fått första snön så jag ska inte klaga!

30.10 – Synligt

Jag har putsat ”kamerafönstret”, höststädat, hittat en fästing, assisterat vid utskick och köpt mig ett handtag.

FönsterputsRent kamerafönster
Igår fick jag nog av det fläckiga köksfönstret som vetter mot väster, det som jag oftast använder när jag ska fånga nåt på bild. Visserligen kan jag till nöds sticka ut handen och kameran genom öpp­ningen, men jag får betydligt bättre vinklar om jag fotar genom fönstret.

Fläckigheten kom sig av dom tusentals små insekter som varje höst låter sig lockas av ljuset i fönstret och som tyvärr förgås på kuppen. Lika sorgligt varje gång men inte mycket att göra åt om jag inte skaffar en mörkläggningsgardin. Fast så långt tror jag inte min välvilja sträcker sig. På det här sättet gynnar jag talgoxarna i stället som äter upp liken.

Höststädning
Min noggranna krattning framför huset härom veckan syns inte längre. Dom senaste dagarnas friska vindar har sett till att marken är full av löv igen så jag struntade i dom och krafsade bort stora högar bakom verandan i stället. Mest för att jag ändå var där och klippte bort plymspireans blomstänglar.

Alla halv- eller helruttna blad och växtdelar i närheten fick följa med i soptunnan. Jag tömde också stora vatten­tunnan och bar in alla lösa träföremål i boden innan jag gav Silverpilen en ”över­halning” med sprutkannan för att bli av med syrenbladen som täckte den.

Fästingfynd
Igår kväll kände jag nåt som kröp på benet. Jag var säker på att det var en spindel så jag viftade på byxbenet för att den skulle ramla ner på golvet men det hjälpte inte, jag kände fortfarande nåt som kröp. När jag rullade upp byxbenet såg jag att det var en fästing. Den kremerades givetvis om­gåen­de.

Det är flera veckor sen jag senast hittade en på Mia så jag trodde dom hade gått i ide, men tydligen inte alla. Den milda väderleken får dom förstås att trivas längre än vanligt.

DörrhandtagUtskicksassistans
Idag hade jag lovat hjälpa Daphnias ordförande med mejl­ut­skicket av medlemsbrevet. Det tog ett par timmar innan vi hade hjälpts åt att registrera de mejladresser som saknades och att skapa gruppen med mottagare, men strax efter tre gick utskicket i väg.

Handtag
Det är inte dumt att få ett handtag då och då. Fast idag köpte jag mig ett. Dörrhandtaget till inner­dörren i köket har länge varit trasigt, så idag beslöt jag köpa ett nytt eftersom jag skulle in till Varu-Tjänst för att köpa ny presenning.

Det är visserligen snyggt med krom, men jag valde ändå ett vitmålat eftersom det råkade finnas ett sånt. Riktigt fint blev det tycker jag. 🙂

3.10 – Angenämt

Höststädningen fortsätter, Daphnia har fått en medlem i Sverige och jag har hittat miljövänliga ren­görings­medel.

Fortsatt höststädning
Igår beskar jag snöbärsbuskarna som är granne med bondrosorna och befriade ”lupinslänten” från halvdöda lupiner. En hög återstod att städa bort när det började duggregna så jag fick spara den till idag.

Det har faktiskt varit uppehåll hela dan idag, solen har till och med glimtat till några minuter och det har varit varmt och så gott som vindstilla. Ypperligt väder för fortsatt utomhusjobb.

Den gamla järnräfsan kom till användning för att få bort gammalt gräs och det som låg kvar sen jag var i gång med röjsågen. Sista krukan med violer (som har blommat sen jag köpte dom maj!) fick finna sig i att bli förpassade till växtgravgården.

Ny medlem
Daphnia Dragsfjärd rf/ry har i dagarna fått en ny medlem – i Sverige. Apan i Flen vill understöda föreningens arbete fast han aldrig har sett sjön annat än på bild. Det tycker jag är storartat! Före­ningen, sjön och jag tackar allra ödmjukast. 🙂

Miljövänligt
För att vara säker på att jag inte belastar reningsverket och miljön mer än nödvändigt, har jag letat efter en nätbutik som säljer fosfatfritt tvättmedel. Det finns säkert liknande produkter i våra butiker, men jag blir så irriterad över att behöva läsa varudeklarationerna för att hitta rätt så jag före­drar distansköp.

Det finns för all del Svanenmärkta produkter men dom innehåller också fosfat om än i mindre mängd. I Sverige använde jag Grumme tvättsåpa (som tydligen har bytt namn) eller ICAs Skona, men här vet jag inte vad jag ska köpa?

Man kan ju undra vad jag har använt hittills? Skamligt nog är det inte ett dugg miljövänligt. Enda an­led­ningen till att jag köpte Bio Luvil i storpack var för att herr grannen junior sålde det via skolan 2007. Vid det tillfället hade jag ingen tanke på att kolla vad det innehöll, troligen lät jag mig luras av ordet Bio i namnet. :-/

När jag googlade på fosfatfria tvättmedel dök bland annat Bio Vasa upp och gjorde ett för­troende­in­gi­vande intryck. Ju mer jag läste om deras produkter, desto mer begeistrad blev jag så jag slog till med en beställning.

Idag hämtade jag leveransen hos Matkahuolto (Bussgods). Be­ställ­nin­gar på minst 75 € är fraktfria så jag köpte upp mig på ett lager. Hållbarheten är två år så jag hinner säkert göra slut på dom innan dess.