17.3 – Ombyte förnöjer – oftast

Ibland är det svårt att skiljas, jag har spanat in uppstickare, skickat dagordning och redigerat en rapport.

Svårt att skiljas
Jag antar att jag inte är ensam om att ha svårt att skiljas från nötta favoritplagg? Mina allra käraste var­dags­byxor som väl snart har 20 år på nacken borde ha pensionerats för ett bra tag sen, men jag hejdar mig varje gång jag är på väg att slänga dom i soporna.

Att lämna in dom till klädinsamlingen kommer inte på fråga, det är dom alldeles för slitna för, även om dom inte är direkt trasiga. Största anledningen till att jag inte längre använder dom är att dom har blivit obkevämt trånga i midjan, men jag inbillar mig att det ska gå att åtgärda på nåt sätt? Utan att banta givetvis!

En lösning är förstås att inte knäppa igen dom, utan använda ett (kraftigt) gummiband för att snöra ihop dom med. Grejen är att dom i övrigt är alldeles passliga så det grämer mig kolossalt att dom inte känns bekväma. Åtminstone ett par år till skulle jag gärna använda dom.

TulpanbörjanUppstickare
Det vimlar av små gröna ”uppstickare” på tomten, allt från liljor och narcisser till scilla och tulpaner. Att tulpanerna har vågat sig upp känns ovanligt tidigt, men faktiskt var dom lika tidiga i fjol. Den 22 mars hade jag tagit bild på dom då. Hoppas dom klarar köldnätterna i år också.

Skickat dagordningen
Igår eftermiddags hade jag besök av väglagets ordförande. Vi inledde med kaffe och kom av nån an­led­ning in i en diskussion om religiositet och troende. Den tog av förståeliga skäl en god stund i anspråk innan vi avhandlade aktu­ella ärenden.

När ordföranden hade gått skickade jag genast möteskallelse till styrelsen via SMS och dagordningen via mejl. Våra styrelseledamöter föredrar nämligen SMS som kommunikationsmedel, men alla har till­gång till mejl så om dom vill veta vad vi ska behandla på mötet blir dom så illa tvungna att läsa sin mejl. Ibland är jag besvärligare än vanligt. 🙂

Redigerat en rapport
Idag blev morgontoaletten ovanligt sen. Klockan var kvart i tre när jag borstade tän­der­na. För­dröj­ningen berodde på ett akut uppdrag som jag fick vid halv elva-snåret.

Alla mina företagskunder har för det mesta bråttom – med ett undantag. En kund har alltid ”akut panik-bråttom”. Men för det mesta kan jag stå till tjänst på momangen, så också idag. Det var bara det att uppdraget tog längre tid än beräknat.

En 20-sidig rapport som innehåller tabeller, grafik, bilder, spaltindelningar och automatisk inne­hålls­förteckning är verkligen inget man får lära sig på grundkursen. Men min kund är van dator­an­vän­dare och har rutin på rapportskrivning så för det mesta lyckas hon ”på nåt sätt” säger hon själv.

Ordbehandlare

Inte så aktuell längre, därav damm och spindelväv. 🙂

Dagens problem gällde felaktiga rubrik­nivå­num­re­ringar i den automatiska innehållsförteckningen. Inget ovanligt problem, jag har haft flera uppdrag av samma art. Men eftersom hon också ville att jag skulle kolla layouten i övrigt tog det sin runda tid. Det visade sig bl a att förklaringstexterna i dia­gram­men som importerats från kalkyldelen var självständiga objekt och inte la sig där dom skulle.

En annan anledning till tidsåtgången var att jag är rätt ringrostig på Writer (Open Office) eftersom jag aldrig använder det själv och flera av inställningarna avviker från Word. Men slutresultatet blev tyd­li­gen bra av tack-mejlet att döma. 🙂

Vi kom också överens om tidpunkt för ett utbildningstillfälle i slutet av nästa månad för att eliminera fortsatta problem. Ett klokt beslut tycker jag. Att försöka lösa problem utan gedigen kunskap tar i regel mycket längre tid än att lära sig undvika dom. Men det inser man oftast först efter ett tag. Och fullärd blir man som bekant aldrig, oavsett ämne!

PS. Har ni märkt gott folk att det ljust ännu 18.30? Visst är det ljuvligt! DS.

11.10 – Nya adresser, rapport och höststädning

Jag har besökt nya adresser de senaste dagarna, läst en sorglig rapport och höststädat.

På nya adresser
I torsdags tog jag mig till Malmbergsvägen och Stenbackavägen, igår till Pääristentie. På den första adressen hämtade jag en piedestal som jag köpte på Kimitoöns bytesbörs på FB, på den andra av­ta­la­de jag om att ”stryka ut” skrynklan på Silverpilen och på den tredje blev min kropp struken.

JäsenkorjausJag har alltså ändå bestämt mig för att låta åtgärda bucklan på Silverpilen. Det räcker gott med dom andra skönhetsfelen, jag avstår gärna från att ständigt bli påmind om mitt taffliga backande.

På Pääristentie i Bjärnå togs jag emot av en ung kvinna med häftiga tatueringar på armarna och en ung och social chihuahua-herre. Lite oväntat med tatueringarna, men inget som fick mig att tro att hon inte kunde sitt jobb för den skull. Jycken var jättecharmig trots att jag normalt inte gillar hundar i borststorlek.

Det var mitt första besök hos den här ”jäsenkorjaajan” – hur översätter man det till svenska månntro? Kropps­dels­repa­ra­tör? Metoden går ut på att tillrättalägga bl a skelett­delar, muskler och senor som ligger fel på grund av felaktig belastning.

Behandlingen är för det mesta skön och avkopplande, utom när en felaktig punkt hanteras förstås. Efter nästan en och en halv timme fick jag resa mig från britsen och klä på mig med tillsägelse om att ta det lugnt och vila resten av dagen. Jag följde gärna rådet, jag var ganska så trött när jag kom hem.

Sorglig rapport
Sent igår eftermiddags fick Daphnia äntligen ”nästa veckas-rapporten” från sediment- och vatten­kvali­tetsundersökningen. Det var tyvärr dyster läsning.

I södra änden av sjön är syret obefintligt på flera ställen och fosforhalterna höga. Det var bara på två av åtta mätpunkter där syrehalten var normal. Inte helt oväntat men värre än jag hade förutsett. Syre­sättningen som avslutades 31.12.2013 har alltså redan fått illa­vars­lan­de konsekvenser. 😦

Fast egentligen är syresättning bara en akutåtgärd. Det gäller ju att minska och förhindra fortsatt över­gödning för att sjön ska kunna må bra och reglera sig själv. Frågan är hur och med vilka medel? De åtgärder som vidtagits hittills är en bit på vägen men behöver kompletteras med andra, vilka dom nu kan vara?

Tom bersåHöststädat
Bersån är tom och svängrummet på trappan har ökat. Idag ställde jag in utemöblerna med undantag för en stol på trappan. Den använder jag fortfarande då och då och det är Mias sovplats.

Höstlöven börjar tränga sig på så jag krattade stigen fram till trappan för att slippa få dom under skorna och därmed dra in dom i huset. Det börjar bli dags att ställa fram borsttrallen.

Men än så länge känns det ganska skönt, speciellt när solen tittar fram vilket den gjorde hela efter­middagen. I Jämtland har dom redan fått första snön så jag ska inte klaga!