11.10 – Solokvist – vad gör man utan Husse?

Igår morse åkte Husse till stan vid åtta-snåret så jag är tillfälligtvis solokvist. Det känns tomt och tyst, men tiden har inte blivit lång.

Igår eftermiddag hade jag besök av Grisen/Tvillingen. Hon överlämnade en jättefin, försenad födel­se­dags­pre­sent och höll mig sällskap ett par timmar. Redan under besöket började jag få magknip och efter att ha vinkat av henne var jag tvungen att lägga mig ett tag.

Antingen hade jag grävt för mycket i skålen med jordnötter eller fått i mig nåt väldigt olämpligt. Efter några timmar lättade ”anfallen” så pass att jag vågade mig på att äta. Det fick bli gröt för att inte störa magen ytterligare.

Kvällsunderhållningen bestod av den första Mission Impossible-filmen som jag visserligen har sett tidigare, men kände för att se på nytt. Den var ju lite antik när det gällde tekniken, men handlingen var helt OK.

I morse vaknade jag runt halv sju, men somnade om ett par gånger innan jag äntligen masade mig upp vid halv tio. Mia sov konstigt nog lika länge. När Husse är hemma ska hon ut vid sju-tiden eller så snart hon ser att han är vaken.

Magen kändes fortfarande lite darrig så jag beslöt att inte delta i dagens Lustläsar-träff och med­de­lade vår gruppledare. I stället kom jag på den fiffiga idén att åka till ZasData och hämta hårddisken som jag lämnade in förra veckan. Min favorittekniker meddelade nämligen i måndags att den nu var frisk­för­klarad.

Sagt och gjort. På vägen passade jag på att dela ut vägavgiftsavierna till dom som saknar e-post här i byn och posta dom som skulle skickas. Dessutom gjorde jag mig av med diverse återvinningsbart vid sopstationen i Kärra.

När jag var klar, hörde jag nån ropa mitt namn och då jag vände mig om visade det sig att vår kantor ville byta några ord angående programmet för Svenska dagen. Han skulle bekräfta via mejl sa han. Sen gick färden norrut.

Min favorittekniker var i tjänst och överlämnade disken efter att ha förklarat hur han hade åtgärdat problemen. Han fick också sälja några tillbehör innan jag tackade och åkte vidare.

Nästa anhalt var matbutiken. Det enda jag inte köpte var sovel för det har vi gott om, men en hel del annat saknades i förråden så inköpslistan var rätt lång.

Innan jag startade hemåt fick jag ett SMS från den unge gentlemannen. Han undrade om det passade med ett besök, det var ju länge sen vi sågs. Jag svarade att han var välkommen och att jag var hemma om en halv timme.

Jag hann bara packa upp varorna och värma middag innan han dök upp. Eftersom vi senast sågs tidigt i våras, hade han en del nyheter att rapportera. Jag också för den delen.

Nu har jag tänt kvällsbrasan i kakelugnen och i köksspisen. Kvällens underhållning står ”Fru minister” för, en serie som jag följer men har missat ett par veckor eftersom den bytt kanal. Sen blir det som vanligt 22-nyheterna och kojen. Och kanske en stunds läsning innan jag somnar.

I morgon kommer Husse hem igen. 🙂

9.10 – VAB-dag

Idag har det varit synd om Mia.

Tjugo i fyra i morse vaknade jag av att Mia kräktes. Det fortsatte hon med en gång per timme till halv sex, sen blev det två timmars paus och efter halv åtta var det äntligen lugnt. Men våldsamt ont i magen hade hon ända fram till tolv. Då försökte hon sig på lite torrfoder.

Mia solarDet var en dålig idé, magplågorna tilltog igen. Dumt nog hade jag inte ställt undan skålen, men sam­tidigt sägs det vara bra att så fort som möjligt få magen att fungera igen. Men det kanske bara gäller människor?

Tio i ett ville hon gå ut och spann lite för­sik­tigt när jag kelade med henne. Ett bra tecken. När jag tittade till henne låg hon och solade vid ”pumphuset”.

Döm om min förvåning när hon en halv timme senare stod utanför dörren med en fågelunge i munnen! Den här gången ingrep jag inte, ungen såg inte ut att vara flygfärdig än.

När jag var tvungen att ge mig av vid halv tre-snåret var hon kvar ute så jag ställde fram hennes mat i verandan och lämnade vindsdörren öppen som jag brukar. När jag kom hem en dryg timme senare kom hon nerför vindstrappan och ville gärna ha lite mat.

Mia gosar 2Resten av dagen har hon gått ut och in, men gärna legat i min famn under innevistelserna. Helt hundra är hon kanske inte, men värsta plågorna har i alla fall släppt och matte kan andas ut, VAB-dagen (VAB = Vård av barn), eller rättare sagt VAK-dagen, är över.

Det värsta är ju att man inte kan hjälpa henne när hon har ont. 😦 Möjligen hade hon satt i sig en giftig näbbmus?