visit

av

30.10 – Stämningar

Vi har haft romantisk stämning, fått en färsk leverans, diskat till musik, träffat styrelsen och varit på visit.

Romantisk stämning
I onsdags kväll kom Husse hem från stan. Väglaget mellan Kimito och Genböle var det värsta han har upplevt sa han, men lyckligtvis kom både han och bilen fram utan blessyrer.

På Udden märktes inget särskilt, förutom stormvindar och regn. Vindstyrkan räckte dock till för att skapa romantisk stämning vid 21-tiden. Då blev det elavbrott i en knapp halv timme, så Udden belystes med levande ljus ett tag.

Färsk leverans
Mindre romantisk blev väckningen på onsdagsnatten. Jag vaknade av att Mia meddelade nåt, men var för trött för att vakna till på riktigt.

En stund senare hoppade hon upp i fotändan på Husses säng och det hördes ett bekant pip som defi­ni­tivt väckte mig och fick mig att tända sänglampan. Mycket riktigt, där satt Mia stolt med en halvdöd skogsmus framför sig.

När jag tände lampan vaknade Husse och undrade vad som stod på, men fick i samma ögonblick syn på ”presenten” han fått. Han var inte särskilt imponerad om man säger så.

Jag antog att den lilla skogsmusen var död vid det här laget och var på väg att slänga den i ”krematoriet” då Mia raskt greppade den och hoppade ner på golvet.

Innan jag hade hunnit somna om hörde jag kraset av småben som knäcktes mellan Mias käkar. Nu var musen garanterat död.

Diskat till musik
Vi har infört en ny rutin på Udden – samdiskningen kompletteras med musik. Genom att diska på fredagkvällar kan vi samtidigt avnjuta Tongåvan som är Husses favoritprogram.

Träffat styrelsen
Kl 13.00 på lördagen hölls hembygdsföreningens styrelsemöte hos föreningens sekreterare. Bland annat skulle de slutliga de­tal­jerna för Svenska dagen-festen spikas och presentationen för aktiviteten den 2.12 provvisas.

På visit
Igår eftermiddag beslöt vi våldgästa ett bekant par som bor halvvägs till kyrkbyn. Vi blev varmt väl­komnade, men en aning snopna över att droppa in lagom till desserten. Vi hade räknat ut att mid­dagen redan skulle vara överstökad.

Vid bordet satt dessutom matgäster, så tajmingen var ju inte den bästa. Men de stekta äpplena och vaniljvispen räckte till oss också hävdade värdinnan, så vi slog oss ner och lät oss väl smaka.

Det visade sig att matgästerna var gamla skolkamrater till Husse, så samtalet flöt på utan några längre pauser. Besöket blev därmed längre än planerat och lyckat trots den (i mitt tycke) lite pinsamma inledningen.

Idag föreslog Husse att vi skulle titta in till bekanta när vi ändå var i Dalsbruk för att proviantera. Den här gången var middagen lyckligtvis helt avklarad. Men om vi hade kommit lite tidigare hade vi fått mat försäkrade värdinnan glatt.

Vi slog oss ner vid en sprakande brasa och pratades vid i godan ro en stund. Sen försvann värdinnan ut i köket för att brygga kaffe och plocka fram tilltugg trots våra milda protester. ”Så klart ni ska ha kaffe!” menade hon. Och så blev det.

Tack igen för traktering och trevligt sällskap! 🙂

av

24.7 – Misstänkt likt semester

Efterröjningen är inledd, jag har haft långväga besök, serverat te i bersån och fått gräset klippt, varit på visit, latat mig och upplevt ett mirakel.

Efterröjningen inledd
På torsdag förmiddag hördes stora maskiner igen på Udden. Den avtalade efterröjningen efter trädfällningen i våras hade bokats.

Om Husse får som han vill, blir det gräsmatta ända ner till vattenbrynet på tomtens östra sida och i söder en gräsbevuxen platå på dom krossade resterna av bastugrunden. Jag är nöjd bara kvistarna försvinner.

Långväga besök
På fredagen fick jag långväga besök. Råttan/Väduren tillbringar några veckor i fosterlandet så vi kom överens om att träffas.

Timmarna rann raskt i väg som dom brukar när vi ses. Skyddslingen anslöt sig till sällskapet ett par timmar innan han gav sig av till stan igen, så nu vet vi också hur han har det nuförtiden.

Te i bersån och gräset klippt
I lördags hade jag anledning att servera te i bersån till två herrar. Den ena var förstås vår ordinarie Husse, den andra utgjordes av Vik Husse.

Bäst att klargöra att Vik Husse har fått sitt namn tack vare att han för flera år sen hade det heder­samma uppdraget att vikariera som Mias husse medan jag var i stan och hälsade på mamma.

Det mesta av gräset är torrt och brunbränt vid det här laget, men längden påkallade ändå en klipp­ning. Nu­mera är jag ju så lyckligt lottad att jag bara behöver se på när det klipps, så det är definitivt ingen ansträngning. Tack igen Husse!

Varit på visit
Igår var hela familjen på eftermiddagsvisit till ”Utkiken” där Råttan/Väduren och hennes man huserar ett tag till innan dom återvänder till landet i väster. Det blev en lång visit, solen började redan nudda trä­top­parna innan vi promenerade tillbaka till Udden.

Mia följde givetvis med som hon alltid gör om vi inte tar bilen och låg snällt kvar och väntade tills vi var redo för hemfärd. 🙂

Latat mig
Idag har jag varit riktigt lat. Sen Husse åkte i morse har jag bara dokumenterat juli-blommorna på Dragegårdens blomsteräng och hjälpt en kund med datorn.

Efter kundbesöket parkerade jag mig i hammocken med Husses bok och somnade så skönt efter några sidor tills jag vaknade av att Mia hoppade upp på magen. Sen låg vi och slöade båda två en stund till.

Det har nämligen äntligen blivit sommarvärme på Udden. +34 grader i solen och +22 i skuggan är vi verkligen inte bortskämda med i år! Vinden var också sansad, så vistelsen var precis så behaglig som man kan önska sig.

Mirakel
Ett mirakel har skett – min pion blommar! Det gjorde den senast 2013. Den trivs inte där den står, men jag har ingen bättre växtplats att erbjuda den så jag får glädjas åt dom enstaka gånger den orkar blomma.

 

av

25.3 – Veckorapport

Vi har haft en rätt jäktig vecka.

Måndag
I måndags gjorde Husse mera ved och snickrade vidare på en kalkylmodell till kassören innan vi infann oss till hem­bygds­före­nin­gens extra ordinarie årsmöte som gick av stapeln kl 18:00. Vi hade bara en punkt på föredragningslistan, så mötet var överstökat på fem minuter. Men efter det skulle protokollet förstås skrivas och lämnas vidare till protokollgranskarna.

Tisdag
Efter lunch hade vi avtalat möte med föreningens kassör för att presentera ett digitalt alternativ till den manuella bokföringen. Det visade sig dess värre att Libre Office Calc inte kunde hantera Excels formatering på rätt sätt, men hon fick i alla fall en uppfattning om hur hon går till väga. Sen drack vi kaffe och pratade om helt andra saker.

Onsdag
Enda dagen utan hålltider. Husse fortsatte med vedhanteringen innan vi åkte i väg för att uträtta en del ärenden och proviantera i Kimito eftersom vi ändå hade ärende dit. Efter det tog vi det lugnt och avslutade dagen med att dricka skumvin i sängen för att fira vår 5-månaders samvaro.

Torsdag
Igen en mötesdag. Den här gången med styrelsen för väglaget, så Husse var befriad. Jag skrev genast protokoll, dels för att inte glömma det och dels för att förhindra att nåt annat kom emellan.

Fredag
Igår eftermiddag var vi bjudna till Husses vänner i Dalsbruk. Det blev en lång visit. Värdinnan nöjde sig nämligen inte med ett dignande kaffebord utan serverade också en varm måltid innan vi äntligen pallrade oss i väg hem.

Lördag
I förmiddags kom herr grannen junior som avtalat för att köra upp blivande köksved som Husse fixat. På ett par timmar hade flera högar förflyttats till Silverpilens parkeringsplats, men det återstår en hel del så junior lovade komma igen nästa lördag.

På eftermiddagen var det dags för sedvanlig bastu. Mina vistelser i hettan har förlängts successivt så snart kan jag kalla mig bastubadare på allvar.

Söndag
I morgon har jag avtalat tid med väglagets verksamhetsgranskare, men om det vill sig väl hinner jag också kratta bort gräs och löv runt scillan som står i knopp vid södra hus­ga­veln. Vädret ska visst bli behag­ligt har väderspåarna lovat. 🙂 Och så är det dags för den onödiga klockomställningen igen då vi ”får” en hel timme till.

Och så är det dags för en ny vecka som inleds med nya hålltider. Tänk att det kan vara så jäktigt att vara pensionär!?

av

22.11 – Tungt och lättsmält

November är en tung månad, Udden har haft tebesök, fått snöblandat regn och sol. Mia och jag har varit på visit.

BankbokTung månad
Det är inte bara vädret och mörkret som är tungt i november, det är också väldigt tungt för bank­saldot. Av nån anledning är det en mängd utgifter som förfaller just den här månaden?

Om det beror på dålig planering från min sida eller för att leverantörerna har bråttom att få intäkter i slutet på året låter jag vara osagt. Möjligen en kombination.

Tebesök
Som tur lystes vår tunga tillvaro upp av tebesök igår eftermiddag. ”Stora Fården” med tillhörande chaufför gladde oss ett par timmar.

Samtalsämnena för dagen var för all del ganska tunga, rentav morbida påpekade jag. Vi pratade om människors ondska och oförlåtliga gärningar, respektive rättmätiga straff. Det var bara en sak vi inte var överens om – dödsstraff.

Dels för att jag tycker att döden är ett för lindrigt straff för vissa brott, men paradoxalt nog också för att jag i enlighet med buddhisterna anser att vi inte har rätt att beröva liv. Fast den uppfattningen har jag tyd­ligen inte tänkt över riktigt… Jag är varken abortmotståndare eller drar mig för vare sig mord på småkryp eller s k barmhärtighetsmord som bekant. Det där får jag nog fundera på ett tag till. :-/

Första snönSnöblandat regn och sol
Hur kan man avgöra om regnet är snöblandat eller snön är regnblandad? Antagligen finns det nån meteorologisk definition som jag är lyckligt ovetande om. Det kanske är snöblandat regn på hösten och regnblandad snö på våren?

Hur som helst lämnade gårdagens nederbörd vita spår. Fast i morse var det inte mycket kvar av dom så det rörde sig tydligen om ett skrämskott från väderkontoret tills vidare.

Idag fick vi se solen igen ett tag och vinden hade mojnat så jag kunde inte klaga. Det har däremot dom stackars 40.000 hushållen som är/var utan el anledning att göra. Hoppas det inte blir/blev långvarigt.

På visit med Mia
Efter lunch idag beslöt jag ta en soppromenad och kombinera den med en kort visit hos herr och fru grannen. Det kändes som om det var ett bra tag sen sist.

Mia syntes inte till när jag gick, så jag ropade ”hej då, kommer snart” som vanligt. Och så tillade jag ”jag går med soporna” precis som om hon förstod det.

Hon hade minsann full koll på mig. Eller så vet hon faktiskt vad ”soporna” innebär? Jag hann bara gå ett tiotal meter längs skogsstigen innan hon sprang ifatt mig och glatt talade om att hon gärna följer med.

SvanarJag hade ju inte tänkt stanna särskilt länge, men som efterrätt till den nyttiga smoothien lockade fru grannen med Irish coffee. Den frestelsen föll jag för och blev därför sittande längre än jag hade tänkt mig.

Dessutom var utsikten från köksbordet hänförande. Jag räknade till sex svanar som gled omkring på sjön tillsammans med andra sjöfåglar. Vi borde kanske döpa om Dragsfjärden till Svansjön i stället?  😀

Mia höll mest till ute. Hon tyckte tydligen att det var dags att gå hem redan tidigare, men hon satt snällt kvar på förstukvisten och väntade tills jag äntligen var på väg.

Vi tog genvägen förbi sommar­grannens hus som vanligt. Att jag stannade och fotograferade några gånger på vägen bekom henne inte, hon satt tålmodigt och väntade tills jag gick vidare. Tänk att en sån trofast och till­given kisse har jag turen att dela hus med. 🙂

Mia väntar tålmodigt

av

14.6 – Ömsom vin, ömsom vatten

Jag har varit lite ledig och haft bråttom, varit med Mia på visit, haft ont i håret och jättebråttom, vunnit på lotteri och frusit.

Lite ledigt och bråttom
När jag gick och hämtade tidningen igår morse gottade jag mig åt tanken att få disponera dagen efter eget huvud och infall. Det blev inget långvarigt nöje. Efter lunch blev det bråttom igen. LMFs sek­re­te­ra­re behövde material per omgående så det var bara att sätta i gång och producera.

På visit med Mia
Klockan tre var jag inbjuden att bevista ”Utkiken”. Råttan/Väduren ringde på förmiddagen och tyckte att jag skulle spara lite plats i magen för en lättare måltid. Det gjorde jag förstås gärna. Hennes man är professionell matlagare så det ville jag ingalunda missa!

Brant backeStrax innan jag skulle gå kom en rejäl regnskur, så det fick bli stövlar och paraply. Mia satt på trappan när jag kom ut. Jag förklarade att jag skulle gå bort en stund och att hon kunde stanna hemma (med tanke på regnet).

Icke sa Nicke, hon skulle prompt följa med. Jag hämtade soppåsarna i vedlidret eftersom vi skulle gå förbi sop­tunnan. Regnet lättade ganska snart och inne i skogen kändes det inte lika blött så Mia tyckte vädret gick an trots allt.

Den branta backen som ledde till målet fick oss båda att flämta. Och sen när man tror att man är framme kommer det ytterligare ett krön. Pust. Det är den högst belägna punkten i byn (tror jag?) och kallas lämpligt nog Högbergarna.

Mia ville ogärna följa med in i huset trots att hon var välkommen. Hon föredrog att sitta ute i regnet och beklaga sig. Till slut bar jag in henne så hon fick torka och konstatera att det inte var nåt farligt ställe. Efter en stund slutade regnet och hon ville gå ut på upptäcktsfärd i stället.

Efter apéritifen serverades stekt getost med färska hallon och rostade solroskärnor. Det var jätte­mumsigt fast jag inte är nån vän av getost. I och med att osten var varm och halvsmält blev smaken påtagligt mildare. Hallonen och dom rostade fröna satt som pricken över iet.

För min del uppfyllde den rätten kriteriet på en lätt måltid, men efter vinsortsbytet vankades gravad forell och dillstuvad potatis. Jättegott! Dillstuvad potatis har jag inte ätit sen jag lämnade Sverige.

Efter maten fortsatte vi prata och dricka vin tills jag kände att det kanske var dags att tänka på refrängen. Så snart Mia hörde våra röster på terrassen dök hon upp. Jag blev alldeles chockad när jag såg att klockan var halv nio. Nästan sex timmar varade den visiten! Men tiden går som bekant fort när man har roligt.

Ont i håret och jättebråttom
I morse kände jag mig verkligen ”dagen efter” och hade lite ont i håret, men inget som hindrade mig från att fullfölja löftet om att tjänstgöra på sommarmarknaden. Den började tio och en halv timme innan SMSade LMFs sekreterare: ”Är du snäll och tar med dig inbetalningsavierna för medlems­avgiften?”.

Meningen var nämligen att både Daphnia och LMF skulle presentera sig på marknaden så det gällde att om möjligt värva medlemmar. Ojoj, nu blev det jättebråttom! Betalningsavin var klar i datorn men behöve skrivas ut och beskäras till rätt storlek. Jag blev tvungen att meddela Daphnias ordförande att jag skulle bli försenad.

Marknaden 2013Vunnit på lotteri och frusit
Tjugo minuter efter utsatt tid var jag på plats. Det regnade tack och lov inte, men den friska vinden låg på från havet och termometern visade ca 11 grader så det var inte ett dugg skönt att stå stilla.

För att stöda Kärrabuktens byaråd som var arrangör, köpte jag fyra lotter. Och fick faktiskt en vinst! En tygkasse innehållande ”Bröstdroppar”, ett pennset och en bomulls­mössa som gjorde reklam för Jaloviina. Inte alls illa. Fast mössan går nog till kläd­in­sam­lingen.

Lyckligtvis fanns det grillad korv och våfflor att köpa så vi kunde få nåt varmt i oss. Det fanns också soppa, men korven och våfflorna räckte för min del.

Dom flesta som stannade vid Daphnia-bordet var befintliga medlemmar, men också en och annan ny. Bland andra kunde vi hälsa den unga familjen som har flyttat in i före detta bokstugan välkomna till ön.

Antalet försäljare var klart mindre än i fjol och besökarantalet var inte mycket att hurra för det heller. LMF-representanterna drog redan efter nån timme, men ordföranden och jag härdade ut till tolv, sen packade vi också i hop med stelfrusna fingrar.

av

5.7 – Storartat

Varmt tack riktas till två bloggläsare, Udden har fått sommarvärme, jag har vågat mig ovanligt långt bort och gillar nya grepp i marknadsföringen.

Tack för upplysningarna!
Två av mina bloggläsare har varit vänliga nog att upplysa mig om vem min besökare var/är (se kommentarer till dagens tidigare inlägg) – en hästmyredrottning. Och henne ska man vräka om­gående har jag förstått om man inte vill ha myrinvasion.

Det räcker ju gott med en drottning i huset så den här damen får nog lov att flytta på sig. Det har hon redan gjort förresten. Åtminstone tror jag det? Det sista jag såg av henne var att hon gömde sig i elementet och sen dess har jag för säkerhets skull besprutat det med insektsmedel (för ovanlighetens skull).

Sommarvärme!
Redan klockan 11.14 var det en grad varmare ute än inne och som varmast har jag noterat 25 grader. Ljuvligt att kunna gå på dass utan sjal och äta kall mat utan att börja huttra. Som vi har väntat!

Vatt­net har också nått ganska behaglig badtemperatur och det går bra att sitta i skuggan utan frysa. Hoppas det håller i sig ett tag.

Långt, långt bort
Idag har jag varit på visit halvvägs till Helsingfors. Det var en grov överdrift i vanlig ordning… Jag lämnade inte ens ön. 😀 Men faktiskt var jag alldeles nära gränsen till fastlandet.

Den långa resan började med ett besök hos min före detta granne för att hjälpa henne ändra namn på mejl­servern och gick via Agri-Market för att skaffa mer träolja. Det innebar att jag blev tvungen att ringa värdfolket och tala om att jag var en halv timme försenad.

Den tiden höll jag. Exakt 14.30 steg jag ur Silverpilen på Tallkotten. Lyckat namn på fastigheten, det vimlar av gamla, höga furor. Klasskompisen hälsade mig välkommen och när vi rundade husgaveln fick jag hälsa på hans fru.

Kaffe och delikata tilltugg intogs självfallet på terrassen. Skuggan kombinerad med den friska vinden från havet gjorde ändå att jag uppskattade axelvärmaren jag fick låna.

Tiden går alltid fort i trevligt sällskap. Plötsligt var det dags att bege sig hemåt. Tack igen för en trevlig eftermiddag!

Nya grepp
Det blir allt populärare att marknadsföra sina produkter utan tillsatser. Inte en dag för tidigt! På rågbrödet står det ofta ”Inga tillsatser” numera och till middag åt jag Snellmans korv utan fosfat. Kors, jag visste inte ens att korv har innehållit det också?

Sedan ett par år tillbaka använder dom inte natrium­glutamat längre och nu har det tillkommit fler värden som är ändrade till 0 såg jag av förpackningen. En kötthalt på 86 % är inte heller fy skam. Ett gott föredöme för andra producenter!

Fast litet förundrad blev jag över beteckningen ”Finlädskt kött”. Översättaren kanske var förkyld? 😉

av

13.1 – Säkert och osäkert

Jag har höjt datasäkerheten en nivå, invigt skyddsstövlarna, varit social och tillhör kategorin hopplös. Mia är en utbrytare.

Höjd säkerhet
Förutom livrem och hängslen (Carbonite och Dropbox) har jag dessutom försett mig med säker­hets­bälte. Sen igår syn­kroni­se­ras mina tre viktigaste mappar kontinuerligt online och med Zenbook med hjälp av Acronis True Image Home 2012 och 250 GB lagringsutrymme.

Programmet är väldigt omfattande och inte särskilt an­vändar­vän­ligt, men när jag har läst hand­boken (239 s) lär jag väl begripa mer. Jag testade programmet redan 2006, men blev inte vän med det då och övergav det, men har fått ”nytändning” sen jag läste en positiv utvärdering.

I morgon ska jag klona hårddisken har jag tänkt. Min gamla Maxtor gör ingen annan nytta så jag kan lika gärna experimentera med den. Tanken är att jag ska kunna använda den som system­disk om/när den befintliga rasar (igen).

Bra betyg
Skyddsstövlarna tål också snö. 😀 Och klarar isigt underlag ganska så bra. Stövlarna invigdes idag när jag skulle förbereda Silverpilen för en utflykt. Varma och bekväma är dom också.

Eftersom den minsta storleken var 40 och mina fötter är max 39or, har jag satt i (mitt sista par) fårskinnssulor i dom. Det blev perfekt. På så sätt behöver jag inte slita på strumpparet som följde med stövlarna. 😉

På visit
I eftermiddags var jag inbjuden på besök hos min före detta chef. En dam som jag har träffat tidigare deltog också. Den damen hade för övrigt dom sötaste yllesockor jag nånsin sett! Sockmönstret bestod av vita kattungar.

Jag hade ju inte så mycket att tillföra samtalet eftersom jag vistas mest på Udden och sällan träffar nån som vet nåt nytt, men det kändes trivsamt att bara sitta och lyssna till damerna som venti­le­rade ditt och datt. Tio i fyra tackade jag för mig och åkte vidare till frissan.

Bildkälla: http://www.twice.se/astro-arshoroskop-2012-jungfrun.html

Mobbad
Efter fyra år känner frissan mig rätt bra och vet att det går att skoja med mig om det mesta. Vi var för all del mycket seriösa när vi ventilerade effekter av kemikalier och tillsatser, men sen kom vi in på personliga egenskaper.

Frissan trodde jag kanske är född i Vattumannens tecken, men när jag sa att jag var Jungfru, utbrast hon med emfas: ”Jungfrur är hopplösa!”. Hon baserade uttalandet på egen erfarenhet och berättade om en Jungfru hon känt som var extrem pedant – en egenskap som är typisk för Jungfrur.

Jag ”tröstade” henne med att jag har Fisken i Månen och därför saknar den egenskapen, även om den slår igenom i vissa avseenden. Vi var helt ense om att det är skillnad mellan att ha ordning och att vara pedant. Vi kom ändå fram till att vi båda är noggranna när det gäller yrket och sätter en heder i att göra ett bra jobb.

Utbrytar-Mia
Det sista jag såg när jag stängde dörren igår för att åka till kursen, var Mia som var fullt upptagen med att äta sin lunch. Det första jag såg när jag kom hem och hade stigit ur bilen var också Mia!?

Först trodde jag inte riktigt på mina sinnen. Visst sjutton hade jag stängt in henne när jag gick? Hur i all världen kunde hon då vara ute? Hon var sååå glad över att se mig och fjäskade extra mycket.

Jag kunde omöjligt tro att nån hade låst upp, gått in och släppt ut henne, så hon måste ha tagit sig ut för egen maskin. Mycket riktigt, köksdörren stod på glänt. Den inre köksdörren var lätt att få upp, för den hade jag inte slagit igen, men tydligen hade jag inte stängt den yttre dörren tillräckligt ordentligt.

Det behövs tydligen höjd säkerhet på flera håll. 😀