November är en tung månad, Udden har haft tebesök, fått snöblandat regn och sol. Mia och jag har varit på visit.
Tung månad
Det är inte bara vädret och mörkret som är tungt i november, det är också väldigt tungt för banksaldot. Av nån anledning är det en mängd utgifter som förfaller just den här månaden?
Om det beror på dålig planering från min sida eller för att leverantörerna har bråttom att få intäkter i slutet på året låter jag vara osagt. Möjligen en kombination.
Tebesök
Som tur lystes vår tunga tillvaro upp av tebesök igår eftermiddag. ”Stora Fården” med tillhörande chaufför gladde oss ett par timmar.
Samtalsämnena för dagen var för all del ganska tunga, rentav morbida påpekade jag. Vi pratade om människors ondska och oförlåtliga gärningar, respektive rättmätiga straff. Det var bara en sak vi inte var överens om – dödsstraff.
Dels för att jag tycker att döden är ett för lindrigt straff för vissa brott, men paradoxalt nog också för att jag i enlighet med buddhisterna anser att vi inte har rätt att beröva liv. Fast den uppfattningen har jag tydligen inte tänkt över riktigt… Jag är varken abortmotståndare eller drar mig för vare sig mord på småkryp eller s k barmhärtighetsmord som bekant. Det där får jag nog fundera på ett tag till. 
Snöblandat regn och sol
Hur kan man avgöra om regnet är snöblandat eller snön är regnblandad? Antagligen finns det nån meteorologisk definition som jag är lyckligt ovetande om. Det kanske är snöblandat regn på hösten och regnblandad snö på våren?
Hur som helst lämnade gårdagens nederbörd vita spår. Fast i morse var det inte mycket kvar av dom så det rörde sig tydligen om ett skrämskott från väderkontoret tills vidare.
Idag fick vi se solen igen ett tag och vinden hade mojnat så jag kunde inte klaga. Det har däremot dom stackars 40.000 hushållen som är/var utan el anledning att göra. Hoppas det inte blir/blev långvarigt.
På visit med Mia
Efter lunch idag beslöt jag ta en soppromenad och kombinera den med en kort visit hos herr och fru grannen. Det kändes som om det var ett bra tag sen sist.
Mia syntes inte till när jag gick, så jag ropade ”hej då, kommer snart” som vanligt. Och så tillade jag ”jag går med soporna” precis som om hon förstod det.
Hon hade minsann full koll på mig. Eller så vet hon faktiskt vad ”soporna” innebär? Jag hann bara gå ett tiotal meter längs skogsstigen innan hon sprang ifatt mig och glatt talade om att hon gärna följer med.
Jag hade ju inte tänkt stanna särskilt länge, men som efterrätt till den nyttiga smoothien lockade fru grannen med Irish coffee. Den frestelsen föll jag för och blev därför sittande längre än jag hade tänkt mig.
Dessutom var utsikten från köksbordet hänförande. Jag räknade till sex svanar som gled omkring på sjön tillsammans med andra sjöfåglar. Vi borde kanske döpa om Dragsfjärden till Svansjön i stället? 😀
Mia höll mest till ute. Hon tyckte tydligen att det var dags att gå hem redan tidigare, men hon satt snällt kvar på förstukvisten och väntade tills jag äntligen var på väg.
Vi tog genvägen förbi sommargrannens hus som vanligt. Att jag stannade och fotograferade några gånger på vägen bekom henne inte, hon satt tålmodigt och väntade tills jag gick vidare. Tänk att en sån trofast och tillgiven kisse har jag turen att dela hus med. 🙂
Uddmors betraktelser 